Föräldraförsäkringen och arbetsmarknaden

6 av 10 föredrar status quo framför ökad individualisering i föräldraförsäkringen, berättade DN igår. Idag sammanfattar ledarsidan problemet med den hållningen ganska väl. Hur ersättningssystemen utformas har stora konsekvenser för kvinnors (inte bara mödrars) ställning på arbetsmarknaden.

Sådan påverkan tycks ha spelat stor roll för slutsatserna i SNS första skrift i Analys & Opinion-serien, Föräldraförsäkringen och jag [PDF] (en småakademisk debattskrift och historiegenomgång som verkar ganska intressant). Vid presentationen sade författaren, ekonomen dr Lisa Román, i vart fall:

– När jag började arbeta med skriften tyckte jag att föräldrar själva borde få bestämma hur de vill fördela sin föräldraledighet, men genom mitt skrivande har jag delvis ändrat uppfattning. Och det beror främst på arbetsmarknadsskäl. Ett tungt argument är den statistiska diskriminering som gör att kvinnor som grupp på arbetsmarknaden drabbas. Arbetsgivaren inser att en kvinna i fertil ålder med stor sannolikhet kommer att vara frånvarande på grund av barnafödande och föräldraledighet och så småningom vara mindre närvarande på grund av sjuka barn och deltidsarbete. Kvinnor riskerar alltså att bli en dyrare och mer riskabel arbetskraft. Arbetsgivaren reagerar därför rationellt när han eller hon inte anställer, inte erbjuder samma karriärmöjligheter och inte betalar lika mycket i lön som till en man.

Den typen av externa effekter (utöver de på familjen), gör att det inte går att reducera försäkringsdebatten till en enkel fråga om valfriheten för föräldrar att överlåta sin ersättning på varandra. Egentligen borde diskussionen om vilken riktning föräldraförsäkringen ska ta börja i frågan om varför man alls har en föräldraförsäkring, och hur den skulle utformas om man konstruerade den idag. Skulle man tillåta att en så stor del av ersättningen kunde överlåtas, om man visste vilken påverkan systemet skulle få på arbetsmarknaden? Eller skulle man snarare vidga kretsen av möjliga vårdare, och göra det möjligt att överlåta ersättningen på vem som helst; dagmamma, farföräldrar eller bekanta?

Jag tillhör de som anser att en föräldraförsäkring (gärna individuell) är motiverad. Men även om man inte anser det, är det en intressant tankelek. I dagens debatt finns det alltför mycket av oreflekterat försvar av status quo, opinionsundersökningar och taktisk tystnad.

Se även:
PM Nilsson i Expressen (051026) - Hälften till pappa
frykmans liberala blog - Kvotera mera?
Erik Svansbo - Klent stöd för individualiserad föräldraförsäkring
Erik Svansbo - Bronenosets om föräldraförsäkringen
Håkan Holmberg (UNT 051030) - Erkänn målkonflikten
LouiseP - När staten ordnar våra liv blir det aldrig riktigt som man tänkt sig
Ohlsson, Olsson, Ullenhag, Pilsäter (fp) m fl i SvD (050820) - Öronmärk föräldraförsäkringen

(Bloggandet har legat nere ett tag, men kommer nu att återupptas i lugn takt.)

Från fastighetsskatt till community charge?

I gårdagens DN skrev Stefan Attefall om principer och fastighetsskatten. Den är inte bara impopulär och synlig; den är ond också.

Men skattepolitiken har också en moralisk dimension, som ofta glöms bort. Om man kan använda beteckningar som ond och god i skattesammanhang så är fastighetsskatten en ond skatt. Den strider mot principen om skatt efter bärkraft, den är oförutsägbar och den hotar äganderätten. [---]

Vi kristdemokrater föreslår att den statliga fastighetsskatten för villaägare och hyresfastigheter ska skrotas helt och hållet och ersättas av en kommunal avgift på högst 2 800 kronor per år respektive 900 kronor per lägenhet, vilket motsvarar kommunernas kostnader för gator, räddningstjänst och fysisk planering.

Visst får fastighetsskatten märkliga effekter i vissa fall, och visst är den taktiskt riktig att lyfta fram. Men vilka är de principiella skillnaderna mellan en allmän kommunal avgift (community charge/poll tax, om man så vill) och en fastighetsskatt? Att skatten inte beräknas på fastighetens värde är den tydligaste skillnaden, tätt följt efter att den är lokal. Men är det en skatt efter bärkraft? Att hushållen betalar (om än ganska lite) för att de bor, snarare än efter fastighetens värde borde inte göra någon skillnad i den frågan.

Nu tror jag inte att man kan överföra det brittiska exemplet rakt av. Men i detta avseende är det ändå lockande att dra paralleller till Thatchers poll tax. Efter protester (och hennes avgång) fick den omvandlas till en lokal fastighetsskatt. Om fastighetsskatten kan kallas ond, hur from är då den kommunala avgiften?

Alliansen och evolutionen

Från LO:s valblogg:

Gud står för skapandet i Amerika. Bibeln talar mer sanning än biologiboken.
                [---]
Abort i 8:e veckan är klassat som mord [sic], medan avrättning av förståndshandikappade är helt OK. Tortyr av fångar på Guantanamobasen är även det helt i sin ordning, bara det sker i guds namn.
                [---]
Även i Sverige har vi ledande politiker som har bibeln som föredöme. [Broderskap?, min anm.] Nu har dom inte talat om vilken teori som dom tror ligger till grund för utvecklingen. Det är dom alldeles för smarta för att göra. Men frågan kvarstår. Är det en högre makt som gjort allt eller är det ”Det naturliga urvalet”? Skall skolans läroplan kanske ändras vid eventuella borgerliga regeringsförhandlingar? Ge dom inte den chansen. Leve Darwin.

Du röstar på alliansen, din röst går till Jerry Falwell. Om man ska tro sveriges största intresseorganisation, det vill säga.

Fotnot: Det finns dessvärre de kristdemokrater som förespråkar kreationism. Det ska självklart motarbetas. Men tror någon allvarligt att de får gehör för de tankarna?