Makt utan ansvar i skolan

ANSVAR Igår beslutades det (de facto) att Stockholms skolor ska få majoritet i skolornas styrelser. Det är ett av dessa förslag som kan låta tilltalande till en början, men det innehåller fler falluckor än man kan ana.

Det finns fler problem än risken för att en rektor bara på pappret låter eleverna vara med och bestämma, eller att de elever som väljs egentligen inte representerar elevkåren så väl (min ovetenskapliga erfarenhet är att striden om elevkårsposter kanske inte alltid engagerar så mycket). Det handlar om respekt för lärarna och ansvarsutkrävande.

Jan Björklund (fp), mediemässig som alltid, har en klar poäng i sin kommentar till förslaget:

- Ingen skulle komma på tanken att medicinska beslut ska fattas genom omröstning bland patienterna. Men när det gäller skolan verkar det som lärarnas professionella kunskaper kan kastas bort hur som helst.

Det är kanske lite hårdraget - som Björklund säger i en annan kommentar, bör elever faktiskt få inflytande över sin skolsituation - men i grund och botten stämmer det.

Som statsvetaren Lars Nord påpekar, finns det också legitimitetsproblem inbyggt i tanken om att elever får beslutsmakt i offentliga skolor, där politikerna delegerat ansvar till en (förhoppningsvis) duktig tjänsteman. Nords resonemang bör kanske inte dras till sin spets, men när det handlar om att påtvinga skolor - friskolor eller offentliga - ett styrelseskick som drar in korporativa intressen och gör ansvarsförhållandena mer otydliga, bör man vara försiktig.

Sammanblandningen av demokratiska val, korporativ elevkårsrepresentation och lärares ansvar kan kanske kan vara rolig att studera för oss statsvetarstudenter. Men det kan knappast vara den erfarenhet av demokrati som (s) i Stockholm vill ge.

Se även:

Rationalisten: Elevstyrning i Stockholms skolor