"I sin senaste roman Tjuvarnas marknad öser Jan Guillou underhållande hån över nyrika direktörer som köpt sig standardiserade statushem och vräkiga vinkällare. Skryt måste komma inifrån, förstår man. Guillous förakt är den födde aristokratens förakt för uppkomlingen, han som låtsas vara något annat och finare än han är.Ibland känns det som om det blir för mycket. Man behöver inte tycka att barnen ska nöja sig med att leka med kottar (som barn, enligt myten, nöjde sig med på den gamla goda tiden), för att tycka att den butik för dockaccessoarer Svensson beskriver känns lite märklig, för att inte säga onödig.
Man ska vara sig själv, brukar det heta. Det är ett konservativt krav."
Men i grund och botten har han rätt; Äktheten är överskattad. Och poängen med den mesta "onödig" konsumtion märker man först när man inte har möjlighet till den. Svensson skriver att asketismens förhållande till den politiska radikalismen inte borde vara okomplicerat. Det har han rätt i.
No comments:
Post a Comment