På östfronten intet nytt

PUTIN I måndags höll Putin sitt tal till nationen, och talade där bland annat om att "civilisera centralasien". Samma dag rapporterade Moscow Times om helgens rysk-vitryska toppmöte, där president Lukasjenko berömde Rysslands reaktion på Condoleezza Rices uttalanden:

"As president of Belarus, I want to thank you, Vladimir Vladimirovich, and comrade Sergei Lavrov for the huge support you are giving us at a difficult time for us in our history as a sovereign and independent nation," Lukashenko said.

Det är i det ljuset man ska se Putins tal om "demokrati i Rysslands egen takt", och hans utrikespolitiska ambitioner för ett starkt Ryssland. Putins demokratiska reflexer är kanske inte de bästa, utrikespolitiskt eller inrikespolitiskt. Som UI:s Ebba Sävborg skriver:

Under sina drygt fem år på presidentposten har han målmedvetet samlat alltmer makt i sina egna händer och förvandlat tidigare motvikter mot Kremls maktfullkomlighet - de fria massmedierna, de folkvalda guvernörerna, oppositionen i duman och framgångsrika affärsmän - till räddhågade och spaka jasägare.

Det är inte så att opposition saknas helt - Sävborg påpekar att Putins ställning försvagats efter "babusjka-revolutionen" som följde på klumpigt genomförda sociala reformer (ett tag talade en av sparkade premiärministern Kasjanov t o m om att ställa upp i val). Men den är svag. Och med de nya valreformerna, och de kraftigt kringskurna fria massmedierna lär de inte ha det lätt.

Man ska inte förringa den politiska viljan att minska korruptionen - Putin har genomfört en förenkling av skattesystemet, tullarna, och småföretagens besök av inspektörer av olika slag har minskat under Putins år vid makten. Men det har skett långsamt, och samtidigt som ett mer auktoritärt kreml centraliserat makten. F d militärer och säkerhetstjänstemän anses ha fått allt större inflytande inom staten (se diagram).

Frågan är varför någon blev förvånad när Putin talade om "demokrati i Rysslands egen takt" och uttryckte sovjetnostalgi. Gärna demokrati, men först rejäl stabilitet.

Se även:

Guardian-ledare - Putin's way (050426)
DN huvudledare - Putins Ryssland på farliga vägar (050427)
Per Ericsson i SvD - Putin blidkar alla och ingen (050426)
IHT - Putin assails 'terrorizing' business (050426)
Guardian - Putin bangs drum for Russia's civilising mission (050426)
BBC - Putin deplores collapse of USSR (050426)
Ebba Sävborg, UI Utrikesanalys 11/04 - Putinologi - framtidens forskningsfält?
Pravda.ru - Putin promises bright stable future for Russia in State of the Nation address

Redan de gamla grekerna

SPECTATORBRÅKET När jag läste Stefan Jonssons artikel om Stockholm Spectator slogs jag av den jämförelse han använde.

"Metoderna är av gammalt märke. Redan Platon beskrev dem: demagogen är insmickrande mot sina åhörare och föraktfull mot motståndaren. Hans mål är inflytande och makt. Vinner demagogen folkets öra står tyranniet om hörnet, varnade Platon.

Fast det medium där SS [sic!] tillämpar sina metoder är nytt: på internet står demagogen utan den offentlighet han behöver för att utöva makt. Sambandet mellan det manipulerande ordet och den förtryckande makten, mellan demagogi och tyranni, är inte lika självklart i digitala medier som på Platons agora."

Det är en intressant jämförelse, med tanke på att antidemokraten Platon inte ville släppa in vem som helst på agoran. Man ska inte dra alltför stora växlar på det, men det var ett lite roande retoriskt misstag.

Jag tror att Jonsson har rätt i att Spectator vill "rycka det intellektuella intiativet ur händerna på fienden". De tycker att medierna är vänstervinklade, och påpekar det. Men betyder det att de är del av en stor konspiration, eller att tidningar som DN bör låta bli att ta deras (seriösa) kritik på allvar? Om man bortser från återkommande överdrifter i retoriken (såsom det resistant strain of anti-Americanism som sägs florera på SVT), har Spectator ofta poänger i sin mediekritik. Och det bör tas på allvar. I avsaknad av en journalistisk vakthund har USA-bilden - som Cecilia Uddén påpekat - blivit lätt svart-vit.

Se även:

McCormac och Moynihan i Expressen - DN behöver oss
Alicio i underlandet: Stockholm Spectator bemöter DN Kultur
Flykten från ankdammen: Jonssons metoder
Kurt Lundgren - Bloggen Spectator en påle i DN:s dödkött
Det progressiva USA: DN om bloggar
Spectator Stambord - We knew it couldn't last
johannorberg.net - Stockholm Spectacle

The Sun stödjer Blair

VAL05 Så steg den röda röken upp ur skorstenen som monterats på huset där The Suns chefer samlats för att besluta vem tidningen ska stödja i valet 2005.

Inte riktigt så viktigt som påvevalet. Bara nästan.

The Sun är kanske inte den mest journalistiskt framstående eller djuplodande tidningen. Men den anses ha ett väldigt stort inflytande med sin högst partiska rapportering. Labours valstrateger medger att tidningens stöd i valet 1997 spelade en viktig roll i New Labours framgångar.

De konservativa ligger redan en bit efter Labour i opinionsundersökningarna. Och nu har Murdochs The Sun alltså återigen ställt sig på Blairs sida. Det kan inte vara roligt att vara Tory.

[nyhet via Guardian Election2005 blog]

UK-valet: En manipulerad bild säger...

Förra veckan avslöjades det att brittiske parlamentskandidaten Ed Watts manipulerat en bild där han kämpar för en asylsökande, för att den skulle passa dagens mindre generösa budskap i en av valets viktigaste frågor.

En manipulerad bild säger mer än tusen ord, eller hur var det?

Apoteksanställda och monopolet

APOTEKET Vad tycker de apoteksanställda egentligen om apoteksmonopolet? Igår kunde man höra att "Apoteksanställdas förbund" menade att "Läkemedel i handeln fara för patienter", vilket av flera (däribland HAX) uppfattade som att apotekarfacken ville behålla monopolet:

"Nej, det här handlar bara om ett snävt särintresse. De apoteksanställda vill inte mista arbetstillfällen till ICA, Konsum och Åhléns. Om det blir bättre eller sämre för oss medborgare - det struntar de egentligen i."

Problemet är att facket som uttalar sig faktiskt vill avskaffa Apotekets monopol. Medan TCO-anslutna Farmaciförbundet (med ca 7000 medlemmar) vill behålla monopolet, verkar SACO-anslutna Farmacevtförbundet (ca 7400 medlemmar) "för fler arbetsgivare på apotekssidan".

Men varför då utspelet? Läser man vad Farmacevtförbundet säger, utan nyhetsjournalistens behov av dramatisering, framträder en annan bild. Nämligen att regeringen av någon anledning inte förberett inför möjligheten att apoteksmonopolet avskaffas.

vilka regler som ska gälla och vilken övervakning och kontroll, det har varken handeln eller Farmacevtförbundet fått några besked om.

Det kan göra att kunderna får vänta ännu längre på att få köpa huvudvärkstabletter på ICA. Med tanke på att läkemedelsberoende är ett större problem än något okynnesbandagerande (som HAX talar om), är det dessutom allvarligt ur säkerhetssynpunkt.

Och det var väl vad "Apoteksanställdas förbund" (som SR kallade dem) sade. Att klaga på det största farmacevtfacket för det här utspelet, är något av att skjuta budbäraren.

Se även:

bronenosets - Svår jämförelse
bronenosets - Staten säljer tandkräm
SvD - Regellöst tillstånd om monopolet faller (8/10 2004 [sic])

Datorspel bra för barn (FHI)

DATORSPEL Idag presenterade statliga Folkhälsoinstitutet en forskningsöversikt om datorspel som lär förvåna vissa:

"Genomgången ger starkt stöd för att datorspelande ger positiva effekter på spatiala förmågor och på reaktionstid. De spatiala förmågorna betraktas traditionellt som en av de viktigaste delarna i vår intelligens. Studierna ger begränsat stöd för att spelande leder till val av aggressiva leksaker men det är oklart hur detta bäst tolkas eftersom studierna inte ger något stöd för samband mellan spelande och aggressiva känslor, tankar eller beteenden trots att dessa utfall är väl studerade. De två longitudinella studierna av datorspelandets effekter på övervikt ger inte stöd för ett sådant samband."

Undrar vad Fair Play har att säga om saken.

Se även:

bronenosets - 129 storspelare blev 40 000
Copyriot - Fair Play och moralpaniken (del I)
Rasmus Fleischer - Fair Play och moralpaniken (Eudoxa rapportserie nr 6)

+270% matmoms?

LOBBYING Momsen kan sänkas till 22%, kunde man läsa förra veckan.

- Det vore en riktig knytnäve i magen på länets största och mest framgångsrika bransch, säger länsturistchefen Håkan Hising.

Vid första anblicken kan det förslag om sänkt moms som läckt ut från momsutredningen låta som en populär reform. Men som länsturistchefen i Jämtland visar ovan, kan det möta starkt motstånd. Anledningen? Differentierade momssatser.

Det tog tre år för Förläggareföreningen och PR-byrån Springtime att få bokmomsen sänkt till 6%. När det nu är genomfört, lär det inte bli lätt att ändra. Detsamma gäller andra, ännu starkare intressen. En gemensam momssats innebär nämligen ganska stora förändringar. En sammanfattning:

• Matmomsen (stödd av LRF, Dagens Handel och Handelsanställdas förbund) +80%
  
• Turismmomsen (stödd av Svensk Turism) +270%
  
• Bokmomsen (Förläggareföreningen, Författarförbundet) +270%
  
• Tidningsmomsen (TU, SJF) +270%
  
  Hade vänt på siffrorna förut. Därav rubriken

Och så vidare. Varje kvällstidning kan räkna ut hur momshöjningen slår (använd Konsumentverkets Budgetkalkylator för att räkna ut hur mycket dyrare maten blir för genomsnittsfamiljen i din läsekrets), och varje intressegrupp kommer bygga allianser mot förslaget. Resultatet blir en enorm tröghet.

Kanske är det bra i vissa fall. När jag läser om teatrarnas situation ser jag att en momshöjning nog kan vara väldigt tuff för kultursektorn. Men i stort gör trögheten att man missar förändringar som leder bort från dagens särbehandling av olika slags varor och tjänster (varför 12% moms på hämtmat och 25% på restaurangmat?).

Jag misstänker faktiskt att det är svårare att införa en enhetlig moms än att införa platt inkomstskatt. Momsutredningen kommer nog lägga fram något annat av sina tre alternativ.

Se även:

Statskontoret - Remissvar på SOU 2002:74
Federley - Spännande i CUF

Veckans citat

ULVSKOG DN-journalisten Knut Kainz Rognerud fick inte bara Guldspaden för grävjobbet om Anna Johansson-Visborgs stiftelse, han har fått utstå en del s-kritik om kampanjjournalistik också. I veckans Journalisten återges hur han inför församlade grävande journalister berättade hur han fick uppslaget till grävjobbet:

”Det började med att Sten Nordin, oppositionsborgarrådet, ringde och sade att han hade en bra grej. Han bjöd på lunch och middag och kom hem till mig på kvällen någon dag senare. Vi känner ju varandra sedan MUF-tiden…”
En kompakt tystnad lade sig över lokalen och ett antal reportrar såg ut att börja leta efter mobilnumret till Marita Ulvskog, när Rognerud, med ett snett leende, sade ”äh, sorry, jag kunde inte låta bli”.

METAKOMMENTAR För tillfället är jag lite upptagen, men jag återkommer snart med kommentarer och studier. bronenosets lever vidare.