Inte bara "Vi står ivägen"

FACKFÖRENINGAR I dagens Västerbottens-Kuriren har jag en krönika om sammansmältningen SAP-LO, och det farliga i att från (ung)borgerligt håll döma ut- och lämna hela begreppet "fackligt arbete" åt socialdemokraterna:

Thomas Bodström har problem. På bilder som klistrats upp i busskurer landet över kan man se hur ministern försöker sköta sitt jobb så gott det går, medan chefen meddelar att Thomas lunch-rast nu kommer att gå åt till att gå ut med hunden ”Fifi” (som praktiskt nog placerats på skrivbordet). Längst ned står det “Har du fått fel arbetsuppgifter, eller har du andra frågor om jobbet? Ring eller mejla fackets hjälptelefon.”. Det är en ganska talande affisch.

Bodström, för dagen iförd den unge sommarjobbarens vanliga mundering – välstruken blå skjorta, slips och kostym – var inte bara chef på sitt jobb innan han gick vidare till Rosenbad. Det är tveksamt om en delägare i en advokatbyrå tillhör LO:s målgrupp. Och som 43-åring är han inte självskriven som affischpojke i en LO/Ung-kampanj. Det enda tänkbara skälet till att man lyfter fram Sveriges justitieminister i en facklig sommarkampanj måste va ra hans partitillhörighet.

Samarbetet mellan socialdemokratin och Sveriges största fackliga centralorganisation (ofta kallad “facket” i singular, trots att varannan fackansluten tillhör TCO eller Saco) är inget nytt. Det är ingen slump att den första gästtalaren på SSU:s kongress heter Wanja Lundby-Wedin – SSU är LO:s ungdomsförbund också. Det skulle vara oväntat om ett centralt utspel från LO inte gick i gammelsocialdemokratiska tongångar.

Och trots att LO:s egna undersökningar visar att bara två av fem medlemmar vill bevara eller öka dagens facklig-politiska samarbete, måste alla bidra till den socialdemokratiska valbudgeten.

Det är alltså inte konstigt att en del unga borgerliga debattörer tar efter regeringens syn, att “facket, det är (s)”. Men frågan är om det är klokt att jämställa “facket” med “fienden”. Ser man bortom Bodströms medverkan på affischerna, märker man att det faktiskt varit en del ungdomar som tagit chansen att ställa frågor om löner och lagstiftning. Från LO rapporteras det att att jouren fått över 3 000 samtal och mail hittills.

Även om siffrorna ska tas med en nypa salt, visar de att det finns skäl att nyansera den svarta bild av Facket som ofta ges. Behovet av rättsligt stöd och hjälp med förhandlingar finns där.

Om det finns något som får socialdemokratiska strateger att gnugga händerna, är det dessutom när “borgarna avslöjar sig”. När Moderata ungdomsförbundet, Muf, stödde uttalanden om att ungdomar inte borde “komma dragandes med massor av konstiga fackliga krav” var stämningen nog hög på (s)-högkvaretet på Sveavägen. Om denna onyanserade bild av facket slår rot, lär det bli mycket svårare att arbeta mot dagens sammansmältning av regeringsmakten och arbetarrörelsen. I så fall lär Thomas Bodström och hans efterföljare vara affischpojkar för “facket” i många år framöver.