Vi står (inte) ivägen

De polska tandläkarna har som bekant skapat häftiga reaktioner.

- Vi får en apartheidarbetsmarknad, säger LO:s avtalssekreterare Erland Olauson.
    [---]
- Här måste det fås till stånd kollektivavtal. Lyckas inte det så handlar det ju ytterst om att ta till stridsåtgärder, säger han.

Hur reagerar då SACO, och tandläkarfacken? Tandläkarförbundet har tidigare talat om lönedumping (och det skulle inte förvåna om de i framtiden är aktiva i bevakningen av hur väl City Dental klarar t ex reglerna kring patientsäkerhet). Men gårdagens debattartikel i Expressen ger ett klart gott intryck:

Konkurrens är bra! Men konkurrens ska ske på lika eller likvärdiga villkor. Om polska tandläkare kan hålla betydligt lägre priser, kan det bero på att det är enklare att vara egenföretagare i Polen? I så fall är problemet inte att det är billigt i Polen, utan snarare att företagande är för dyrt och för krångligt i Sverige.
Rörlighet är bra! Tandläkaryrket är äldre än nations-gränserna i Europa, och det är lika naturligt att polska tandläkare jobbar och etablerar sig här som att svenska tandläkare jobbar och etablerar företag i Irland eller Tyskland. Det borde bli lättare att starta eget för tandläkare och andra i hela Europa, och vi vill slå ett slag för ett tjänstedirektiv som kan öppna hela Europa för alla tandläkare och andra akademiker.

Attityden liknar den SACO:s samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg uttryckte i krönikan Omställningen ger vår ekonomi livskraft; Vi står ivägen. Fast tvärtom.