Kåranda och självreglering

RÄTTSSÄKERHET I torsdags skrev Polisförbundets ordförande om polisers utsatta arbetssituation på DN debatt. Med tanke på det P3:s utmärkta grävprogram P3 Front avslöjade i måndags, kunde timingen nog varit bättre.

I måndags avslöjadesdet nämligen att var tionde av de 270 svarande poliserna låtit bli att anmäla en kollega för brott. Det handlade om kåranda och rädsla för att bli mobbad på jobbet, som några unga polisstuderande berättade för P3. Knappast den bakgrund som polisernas intressegrupp skulle vilja ha alltså.

Men en del av problemet kan antagligen förklaras av det som skrevs i debattartikeln. En kåranda skapas lätt om poliserna är utsatta. Och inte ens (den inte helt polisvänlige) Promoe skulle kunna hävda att poliser inte har en utsatt arbetssituation. Debattartikelns "fyra av tio" poliser som utsatts för våld kanske är ett utslag av kreativ SIFO-användning, men polisyrket är till sin natur utsatt. Polisförbundets krav på stöttande av utsatta poliser kan därför vara ett sätt att minska risken för att de negativa delarna av kårandan, medan den trygghet och yrkesstolthet som kan vara en garant för att poliserna ser allvarligt på sitt samhällsuppdrag.

Det P3 Fronts undersökning ändå visar är att de negativa delar finns. Och den visar att även poliser är människor, om än med en lång utbildning och ett särskilt uppdrag som sätter press på dem. Det är egentligen självklarheter, men det är värt att minnas i lagstiftningsarbetet, när befogenheter att övervaka, förbjuda maskering m.m. delas ut. Ibland räcker det inte med tillit till tjänstemännens självreglering.

Den statiska idyllen

PLANERING Poundbury tycks vara ett ganska otrevligt ställe. En gullig idyll utan planer att förändras. Idylliskt på ett medvetet sätt. Och just därför väldigt otrevligt.

Häromdagen hörde jag slutet på P1 Reporter-programmet Cute is not enough, ett program om Prins Charles planerade stad Poundbury. På samma sätt som den tema-stad som Disney låtit uppföra i USA, har Poundbury planerats för att uppfylla en viss dröm, ett visst mål. Stadsborna bor där på villkor att de inte gör några tydliga yttre förändringar från prinsens brittiska småstadsidyll.

Först verkar det gulligt, men snart börjar såväl lyssnaren som reportern inse vilket statiskt och hemskt liv det måste vara. Trottoarerna grusas så att inga inline-åkande ungdomar ska störa bilden. Målet är uppnått, och människorna får lära sig leva med det. Man börjar se att idyllen, den som det var på dengamlagodatiden, är ett sött turistmål, men en död levnadsmiljö.

Till slut blir reporterns beskrivning tyvärr plågsamt överpedagogisk, men den som lyssnat förstår känslan. Det duger det inte med en gullig förutbestämd utopi eller idyll, hur gullig den än må vara. Cute is not enough.

Privatisera arbetsförmedlingen(?)

ARBETSMARKNAD SACO-ekonomen Ossian Wennström vill privatisera arbetsförmedlingen, skriver tidningen Lag och Avtal.

- Sverige borde pröva att låta arbetsförmedlingen lägga ut delar av sin verksamhet på privata aktörer. Det har prövats i flera år i Storbritannien och resultatet är positivt. Även fackföreningsrörelsen tycker det är bra.

För oss som vill se en större mångfald bland arbetsförmedlarna är resultaten från England klart intressanta. Enligt SACO-ekonomens debattartikel har det förvisso funnits problem i utformningen av systemet (med kontraktstider), men även om Sverige skulle "importera" dessa har reformen på det stora hela tagits väl emot. Av sittande Labour-politiker, såväl som av TUC. För den fackföreningsrörelse som det talas om i citatet ovan är inte något engelskt JUSEK, utan är brittiska LO.

Akademikerfackets opinionsbildning fortsätter att glädja.

Darwin lever

KREATIONISM Det blir inget förbud mot evolutionsläran i serbiska skolor. Enligt BBC News
har en minister föreslagit att evolutionsläran bara skulle läras ut om kreationismen samtidigt fick ta plats i skolorna. Med tanke på dagens vederläggning av kreationismen är det otäckt att förslaget ens kom på tal.

Likhet inför lagen

RÄTTSFILOSOFI Förvånansvärt få har uppmärksammat det fallet "Joel" (eg. Jon Abbas) gav exempel på: Ojämlikhet inför lagen.

Tingsrätten tar i domen hänsyn till 22-åringens ogynnsamma uppväxtförhållanden. Han slapp livstids fängelse för mordet på Marcella Ahlberg, 15. Men 22-årige Jon Abbas har ändå ett mycket långt fängelsestraff framför sig - 14 år, beslutade Malmö tingsrätt på onsdagen.
            (Sydsvenskan)

Är uppväxtförhållanden verkligen något rätten bör ta hänsyn till? Det är ganska klart att man som politiker och medborgare bör ta hänsyn till den sociala bakgrunden till en del av brottsligheten (något som Liberala ungdomsförbundets gamle ordförande Fredrik Malmberg klokt påpekade vid sommarens kongress). Alltför många ropar idag på hårdare tag och försummar orsakerna.

Men efter att brottet begåtts, och den misstänkte hamnat i rättssystemet är det knappast lämpligt att en domstol - som i detta fall - försöker tolka personens bakgrund. Att det är väldigt svårt att bedöma någons bakgrund är ett skäl. Men principiellt handlar det om att likabehandling för likabehandlingens skull. Så länge som individer ska anses ha lika värde, vara lika myndiga och lika ansvariga för sina handlingar, bör deras bakgrund vara ointressant för rätten.

På statyer av (den romerska) rättens gudinna Justitia brukar hon avbildas med en ögonbindel. Det finns en anledning till det.

Triss

SPELMONOPOL Möjligtvis kunde någon stämma dem för renommésnyltning - Ladbrokes kallar sin nya internetlott för "Trippel", en anspelning på Svenska spels storsäljare "Triss". Men något annat? Det blir svårt, med tanke på att den nya reklamen kommer sändas från utlandet, och annonser tycks ligga i en legal gråzon efter frikännandet av Nerikes Allehandas chefredaktör. Och det är för väl.

Som jag skrivit om tidigare, ser spelpolitiken ut som en nästan ren finansiering åt föreningar (främst idrottsrörelse och regeringsparti), snarare än det motiverade sättet att ta udden av beroendeproblemen. Antalet samtal till hjälplinjen för spelberoende ökar, och regeringen tillsätter en vinstinriktad före detta riskkapitalist som VD för Svenska Spel. Den sociala motiveringen till regleringar av spelmarknaden finns fortfarande, men den moraliska grunden för dagens system - med restriktiv och högst selektiv tillståndsgivning - vittrar sönder snabbt.

"Vems" fabrik är det?

FÖRETAGSNATIONALISM Nog syntes ett mått av sårad nationell stolthet när Hela Sveriges Volvo såldes till utlandet. Risken för en hård och oförsonlig amerikansk företagskultur fanns förvisso, men den emotionella kritiken handlade om att landet förlorade "sitt" företag. Tänk, dessutom, om produktion flyttades bort från sitt ursprung.

Nu ställs den tanken på huvudet. GM vill koncentrera sin tillverkning av mellanklassbilar till en fabrik i Europa, och Trollhättan står mot Rüsselheim. Bara en fabrik kan finnas kvar. Och känslomässigt ligger Trollhättan i underläge - Rüsselheim var den stad där Opel grundades.

- Rüsselsheim ä r Opel. säger Peter Schirmbeck, historiker och chef för stadsmuseet.

Antag att Rüsselheim skulle gå segrande ur striden på grund av detta, trots att fabriken Trollhättan var överlägsen på flera punkter - hade lägre kostnader, dugligare arbetskraft etc. Tusentals arbetstillfällen raderas ut i Trollhättan, på grund av tanken att Tyskland skulle ha större "rätt" till märket Opel (inte av sakliga skäl, såsom att protesterna skulle skapa för kostsamt dålig PR el dyl). Vilka skulle reaktionerna i Sverige bli?

Antagligen liknar de inte upprördheten när Volvo såldes.

Därför borde striden mellan Trollhättan och Rüsselheim stämma till eftertanke. Man får hoppas att framtida företagare, politiker och ombudsmän minns hur de resonerade hösten 2004, när Trollhättan stod mot Opels hemstad.

Vem anställer en (ev.) sjukling?

SJUKSKRIVNING Det är inte en nyhet förrän någon gräver fram den. Hade någon läst förra numret av RFV:s webtidning [3.5mb PDF] (ett av dessa okända myndighetszines), hade de fått veta att antalet hälsointyg som begärts ut har ökat drastiskt. Mellan åren 2002-2003, när arbetsgivarna fick ta ansvar för en tredje veckas sjuklönebetalningar, ökade förfrågningarna om hälsointyg från 18500 till 25500.

— De som ringer säger ofta att de ska på anställningsintervju
och blivit uppmanade av arbetsgivaren att ta med papper som
visar hur mycket de varit sjuka, säger Marie Amrén, enhetschef
på telefonikundtjänsten vid Försäkringskassan i Stockholm.

Självklart är det Svenskt näringsliv som letat fram nyheten. När tredje sjuklöneveckan infördes innebar det ju att enskilda företag tvingades ta ett ansvar som de inte borde åläggas (ett ämne jag skrivit om tidigare). Det innebar att deras drivkraft att sortera bort potentiellt sjuka anställda ökade.

Det finns självklart fler förklaringar till att dessa drivkrafter ökat. En forskare vid Arbetslivsinstitutet lyfter fram att många verksamheter lagts ut på entreprenad de senaste åren, och menar att arbetsvillkoren har blivit hårdare i takt med att konkurrensen ökat.:

— Företagen måste snabbt kunna göra sig av med eller anställa personal beroende på om man vinner eller förlorar ett kontrakt. Det innebär också att de som anställs måste vara otroligt pålitliga och ha få sjukdagar, säger Annika Härenstam.

Men även om det kan ligga något i det, förklarar det inte varför ökningen varit så stor just åren 2002-2003.

En rimlig slutsats är att denna negativa sortering ökar när incitamenten att sortera ökar. Enhetschef Amrén ser en trolig utveckling ifall arbetsgivarna får ta ett större ansvar för sina anställda:

— Vare sig det är rimligt eller inte att begära registeruttag så tror jag att arbetsgivare blivit mer observanta på sina medarbetares hälsa. Och jag tror att det kommer att bli än vanligare när arbetsgivaren ska vara med och finansiera sjukförsäkringen med 15 procent från och med nästa år

Inget liv för "Life"

ABORTER Osäkra aborter dödar 200 kvinnor. Per dag. Så lyder det förfärande genomsnitt som Ipas presenterade vid konferensen Countdown 2015.

"Forty women every minute undergo an unsafe abortion and 200 are dying every day," said Elizabeth Maguire, its president.
          / ... /
"These deaths and disabilities from unsafe abortion are preventable."

Mycket av detta är resultatet av kunskapsbrist och sociala normer som - utan inblandning av statligt tvång - gör livet svårt för utsatta gravida. Som om inte beslutet om abort vore nog svårt och traumatiskt, har vissa länder (som Irland) dessutom lagstiftat mot aborter. Motiveringen kan diskuteras. Men vad det gör med marknaden för säkra aborter behöver inte sägas.

Det vore ett större problem om aborträtten släpptes fri, skulle antiabortlobbyn Life isåfall invända. De medger att det finns ett problem med de illegala aborter som dessvärre uppstår när kvinnorna hamnar i en ohållbar situation. Men "Life":s lösning på problemen med osäkra aborter i tredje världen är förskräckande världsfrånvänd:

"What women need is help and encouragement to continue with their pregnancy," said Nuala Scarisbrick, one of [Life's] trustees.

Så fortsätter hon, med en hänvisning till vad som kunde varit organisationens privatmoraliska ställningstagande:

"We should not impose our rotten values on the developing world."

Jag kunde inte uttryckt det bättre själv.