Dobbelsmedicin

SPEL Man ska alltid ta kampanjjournalistik med en nypa salt. Men Bernt Hermeles artikel om A-lotterierna är värd att ta på allvar. Det den beskriver är nämligen en ganska stor intressekonflikt som drabbar såväl vanliga spelare som spelberoende. Enligt Hermeles beräkningar står nämligen A-lotterierna för 40% av (s) och SSU:s inkomster, samtidigt som regeringen har ansvar för regleringen av spelmarknaden.

Artikeln är inte den första i DN:s serie om spelmarknaden, som tidigare tagit upp både spelberoende och AB Svenska spels brutala annonsering. Även om artiklarna alla är intressanta, visar de upp den vanliga uppdelningen av debatten. Hermeles artiklar står för kritiken mot Svenska spel och monopoliseringen. Intervjuerna med spelberoende har däremot andra fått sköta. Det utsatta fåtal som spelpolitiken ska skydda från att spela bort sina egna och sina vänners pengar, blir någon annans problem. Vissa engagerar sig för en friare tillståndsgivning - så att spelarna får bättre villkor och alternativ - medan andra får stå för det sociala ansvarstagandet.

Men det kan vara en falsk indelning. Vid ett seminarium arrangerat av Folkhälsoinstitutet visades det nämligen att spelproblematiken inte lika lätt kan delas upp på samma sätt som vissa andra missbruksfrågor. Trots att forskningen sades vara bristfällig, verkade frågan om spelmarknaden inte handla lika mycket om en uppdelning mellan en effektiv marknad med låga priser, hög tillgänglighet och utbrett missbruk, ställt mot en reglerad marknad med lågt missbruk. Inte heller totalkonsumtionsmodellen passade det här området, som Sten Rönnberg från International gambling research team of Sweden konstaterade

– Tidigare hade man teorin att en ökning av det totala spelandet också ledde till en samtidig ökning av spelproblemen. Den teorin verkade alltså inte hålla

Sådant komplicerar frågan. Även om pris och tillgänglighet säkert spelar roll, verkar speltypen och -miljön ändå viktigare. Då är det inte trovärdigt att behålla den erkänt största beroendeskaparen (Jack Vegas) för att den drar in pengar åt stat och idrottsrörelse, inrätta kasinon av skatteskäl, och samtidigt stänga ute vadslagningsfirmor med folkhälsoargument.

Idrottens och folkrörelsernas finansiering är en viktig fråga, men ge ATG monopol på vadslagning för att de ger bidrag till goda ändamål är som att ge coop monopol på matförsäljning för att de har ett bra miljöarbete.