Telia och porren

NYHETER Reklamknepet fungerade. Boken "Porr" uppmärksammades, och nu uttalar sig kristdemokrater, Centerkvinnorna och Marita Ulvskog mot Telia. Och allt detta för att Telia säljer internetabonnemang.

Igår tog Rapport upp en ny bok som "avslöjar" att Telia tjänar pengar på att kunderna besöker porrsidor. Aftonbladet och Expressen hakade på. I SVT rasar Margita Ulvskog:

- Staten ska naturligtvis inte kunna vara storägare i ett bolag som inte gör väldigt kraftfulla insatser för att komma bort från porren på nätet

Problemet är bara att anklagelserna tycks gälla att Telia inte censurerar användarnas surfande. Beräkningen av hur mycket Telia tjänar på porr tycks nämligen baseras på omsättningen av Telias internettjänster (vanliga abonnemang etc., inte inkomster från 071-nummer el dyl).

Expressen sammanfattar det hela väl:

Omkring 20 procent av allt surfande på nätet är efter porr och närmare 45 procent av alla nedladdningar som görs är av pornografiskt material. Det visar undersökningar gjorda i USA.
      [ ... ]
Resultatet är slående: Om man utgår från att svenskar konsumerar lika mycket porr som amerikaner över nätet tjänade Telia Sonera 1,6 miljarder kronor under 2003 på porr.
      [ ... ]
- Telia skulle kunna stoppa porrsurfandet, men de vill inte. Det vore att begå ekonomiskt självmord, säger [Mattias Andersson, författare till den nylanserade boken "Porr"].

Notera att Rapports 1.6 miljarder kronor i omsättning nu blivit 1.6 miljarder kronor i vinst.

Dessa 1.6 miljarder kronor i omsättning baserar sig på beräkningen att 20% av all trafik är porr. Det är självklart enormt svårt att säga om den siffran stämmer eller inte. Men om vi antar att 20% av all trafik är porr, betyder det då att 20% av Telias omsättning från internettjänster (t.ex. försäljning av ADSL-abonnemang med fast kostnad) kommer från porr? Beräkningarna tycks förutsätta det. 1.6 miljarder kronor är ca 20% av de 7895 MSEK som Telia omsatte på området Internet och datatjänster år 2003 (se s6 i årsrapporten).

Siffran 1.6 miljarder kronor återkommer sedan i en skriftlig fråga från Centerkvinnornas ordförande till Thomas Östros. Här drar man även in människohandel i retoriken:

Beräkningar visar att Telia 2003 tjänade 1.6 miljarder på porr, antaget att 20 % av alla nedladdningar från Internet är porr.

Handel med kvinnor och barn för sexuella ändamål, är mer lönsamt än att handla med vapen och narkotika. Men svenska staten ska inte vara en av dem som tjänar pengar på att människor utnyttjas sexuellt.

Vad avser Näringsministern göra för att via sitt ägaransvar i statliga bolag inte vara en del av den sexuella exploateringen av kvinnor och barn?

Liknande frågor kom, som vi såg ovan, från partisekreterare Marita Ulvskog (s).

Om Telia uppmuntrar till porrsurfande kan man självklart ha synpunkter. Om de är inblandade i SMS-sex-tjänster (som Expressen-artikeln antyder) kan man ha synpunkter. Här verkar det dock som att Telia tjänar pengar på att folk köper internetabonnemang, och att användarna ibland väljer att besöka porrsidor.

Ska man skuldbelägga Telia för att de tjänar på porrsurfande, handlar det alltså om att klaga på att de inte förbjuder kunderna att surfa på legala (och illegala) porrsidor. Det är en oroande utveckling som syntes senast i barnporrdebatten, och som är ungefär som att skuldbelägga Posten när de inte slänger bort tidningar från avsändare de tror kan vara omoraliska. Om staten ska ta ett "ägaransvar" för detta, handlar det om att en av Sveriges största internetleverantörer ska (försöka) filtrera vad kunderna får se.

Inte så dåligt resultat, för en boklansering.

TT:s och statens fel?

PRESSFRIHET Idag framförde Rysslands ambassadör protester mot att TT tillåts publicera intervjuer med terrorister. Ambassadören protesterade mot att Sverige

"tillåter att internationella terrorister som Basajev får tala helt fritt och öppet i svenska massmedier"

Från Moskva talar man inte bara om TT-intervjun, utan tar också med den (uppenbart) bristande säkerheten kring ambassaden, och om större sammanhang. Men utrikesdepartementets uttalande känns ändå lätt oroväckande.

[v. utrikesminister] Chizhov noted the inadmissibility of double standards concerning terrorism and said that of Sweden's commitment to international cooperation in combating this evil Moscow was going to judge by practical actions.

Detta klagomål kom fram tidigare, när Sveriges ambassadör kallades upp till ryska UD för att bland annat få höra ryska regeringens synpunkter på vad ett (sedan ca 60 år) fristående medieföretag publicerar.

Hans uttalande efter mötet är värt att citera:

"There is no link between freedom of the press and terrorism. In Sweden you can interview ambassadors and terrorists. Freedom of information is a fundamental aspect of Swedish society and way of life."

- Ambassadör Johan Molander, i The Moscow Times

Se även:
Ryska utrikesministeriets uttalande [EN | RY]
subjektiv.se: Global idioti.
dibbuk.se: "Global intifada" väcker schablonerna

Dagens slarvigaste skrivning

LO-SAP

"Men det är tråkigt att läsa att du känner dig som mindre värd för att du inte Socialdemokrat, facket ska företräda alla medlemmar. Samtidigt har varje medlem också ett ansvar att verka för organisationens bästa."

- Wanja Lundby-Wedin svarar en folkpartistisk LO-medlem som inte känner sig välkommen i sitt fack. Min kursivering

Jag tror inte att det är något annat än en väldigt slarvig övergång till talet om facklig-politisk samverkan. Men nog är det ganska talande.

Med rätt att göra sig till

KONSUMTION I senaste numret av vänstertidningen arena skriver Expressens kulturchef Per Svensson om köpcentra och dockor. Och om hur underskattad konsumtionen, och överskattad äktheten är.

"I sin senaste roman Tjuvarnas marknad öser Jan Guillou underhållande hån över nyrika direktörer som köpt sig standardiserade statushem och vräkiga vinkällare. Skryt måste komma inifrån, förstår man. Guillous förakt är den födde aristokratens förakt för uppkomlingen, han som låtsas vara något annat och finare än han är.
Man ska vara sig själv, brukar det heta. Det är ett konservativt krav."

Ibland känns det som om det blir för mycket. Man behöver inte tycka att barnen ska nöja sig med att leka med kottar (som barn, enligt myten, nöjde sig med på den gamla goda tiden), för att tycka att den butik för dockaccessoarer Svensson beskriver känns lite märklig, för att inte säga onödig.

Men i grund och botten har han rätt; Äktheten är överskattad. Och poängen med den mesta "onödig" konsumtion märker man först när man inte har möjlighet till den. Svensson skriver att asketismens förhållande till den politiska radikalismen inte borde vara okomplicerat. Det har han rätt i.

Ha AMS-kakan och äta den

ARBETSLÖSHET LO slår undan Perssons fötter, skriver Henrik Brors i dagens DN. Regeringen talar om 5.5% öppen arbetslöshet, samtidigt som budskapet från LO är att man bör tala om de som är arbetsföra men saknar arbete. Som LO-ekonomen Hans Karlsson säger i en DI-intervju:

"Om man räknar in dem har vi en arbetslöshet på mellan 20 och 25 procent. Det handlar om människor som är fullt arbetsföra, men som går på sjukpenning eller förtidspension"

Detta är, som Brors antyder, politiskt intressant. Särskilt som Karlsson ger ett ganska rakt (och väldigt svårgenomfört) förslag till lösning:

Vad som fattas är jobb, riktiga jobb, det räcker inte med åtgärder.

Frågan är bara hur det som tycks bli årets LO-budskap går ihop med den traditionella inställningen till AMS-åtgärder. Samma dag som Wanja Lundby-Wedin skrev DN-debattare om arbetslösheten och att minska sjukskrivningarna, uttalade sig chefekonomen Dan Andersson i ekonomidelen:

Jag slår vad om en flaska Ramlösa att den öppna arbetslösheten kan pressas ner till 3 procent. Då måste man höja lönebidragen, skapa fler reträttjobb för dem som inte orkar gå för fullt och sluta upp med politiska hyss som friåret. LO vill att 145.000 personer ska omfattas av Ams-åtgärder.

Ryktena om Ams-vägens död lär vara högst överdrivna.

Låt högskolorna bestämma

SKOLA För att motverka taktikläsningen vill regeringen ge betyg i språkkurser större betydelse än andra i antagningen till högskolan. Egentligen borde man applådera förslaget som ett steg i rätt riktning. Men risken är att regeringen stannar vid att vikta betygen som ett ingenjörsmässigt sätt att få elever att välja språk, istället för att ta tag i problemet.

Det finns många som sett problemet med taktikläsning. Folkpartiet föreslog, mitt bland riktigt vettiga krav, att man borde minska valfriheten:

Ämnesblocken "valbara kurser" och "individuellt val" reduceras kraftigt på de studieförberedande programmen. Den tid som på det sättet frigörs avsätts i stället till mer tid för i första hand främmande språk, naturvetenskap, historia och i vissa fall idrott.

Men problemet är att det inte är orimligt att elever har valfrihet att läsa estetisk verksamhet, fotografi, eller programmering och ryska. Problemet är att alla betyg väger lika tungt när eleven söker vidare.

Regeringens tillträdesutredare ville begränsa användningen av betyg, och ge extrapoäng åt de elever som läst "meritämnen" som passade in på typen av utbildning som eleven valt. Problemet med den lösningen är bland mycket annat att det inte tar hänsyn till hur bra någon klarat meritämnena, och att den inte låter högskolorna ställa krav på att exv. en franskstuderande måste ha haft VG i Franska 3 på gymnasiet (något som skulle vara möjligt med Folkpartiets förslag).

Varför inte låta högskolorna välja? Gissningsvis känner de själva sina utbildningar ganska väl, och vet vilka ämnen som ska prioriteras i antagningen (om inte har HSV en ganska omfattande forskning om prognosvärden). En utbildning i teknisk fysik kan då gynna elever med bra betyg i vissa ämnen, medan kulturvetarlinjen premierar andra. Det gör att de kan ställa upp antagningskrav som talar om vad som krävs för att klara utbildningen. Och med allra största säkerhet kommer det vara få blivande studenter som tjänar på att välja taktikvälja kurser som "Mumsig mat i mysig miljö".

Se även:

JKL Blog: En märklig morot

Makt utan ansvar i skolan

ANSVAR Igår beslutades det (de facto) att Stockholms skolor ska få majoritet i skolornas styrelser. Det är ett av dessa förslag som kan låta tilltalande till en början, men det innehåller fler falluckor än man kan ana.

Det finns fler problem än risken för att en rektor bara på pappret låter eleverna vara med och bestämma, eller att de elever som väljs egentligen inte representerar elevkåren så väl (min ovetenskapliga erfarenhet är att striden om elevkårsposter kanske inte alltid engagerar så mycket). Det handlar om respekt för lärarna och ansvarsutkrävande.

Jan Björklund (fp), mediemässig som alltid, har en klar poäng i sin kommentar till förslaget:

- Ingen skulle komma på tanken att medicinska beslut ska fattas genom omröstning bland patienterna. Men när det gäller skolan verkar det som lärarnas professionella kunskaper kan kastas bort hur som helst.

Det är kanske lite hårdraget - som Björklund säger i en annan kommentar, bör elever faktiskt få inflytande över sin skolsituation - men i grund och botten stämmer det.

Som statsvetaren Lars Nord påpekar, finns det också legitimitetsproblem inbyggt i tanken om att elever får beslutsmakt i offentliga skolor, där politikerna delegerat ansvar till en (förhoppningsvis) duktig tjänsteman. Nords resonemang bör kanske inte dras till sin spets, men när det handlar om att påtvinga skolor - friskolor eller offentliga - ett styrelseskick som drar in korporativa intressen och gör ansvarsförhållandena mer otydliga, bör man vara försiktig.

Sammanblandningen av demokratiska val, korporativ elevkårsrepresentation och lärares ansvar kan kanske kan vara rolig att studera för oss statsvetarstudenter. Men det kan knappast vara den erfarenhet av demokrati som (s) i Stockholm vill ge.

Se även:

Rationalisten: Elevstyrning i Stockholms skolor