Me too!

MYNDIGHETER Tidningen Från Riksdag & Departement berättar om innehållet i Gertrud Åströms kommande jämställdhetsutredning:

"För att lyfta fram jämställdheten i olika politikområden föreslår utredningen en särskild jämställdhetsmyndighet. Utredningen hänvisar bland annat till ungdomspolitiken som ju har en myndighet, Ungdomsstyrelsen, trots att det är ett mer begränsat politikområde."

Att Ungdomspolitiken har fått en myndighet blir ett försvar för att jämställdhetspolitiken ska få en. Det är väldigt lockande att skriva något i stil med "ger du dem lillfingret..."

Men det är nog inte bara något att raljera över. Att ytterligare en myndighet får till uppgift att driva på i en fråga, hålla ett politikområde på dagordningen, eller genomdriva en särskild politik (och jag tänker inte alls på Ams [PDF] nu), är värt att titta närmare på.

Det handlar inte bara om den numera hyfsat genomdiskuterade frågan om vad staten ska och inte ska tala om för medborgarna. Även om gränsen mellan opinionsbildning och legitima informationskampanjer inte alltid är så tydlig, kommer en myndighet vars syfte är att föra ut en viss politik alltid att ställa sig på opinionsbildarsidan.

Nej, ska man tro det Bo Rothstein skriver i artikeln Från reformbyråkratier till ideologiska statsapparater [PDF], får nämligen utvecklingen av opinionsbildande (mer tankesmedjeaktiga) inslag i statsapparaten konsekvenser för såväl partiväsendet som statsstyrningen.

"Genom utvecklingen av systemet med ideologiska statsapparater vänder man detta på huvudet och etablerar den rakt motsatta principen – att demokrati är när folket gör som staten vill. Den parlamentarisktdemokratiska styrningskedjan snurrar alltjämt i Sverige, men den snurrar numera baklänges."

Lite tillspetsat, kanske, men ändå tänkvärt. Ska man läsa Åströms utredning bör man nog bläddra igenom Rothsteins artikel först.

Se även:

Tyckfrihet - Gröning som nyttig idiot
ProMemorian - Skattefinansierad opinionsbildning
bronenosets - Byråkratin står ivägen (VK-krönika 050701)
Timbro - Erixon och Franke - Den skattefinansierade idémarknaden [PDF]

Inte bara "Vi står ivägen"

FACKFÖRENINGAR I dagens Västerbottens-Kuriren har jag en krönika om sammansmältningen SAP-LO, och det farliga i att från (ung)borgerligt håll döma ut- och lämna hela begreppet "fackligt arbete" åt socialdemokraterna:

Thomas Bodström har problem. På bilder som klistrats upp i busskurer landet över kan man se hur ministern försöker sköta sitt jobb så gott det går, medan chefen meddelar att Thomas lunch-rast nu kommer att gå åt till att gå ut med hunden ”Fifi” (som praktiskt nog placerats på skrivbordet). Längst ned står det “Har du fått fel arbetsuppgifter, eller har du andra frågor om jobbet? Ring eller mejla fackets hjälptelefon.”. Det är en ganska talande affisch.

Bodström, för dagen iförd den unge sommarjobbarens vanliga mundering – välstruken blå skjorta, slips och kostym – var inte bara chef på sitt jobb innan han gick vidare till Rosenbad. Det är tveksamt om en delägare i en advokatbyrå tillhör LO:s målgrupp. Och som 43-åring är han inte självskriven som affischpojke i en LO/Ung-kampanj. Det enda tänkbara skälet till att man lyfter fram Sveriges justitieminister i en facklig sommarkampanj måste va ra hans partitillhörighet.

Samarbetet mellan socialdemokratin och Sveriges största fackliga centralorganisation (ofta kallad “facket” i singular, trots att varannan fackansluten tillhör TCO eller Saco) är inget nytt. Det är ingen slump att den första gästtalaren på SSU:s kongress heter Wanja Lundby-Wedin – SSU är LO:s ungdomsförbund också. Det skulle vara oväntat om ett centralt utspel från LO inte gick i gammelsocialdemokratiska tongångar.

Och trots att LO:s egna undersökningar visar att bara två av fem medlemmar vill bevara eller öka dagens facklig-politiska samarbete, måste alla bidra till den socialdemokratiska valbudgeten.

Det är alltså inte konstigt att en del unga borgerliga debattörer tar efter regeringens syn, att “facket, det är (s)”. Men frågan är om det är klokt att jämställa “facket” med “fienden”. Ser man bortom Bodströms medverkan på affischerna, märker man att det faktiskt varit en del ungdomar som tagit chansen att ställa frågor om löner och lagstiftning. Från LO rapporteras det att att jouren fått över 3 000 samtal och mail hittills.

Även om siffrorna ska tas med en nypa salt, visar de att det finns skäl att nyansera den svarta bild av Facket som ofta ges. Behovet av rättsligt stöd och hjälp med förhandlingar finns där.

Om det finns något som får socialdemokratiska strateger att gnugga händerna, är det dessutom när “borgarna avslöjar sig”. När Moderata ungdomsförbundet, Muf, stödde uttalanden om att ungdomar inte borde “komma dragandes med massor av konstiga fackliga krav” var stämningen nog hög på (s)-högkvaretet på Sveavägen. Om denna onyanserade bild av facket slår rot, lär det bli mycket svårare att arbeta mot dagens sammansmältning av regeringsmakten och arbetarrörelsen. I så fall lär Thomas Bodström och hans efterföljare vara affischpojkar för “facket” i många år framöver.

En definitionsfråga

DEMOKRATI "Enviros Make U-Turn, Praise SUV" skriver Wired. Den kända miljöföreningen Sierra Club har valt att rekommendera en ny bil från Ford, och föreningens ansvarige för global uppvärmning är nöjd med bilen, trots att det är en stadsjeep:

"It's an SUV, but it gets better mileage than nearly all of the cars for sale,"

Frågan är om Stockholms stads politiker kommer vara lika nöjda. Stadsjeepar, har det fastslagits i en skrivelse från majoriteten, är "inte gjorda för stadstrafik och dess användande bör därför begränsas." De är inte bara för stora, utan släpper dessutom (definitionsmässigt) ut för mycket koldioxid, och ska motverkas.

Är man ute efter att politiskt minska skadlig miljöpåverkan - ett helt legitimt mål - får man gärna arbeta för det (om än inte i kommunfullmäktige). Men motionären invänder mot stadsjeeparna som kategori. Och när DN Motor ställde elaka men grundläggande frågor om den kategorin framträdde inget direkt genomtänkt förslag:

Men ingen vet vilka fordon som ska bannlysas. Det finns ingen definition på vad en stadsjeep är. Därför finns heller inga beräkningar av hur mycket avgaser de släpper ut, hur stor plats de tar på gatorna och hur farliga de är i trafiken.

- Det får vi återkomma till. Vi har gett stadens tjänstemännen i uppdrag att ta fram en definition, förklarar Ann-Marie Strömberg.

Men det här måste ni väl ha funderat på innan ni lade förslaget? Syftet är väl att uppnå något? Man identifierar ett problem och sätter in åtgärder.
- Jag är fritidspolitiker, ingen bilexpert. Stadsjeeparna är stora, trafikfarliga, tar mycket plats och släpper ut mycket koldioxid. Och de ökar hela tiden i antal.

Vad stöder du det på när ni inte vet vilka som avses?
- Det märker man när man går på stan. Det är stora schabrak och de blir bara fler och fler och många är inte miljövänliga.

Vad är ett schabrak, ge några exempel.
- Jag vill inte gå in på enskilda märken.

Var går gränsen för ett bränslemonster?
- Jag sätter inga gränser, jag är fritidspolitiker, analysen får tjänstemännen göra.

Du säger att stadsjeeparna stjäl utrymme från cyklister och andra. Hur bred är en stadsjeep eller ett schabrak?
- Det varierar.

Hur ska man bedöma Volvo XC70, Sveriges mest sålda fyrhjulsdrivna bil. Är det en stadsjeep?
- Nej, jag svarar inte på det.

Vilket är värre ur miljösynpunkt, en ny katalysatorrenad XC90 eller en gammal orenad bil från 80-talet, som det finns så många av i Stockholm?
- Återigen, jag är fritidspolitiker, ingen expert på bilar eller avgaser.

Ändå kan den ena komma att motverkas, delvis av miljöskäl. Man behöver inte tycka att fritidspolitiker ska vara allvetande för att se problemen med det resonemanget.

Se även:

Expressen huvudledare- Vi kör så det ryker (050712)
Pressmeddelande från Vänsterpartiet - Stockholm ska begränsa stadsjeeparna (050426)
Pressmeddelande från Gröna Bilister - Stockholm på god väg stoppa stadsjeepen (050426)

Livingstone om självmordsbombare

"I didn't oppose capital punishment for decade after decade, then to turn around and say it's okay when suicide bombers blow people up."

Londons borgmästare "Red Ken" Livingstone talade inte bara om västs historia i Mellanöstern i den uppmärksammade Today-intervjun.

Vad säger Linderborg?

Se även:

Sänd mina rötter regn - Dagen efter dagen före och Baksmällan hänger i än
Louise P - Åsa Linderborgs ideologiska stolpskott
Åsa Linderborg (i AB) - Gott mot ont, vi mot dem
Jonathan Freedland i Guardian - Tread more carefully (kritik mot KL-uttalanden i ett Channel 4-program jag inte sett)

Byråkratin står ivägen

BYRÅKRATI Lagom till kongressen hade jag en krönika om svårigheten att få byråkratin att byta politik i Västerbottens-Kuriren. Det kan bli lättare att övertyga folket än tjänstemännen var rubriken, och det säger en del.

Nyheten är säkert en överraskning för de snart arbetslösa officerare som drabbats av försvarsnedläggelsen. Men det är försvarsmakten som styr regeringen.

Det antydde iallafall Aktuellt när de häromveckan presenterade en rapport från Försvarets forskningsinstitut (FOI). I den avslöjades det vilket inflytande försvarsmaktens tjänstemän har över politiken. När besparingsbeslutet väl drivits igenom, kunde försvarsmakten med sina resurser köra över politiker och departement.

- Vi har ett departement på 150 anställda som leder en dominerande myndighet, försvarsmakten, med 20.000 anställda. Det blir väldigt svårt att matcha försvarsmakten och initiativet ligger mycket hos försvarsmakten, sade FOI-utredaren, överingenjör Peter Nordlund till Aktuellt.

Det var kanske lite orättvist av Aktuellt att låta teckna en kasperdocka av försvarsministern, hängandes i försvarets trådar. Behövde de bara rycka i några trådar för att få pengar, skulle det förmodligen aldrig läggas ned några regementen. Men nyheten satte fingret på hur stort inflytande medborgarna egentligen har när de går till val.

Bland det första man får lära sig i grundkursen i förvaltning är talessättet “Politiker kommer och går, men byråkratin består”. Även om en ny utbildningsminister kommer från ett annat parti än den förra, kommer lärarna utbildas vid ungefär samma högskolor och Skolverket befolkas av ungefär samma tjänstemän. De kommer veta hur verksamheten fungerar, och ha samma känsla för vad deras yrkesroll innebär som förut. En ny minister kan, som Thomas Bodström gjorde, upptäcka att man följer budet ”Vi ska alltid göra som vi alltid gjort”.

Problemet uppstår om ett enskilt parti kunnat färga uppdragen för olika organisationer och yrkesroller under lång tid. Om folk på AMS gör som de alltid gjort, spelar det egentligen ingen roll vilken färg regeringen har, eller om tjänstemännen tillsätts politiskt.

Kan man då inte lösa alla problem genom ett byråkratiskt alexanderhugg? Att ge de folkvalda makten att detaljstyra myndigheter efter sina önskningar, och börja utse generaldirektörer politiskt även på pappret? Snarare tvärtom. Som Statskontoret (den myndighet som för närvarande utvärderar hur många myndigheter som finns i myndighetssverige) nyligen antydde, är det faktiskt en ganska bra idé att låta kunniga och opolitiska tjänstemän arbeta mot väldigt tydliga politiska mål.

En ny regering har också att ta tag i det tänkande som uppstått under 60 år av socialdemokratiska regeringar och chefstillsättningar. ”Äntringsstyrkan” med förslag på generaldirektörer är ett första steg. Men en extra moderat i AMS ledning räcker inte långt. Att övertyga folket om att byta politik kan visa sig lättare än att övertyga tjänstemännen.