Byråkratin står ivägen

BYRÅKRATI Lagom till kongressen hade jag en krönika om svårigheten att få byråkratin att byta politik i Västerbottens-Kuriren. Det kan bli lättare att övertyga folket än tjänstemännen var rubriken, och det säger en del.

Nyheten är säkert en överraskning för de snart arbetslösa officerare som drabbats av försvarsnedläggelsen. Men det är försvarsmakten som styr regeringen.

Det antydde iallafall Aktuellt när de häromveckan presenterade en rapport från Försvarets forskningsinstitut (FOI). I den avslöjades det vilket inflytande försvarsmaktens tjänstemän har över politiken. När besparingsbeslutet väl drivits igenom, kunde försvarsmakten med sina resurser köra över politiker och departement.

- Vi har ett departement på 150 anställda som leder en dominerande myndighet, försvarsmakten, med 20.000 anställda. Det blir väldigt svårt att matcha försvarsmakten och initiativet ligger mycket hos försvarsmakten, sade FOI-utredaren, överingenjör Peter Nordlund till Aktuellt.

Det var kanske lite orättvist av Aktuellt att låta teckna en kasperdocka av försvarsministern, hängandes i försvarets trådar. Behövde de bara rycka i några trådar för att få pengar, skulle det förmodligen aldrig läggas ned några regementen. Men nyheten satte fingret på hur stort inflytande medborgarna egentligen har när de går till val.

Bland det första man får lära sig i grundkursen i förvaltning är talessättet “Politiker kommer och går, men byråkratin består”. Även om en ny utbildningsminister kommer från ett annat parti än den förra, kommer lärarna utbildas vid ungefär samma högskolor och Skolverket befolkas av ungefär samma tjänstemän. De kommer veta hur verksamheten fungerar, och ha samma känsla för vad deras yrkesroll innebär som förut. En ny minister kan, som Thomas Bodström gjorde, upptäcka att man följer budet ”Vi ska alltid göra som vi alltid gjort”.

Problemet uppstår om ett enskilt parti kunnat färga uppdragen för olika organisationer och yrkesroller under lång tid. Om folk på AMS gör som de alltid gjort, spelar det egentligen ingen roll vilken färg regeringen har, eller om tjänstemännen tillsätts politiskt.

Kan man då inte lösa alla problem genom ett byråkratiskt alexanderhugg? Att ge de folkvalda makten att detaljstyra myndigheter efter sina önskningar, och börja utse generaldirektörer politiskt även på pappret? Snarare tvärtom. Som Statskontoret (den myndighet som för närvarande utvärderar hur många myndigheter som finns i myndighetssverige) nyligen antydde, är det faktiskt en ganska bra idé att låta kunniga och opolitiska tjänstemän arbeta mot väldigt tydliga politiska mål.

En ny regering har också att ta tag i det tänkande som uppstått under 60 år av socialdemokratiska regeringar och chefstillsättningar. ”Äntringsstyrkan” med förslag på generaldirektörer är ett första steg. Men en extra moderat i AMS ledning räcker inte långt. Att övertyga folket om att byta politik kan visa sig lättare än att övertyga tjänstemännen.