Wednesday, January 12, 2005

Engelsk livegenskap

IMMIGRATION I måndagens Guardian gör Felicity Lawrence en djupdykning i en svart ekonomi där lagarna tvingar in människor i en laglös värld.

Both Chinese workers and the Bulgarian said that they had heard of other workers being beaten by Mr Bespaly's bodyguards when they complained about their wages not being paid in full. "Anatoly made deductions from wages. Sometimes people refused to take it. On one occasion, an Iraqi worker got very upset and started to argue with Anatoly. Anatoly got four or five Russian men to beat him up," one Chinese worker said.

Och arbetar man illegalt i ett land där det råder hotfulla stämningar mot asylsökande och vissa invandrare, är man inte den första att gå till polisen.

Sorgligt nog beskriver artikeln bara den illegala arbetskraftens utsatthet, men glider förbi orsakerna. I inledningen antyder man t o m något bra om EU-fientliga UKIP som försöker "hold back the tide" - underförstått: mer Fästning Europa ger mindre utnyttjande (det bör kanske sägas att man i brittisk debatt ser EU som något som släpper in alltför många asylsökande i England). Och står EU, med dess förment luftiga gränser för halva problemet, står Anatolij och hans likar, smugglarna, och några giriga kapitalister för resten.

I ett gammalt nummer av arena förklarade Per Wirtén varför hela den tankegången är fel. Rikedomen som lockar arbetskraft från fattiga länder finns kvar oavsett regler. Men stängda gränser trycker ned den invandrade arbetskraften under jorden, ned i en svart ekonomi.

Wirtén hänvisar till siffror från The Economist, och för den slutsats som Guardian tyvärr missar, kan man vända sig till tidningens bittra konstaterande [pwd] om det verkliga problemet:
Yet the middlemen are not the fundamental cause of the tragedy. The Chinese cockle-pickers [som upptäcktes efter att de drunknat, min anm.] were, in the end, victims of the British determination to keep people out of their labour market. The reason why poor people from developing countries pay huge sums to get to Britain is that laws prevent them from getting in through the normal channels. If they could just buy a plane ticket, they would; and then they wouldn't end up in hock to “snakeheads”, working for slave-rates to pay off those debts.

Lite hårdraget, kanske. Men i grund och botten sant - problemet löses inte genom att man bara bestraffar de som för tillfället hållit arbetskraft som livegen (i väntan på att de betalar av resan och det falska passet). En sanning som lätt kommer bort när man, som journalisten, väljer att bara fördöma smugglare och oseriösa arbetsgivare.

Sunday, January 09, 2005

Ändamålsglidning och Eriksson-Leijonhufvud

INTEGRITET Idag skriver Patrick på Är isen hal? Sanda att han funderar på att träda ut ur PKU-registret, med anledning av den nya undantagslagen för identifiering.
Jag ser nog snart ingen möjlighet annat än att träda ur PKU-biobanken för jag tycker det är fel att skapa ett register med en enda premiss, som är väldigt bra - att finna svåra sjukdomar och göra insatser på ett tidigt stadium - men sedan frångå den helt och hållet.

Risken för att uppgifter som lagrats för ett gott syfte börjar användas för ett helt annat, är överhängande. Intressant nog är det en fördel, om man ska tro Björn Eriksson och Madeleine Leijonhufvuds argumentation på gårdagens DN Debatt:
Undantagslagar blir ibland nödvändiga. Men det är inte en önskvärd ordning. Låt oss därför snabbt få i gång arbetet med att bygga upp det identifieringsregister vi så uppenbart behöver.

Hade vi bara haft ett identifieringsregister för att hitta grova brottslingar, skulle vi alltså kunna identifiera dödade i tsunamikatastrofen. Personligen tycker jag att det sistnämnda är ett väldigt gott syfte.

Men debattörer som Eriksson och Leijonhufvud, som nu påpekar att identifieringen passar in i deras tidigare argumentation för ett DNA-register (för brottsbekämpning), understryker varför man bör avstå. Ett register innebär i grund och botten en kontrollmakt. Och det Leijonhufvud och Eriksson visar är att gränserna för dess användningsområde ständigt kan förflyttas.


Mer om PKU-registret, bland annat hos
I Chydenius fotspår
Dick Erixon
Lagergren
Lars Olofsson
Ingvar Svensson, riksdagsledamot (kd)

Mer om DNA-registerdebatten, bland annat hos:
Carinas blog
Är isen hal...
PJ Just Nu
Kommenterat del ett (och del två)

Saturday, January 08, 2005

Framtidens tidningar - viewspapers?

JOURNALISTIK Mindre fokus på nyheter, men desto mer analyser och nyhetskommentarer är tidningarnas framtid, menar The Independents redaktör. Det låter inte helt orimligt, men är också något som ställer höga krav på tidningarna.
Simon Kelner, editor of the Independent, later replied that news remained the backbone of the publication but newspapers are no longer the primary source for breaking stories and must adapt accordingly.
Det ligger nog mycket i det han säger - de enskilda medierna måste tillföra något. Analyser och kommentarer vinner större insteg även i Sverige. Utrikeskorrespondenter försöker ofta sammanfatta och analysera en hel debatt i en artikel, politiska reportrar vill analysera och belysa, och som radiolyssnare får jag intrycket av att P1 allt oftare ber en studioreporter sammanfatta skeenden (t.ex. Jaldung-rättegången eller budgetförhandlingarna). Precis som BBC gör i sina längre nyhetssändningar frågar programledaren ut en "correspondent", istället för att lita helt på traditionella nyhetsinslag. Det ställer höga krav på journalisten, men väl utfört kan det sätta in nyheter i sitt sammanhang.

Men jag misstänker att Guardian och Independent menar mycket mer när de talar om "viewspapers". Det låter mer som tyckande (modell Godmorgon världens debattpanel) än en värderande analys, som trots allt har höga opartiskhetskrav. Risken är då att man går ännu mer mot en brittisk modell, där vissa av nyhetsartiklarna (ur t.ex. The Economist eller The Guardian) mycket väl kunde passa på ledarplats.

Och om gränsen mellan tyckande och nyhetstext raseras, riskerar en del av tidningens förtroende att dras med i fallet.

[via editorsweblog.org]

Wednesday, January 05, 2005

Mindre klassresor i USA

JÄMLIKHET Den sociala rörligheten i USA har minskat, enligt senaste numret av The Economist. Allt färre gör klassresor, och sambandet mellan den lön en pappa har, och den hans son får, är större än i t.ex. Kanada och Sverige.

The Economist framhåller utbildningen som nyckeln till ett liberalt samhälle där människor kan lyckas oavsett bakgrund. Och där tycks inte USA lyckas helt väl.
The education system is increasingly stratified by social class, and poor children have a double disadvantage. They attend schools with fewer resources than those of their richer contemporaries (school finances are largely determined by local property taxes). And they have to deal with the legacy of what Michael Barone, a conservative commentator, has labelled “soft America”. Soft America is allergic to introducing accountability and measurement in education, particularly if it takes the form of merit pay for successful teachers or rewards for outstanding pupils. Dumbed-down schools are particularly harmful to poor children, who are unlikely to be able to compensate for them at home.
Att ge de mest utsatta chansen att komma upp sig handlar alltså mycket om en fungerande skola för alla, och att uppmuntra bra prestationer. Låter folkpartistiskt.

Få förbund, men goda

FACKFÖRENINGAR Fackförbunden kan bli färre i framtiden, skriver DN idag. Bland annat handlar det om ett sammangående IF-Metall, en sammanslagning som kan få efterverkningar i de svenska valrörelserna.

Som jag skrivit om tidigare, vinner tjänstemannafacken mark på bekostnad av traditionella LO-fack. Med tanke på att TCO i förra valet pragmatiskt kunde ta tillvara sina medlemmars intressen och samarbeta med den borgerliga vänstern om familjepolitiken, kan denna förskjutning innebära ett litet steg mot mer rättvisa fackförbund, och mindre skeva valrörelser.

Uppdatering: DI hade en tidig artikel om det.

Tuesday, January 04, 2005

Inte bara Systembolaget

ALKOHOL Krogarnas roll i det alkoholrelaterade våldet och missbruket glöms ofta bort. Att England kommer tillåta dygnetrunt-krogar kan innebära stora skador och kostnader, rapporterar BBC. Såväl läkare som en f d polischef är kritiska.

I Sverige talar man om Systembolaget och utlandet - säljer systemet 49% av alkoholen, förväntas resterande 51% av alkoholen komma utomlands ifrån. Det gör den inte.

Ca 20% av alkoholförsäljningen regleras av vanliga kommunpolitiker, med blandat resultat. De försäljare som missköter borde straffas, och utskänkningstillstånd får - även om de ska delas ut till alla kvalificerade sökande - inte bli del av näringspolitiken. Tyvärr är inte alltid som det ser ut så.

Om den fria rörligheten minskar alkoholpolitikens räckvidd, blir det desto viktigare att se till att dessa regleringar fungerar, så att krogslagsmål och missbruk kan hållas vid ett minimum.

Monday, January 03, 2005

Avskaffa arvsskatten 2005

BESKATTNING I dagens SvD föreslås det att man borde avskaffa arvsskatten retroaktivt, av hänsyn till offren i sydasien. Samma tanke har väckts tidigare, av riksdagsledamoten Per Landgren (kd).
- Det blir absurt om staten genom en arvsskatt som om några dagar slopas berikar sig på katastrofens offer
Det låter ganska osympatiskt att staten skulle berika sig på offren för en fruktansvärd naturkatastrof. Men att säga att staten "berikar sig" låter lite väl aktivt. Nästan som om regeringen kunnat styra eller förutse omständigheterna.

Det skulle ingen regering kunnat. Hur hade det låtit om katastrofen skedde den 19/10, dagen innan Landgrens beslut skulle börja gälla? Det hade också spätt på de efterlevandes känsla av utsatthet och att ha blivit orättvist behandlade (särskilt om någon gick ut i tidningarna och uppmärksammade dem på det).

Det ett retroaktivt avskaffande gäller är alltså om man vill hjälpa dessa dödsbon (och uppskattningsvis dryga 24000 andra, baserat på förra årets statistik) genom att befria dem från förväntade skatter. En åtgärd med alternativkostnad på ca 1 miljard kronor (enligt DN) som lyfter en liten sten från de efterlevandes börda.

Det var rätt att avskaffa arvsskatten, på grund av dess orättvisa och kontraproduktiva utfall (inte för att det skulle vara mer fel att beskatta pengar som någon råkat få i arv, än pengar någon tjänat ihop). Det borde ha skett tidigare, och gärna med omedelbar verkan.

Men att i dagsläget kräva retroaktiva ändringar som inte går igenom - i princip säga "vad var det vi sade" - och hoppas på att en ilska växer och kanaliseras mot regeringen hjälper nog inte de katastrofoffer som nu flygs hem.

Bättre isåfall att se till att katastrofoffren får den hjälp och det stöd de så väl behöver, och se till att regeringens vilseledande inte står okritiserat.

Sunday, January 02, 2005

Ehrenberg ger ut veckotidning

PRESSTÖD Vad är skillnaden mellan en webtidning och en veckotidning med samma innehåll? I fallet ETC kan det vara "minst 2 miljoner kronor". Eftersom presstödet inte är teknikneutralt börjar Johan Ehrenberg nu ge ut en veckotidning.

Kritiken mot att presstödet bara gäller tryckta tidningar blir något för presstödsutredningen att ta upp. Det är dock inte det största problemet de har att hantera. Enligt statliga Konkurrensverket innebär nämligen dagens presstöd för dagstidningar (drifts- och distributionsstöd) ett hinder för nya tidningar, utan att hindra tidningssammanslagningar och öka mediemångfalden.

Nypremiär för Potemkin

FILM Pansarkryssaren Potemkin (Potjomkin) har (ocensurerad) nypremiär snart. Den läsare som undrat vad namnet på min blog - броненосец (bronenosets) - betyder, kan få en ledtråd av filmens namn. På originalspråk heter den Броненосец Потёмкин.

Livstid för terror-misstänkta förbereds

KMT Washington Post rapporterar att Bush-administrationen förbereder evighetsförvaring av Guantanamo bay-fångar. Bland annat föreslår försvarsdepartementet ett fängelse för de fångar vars skuld inte förväntas kunna bevisas.
As part of a solution, the Defense Department, which holds 500 prisoners at Guantanamo Bay, plans to ask Congress for $25 million to build a 200-bed prison to hold detainees who are unlikely to ever go through a military tribunal for lack of evidence, according to defense officials.
Det talas även, från CIA-håll, om att institutionalisera behandlingen av de s k spökfångarna.

Samtidigt finns det ljuspunkter. Den vida definition av tortyr som den föreslagna som ofta ges del av skulden för behandlingen på Guantanamo och i Abu Ghraib, avskaffas. Istället presenteras en vidare definition av tortyr som ersätter den gamla i sin helhet. PM:et inleds förtroendeingivande (och riktigt):
Torture is abhorrent both to American law and values and to international norms.
Ironiskt nog föreslås mannen som delvis bar ansvaret för den gamla tortyrdefinitionen, Alberto R Gonzales, nu som ny justitieminister. Som DN skriver i dagens huvudledare finns det en konflikt mellan effektivitet och rättsstatens värden i kampen mot terrorismen. Och i utnämnningspolitiken (liksom i den svenska utvisningspolitiken) tycks effektiviteten prioriteras framför rättssäkerheten.

Men, som DN också påpekar, finns det en poäng i att inte tillåta det rättsliga undantagstillståndet att utvidgas alltför mycket.
Ty det som vi försvarar mot den internationella terrorismen är inte det västerländska kulturarvet, den fria marknadsekonomin eller faktiskt ens den politiska demokratin som sådan. Utan just idén att medborgarna besitter grundläggande fri- och rättigheter som inte får kränkas, och att statens yttersta uppgift är att upprätthålla och försvara dessa rättigheter.
Att slå vakt om denna idé är inte att vara eftergiven mot terrorism. Utan tvärtom att sätta hårt mot hårt: detta är vårt fundament, som vi håller för sant oavsett vilka gudar vi dyrkar eller inte dyrkar.


[tortyrnyheten via Hit & Run]

Friday, December 31, 2004

Mördande tystnad

KATASTROFER Militärdiktaturen Burma har inte bett om utländsk katastrofhjälp efter tsunamierna, men hjälpbehovet tros vara enormt, rapporterar TT. Riktigt hur många som kan ha dött vet man inte. Inte bara för att det alltid är svårt att få tag på siffor - regimen tillåter inte fri press och fri informationsspridning.

Det finns de som hävdar att demokrati och pressfrihet är en lyx som är underordnat t.ex. sjukvård. Exemplet Burma, och den absurda humanitära situationen där borde kunna få dem på andra tankar.

Saturday, December 25, 2004

För Sverige, i tiden

MONARKI Idag sade Carl-Gustaf Bernadotte något klokt. Det handlade inte om besöket i diktaturen Brunei (det nämndes inte alls), utan om EU. I sitt årliga jultal betonade han att EU alltsedan början varit ett viktigt fredsprojekt, och sade att vi alltför ofta glömmer bort det. Sant. Men rimmar uttalandet med den apolitiske statschefen som representerar hela folket? Dessvärre har ju den svenska debatten lite kört fast i ja vs nej till EU.

Som jag skrev i Liberala ungdomsförbundets tidning liebling (s9):
Föga förvånande är inte millennieskiftets 10:e viktigaste opinionsbildare helt opolitisk.

Friday, December 24, 2004

Schlaug och skulddebatten

SKULD På ETC.se skriver Birger Schlaug (av alla människor) om tanken på mäns kollektiva skuld för våld och diskriminering mot kvinnor. Och det på ett ganska bra sätt.
Män (och kvinnor) borde ta en jävla massa kollektivt ansvar för att se till att den strukturella diskrimineringen av kvinnor upphör. Men det är en artskillnad på kollektivt ansvar och kollektiv skuld.
Schlaug gör rätt i att retoriskt dra en tydlig linje mellan ansvar (för att t.ex. förhindra brott) och skuld (till brottet). Den som blandar samman ansvar och skuld i det fallet måste också i rimlighetens namn säga att en poliskommissarie i Skåne bär skuld, ja är medansvarig för varje snatteri i Norrland. Ansvaret att förhindra brott finns där och brottet begås utan att kommissarien ingriper. Det finns inget sätt att friskriva sig.

Debatten:
"Fel att skuldbelägga alla män" (Schlaugs krönika i ETC 7/04)
Schlaug ser inte det manliga våldet (Per Wagn svarar)
Stackars Birger (Lasse Olofssons lätt parodiska insändare)
"Det är lugnt Lasse" (Schlaug svarar Olofsson)

Sunday, December 19, 2004

Svenska modellen i Europadomstolen?

FÖRENINGSRÄTT För tre år sedan fastslog AD att arbetsgivaren fick göra avdrag från löner för att betala Byggnads för lönegranskning - även om de anställda inte var med i Byggnads. Det resonemanget värderas nu av Europadomstolen, rapporterar tidningen Lag & Avtal.

Domstolen kräver den svenska regeringen på en förklaring till varför granskningsarvodena ska tillåtas. Principiellt tycks fallet handla om huruvida den svenska modellen, stödd på kollektivavtal som de facto binder även icke-medlemmar, strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Denna inkorporerades i svensk lag 1994, och har använts för att fälla vissa avtal för MR-brott.

Det kan bli en riktigt intressant dom från Europadomstolen (ej att förväxla med EG-domstolen). Med så hög grad av fackanslutning som i Sverige (uppemot 80%) kan man kanske vidmakthålla en stor del av de lag-lika inslagen i avtalsmodellen även vid en fällande dom. Men det förändrar sannolikt grunden för systemet.

Risken att domen blir för snäv och mest bara behandlar det enskilda fallet finns självklart. Så oavsett hur det går, kan man bara hoppas att domen blir en stabil principiell grund som Riksdagen kan bygga vidare på.

Friday, December 17, 2004

Mjuk makt och Pokemon

MJUK MAKT Mangatrenden och bilden av Japan kan ha större inflytande än man först tänker sig, om man ska tro en japansk tankesmedja. De råder Japans premiärminister att se landets kulturella inflytande (och då inte bara serierna) som en faktor för att stärka dess ställning i världen.

Deras förslag tycks mycket handla om kulturpromotion av franskt snitt, dolt bakom säkerhetspolitisk retorik. Men inte bara. De har nog en poäng när de talar om kulturellt inflytande och mjuk makt. Som uttryckets upphovsmann Joseph Nye formulerade det i en klok kolumn om Irak:
Soft power is the ability to get what one wants by attracting others rather than threatening or paying them. It is based on culture, political ideals, and policies. When you persuade others to want what you want, you do not have to spend as much on sticks and carrots to move them in your direction.

Wednesday, December 15, 2004

Att lova vad andra ska hålla

SJÄLVSTYRE
- Hokus pokus, nu trollar jag fram en läsebok!
- Åh nej, så tokigt! Det blev ju en rondell.
Läromedelsförläggarnas PR-bok Lisa och kommunalrådet borde stämma till eftertanke (även om dess slutsats är problematisk). I boken lovar statsministern pengar till läromedel, men kommunalrådet som ska stå för de där pengarna satsar bara på andra saker hela tiden. Läseboken blir en rondell, matteboken en utredning. Trots att statsministern lovat.

I en centralstat som Sverige går det inte att undvika sådana löften. Men om man (åtminstone till orden) uppskattar det kommunala självstyret kan man försöka.

I gårdagens delbetänkande "Hållbara laster - Konsumtion för en ljusare framtid" ingick ett förslag om att 25% av all mat på sjukhus och skolor ska vara ekologiskt certifierad till 2010. Det förväntas förvisso ge extrakostnader. Men inte för staten. Som utredaren säger:
För att kostnaden ska gå ner måste stat, kommun och landsting ta ett ansvar
Det är sant. För vem får ta ansvar för statens löften, om staten varken har ansvar för skola eller sjukvård?

Friday, December 10, 2004

Schymans mandat

SCHYMAN
Är man invald för ett parti ska man lämna alla förtroendeuppdrag när man lämnar partiet.
Formellt sett är det som Lars Ohly säger fel. Riksdagsmandat är personliga (vilket understryks av Schymans 10 000 personvalskryss). Privatmoraliskt är frågan om inte partiet har Schymans politik att tacka för alldeles för många mandat för att kunna säga sådana saker.

Själv motiverar Schyman det hela på ett luddigare sätt. Hon representerar de feministiska väljare som svikits av alla partier, menar hon. Det är onekligen ett ganska snyggt sätt att stödja partilojalitet modell Vänsterpartiet, samtidigt som man bryter med partilojalitet modell Vänsterpartiet.

Men denna användning av folkviljan, det imperativa mandatet, är märklig. Det är väldigt svårt att tala om att representera den feministiska opinionen, i och med att den (i den mån man kan tala om den som enhetlig) nog snarare handlar om att se problem och skapa frågeställningar, än föreslå direkta lösningar. Liberalfeministiska Felira-nätverket har inte samma lösningar som Schymans Vänsterparti, även om båda kan tillämpa en problemdefinition ur könsmaktsperspektiv.

Det betyder inget för Schymans retorik i dagsläget, men det är feministpartiprojektets stora problem. Som professor Ebba-Witt Brattström (som själv tror och hoppas på ett feministparti) påpekade, finns det en risk för att Schyman-partiet bara blir en del i striden om (v)-väljarna.

Wednesday, December 08, 2004

Svenska spel vilseleder

NYHET! Spelen där det alltid ligger en vinst gömd! Pick'n'clickSPEL Ur Svenska Spels bok Rent Spel:
Själva beloppet är ointressant, det är avsaknaden av kontroll som är det utmärkande. En spelberoende person har ofta felaktiga tankar om slumpen och tror att hon/han kan öka sina vinstchanser trots att det är omöjligt.
Nu visar företaget reklamfilmer där man talar om att spelaren ska "lita på sin magkänsla". Och den som spelar Pick'n'click får läsa att "Det är dina val som avgör!". Samtidigt är möjligheten att påverka spelet lika stor som i valet mellan olika trisslotter.

För vilka valmöjligheter har egentligen spelaren? I ett spel får han välja ut sju muggar (av 35) som döljer tärningar. Tärningarnas värde avgör sedan vinsten, och det sägs att det alltid finns en vinst på planen. Men om spelaren inte vet vad som finns under muggarna, hur ska då han kunna påverka vinstchanserna (vilket antyds om man säger att han "avgör")? Hans val avgör förvisso spelet, men eftersom valet sker mellan okända framslumpade alternativ är det lika troligt att val A ger vinst som val B. Det är inte den känsla som spelaren får.

Jag är inte säker på att Pick'n'click-spelen är så farliga, eller att företag inte ska få skapa sådana. Men att Svenska spel uppfinner och marknadsför ett spel som går rakt emot det man varnar för, är lite märkligt (liksom att man hävdar att spelaren "avgör" ett turspel).

Om inte annat är det väldigt opedagogiskt.

Tuesday, December 07, 2004

129 storspelare blev 40 000

Kille med PS-kontroll som handklovarNYHETER I dagens DN står det att uppskattningsvis 40 000 ungdomar spelar dator över 35 timmar i veckan. Undersökningen borde vara ett avskräckande exempel på varje grundkurs i statistik.

Som Barseblogg skrev, är undersökningen bakom dessa siffror inte helt tillförlitliga. De 2143 personer som råkat besöka en Fair Play-monter vid Socialdepartementets FLICKA-turné kan knappast sägas vara representativa för 11-16-åringar i Sverige idag (som bild av turnéns besökare är det nog inte ens lika intressant som FLICKA-projektets egna enkät, som hade ca 29ggr fler respondenter). Fair Play påpekar problemen i sin pressrelease.

Men man säger också att man kan förvänta sig liknande resultat från en riktig studie. En där ca 129 personer - 6% av respondenterna - faktiskt skulle kunna visa på 40 000 storspelande ungdomar. För den som statliga FLICKA:s projektledare, tillika ledamot i Fair Plays referensgrupp, låtit föreningen utföra är knappast representativ.

Ändå presenterar DN Fair Plays undersökning (som processats av PR-byrån Argument) på ett sätt som blåser upp problemet. Visst kan ungdomar som spelar Counterstrike (eller leker utomhus, ser på TV, programmerar eller läser böcker, som Yukio påpekar) istället för att göra läxor vara ett problem för föräldrar, men det är knappast de tragedier som Fair Play tycks se det som. Som Copyriot skrivit, tycks Fair Play dessutom ha en skev inställning till datorspel.

Så vilka slutsatser kan man dra av undersökningens framgång?
  • Datorspel är lätta att demonisera. Och finns det något som föräldrar kan uppleva som problem, är det lätt att spinna vidare på i en nyhet.
  • Undersökningar (korrekta eller ej) tycks fortfarande vara bra sätt att skapa nyheter. Särskilt om man har ett ämne som kan illustreras med en personlig berättelse.
  • Och, sist men inte minst: Vi lär läsa fler nyheter om datorspelens och nätanvändandets skadliga kraft

Sunday, December 05, 2004

Varumärkesjournalister

JOURNALISTIK Ingen kommer säga "That's the way it is" i framtiden, om man får tro Mats Wiklunds välformulerade artikel i SvD Kultur. Det är nog sant.
Sanningen är att både Rathers och tv-ankarnas tid gått mot sitt slut. Tv-tittarna känner inte längre behov av att sätta sin lit till en man och en kanal.
Men min första tanke är att förtroendeproblemen (se Holmberg & Weibull) borde kunna leda till att enskilda journalister, prestigefyllda ansikten utåt, blir allt viktigare. Om inte annat pekar förtroendet för blogginnehåll åt det hållet.

Det finns självklart fall där en ny läsare inte behöver känna till ett dugg om källan. När Stockholm Spectator visade att texter i DN var rena översättningar av NY Times, fanns det möjlighet att verifiera uppgifterna direkt. Men kan man annars lita på en bloggare?

Knappast. Står det någonting om Ukraina utan källhänvisning i en för mig okänd blogg, ställer jag mig skeptisk (om än nyfiken). Står det istället i David Ekstrands blogg, är jag mer lättövertygad. Hur utom-ukrainska bloggare valt trovärdiga bloggar att använda för att bevaka händelseutvecklingen i Ukraina förtjänar en C-uppsats.

Jag misstänker att det inte bara var en designfråga av (redan förtroendeingivande) DN att framhäva vissa journalister med bildbyline, när tidningen blev tabloid. Och jag misstänker att t.ex. Jan Mosander eller Staffan Dopping är starka varumärken i sig, oavsett om de jobbar för (redan trovärdiga) Sveriges Radio eller nystartade småtidningar.

Så jag är inte så säker på att ansiktena utåt får mindre tyngd, även om tron på att det som sägs i TV eller skrivs i tidningen minskar. Kanske blir det tvärtom.