Men detta ansågs strida mot de oorganiserades negativa föreningsrätt - rätten att stå utanför en förening - som kom in i svensk lagstiftning i och med Europakonventionen (1995). De oorganiserade skulle inte diskrimineras på grund av att de inte tillhörde Byggnads - en ganska rimlig tanke, även om det innebär en inskränkning av avtalsfriheten.
Sammanfattningsvis kan man säga att hängavtalen berörde tredje part på ett otillåtet sätt, och därför underkändes. Men innebär inte detta också att 27 § MBL borde skrivas om?
27 § Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal kan ej med giltig verkan träffa överenskommelse som strider mot avtalet.
Som Erik Moberg skrivit innebär ju detta att en organisation i princip kan skriva avtal som binder tredje part. Om ett individuellt anställningsavtal inte får strida mot t.ex. normalvillkor om lön i Byggnads avtal, innebär ju det att Byggnads-avtalet sätter ett lönetak för alla anställda, såväl som icke-medlemmar.
Mobergs antifackliga hållning står bitvis på ganska lös grund - vad är det för tvångsutövning han talar om? Blockader är knappast tvångsutövning i den klassiskt liberala meningen, så länge som fackmedlemmarna inte fysiskt hindrar tredje part att överlämna varor. Avtal är avtal, även om de berör tredje part (vilket de flesta avtal gör).
Men han har rätt i sin kritik av 27 § MBL. Arbetsgivare och fack borde inte få skriva avtal över de anställdas huvuden.
No comments:
Post a Comment