Oönskad bieffekt av friårs-ideologin

FRIÅR I dagens DN kan man läsa att "Friåret kan slå mot fel grupper". I normala fall skulle nog lite massmediala påtryckningar kunna reformera bort dessa bieffekter. Men något säger mig att detta problem inte kommer att åtgärdas så snabbt.

Risken för undanträngning är störst i Stockholm eftersom friårsplatserna fördelas efter befolkningens storlek och resurserna för olika program fördelas efter arbetsmarknadsläge.

På vissa arbetsförmedlingar blir friåren en vinstlott. På andra betyder kraven från (hittills hyfsat väletablerade) friårsvikarier minskade resurser till utsatta grupper.

Det som är intressant med denna byråkratiska detalj är att den visar upp den ideologiska tanken om friår som en rättighet för den som har ett jobb, snarare än något kopplat till arbetsmarknaden och de arbetslösa. Friåret finns ju inte främst till för de arbetslösa, som (mp) poängterade. Det är svårt att inte göra kopplingen till Henrik Berggrens artikel om arbetsfrihetens ideal.

Koncentration på fackmarknaden

ARBETSMARKNAD Sveriges största fackförbund för lärare, Lärarförbundet, vill inte upphöra. Det var faktiskt lite oväntat.

Den långsamma trend som finns på svensk arbetsmarknad är nämligen att allt fler förbund slås samman. Det menade iallafall ALI-forskaren Anders Kjellberg (författare till en bra översiktsartikel) i P1 Pengar förra veckan. När tjänstemannafacket SIF gjorde en invit till Metall om sammangående, lät Göran Johnsson (vars förbund redan nu arbetar på ett sammangående med Industrifacket, färdigt till 2006) inte helt avvisande. Och diskussionen om ett sammangående LR-LF har inte bara varit akademisk.

Skälen till trenden är flera. Det handlar dels om det Lärarförbundets ordförande talar om, när hon argumenterar för samverkan mellan lärarfacken:

– En så stor organisation blir naturligtvis en kraftfull aktör inom utbildningspolitiken och i förhandlingsfrågor. Men det finns också ekonomiska vinster. Nu görs mycket dubbelarbete som kostar både stora pengar och mycket personal

Dels handlar det om attityder. Även om det fick en lite ironisk kommunistisk inramning i Ungdomsbarometerns undersökning, är individualismen på frammarsch. Attityderna till facket har nog knappast förbättats av bilden av "fackpampen", och de senaste skandalerna. I LO-tidningen berättar ombud hur de på lokalplanet får sig en törn av avslöjandena om lägenhetsaffärer i förbundstopparna. Eftersom man i den svenska debatten ofta tycks använda "LO" och "facket" som utbytbara (även om LO bara organiserar hälften av de fackanslutna, och dessutom består av 16 olika förbund) är det troligt att fler än bara några lokala LO-styrelseledamöter kommer att drabbas av en förtroendeförlust.

Det handlar också den ekonomiska verkligheten. I LO:s framtidsanalys Medlem 2010 tar man (bland annat) upp några viktiga faktorer:

• Den privata tjänstesektorn vinner mark, industrin tappar
  
• Andelen tidsbegränsade tjänster ökar
  
• De stora arbetsplatserna minskar, små- och medelstora ökar
  

Detta slår inte bara mot industrifacken, utan innebär också att den generella anslutningsgraden kan förväntas gå ned (även om den faller från en internationellt hög nivå). Det betyder inte i sig en minskad styrka, men det kan innebära att en nedåtgående trend förstärks. Om det inte finns en fackklubb på arbetsplatsen, är risken stor att arbetstagarna inte går med i en.

Ska man tro detta, nyhetsklippens anekdotiska stöd och Kjellbergs förutsägelse, borde vi alltså antingen få se en förändring i det fackliga arbetets karaktär, eller åtminstone någon förbundssammanslagning den närmaste tiden. Ekonomin driver fram färre och större organisationer.

Göran Greider kunde inte sagt det bättre själv.

Rösta på Gahrton, stöd Bildt?

REGERINGEN Förra året skrev Carl Bildt en artikel som bland annat stödde militära EU-styrkor. Nu röstar (mp)-gruppen för dessa, som en del i kompromissen med regeringen. Samtidigt motionerar en majoritet av den gruppen mot det förslag de bifaller.

- Det viktiga för oss är att det inte råder någon otydlighet om var miljöpartiet står. Det måste klart och tydligt framgå att vi inte ställer upp på EU:s militarisering. Även om vi röstat mot regeringen i denna del hade vi inte kunnat stoppa förslaget. Det är både socialdemokraterna och de borgerliga som nu säljer ut Sveriges alliansfrihet, förklarar Gustav Fridolin kompromissen.

(min markering)

För att parafrasera den gamla högeraffischen: Du röstar på Gahrtons politik, din röst går till Bildts. Inte någon idealsituation för regeringsalliansen att tala om oppositionens makthungrighet och splittring.

RKU ljuger i GRN-anmälan

DEMOKRATIBIDRAG Nu anmäler RKU public service-radions Kaliber till Granskningsnämnden, efter Kalibers reportage om RKU:s demokratiska trovärdighet, och det lämpliga i att Ungdomsstyrelsen delat ut bidrag till dem. Deras anmälan består av allt från vantolkningar till rena lögner.

De anklagelser mot Kaliber som RKU finner tillräckligt styrkta för att kunna använda i en anmälan, handlar i stort sett om att Kalibers reporter Magnus Sandelin gett en felaktig bild av förbundet på följande punkter:

• Proletariatets diktatur
  
• Brigadresorna - pengar till Nordkorea
  
• Avsaknad av kritik mot totalitära stater
  
• Kampanj där sovjetiska massmord förnekas eller förringas
  

En snabb genomgång av programmet, Kalibers hemsida och intervjun, visar att samtliga dessa anklagelser är felaktiga. I vissa fall rentav lögnaktiga.

Citaten ur anmälan kommer i kronologisk ordning, och alla klipp i anmälan markeras.

Proletariatets diktatur

     [...]
Det första vi vill anmäla är det sätt på vilket Pär Johanssons kommentarer lösryckts och klippts till oigenkännlighet. Till exempel frågade Sandelin under intervjun hur lång tid som det socialistiska samhället kan vara. I reportaget säger han dock ”På frågan om hur länge denna diktatur kan vara svarar Pär Johansson” och klipper sedan in Johanssons svar på frågan om socialismen.

Detta är faktafel. Sandelin ställer en direkt fråga om proletariatets diktatur, vilket man kan höra i den oklippta intervjun (som finns tillgänglig på Kalibers hemsida). Ur intervjun (gråmarkerade delar klipps bort, svarta används i programmet som sänds):

Sandelin: Hur länge kommer den här diktaturen att vara?
Johansson: Det är likadant där asså... Socialismens övergång till kommunism är jättelång tid, asså då människor lär sig leva solidariskt med varandra, lär sig att arbeta kollektivt. Såna, kan man säga, indivudalistiska idéer kommer ju naturligtvis finnas kvar, det är det som vi tutas i varje dag nu - att man ska satsa på sig själv och så. Och det kommer ju djupt rotat hos människor, så det kommer ju ta en, en lång tid å, vad ska man säga, arbeta bort sådana kulturella rester av kapitalismen. Så att det... Det finns ju inget bra svar, men lång tid, kan man säga.

(starttid i intervjun är 13:54)

Pengar till Nordkorea

Det andra som ligger till grund för vår anmälan är påståendet, vilket är själva ”huvudnyheten” i hela reportaget, att de pengar som RKU mottagit som bidrag från Ungdomsstyrelsen gått till resor till Nordkorea, och vidare att pengar gått raka vägen till Nordkorea och andra ”diktaturer”. Detta görs främst genom rubrikerna på reportaget (se ovan samt bilagor) samt genom påståendet att ”med hjälp av skattepengar” åker RKU:are till diktaturstater. Det finns flera aspekter i detta påstående som kräver rättelse från Sandelins, Kalibers och Sveriges radios sida och fällande dom från granskningsnämnden. Det är sant att elva RKU-medlemmar år 2000 besökte Nordkorea, efter inbjudan från landets socialistiska ungdomsförbund. Däremot är det lögn att detta skulle ha finansierats med skattepengar, från Ungdomsstyrelsen eller någon annan stans ifrån.

På denna punkt kan det se olika ut i påannonser och i program. Pengar går inte direkt från Ungdomsstyrelsen till Nordkorea, men är väl möjliggörande. Sandelin är tydligare, och understryker i programmet:

Statliga ungdomsstyrelsen känner mycket väl till att Revolutionär Kommunistisk Ungdom planerade en resa till Nordkorea. I papper som skickades till ungdomsstyrelsen inför resan skrev RKU att resan skulle [citatröst] 'stärka både de personer som åker, och förbundet som helhet'. Biljetterna betalade deltagarna själva. Men Ungdomsstyrelsen beviljade det året 125 000 kr till RKU att använda till den [betoning] reguljära verksamheten.

Att det hela strider mot villkoren för Ungdomsstyrelsens bidrag att ge pengar åt föreningar vars verksamhet är antidemokratiska, pengar som dessutom kan driva organisationen och göra resor som RKU:s möjliga, väljer RKU att bortse ifrån i sin anmälan.

Avsaknad av kritik mot totalitära diktaturer

Flera gånger påstås att RKU aldrig framfört någon kritik mot de länder som besöks under brigadresorna. [...]

På frågan om de framfört någon kritik vid sina besök (i bl.a. Nordkorea och på Kuba) börjar han svara innan han ger sig in på en diskussion om det riktiga i att flerpartisystem inte tillämpas på Kuba.

Sandelin: De här länderna, de kritiseras ju av människorättsorganisationer för bristande demokrati, och oliktänkande förföljs och så vidare. Har ni framfört någon kritik när ni har varit på besök där, eller när ni har haft kontakt med de här länderna?
Johansson: Nej, ingen, alltså... sen får man ju alltså... [här kommer Johansson in på en diskussion om varför Kuba inte bör kritiseras för att de inte har flerpartisystem]

(starttid i intervjun: 17:48)

Terrordåd mot civila och andra

Det tredje som ligger till grund för vår anmälan är återigen det sätt som Pär Johansson genom klipp i de intervjusvar han gett Sandelin framställs på ett motsatt vis jämfört med det han faktiskt sagt. I samband med en del i reportaget som tar upp den palestinska motståndskampen och Hamas väljer Sandelin att klippa bort den del av Johanssons intervjusvar där han tydligt poängterar RKU:s principiella motstånd mot civila offer och mål. Därför framstår det i reportaget som om Johansson ser självmordsbomber i allmänhet, och mer specifikt den attack som Hamas låg bakom den femte februari 2003 i Haifa då femton israeler dödades, som en legitim del i den palestinska motståndskampen. [...]

Men faktum är att de ser det som ett legitimt medel, även om han tycker att det är synd (och kanske inte så praktiskt) att civila dödas. Vid direkta frågor tar han inte avstånd från något medel i kampen.

[diskussion om kamp mot ockupation]
Sandelin: Nej, men tar ni avstånd från självmordsbombningar i Israel?
Johansson: Asså, jag tycker inte att vi kan sitta här å.. ha ås... egentligen om vilka metoder den palestinska kampen mot ockupationen har. Ehh... Vi anser att de har rätt och att, ehh, bekämpa ockupationen
S: ...med alla medel som står till buds, har ni uttryckt det
J: Ja, precis, och det är ju egentligen varje ockuperat lands rätt enligt folkrätten. Och det är så vi har valt att uttrycka det. Och därför[?] inte gå in exakt i vilka medel som de använder. De är ockuperade, de har rätt att bekämpa ockupationen med alla till buds stående medel. Det är en folkrätt

(starttid 26:07 in i intervjun)

Att målen helgar medlen är också (föga förvånande) en genomgående tanke i hela diskussionen om terrorism. På frågan om det är ok att attackera FN-personal och Röda Korset-personal i Irak, är svaret (nihilistiskt nog): Det är ju återigen, det kan man ju diskutera hur det gagnar befrielsekampen. (33:06 in i intervjun).

RKU och förnekande av sovjetiska massmord

[...] RKU kan inte ha åsikter om allt vad vårt moderpartiets medlemmar tycker. Det ska poängtera att RKU förnekar inte massavrättningar i Sovjetunionen, därför för programmet fram en ren lögn.

I denna sovjetdebatt ska det påpekas, som Kaliber också gör (se även hemsidan), att RKU i kampanjen "Överheten ljuger" faktiskt har marknadsfört och sålt Mario Souzas revisionistiska skrift om Sovjet. Souza intervjuas själv i Kaliber, och säger att de som påstår att det förekommit massmord i Sovjet är de verkliga historierevisionisterna.

En enkel faktakoll visar alltså att GRN-anmälan är uppbyggd kring direkta lögner och vantolkningar. Intervjun visar också tydligt på att RKU inte ljuger när de kallar sig Revolutionär Kommunistisk Ungdom, utan verkar ligga fascinerande nära Manifestet.

Efter att Kaliber uppmärksammat Ungdomsstyrelsen på problemet, kommer styrelsen avskaffa stödet till RKU. Det är klokt. Ideologiska ställningstaganden till dessa bidrag är självklart svåra, men här finns en överväldigande bevisning för att RKU inte är lämpliga för bidrag som ska stödja ungas demokratiska fostran. Lite synd är det att det ska krävas ett radioprogram för att man ska inse det.

Barn till lesbiska mår bra

ADOPTIONER Om tonåringar växt upp med en mamma och en pappa eller två mammor spelar ingen roll, visar ny forskning. Forskarna bakom den största studien som genomförts på området i USA, säger tvärtemot att de inte ser några skäl till att samkönade par skulle vara sämre föräldrar, rapporterar New Scientist.

The researchers found no differences between the two groups in terms of depression, anxiety, self-esteem and school grades. Exactly the same proportion of both groups also reported having had sex (34%).

Det som spelade roll var snarare förhållandet mellan tonåringen och föräldrarna. Och vad kunde man förvänta sig? Som en av forskarna bakom studien sade:

"We would call into question suggestions that growing up with single-sex parents is somehow problematic."

Världsfattigdomen på tillbakagång

FATTIGDOM Tack vare en stark tillväxt kan FN:s millenniemål om en halverad världsfattigdom till 2015 nås, enligt en uppskattning från Världsbanken (enligt Ekot).

Förra veckan kunde de också berätta om hur andelen av den sydostasiatiska befolkningen som lever på mindre än 2 USD/dag sjunkit från hälften till en tredjedel de senaste 5 åren.

Dessvärre halkar Afrika söder om Sahara efter ytterligare. Känslighet för oljepriser och fundamentala fel i ekonomierna har gjort att utvecklingen där har varit svag (läs mer i Guardian).

Men dessa länder utgör undantaget. I resten av världen visar rapporten att tillväxt inte bara handlar om att fler kineser får köpa bensinslukande bilar (eller att en liten flicka lär sig cykla). Det har också handlat om att lyfta miljontals människor ur djup fattigdom.

I år förutspås U-länderna få en tillväxt på ca 6.1%, och 2005-06 prognosticerar Världsbanken en tillväxt på strax över 5% årligen. Det bådar gott för världens fattiga.

Men de uppfann ju ändå rösträtten

VERKLIGHETSFÖRANKRING?

Idéer som daghem och allmän rösträtt är båda produkter av den ryska revolutionen.

(Pär Johansson, ordförande för Revolutionär Kommunistisk Ungdom, reagerar efter Kalibers avslöjande)

Hästen begraver ingen nyhet

MEDIEHANTERING Nu får Orback göra en pudel om hästen, rapporterar Ekot. Med den underförstådda förolämpningen mot homosexuella, måste det varit ett av de mer misslyckade försöken att begrava kritik.

Det hade varit så välplanerat - "Ett sätt att ta loven av [kritiken]", som ministern sade i Studio ett. Vilken redaktion kan motstå när en redan aktuell minister gör oväntade uttalanden om hur tolerant han är mot bisarra böjelser? Ekot kanske inte skulle gräva i ministerns mormors systers sexliv självmant, men när de fick nyheten serverad blev det lätt att tacka ja (enligt Ekot så drev ex-journalisten Orback dessutom på för att få in berättelsen i inslaget).

Problemet är bara att det är ganska kränkande att jämföra homosexuella med människor som bor med hästar. Det är självklart. Och i en mer ideal värld skulle det göra att uttalandet bara blev en illustration av att Orback verkligen inte vill lägga sig i människors privatliv. Men så ser det inte ut i det samhälle där Orback ska vara minister.

Där finns det tyvärr människor som på allvar anser att homosexualitet och tidelag (eller pedofili) är jämförbara. Människor som nu kan känna att de fick stöd (innan etablissemanget tystade ministern). Det tänkte uppenbarligen inte den mycket angripna jämställdhetsministern på.

Med sådana medieskickliga fiender behöver oppositionen inga vänner. Och med så slarviga vänner behöver HBT-aktivisterna bättre bundsförvanter.

Studierektor: All konkurrens dålig

KONKURRENS Konkurrensen gynnar bara elitens intressen, hävdar en vik. studierektor i Lund i senaste Universitetsläraren. Inte bara den akdemiska konkurrensen - all konkurrens.

-Konkurrensen är ett medel för att legitimera sociala klyftor. Hela principen med konkurrens är att fördela resurser ojämlikt på ett sätt som ändå framstår som rättfärdigt. Det gäller oavsett det är inom eller utom akademin, säger han.

(min markering)

I resten av artikeln talar studierektorn om problemen för dagens doktorander. De känns förvisso rimliga. Precis som för långtidsarbetslösa, kan vissa doktorander som inte får del av (högst) begränsade forskningsmedel nog hamna i en typ av utanförskap.

Men precis som på arbetsmarknaden är det inte trovärdigt att skylla på fenomenet konkurrens. Skulle resurserna bli mindre begränsade för att man vill avskaffa konkurrensen (på merit-basis), och skulle resurserna användas bättre? Även om dagens system kanske inte är perfekt, riskerar den "balans" mellan resurser och forskare som studierektorn talar om, att bli rejält förstelnad.

Och ser man till världen utom akademin, saknas det dessvärre inte exempel på hur folk försökt fullkomligt avskaffa konkurrensen. Det är något som missgynnat fler än bara den "elit" som studierektorn talar om.

På besök i censurens Kina

CENSUR Som en del i sin G2-serie om Kina, besökte Guardian internetkaféer i Kina, och berättade om landets inställning till informationsfrihet:

The seedy, illicit air of this cafe belies the fact that these venues are under official scrutiny. All customers must register with identity documents, ensuring that the country's internet police force - alleged to be 30,000-strong - can track them down easily. The government has also ensured that cafes install local filters to reinforce the nationwide censorship system dubbed "the Great Firewall of China".

Samtidigt är proxies populära, och många tar sig runt systemen (så gott det går) utan att bli infångade. På väldigt lång sikt kanske man kan säga som Jan Stenbeck: Technology triumphs over politics.

Men det är nog på sikt det. Vissa internetanvändare har åkt i fängelse, och nyligen skröt regimen med att de stängt 1600 internetcaféer permanent (Guardian tillägger att 18 000 stängdes mer tillfälligt). Rädslan för regimen finns där, och därmed också självcensuren.

Lagom stabilt.

HGF vill ta behövandes lägenheter

BOSTADSMARKNAD Efter att DN uppdagat LO:s viceordförandes speciella ställning på Stockholms bostadsmarknad (se även LO:s förklaring, skriven av Chadie), och avslöjat lägenhetsskandalerna i Anna Johansson-Viborg-stiftelsen, vaknar nu Hyresgästföreningen. Från deras pressmeddelande:

- Om bostadsförmedlingen hade rätt att kräva in lägenheter från hyresvärdarna skulle det trixande med lägenheter vi sett exempel på de senaste dagarna inte vara något stort problem.

Eftersom det myglats i fördelningen av billiga bostäder för behövande, ska det allmänna alltså fördela bostäderna via kösystem. Det lär inte bli så många lägenheter åt utsatta kvinnor, med tanke på vad andrahandskontrakt kan kosta i Stockholms innerstad.

Även om de flesta hyresvärdar nog är långtifrån så idealistiska som Anna J-V-stiftelsen, är det något att tänka på innan man ställer krav som Hyresgästföreningens.

(via haja, som också beskriver hyresregleringen väl).

VISUALISERING En avskalad sida med nyhetsflödet sammanfattat i 100 bilder. Aldrig rikigt rätt, kanske. Bilden på Alan Greenspan har väldigt lite med Arafats begravning att göra. Men 10x10 ger ändå en intressant ögonblicksbild av vad som var nyheterna i ett visst ögonblick.

Delseger för irländska homoäktenskap

LIKABEHANDLING BBC rapporterar att ett irländskt lesbiskt par (vigt i Kanada) som av skattemyndigheterna har förvägrats samma förmåner som andra makar, ska få sin sak prövad. Om paret får rätt i sitt överklagande, kan det påverka hela den irländska familjerätten.

Den självklara vinklingen i tidningen The Irish Examiner var att skatterna för gifta par kan behöva höjas när man slutar särbehandla sambos och samkönade par. I ett sådant klimat är det trevligt att ha en rättighetskatalog (i form av Europakonventionen) att luta sig mot.

Let the eagle soar!

ASHCROFT Som väntat avgick John Ashcroft igår. I sitt avskedsbrev skriver han att the rule of law has been strengthened and upheld in the courts. Tur är väl det. Om något, har Ashcroft visat på vikten av maktdelning. Den konservative justitieministern gjorde sig känd för sin brist på respekt för medborgerliga rättigheter. Ett citat:

To those who scare peace-loving people with phantoms of lost liberty, my message is this: Your tactics only aid terrorists, for they erode our national unity and diminish our resolve.
(3 månader efter terrorattackerna 11/9 -01. Citerat i NY Times)

Ashcroft anses vara arkitekten bakom den integritetskränkande USAPATRIOT act (som stöddes av alla nästan alla senatorer), drev på för en hårdare variant av dess efterföljare, och försökte införa angiverisystemet TIPS (som dock stoppades efter protester). Mer om detta i NY Review of Books.

Utanför sin politiska gärning har Ashcroft gjort sig känd för sina musikaliska talanger, närmare bestämt sången Let the Eagle soar.

Praktikplatser inget för TCO?

ARBETSMARKNAD AMS har fått i uppdrag att tillsammans med arbetsmarknadens parter skapa fler praktikplatser, i ett projekt för ökad integration, skriver Lag & Avtal. Men alla parterna är inte så säkra på att praktikplatserna är något att satsa på.

– Liknande projekt tidigare har tyvärr visat sig få väldigt liten effekt, säger Ulf Andreasson som är utredare på TCO.
                ...
– Det finns en risk att den här typen av projekt utvecklas till att ge ytterligare tid för att säkerställa ännu en a-kasseperiod

Hela artikeln, inklusive ett tyvärr alltför kraftlöst förslag för att lösa integrations-problemen, finns att läsa på TCO-tidningens webutgåva.

Guantanamoprocesserna olagliga

RÄTTSSÄKERHET Kriget mot terrorismen tog ett steg framåt igår, med en dom som slog fast att Bush-administrationens militärtribunaler strider mot gällande konventioner.

In the 45-page ruling, the judge said the administration had ignored a basic provision of the Geneva Conventions, the international treaties signed by the United States that form the basic elements of
the laws governing the conduct of war.

Det amerikanska justitiedepartementet försvarar dock proceduren:

We also believe that the President's power to convene military commissions to prosecute crimes against the laws of war is inherent in his authority as Commander in Chief of the Armed Forces, and has been memorialized by Congress in statutes governing the military.

I och med domen måste militärtribunalerna få striktare regler, och det måste prövas om fångarna har rätt till status som krigsfångar enligt Genevekonventionerna, förklarar BBC. Om man tänker på det som berättades i gårdagens NY Times, inser man att det kan innebära ett stort framsteg. Här ett utdrag om en man från Jemen som anklagas för samröre med al-Qaida:

The man asked the panel, "Where's the proof?" He said that if the government was claiming he had a connection to Al Qaeda, "there should be evidence that I support Al Qaeda." The Army colonel who was the panel's president responded, "We're not here to debate these points." She said, "This is what we're given and this is your opportunity to give us your story."

Oavsett vad man tror om fångarnas skuld, borde de behandlas på ett rättssäkert sätt. Genom att åsidosätta konventioner och tillämpa kreativa tolkningar på det här viset, riskerar Bushadministrationen både rättmätiga ifrågasättanden, och att riskera respekten för Genevekonventionerna.

Som tur är tycks det finnas domare som vill annorlunda.

Murens fall i Sverige

MUREN På femtonårsdagen av murens fall skriver Jens Christian Brandt om de svenska reaktionerna till murens fall. En replikväxling sammanfattar det hela ganska väl:

Halvt häpen, halvt chockerad utbrister reportern: "Men det är väl ganska farligt, det? Det är ju många som funnit ett slags trygghet och ro i kalla kriget. Man visste ändå var parterna stod. Nu är det slut på det och många känner sig villrådiga."

Experten: "Ja, många längtar tillbaka till kalla kriget. Men det tycker jag är en idiotisk inställning. För då längtar man tillbaka till en tid då halva Europa hade ofrihet."

Övervakning: Från USA till Linköping

INTEGRITET Åtta månader innan han blev högste underrättelsechef vid Department of Homeland Security, sade general Hughes några ganska intressanta småsaker om samhället i kriget mot terrorismen:

“Therefore, we have to abridge individual rights, change the societal conditions, and act in ways that heretofore were not in accordance with our values and traditions, like giving a police officer or security official the right to search you without a judicial finding of probable cause,”

(via Reason Hit & Run)

Det liknar innehållet i en artikel i senaste New York Review of Books (som Nicklas Lundblad hann före att skriva om). Texten utgår ifrån två nya böcker, och beskriver på NYRB-manér mer än bara böckernas innehåll. Det handlar om hur USA:s Högsta Domstol tolkat innebörden av konstitutionens 4:e tillägg (om intrång) och om hur administrationen och oppositionen gett staten större och större makt i och med kriget mot terrorismen.

Slutligen berättar han om hur grupper som kämpar för medborgerliga fri- och rättigheter (civil liberties) lyckats ta udden av John Ashcrofts föreslagna USA PATRIOT Act II. Det är onekligen en seger, och hur orwellsk värld en del av artikeln än må ge intryck av, finns det ljuspunkter. Men Cole nämner också ett hot:

our privacy, he [Rosen] argues, is threatened not only by government programs like TIA but by the public's low estimate of the value of privacy.

Däri ligger nog en stor del av förklaringen. Som Lundblad antyder, är det inte privacy (personlig integritet? den privata sfären?) något självklart:

Det finns ett grundläggande problem här: den som kämpar för personlig integritet signalerar kanske att han eller hon har något att dölja, och förnekas därmed sin personliga integritet...Har vi kommit dithän?

Även om vi inte har kommit dit än, känns scenariot inte helt otroligt. En bidragande faktor, misstänker jag, är att personlig integritet för de flesta tycks som något medvetet känslomässigt. Man känner sig olustig av att någon övervakar en, men man vet också att det är just en olustkänsla. Det blir en bekvämlighetsfråga, som ställs mot något samhällsnyttigt mål. Kanske borde man till och med skämmas om man - av ren bekvämlighet - vill avstå från möjligheten att kanske eventuellt hindra en terrorist, eller hitta Linköpings-mördaren?

Bara fundamentalister menar att kompromisser aldrig är nödvändiga i dessa frågor. Men det betyder inte att allt behöver kompromissas bort. Med en känsla av skam i botten blir det lätt så att personer kan ge upp alltför lätt gentemot staters krav (eller rena bekvämligheter för den delen).

Staten säljer tandkräm

APOTEKET Idag redovisade Apoteket AB ökade intäkter för de första tre kvartalen, och TT upptäckte att de startat en ny kedja. "Apoteket shop" ska vara enkla butiker som säljer tandkräm, tvål, receptfria läkemedel och andra saker som kan vara bra att ha. Som Boots, ungefär. Men varför säljer staten tandkräm?

Enligt Apoteket AB handlar Apoteket Shop-tanken om att utöka servicen. Vd:n för Svensk dagligvaruhandel, som arbetar för att få sälja läkemedel, har ett mer drastiskt svar (från TT):

Vi ha läst en intern rapport från Apoteket där de säger att de snabbt som sjutton måste utveckla ett sådant koncept så att de är i marknaden om och när den blir avreglerad.

I Ekot tänker Ulf Bernitz, professor i EG-rätt, i samma banor:

Jag tror man förbereder sig för ett nytt system och så utnyttjar man den monopolställning man har nu. Det gör det naturligtvis lättare att bygga upp det

Om Apotekets monopol på receptfria läkemedel faller, kan de bli sittande med den (pengamässigt) krympande marknaden för receptbelagda läkemedel, medan andra aktörer tar över mer lönsamma piller. Men frågan är hur stort problemet är, och om Apotekets intressen ska få gå först i den här frågan.

Apoteket har sin legitimitet när det gäller mycket beroendeframkallande eller farliga läkemedel. Men kunderna bör faktiskt få köpa huvudvärkstabletter på ICA. Att det skulle ha blivit dyrare när systemet införts i andra nordiska länder stämmer inte helt, och de misstag som begåtts kan Sverige ta lärdom av (som jag belyst tidigare).

Den kvarvarande frågan handlar om läkemedelsmissbruk och -skador. Där kanske det finns något att lära av länder (t.ex. England) där man kan handla läkemedel på privata apotek. Att bygga upp nya regelverk är något staten borde syssla med, snarare än att använda monopolet för att sälja ipren och tandkräm.

Manskvotering

LIKABEHANDLING Normalt sett brukar kvoteringsdebatterna röra sig om direktörsposter, platser vid elitutbildningar eller en fåtölj i något åtråvärt styrelserum. Nu handlar det om att vakta barn.

Malmös finanskommunalråd Ilmar Reepalu (s) vill ha positiv särbehandling av manliga förskolelärare. Det innebär att männen ska få förtur till anställning. Även om de kvinnor som söker jobbet har bättre meriter.
(Sydsvenskan)

Fallet är inte helt lätt. Utöver att det faktum att 93% av de anställda i den kommunala driften är kvinnor tyder på något, kan ett dagis tjäna på att ha en mer blandad personal. Annika Tiger skriver idag:

Barn behöver manliga förebilder på förskola, dagis och i skolan. Möter inte barnen några manliga förebilder inom så kallade "kvinnoyrken" ger det inte nästa generation några som helst impulser till att förändra sakernas tillstånd, utan rådande situation cementeras, såsom det gjort hitintills.

Det ligger en del i det. Men vad får man göra för att uppnå det målet? Man kommer inte ifrån att Reepalu inte utgår ifrån de lokala förskolornas prioriteringar, eller anser att de nyutexaminerade förskollärarnas rätt att bli behandlade som individer väger tyngre än sitt mål. Efter tre och ett halvt år på universitet (det som skiljer förskolläraren från barnskötaren) kan man tycka att förskollärarna förtjänar bättre.

Det blir nog inte lika mycket liv när det handlar om kvotering av förskollärare istället för direktörer, och män istället för kvinnor. Men, med undantag för det faktabaserade argumentet om manliga förebilder - om än diskriminerande, är det värt att ta på allvar när samhället ser ut som idag - är det precis samma princip det handlar om. En systematisk, regelstadgad särbehandling. Och det är anledning att ogilla Reepalus dekret.

Antidarwinismen når Wisconsin

UNDERVISNING CNN rapporterar att Grantburg, Wisconsin godkänt att skolbarnen lär sig kreationism i skolan:

School officials have revised the science curriculum to allow the teaching of creationism, prompting an outcry from more than 300 educators who urged that the decision be reversed.

Tyvärr är det ingen enstaka händelse. Redan förra månaden kunde man (via capmag:s blog) läsa att evolutionsteori-alternativet "intelligent design" ska tillåtas i Dover, Pennsylvania (se denna text för en förklaring). Enligt Discovery institute, som arbetar för att skolor ska se darwinismen som en hopplös hypotes, har det dessutom drivits igenom pro-ID-lagstiftning i Minnesota.

Det är otrevligt att se hur folkvalda, om än i en än så liten del av USA, istället för att satsa på moderna läror, väljer att underblåsa utvecklingen mot att teologi och biologi sammanblandas.

Gör bloggar politiker moderata?

VAL Stämmer den tes som Harvard-forskarna Edward Glaeser och Giacomo Ponzetto lagt fram, kan bloggare och informationsspridare vara avgörande för hur extrem en presidentkandidat kan bli. Ur NY Times:

"If every time you say something in private to a religious group or a feminist group, it ends up on Drudge within three minutes in screaming headlines," Professor Glaeser said. "It's going to stop people from going to extremes."

"Extrem" betyder i det här sammanhanget mest "den som avviker från medianväljaren".

Av NY Times-intervjun att döma kan även andra av tankarna i Glaeser & Gonzettos statsvetenskapliga debattinlägg vara intressanta. Till exempel tycker sig författarna kunna förklara varför demokraterna och republikanerna under en längre tid strategiskt har glidit isär i religiösa frågor, och inte bara jagar medianväljaren. Med tanke på vad som visade sig i årets val, är det något som forskarvärlden gärna får försöka belysa.

Danska TCO mot AD-modellen

ARBETSRÄTT Den danska arbetsmarknaden har klarat hundra år utan AD av svenskt snitt, kan man läsa i TCO-tidningens webutgåva.

Medan facket i Sverige värnar om Arbetsdomstolens monopol på arbetsmarknadstvister är det självklart för danska facket att driva individuella arbetsrättstvister utanför AD.

Det danska systemet innehåller förvisso en partssammansatt specialdomstol, Arbejdsretten, men den behandlar bara tvister om kollektivavtal. Resten tas upp i det vanliga domstolsväsendet - precis som när en svensk arbetstagare börjar driva en process utan fackets hjälp (än så länge sker dock ev. överklagan till AD).

Självklart kan det uppstå tvister om var ett mål ska avgöras, när man har två olika system, som Dan Holke på LO-TCO Rättsskydd (till 90% LO-ägt) påpekar. Samtidigt finns det de som hävdar att systemet utan en Arbetsdomstol av svenskt snitt fungerar. Lyssna bara på danska TCO.

(O)Moralen viktigast i valet

VALET I USA CNN:s uppställning av vallokalsundersökningar bekräftar fördomar, men ger också några överraskningar.

När väljarna frågades om den viktigaste frågan, var det nämligen inte kriget mot terrorismen eller Irak-kriget som dök upp. Den viktigaste faktorn var "moral values", tätt följt av "economy/jobs" (viktigast för var femte väljare). I den avgörande staten Ohio var jobben förvisso lite viktigare än före "moral values"-faktorn (23%), men en del av valdeltagandet kan tillskrivas moralen, och frågan om samkönade äktenskap.

Självklart är det inte bara en faktor som avgör valet, och det är många som röstat på Bush för skatternas och terrorfrågans skull. Men lite intressant är det att privatmoralen tycks ha varit viktigare än terrorismen. Och det i ett land dit många pionjärer kom för att deras länder tog alltför tydlig ställning i religiösa frågor.

Orepresentativt i Colorado

VALSYSTEM Det blir inga proportionella val i Colorado. En överväldigande majoritet fällde förslaget i den folkomröstning som hölls på valdagen.

Folkomröstningen var i och för sig lite märklig, eftersom förslaget om röstfördelningen skulle börja gälla direkt under detta val. Men det är fortfarande synd att förslaget föll. Nu när demokraterna förlorade alla delstatens elektorsröster, kanske de kan börja stödja Amendment 36 igen. Det kunde de ju innan hoppet om att vinna delstaten lockade bort dem från förslaget.

11-0 till konservativa

LIKABERÄTTIGANDE Man kan mobilisera väljare på olika sätt. Ett är att folkomrösta om att hindra homosexuella att gifta sig, för att få konservativa väljare att gå till valurnorna.

"I'd be naïve if I didn't say it helped," said Robert T. Bennett, chairman of the Ohio Republican Party. "And it helped most in what we refer to as the Bible Belt area of southeastern and southwestern Ohio, where we had the largest percentage increase in support for the president."

Inte nog med att kandidaten som vill ha ett federalt konstitutionellt förbud mot samkönade äktenskap vann, och att republikanerna dominerar kongressen (med 55-44, resp. 230-200). Medborgarna i elva delstater godkände de konstitutionella förbuden mot samkönade äktenskap också.

Kina skryter med censuren

CENSUR På den kinesiska sidan Xinhuanet rapporteras det idag att regimen stängt 1600 internetkaféer på 7 månader.

China closed down 1,600 Internet cafes between February and August and imposed 100 million yuan, or 12 million US dollars, worth of fines for allowing children to play violent or adult-only games and other violations.

Att regimen kan göra något sådant är inte så förvånande. Enligt IDG.se, som tagit upp storyn, uppskattar tidningen Globe & Mail att ca 30 000 människor arbetar heltid för regimen med att övervaka internet.

Censur är inget som en imagemedveten stat skulle skryta med, och man kan tro att nyheten kommer från dissidenter och MR-aktivister. Så icke fallet. Källan till nyheten, Xinhua, är den statliga nyhetsbyrån. Klickar man på sidans "About us", och väljer delen "Concept", kan man läsa om Xinhuanets uppdrag:

Xinhuanet..com consistent principle is to persist in giving top priority to national interests, unswervingly uphold correct guidance to public opinion and safeguard the authenticity, authoritativeness and objectivity of news reporting.

På en engelskspråkig, internationellt inriktad del av Xinhuanet (där man bl.a. har bilder från tennisturneringen Stockholm Open) skryter regimen alltså med att man censurerar folket. På sätt och vis kan det sägas vara en Correct guidance to public opinion i väst.

Nytt valsystem i USA (CO)?

VALSYSTEM Medborgarna i Colorado kommer inte bara att få lägga en röst i presidentvalet nu i veckan. De kommer också att få välja om de vill avskaffa det, i dess nuvarande form.

Next week the people of Colorado will decide whether to scrap the winner-takes-all electoral college system at the heart of US presidential elections in favour of a more proportional solution.

Går förslaget (Amendment 36) igenom blir Colorado den tredje där även minoriteten (för närvarande republikanerna) kan få ett inflytande över presidentvalet.

Winner-takes-all-systemet ger ibland märkliga utslag, och rubriken "Vad väger amerikanens röst?" i söndagens DN är värd att tänka på. Röstens vikt blir högst beroende på vilken delstat väljaren bor i. Att Gore kunde förlora presidentvalet trots att han hade fler röster, är faktiskt inget konstigt i ett (pluralitets-) majoritetsvalssystem. Hur valet i Florida sedan gick till är en diskussion för sig.

Som DN-artikeln förklarar ser systemet ut som det gör av historiska skäl. Tyvärr kan det fortsätta se ut som idag även i framtiden. Förslaget i Colorado kan gå i stöpet av realpolitiska skäl. Republikanerna var motståndare till Amendment 36 redan från början, och enligt Guardian har demokraterna i Colorado nu svängt i frågan. I takt med att opinionen svängde till deras fördel, blev de mindre benägna att stödja det nya valsystemet. Liksom högern i Sverige under 1900-talets början var de potentiella förlorare, som ändå ville ha utdelning för sina röster. Nu hoppas de på att vinna alla elektorsrösterna. Det är ett självförtroende som kan vara skadligt i längden.