Wednesday, December 06, 2006

If you ask a silly question, you get a silly answer

Volvo S80-ambulans. Bild från falkoping.se
Volvo S80-baserad ambulans. Gissningsvis inte tillverkad av Västra Götalandsregionen. (bild: falkoping.se)
Varför ska Volvo med skattepengar kunna göra vinst?

- Mona Sahlin i P1 Morgon-debatt om stopplagen [rm]

Om inte annat för att landstingens egenproduktionen av ambulanser och reservdelar skulle behöva öka så drastiskt annars.

(Återkommer gissningsvis i frågan.)
---
Andra bloggar om: , , ,

Absurd ide det hela

Det är nog inte ofta SVT:s VD går ut och be om ursäkt för program, särskilt inte innan GRN gjort sina utredningar. Men det enda SVT kunde göra var att backa från Castrokvällen.

Sveriges Televisions vd Eva Hamilton backar efter den massiva kritik mot temakvällen om Fidel Castro, som sändes i lördags.

-Vi skulle tydligare ha slagit fast att Kuba är en diktatur. Jag tycker att delar av den kritik som riktats mot programmet är berättigad.

Det var återhållsamt, och framförallt ett antal dygn för sent. Att visa fyra timmar där diktatorn lägger ut historien, tala om ett dubbelt firande, och dessutom inte ha med någon Castrokritiker i sin panel är smaklöst. Ola Nordebo beskriver upplevelsen:
Ett tag under Sveriges televisions flera timmar långa, sentimentala hyllning av Kubas diktator Fidel Castro i lördags kväll började jag fundera på om det kanske var en ironisk kupp.
Jag misstänkte att de drev med oss, att Henrik Schyffert eller nån skulle komma in och dra ett skämt efteråt så att vi alla fick skratta över hur vi kunnat tro att Svt skulle sända sådan diktatursvassande smörja på allvar.
Men det kom inget förlösande skämt. [...]

Absurt. Det är ju inte så att det saknas information om förföljelser av oppositionella och tystande av kritiska journalister (Kuba är, enligt Reportrar utan gränser, världens största fängelse för journalister näst efter Kina). Det saknas tyvärr inte politiska flyktingar som kunnat sitta med i panelen och berätta om sina upplevelser, vilket Mae-Liz Orrego Rodriguez underströk [rm] i P1 morgon (god insats för övrigt). Svt-producenten Säfströms försök till försvar i den debatten övertygade förvisso, men bara om vilka urvalsgrunderna var. Inte om det rätta i dem.

I gårdagens Expressen berättade journalisten Birger Thuresson om hur han vid ett besök fängslades ett par dagar efter att ha talat med oppositionella. Det var ingenting i jämförelse med de trakasserier av oppositionella som sker dagligen, eller de massarresteringar som skedde 2004. Och SVT kunde fått med sådana röster, faktiskt till och med sådana som drabbats i den senaste arresteringsvågen, som Orrego Rodriguez skriver i Expressen:
Osvaldo Alfonso, före detta ordförande för Kubas liberala parti PLC, som fick politisk asyl i Sverige var inte inbjuden till medverkan i studiosamtalet i lördags. Alfonso arresterades tillsammans med 74 andra dissidenter i mars 2003 i skuggan av Irakkriget och satt nästan två år i fängelse. Deras brott var att trotsa regimen och arbeta för demokratin. Men detta var tydligen inte tillräckligt intressant för Sveriges television

Intressant, kanske, men vad jag hört om programmen (sett ett) låter det som att det inte skulle varit så lätt att integrera i resten av temalördagen. Det skulle väl sticka ut, och störa ordningen.

VD och SVT centralt lär ju inte vara så drivande, men vi får se om det kommer några förklaringar från lokalavdelningen som "programföretagets yttrande" inför GRN. Kan bli talande. Att försvara Castro är ju ur moralisk synvinkel något av ett På minuten-ämne, som går från vridet till absurt ju längre argumentationen går.

---
Andra bloggar om: , , , , .

För övrigt anser jag att Castro bör kallas för diktator.

I väntan på diktatorns död

Who controls the past commands the future (typ). För den som inte hört det, lyssna på Sveriges radios inslag om jubileum och historieförfalskning på Kuba, Sista festen på Kuba [rm]. Ett inslag i samma stämning som i en av korrespondentens Palmgrens artiklar, I väntan på diktatorns död (ETC 3/03), där han diskuterade Castro med en alltmer uppgiven gammal kommunistisk bekant, och berättade om den officiella synen på diktatorn. Även den som för allt i världen vill se landet (denna antifascistiska skyddsvall bland länder) som ett föredöme, borde ha problem med detta klimat:
För några år sen gjorde jag en helt ovetenskaplig enkät på Havannas gator. Jag frågade folk: ”Vem är Fidel Castro?” [---]

Det svar jag själv mest drabbades av kom från en liten pojke. Klädd i sina bordeauxröda kortbyxor och sin vita blus hade han utsetts av de andra pionjärerna – ivrigt uppmuntrade av lärarinnorna – att vara gruppens talesman. Han var kanske sju år och han sa:
– Fidel Castro är vår pappa. Han är skolan, han är kläderna, skorna och maten. Han är böckerna, framtiden… han är – och här tittade han vädjande på sin fröken som nickade ivrigt åt honom att fortsätta – han är mamma och pappa och syskonen… och – han letade efter mer att säga, tittade på nytt på sin fröken, och så lös han plötsligt upp:
– Han är Jesus Kristus, sa han och såg lättad ut.

Leve revolutionen.

---
Andra bloggar om: , , , .
Inlägget pingat på intressant.se.


För övrigt anser jag att Castro bör kallas för diktator.

Wednesday, November 22, 2006

Metallbasen klarsynt om politiska strejker

– Jag ogillar deras a-kasseförslag lika mycket i dag som förut. Men de gick till val på det här förslaget och vann valet. Det måste vi respektera.

Egentligen handlar DA-intervjun med IF Metallordföranden Stefan Löfven mest om avtalsrörelsen, närmast om Transports lågmälda och sakliga uttalanden om fjäsk för kapitalet. Men det han har att säga om politiska strejker är värt att citera i sin helhet (min fetstil av de mer och mindre anmärkningsvärda frågorna):
De som vill ha politisk strejk hänvisar till att regeringen för en arbetarfientlig politik. Är inte det skäl nog?

– Vänd på resonemanget och säg att vi vunnit valet och fattar beslut som andra inte gillar. Ska de ha rätt att obstruera det beslutet då? Nej, demokratin måste respekteras.

– Demokratin ska skyddas. Vi arbetare om några har glädje av demokratin, andra kan klara sig utan den.

Innebär det att du aldrig kan tänka dig en politisk strejk?

– Jovisst, men bara då våra fackliga rättigheter är hotade. Nu vill regeringen driva igenom ett dåligt förslag, men det förhindrar inte våra möjligheter att jobba fackligt. Därför bör vi inte genomdriva en politisk strejk.

Precis. Det är svårt att veta hur brett han tolkar "våra möjligheter att jobba fackligt". Och mediedebatten just nu tär kanske på förtroendet. Men annars är det precis den typen av perspektivställare som behövs i debatten om strejkerna kring a-kasseförslagen.

----
Andra bloggar om: , , , , ,

Sena spekulationer kring botar och den materiella knapphetens avskaffande

Såg hos NewScientist att Second Life-spelvärlden invaderats av självkopierande magiska ringar och en kopieringsbot. Det återuppväcker en del gamla frågor om kopieringen, och såklart om vad som händer när den kapitalistiska staten söndervittrat.

Det hela grundar sig i att användarna i världen kan skapa egna saker, inom vissa ramar. Det hade varit möjligt för spelkonstruktörerna att lägga in ett skydd mot självreplikerande saker, men man har valt att lita på användarna. Det är i sig lite intressant att man gör det, men utöver det (och det faktum att NewScientist i använder ett 80-talsuttryck som den ärkekonservative teknofoben Prins Charles återuppväckt) är det först i de sista styckena man hittar något. Det handlar om hur möjligheten att skapa objektskapande (och trafikavlyssnande) objekt förutspås påverka ekonomins struktur:
The incident follows a more controversial episode within Second Life – the release of a program called CopyBot, which can be used to copy any in-world object. CopyBot bypasses the game's in-built copy controls, analysing network communications in order to gather the information needed to replicate an object. As some users make money by selling virtual objects within Second Life, [Aimee] Weber says this program could transform the economy of Second Life from being based on objects to focussing on services.

Jag känner inte till denna Weber, men det låter som en ganska rimlig tolkning, i vart fall om SL varit en verklig värld. Vad det medför för SL:s utbud av objekt kan bli intressant att studera. Min gissning är att man lägger ned en relativt sett lägre arbetsinsats för att skapa saker i SL-världen än man hade gjort på motsvarande kommersiella program eller medieproduktioner i den verkliga världen. Och att man samtidigt sätter ett lägre värde på att det skyddas där än utanför. Men graden av innovation i saker som inte direkt konsumeras kan mycket väl påverkas i den riktning Weber talar om.

En mer intressant variant än CopyBot (CB) hade varit om kopieringsmekanismen bara fungerade för innehavaren av ett objekt. Vad jag förstått kunde CB tolka och spara ned trafik användaren kunde avlyssna. Det nya tänkta programmet - låt oss kalla det BeckerBot (BB) - skulle bara kunna kopiera ett objekt ens figur har i sin ägo ("ägo"), men utan några andra begränsningar. Hur skulle handelsmönstren och de olika marknaderna påverkas av en sådan sak? En gissning är att världen skulle splittras i färre, mindre effektiva marknader, i takt med att skillnaden mellan nya och gamla användare ökar. Om världen är så stor att alla inte känner alla, riskerar en sak främst att överlåtas till någon som man har förtroende för inte kommer kopiera upp den. Med lite reservation för vilken sorts sak det handlar om, såklart (reklam är ett självklart undantag). Hur som helst skulle den teknisk-rättsliga BB-innovationen få en del strukturella effekter.

Men åter till rubriken. Givet att den materiella knappheten avskaffats, vad händer då? Vad skulle en verklighetens CopyBot (som då inte kan kopiera människor eller pengar) göra med ekonomierna? Skulle människorna vara nöjda med varje given uppsättning saker och behovstillfredsställelser? Alla nöjda med den mat de kopierat sig, användande de datorer (anno 2006) de sitter med, och användande de mediciner som finns? Det betvivlar jag. Förutsägelsen för spelvärlden, där man inte ens är fysiskt bunden, låter inte helt orimlig. Så vad skulle komma efter knapphetens upphörande (och statens söndervittrande)? Med ganska stor säkerhet, kanske man skulle kunna säga... knapphet.

(Någon skulle här kunna invända att det är fel att anta att folk inte kommer vara helt nöjda med sin situation eller med hur världen ser ut, när man samtidigt antar att knapphet som sådan kan avskaffas. Det är sant att de två sakerna är svåra att förena. Vilken av premisserna som ska bort lämnas upp till läsaren att bestämma.)

---
Andra bloggar om: , second life, copybot, , institutioner, Marx

Se även:
Economist (060928) - Living a Second Life
Reuters (061114) - Outcry as copybot threatens copy protection
Libertarian in Room 101 hade en gång i tiden ett inlägg där vi debatterade spelvärldar, simuleringar och dynamik. Om någon kan hitta det i WaybackMachine el dyl, säg till.

Monday, November 20, 2006

Absolut abortförbud (nr 5)

Igår trädde lagen i kraft, och Nicaragua blev det femte landet i världen med absolut abortförbud. Tidigare har man bara förnekat kvinnan den bestämmanderätten i snudd på alla situationer. Med den nya lagen riskerar såväl kvinnan som läkaren som genomför aborten upp till sex års fängelse även om kvinnan riskerat att dö om man inte genomförde aborten, eller om graviditeten var följden av en våldtäkt.

Inte så att abortturismen (bl a omnämnd i Guardian) kommer minska genom förslaget. Inte så att det kommer minska antalet illegala, nog ofta osäkra, aborter. Enligt en uppskattning citerad i LA Times utfördes 32 000 sådana i Nicaragua förra året. Ville man göra det säkrare, vore det bättre att gå motsatt väg. Men här handlar det om att ta bort ett undantag, att täppa till ett kryphål som riskerar att överutnyttjas. En extremt snäv undantagsregel som LA Times skriver har utnyttjats av 24 (tjugofyra) kvinnor de senaste tre åren.

Det som känns minst sympatiskt i det hela är vad ett sådant förslag kan säga om det politiska klimatet. Många som anser att abort i grund och botten är moraliskt förkastligt brukar kunna acceptera undantag i just våldtäktsfallen, och där ett förbud vore livshotande. Att förbudet antogs med röstetalen 52-0 i nationalförsamlingen, och att den nyvalde presidenten svängt till förmån för förslaget, antyder nog ganska otrevliga saker om opinionen.

Den till synes enda ljuspunkten (och här får någon latinamerikakunnig gärna komplettera) verkar vara att inte alla ursprungsförslagen gick igenom. Då hade straffskalan gått upp till 30 års fängelse. Finns månne någon Nicaraguansk gren av "papperskonspirationen" Arena berättat om?

----
Andra bloggar om: abort, politik, nicaragua, mänskliga rättigheter
Pingat på intressant.se

Lite om juche-konst, Putin-musik (och WarGames)

  • Man spelar inte jazz i Nordkorea. Punkt.

    I förra Godmorgon världen sändes en intervju med en f d chefspianist [rm] vid Pyongyangs nationella kulturorkester, som flytt ett privilegierat liv i Nordkorea när ramarna för hans konstutövning blev alltför trånga. Till exempel berättar han för SR-korrespondenten Nils Horner att han när man en gång upptäckte honom spelandes "fel" musik fick skriva en tio sidors förklaring och avbön. Hans kolleger håller hög klass, men deras konstnärliga frihet kvävs och musiken begränsas till hyllningssånger till Kim Jong-Il. En bild liknande den i artikeln "Art under control in North Korea", om Juche-konsten. Tvivel och kritik i målningarna tycks vara lika stort som jazz (och Sjtostakovitj). Leve revolutionen och den store ledaren.


  • En något annorlunda fråga: Efter Putins våldtäktsuttalanden (och den tämligen sorgliga ursäkten; "Sometimes translation from Russian into English does not reflect the essence of a joke.”) kom jag att tänka på en propagandalåt. Är det någon som kommer ihåg Takogo kak Putin ("En sådan [man] som Putin")? Musikaliskt är denna versions närmsta medtävlare "Boten Anna", men texten och bakgrundshistorien gör det lite mörkare och lite mer fascinerande. Fjodor Lukjanov beskrev det hela så här i Axess:
    Låten blev genast en succé. Presidenten framställs som en riktig sexsymbol: en man som sportar, visar respekt för kvinnor, älskar sin käraste och som inte dricker. Detta är en drömfigur i ett samhälle som totalt domineras av män, men där den genomsnittlige mannen missbrukar alkohol och är oförmögen att försörja sin familj.


  • Klassikern WarGames får en uppföljare. Wired-bloggen 27B Stroke 6 skriver lagom entusiastiskt att "At least they didn't call it WarGames 2.0.", men varumärket är oemotståndligt. How about a nice game of chess?


  • ---
    Andra bloggar om: politik, Putin, Pojusjtjie Vmeste, Nordkorea, Wargames, Ryssland

    Monday, November 06, 2006

    Motorsågsmassakern, och när medel söker nya mål

    Det finns ett samband mellan Motorsågsmassakern och förra veckans nyhet om ungdomars internetanvändning. Faktiskt ett ganska direkt sådant. I dagens VK uppmärksammar jag hur en kommitté som inträttades för att hantera en snart 20-årig opinion har överlevt till idag, om än med lite förändrade uppgifter.
    Efter två departementsskrivelser och en offentlig utredning hade man svaret. "Statens råd mot skadliga våldsskildringar". En kommitté som skulle tillmötesgå opinionen bildades, och fick bland annat till uppgift att informera, samordna, utbilda och (som de skriver) "bygga upp förmågan hos konsumenterna att själva hantera medieutbudet". Det som var kvar av videovåldsdebatten dog ut.

    Det var 16 år sedan. Debatten ebbade ut, men rådet levde kvar, knöts in i ett EU-projekt, gav ut skrifter och höll kontaktnäten vid liv. Häromåret döptes det om till Medierådet.

    Lite ytligt, torrt och statsnerdigt, men ett fall som nog skulle uppskattats av Sir Humphrey.

    ---
    Den intresserade kan se hur rådets uppgifter utvecklats i direktiven 1990:40, 1998:110 och 2003:75. Rådets egna historik innehåller också en del information, men det är förvånansvärt tunt med rixlex-data. Österbergcitatet i krönikan finns i Statskontorets småskrift Förvaltningens byggstenar [pdf].

    Andra bloggar om: politik, byråkrati, förvaltning, medierådet

    Se även:

    bronenosets - Byråkratin och omgivningen.

    Varför mördaren inte bör avrättas (del II)

    Så dömdes Saddam till döden för första gången sedan hans regim föll. Om moratoriet mot avrättningar mot förmodan skulle inträda, lär det inte bli den sista. Gudmundsson ställer frågan om det är rätt, och svarar sedan ja (men bara för denna gång). Precis som Ingerö och Johanna är jag mer skeptisk. Det finns det många skäl att vara.

    Att Saddam får genomgå domstolsprocess efter domstolsprocess där han ställs till svars för sina brott kan vara bra för offrens anhöriga, för Iraks framtid och för historien. Det kan kännas hårt för de som fått sina familjer utplånade att se honom överleva till ännu en rättegång. Men ett framtida Saddam-fritt Irak som gryende rättsstat får en bra offentlig invigning i och med att den före detta diktatorn och massmördaren prövas. Och att man kan se honom fängslad, påminnas om att det är en ny tid.

    På ett mer allmänt plan är det värt att minnas vad dödsstraffet innebär. Det gör inte brottet ogjort, empiriskt har det inte visat sig ha den bästa av avskräckningseffekter, och det innebär (per definition) att man irreversibelt avslutar någons liv. Just den sista kränkningen är värd att minnas. Att en domstol med den osäkerhet den innefattar ska få utdöma ett sådant straff känns inte helt rätt.

    Men hur ska man göra med fall där det faktiskt finns erkännanden och vad man kan tycka är överväldigande bevisning (som Erixon hänvisar till)? Jag skulle säga att man går tillbaka och ser på själva regeln. Ska man ge domstolen den rätten bara för att man säger att det är jättejättesäkert i just det här fallet? Som jag formulerade det innan Saddam-rättegångarna, för två år sedan:
    I fallet Saddam ställs frågan på sin spets. Hans underskrift finns på mången avrättningsorder, och han medger med stolthet att han angrep Kuwait – något annat hade varit otänkbart. Vad gör man i ett fall med så överväldigande bevisning?

    Men hur omfattande bevisningen är i ett enskilt fall är egentligen ointressant. Ingen domstol menar någonsin att den avrättat någon baserat på en otillräcklig bevisning. Att det ändå kan hända - och händer - är en av grunderna för att avvisa dödsstraffet.

    Om Irak ska bli en rättsstat, måste samma lagar gälla för den överbevisade massmördaren som för andra mordmisstänkta. Samma rätt till liv måste gälla. Att inte fler trovärdiga debattörer (sådana som inte håller med Saddam när han säger att Bush är en större skurk) än Birgitta Ohlsson framhållit detta är sorgligt. Fler borde inse att man inte försvarar massmördaren när man kritiserar dödsstraffet.

    Den eminente bloggaren Gudmundson har andra argument för avrättning, om varför man bör göra undantag i just det här fallet. Detta ska betraktas som en krigssituation, och om Saddam får leva utgör han ett hot. Jag skulle hävda att man måste sätta in Hussein-rättegångarna i ett rättsligt sammanhang, och inom rättegångens ramar. Annars skulle man i ett brottsmål kunna acceptera en dödsdom pga potentiell farlighet, även om inget konkret brott hade begåtts. För att travestera g:s rubrik: rättegångssalen är inte ett slagfält.

    Visst har resonemanget en styrka (även för den mindre realpolitiskt lagde). Man tar hänsyn till situationen och förtroendet för rätten. Dessutom har man inte det vanliga hämndförsvaret, utan skiljer på varför han ska straffas, och vad man vill med straffet (vad jag minns hade Rawls ett vältaligt försvar för detta i texten "two concepts of justice", som i och för sig talade mot öga-för-öga-rättvisa i stil med dödsstraff).

    Samtidigt ser jag (en obildad ekonom) spontant att det finns en hel del saker (utöver slutsatsen, som Gudmundson i alla andra fall skulle hålla med om var felaktig) som förtjänar att diskuteras i resonemanget.

    1. För det första krävs som sagt var ett krig, att Hussein genom att vara vid liv utgör ett hot mot ordningen, och att man saknar ambitionen till en normal rättsstat i det här fallet.
    2. För det andra skulle resonemanget draget till sin spets egentligen inte ta hänsyn till vad Hussein begått för brott (eller om han alls begått något brott). Om en man som enligt ryktet är Usama bin Ladins andreman ställdes inför rätta för att han kört mot rött, skulle man enligt denna doktrin strikt taget kunna döma honom till döden.
    3. För det tredje måste lagen som han dömdes utifrån ta hänsyn till möjliga framtida hot. Ska detta vara ett hot knutet till folkmordsbrottet (som när man sätter mördare i fängelse på X år för att hålla dem från gatan), eller till person? Det sistnämnda kan skapa stora ojämlikheter i dömandet. Sedan är frågan vad man ska lägga i hotbegreppet. Om diktatorns överlevnad skänker hopp åt terrorister, är det ett hot? Om han kan fritas och leda motstånd? Om - för att ta ett motsatt exempel - arga folkmassor hotar att storma domstolen för att själva få ta itu med honom, är det ett hot att ta hänsyn till (skolboksexemplet på utilitarism, men med det tillägget att Saddam faktiskt har dömts)?
    4. Om man accepterar det militära hotresonemanget hela vägen, och menar att han därför inte kan sättas i fängelse, varför ska man inte acceptera dödsstraffet och den kränkning det innebär i allmänhet? I fall som t ex rör pedofiler finns väl (vad jag hört) såväl hög återfallsrisk och stora risker för lynchjustis.

    Har inte funderat igenom vilka följder alla punkterna får på alla områden, och vill betona att det mest är spontana tankar. Men jag tycker ändå att det mesta pekar i en ganska tydlig riktning. Det hela faller i slutänden tillbaka på frågan om staten alls bör ha dödande som rättspåföljd. Och det bör den inte.

    Jag har inga svårigheter att förstå varför man kan vilja se Saddam Hussein avrättad (och ja, man kan försöka förstå något utan att förespråka det). Han var en brutal diktator och folkmördare. Men det är i precis de här extremfallen som principerna prövas. Och inte ens här tycker jag att man bör acceptera dödsstraffet som rättslig påföljd. Sätt Hussein i fängelse för resten av hans liv.

    Detta inlägg är pingat på intressant.se.
    Bloggar om: saddam hussein, hussein, dödsstraff, dödsstraffet.

    Thursday, October 12, 2006

    Ullenhag, lästips m m

    Ett par notiser.
    • Erik Ullenhag, enligt Riksdag & Departements modeexperter en manchesterliberal (lika vitsigt som förra valet), har utsetts till fp:s nye partisekreterare. När Wikström inte blev minister (och lämnade sin riksdagsplats) blev man nästan oroad. Nu har Ullenhag fått en bra och lagom framskjuten roll inom partiet. Utmärkt! Ett klart positivt steg.

      Den enda invändningen man kan ha, är när han säger att Politik får inte ses som ett spel där det handlar om att vinna fördelar på andra och se meningsmotståndare som fiender.. Han talar om hederlighet och respekt för motståndarens åsikter, och där har han ett välkommet budskap. Men man kommer aldrig från konflikter, och att demokratin innebär (och nog ska innebära) ett antal spelsituationer.



    • Nu verkar allt gå undan väldigt. Men reformer kan ta tid - alternativet till Gy07-reformen (som nu stoppas) kommer t ex inte synas förrän på 6-7 års sikt. I måndagens VK skrev jag lite om varför man ändå bör vara nöjd med att ha en ny regering, även om reformerna skulle dra ut. Avsaknaden av stolleprov är nog så viktig.

    • Mosnews står för dagen postsovjetiska symboltyngda rubrik. Kyrgyz Villagers Seek to Replace Lenin’s Monument With Statue of Local Crime Boss.

    • Axess förra nummer innehöll en klart läsvärd (om än lite grundläggande) essä om kontraktstänkandet av professor Svante Nordin. Hobbes och Locke jämförs, och lite om antikens människosyn kommer med på ett hörn. Läs (inte minst om du är panikläsande stats1-student).


    Bloggar om: Ullenhag, gy07, Axess

    Monday, September 25, 2006

    När sanningarna börjar bilda mönster

    När sanningarna börjat bilda mönster, kommer man kanske att förstå... varför det för närvarande inte går att skriva ordet "socialist" i kommentarsfältet på LO/Ung-bloggen utan att få detta meddelande:

    "Invalid." Intressant filter.

    ----
    Vill f ö be kulturrevolution om ursäkt för det uteblivna svaret. Valet får ändå sägas ha gått hyfsat bra.
    Djupare och fler inlägg om ansvarsfördelningar och annat kommer. Historiska utkast som genom bloggers spontanitet dykt upp kommer korrigeras och uppdateras.


    Andra bloggar om: lo

    Sunday, September 17, 2006

    Han avgår.

    Great day in the morning, People, Victory is mine.... I drink from the keg of glory, Donna. Bring me the finest muffins and bagels in all the land.
    - Josh Lyman

    Wednesday, July 05, 2006

    Också en byråkrati

    Ingen myndighet befinner sig i en totalt konkurrensfri situation. Min arbetshypotes är att man måste visa goda resultat för att få vara kvar. Vi på Säpo måste motivera vår existens och vara tydliga med våra idéer. Vi kan inte ta vår position för given i framtiden.

    - Säpochefen Klas Bergenstrand. Det bör kanske sägas att citatet kommer från en artikel om tydligare styrning och uppföljning, i ESV-nytt 2/06 [PDF].

    Saturday, May 27, 2006

    Hur gick det sedan (med lönesänkningsaffischen)?


    För ett tag sedan skrev Expressens Anders Jonsson om arbetsplatsaffischen "Borgarna vill sänka din lön", där LO hävdar att alliansen sänker folks löner genom att sänka arbetsgivaravgiften. I artikeln intervjuades en ovetande Dan Andersson som förklarade att det finns väldigt beprövade beräkningar som entydigt visar att lönerna ökar när arbetsgivaravgiften sänks, för att därefter tystna lite när han insåg vad LO sagt. Många bloggare tog glatt upp nyheten. Men hur gick det sedan? Infriades förhoppningarna om att LO skulle backa från budskapet?

    I veckan talade jag (efter att ha mailat utan att få svar) med LO:s valchef Claes-Göran Enman, för att se om budskapet hade ändrats efter chefekonomens uttalanden. Enman förklarade artigt att Andersson missförståtts, och höll fast vid att sänkta arbetsgivaravgifter faktiskt skulle vara detsamma som att sänka folks löner. Det främsta resultatet av Expressen-artikeln tycks ha blivit en liten justering av budskapet. Han höll åtminstone med om påståendet att "på sikt är sänkt arbetsgivaravgift inte detsamma som att sänka folks löner". Däremot höll han inte med om att affischen skulle vara otydlig på den punkten, utan sade att den var "agitatorisk". Dessutom skulle den upplysa om vart folks inbetalda arbetsgivaravgifter gick (att dessa siffror var fyra år gamla hade han lite svårt att tro, men sade att man kanske kunde ändra det på webben).

    Nu bör det bör kanske sägas att påståendet att borgarna skulle vilja sänka folks löner inte bara förekommer i något pdf-flygblad som skrivits ihop lite snabbt efter alliansens budgetmotioner. Det finns också i LO:s valbroschyr [pdf] "Vi bygger Sverige" (s34). En 44 sidors fyrfärgsbroschyr, med en upplaga om minst ca 48 500 (det antalet var vad telefonisten på Strömbergs Distribution sade att de fått in i slutet av april. Flygbladet lades för övrigt ut på förbundets valhemsida den 3 maj). Inget hastverk, alltså.

    Så kommer man avstå från att hävda att borgarna vill sänka folks löner, när det nu avslöjats som fel eller åtminstone vilseledande av bl a chefekonomen? Enman trodde inte att arbetsplatsaffischen skulle användas i valrörelsen, eftersom den då skulle ha hunnit bli lite gammal. Däremot var det inga problem med själva innehållet. Och uppgifterna kommer liksom valbroschyrerna användas.

    I skrivande stund fanns 43 536 exemplar på lager.

    Se även:


    Berghs Betraktelser - LO gör den tredje uppgiften jobbig
    haja.nu - LO vs LO
    globaljuggler.net - Totalhaveri i LO-borgen
    Ingemar EL Göransson vid LO/Valbloggen - Sno inte mina besparingar!
    Håkan Jacobsson i UNT 060510 - Uppåt väggarna när LO syns på väggarna
    bronenosets - Same procedure as last election?
    Henrik Alexandersson - LO gör avbön
    Rationalisten - Jag vet att jag är sent ute
    (Med flera)

    Thursday, May 25, 2006

    Mer eller mindre allvarliga notiser (II)


    • LO/Ung-bloggaren Nicklas Eriksson tycker att moderaterna är samma gamla "svarta gäng" som Björn Afzelius sjöng om. LO-Valbloggen menar att moderaterna (axiomatiskt) vill "rea ut välfärden", och kallar partiet för "mörkrets riddare". Veckans (s)-liturgiska färg är svart. Inga ljus.


    • Pär Ström har blivit integritetsombudsman hos Den Nya Välfärden (det skedde i början av månaden, men jag tänkte först på det när jag läste hans signatur i SvD häromdagen). Gratulerar.


    • Statliga Kommittén för EU-debatt har en helsidesannons i den läsvärda vänstertidskriften arena. Det ligger i linje med kommitténs uppdrag att uppmuntra till debatt, men är verkligen läsare av tidskrifter som Axess, arena och Neo en publik som behöver uppmuntras till debatt? Det är något av att annonsera komvux-kurser i Matematik A i Nature eller PNAS.
          Innan en kritikstorm om ännu en s-debattmyndighet blåser upp, kan det dock vara värt att påminna om att bara ett parti i EU2004-kommittén motsatte sig att den permanentades. S, m, mp, c, kd och v var för. Bara fp var emot.


    • Denna uppsats [pdf] om "the stigma of vampirism" är barnsligt rolig läsning för samhällsvetare som sett något avsnitt av Btvs. Nästan som det österrikiska försvaret för de mytiska varelserna. Tyvärr är det inte helt tydligt att den förstnämnda är satir.


    • Riksrevisionen har varit uppe i debatten igen. Inga-Britt Ahlenius berättar i Ekot om att Regeringen vid myndighetens bildande inte tyckte att man behövde ha från regeringen självständiga revisioner, som i så många andra länder (att det räckte med myndigheten RRV och Riksdagens revisorer).
          I en SVT-intervju för några år sedan talade hon om detta som en mer djupgående skiljelinje i debatten. En demokratisyn som säger att politiker ska granska politiker, snarare än bara någon stolt självbild av att det i Sverige minsann inte finns några problem att granska. Jasenko Selimovics intervju med Inga-Britt Ahlenius kan hittas i SVT:s öppna arkiv (diskussionen om frågan börjar ungefär 4.5 minuter in i intervjun).

    Mer eller mindre allvarliga notiser (I)

    Ett par mer eller mindre allvarliga notiser, efter en tids frånvaro. Uppdateringsfrekvensen kommer vara ojämn fram till åtminstone v24.


    • Facktidningen Universitetsläraren rapporterar att kostnaderna för upploppen mot ungdomsavtalen kostat universiteten ungefär en halv mijon euro. Läs gärna hela intervjun för deras förklaringar till varför just studenter protesterade så mycket.


    • Lordi vann som bekant ESC (en rättmätig näsknäpp). Den som mot förmodan tvivlat på beslutsprocedurers betydelse kan fundera på hur väl bandet skulle klarat sig i det gamla systemet där nationella juries avgjorde. Enligt uppgift till bloggen har de tidigare ställt upp i Finland, bara för att slås ned av juryn där. Mer intressant är dock: Om de finska televoterarna visste att juries avgjorde tävlingen på europanivå, skulle de då rösta fram ett band med Lordis vinstchanser? Schlagerinstitutionalismen är ett outforskat fält.


    • I England pågår en debatt om alternativmedicinens förtjänster. Today Programme (ung P1 Morgon) sände en intressant debatt mellan två läkare häromdagen (kan hämtas här [mp3]). Utläggningen om cancerpatienters överlevnad kontra behandlingar vid Royal Homeopathic Hospital är klart hörvärd. Likaså den mer nyanserade debatten om teoretiskt klarlagda samband och placebo dessförinnan.


    • Snudd på samtidiga tentor i Affärsrätt, Mikroekonomi och Matematisk grundkurs ger låg uppdateringsfrekvens.


    • BBC Broadcasting House (BH) hade i söndags ett inslag om massakern i Beslan som är klart hörvärt. Reportern vandrar runt i de tomma skollokalerna, ser saker - skor, böcker, papper - omkringströdda. I ett klassrum - som han tror ägnats åt historieundervisning - hittar reportern Lenins samlade verk och sovjetiska lagböcker. Byggnaderna är i förfall, och med undantag för antiterrorklotter på tavlorna verkar det ha stått ganska stilla i två år. Programmet BH blandar högt och lågt. Detta inslag (ca 16 minuter in) är sådant som hjälper till att motivera BBC:s existens.
           Podcasten kan hämtas här[mp3] tills BBC tar bort den.


    [ping]

    Friday, May 05, 2006

    Same procedure as last election?

    Det är inte bara den titeln och slutsatsen som är märklig med arbetsplatsaffischen Borgarna vill sänka din lön. Uppgifterna om vart de olika delarna av arbetsgivaravgifterna går stämmer inte alls i år, valåret 2006. Däremot är de nästan på decimalen rätt för valåret 2002.

    Till exempel kan man läsa att den allmänna löneavgiften är på 2.7%. Det var den för fyra år sedan [PDF]. I år är den enligt Skatteverket 4.4%. En enkel uträkning - som man egentligen kanske borde låta bli - visar att det är ungefär 60% högre (samtidigt som andelen som ska betala arbetsskador har överskattas med dryga 100%). Men den typen av procentuella jämförelser säger inget om orsaker, och kan lätt uppfattas som otydliga och ohederliga.

    Något som däremot är intressant. är hur stor andel av arbetsgivaravgiften som alla borde kunna enas om är skatt. Även om man skulle köpa LO-argumentet - att det handlar om inbetalade försäkringsavgifter, och att alla avgiftssänkningar skulle göra att försäkringarna följdaktligen sänktes - finns det en del av arbetsgivaravgiften som inte ens i teorin motsvaras av en förmån. Den allmänna löneavgiften är på 4.4%. Det innebär att ungefär 13.6% av arbetsgivaravgiften är skatt. Inte avgift.

    Låt då vara att systemet inte finansierar sig självt, och att - för att citera Försäkringskassan - "[d]en finansiella kopplingen mellan influtna avgifter och de förmåner de ska finansiera är förhållandevis svag". Man kan diskutera vad för avgifter som borde kallas skatter, och vad för skatter som betalar det som kunde avgiftsfinansieras. Men det kan lämnas till en annan gång.

    Fördelningen ser ut så här:


    UPPDATERING: Uppgifterna förekommer även i LO:s valbroschyr. Eventuellt kan siffrorna dock komma att ändras på nätet, enligt förbundets valchef. Se inlägg ovan.

    Se även:

    Libertarian in room 101 - 1+1=257?
    Ståhlberg - Socialförsäkringarna i Sverige (SNS, 2004). (Finns t ex här.)
    Ingemar EL Göransson vid LO - Sno inte mina besparingar.
    Globaljuggler - Totalhaveri i LO-borgen (särskilt Tinos kommentar).
    Right Online - LO och siffrorna (jag var den refererade Anders Märak Leffler.)

    Wednesday, April 26, 2006

    Sveriges största miljörörelse


    Aldrig förr har bromerade flamskyddsmedel varit så spännande. I helgen var det farligt avfall-dag på återvinningsstationer landet över, vilket annonserats med lila partyannonser och skrikiga radiospottar. Avsändare var "Sveriges största miljörörelse", eller som de formulerar det på Tekniska verkens hemsida:
    Vi är 9000 personer som samarbetar med hushåll och företag. Tillsammans är vi Sveriges Största Miljörörelse.
    Om man vill avromantisera det hela (även om man gärna först får stanna upp och fundera på varför dessa 9000 anställda inte ska kallas för en funktionell miljörörelse), kan man gå till den mer formella benämningen. För rörelsen kallas även Svenska Renhållningsverksföreningen, och består av "nära 400 medlemmar – främst kommuner, kommunalförbund och kommunbolag men också företag." och "representerar kommunmedlemmarna gentemot politiker, beslutsfattare, myndigheter och EU.".

    Det är en ganska intressant nydefinition av rörelse.

    Wednesday, April 05, 2006

    The resource curse

    Thomas Bodström, Ekot 060403:
    – Det kommer inte att finnas några ekonomiska begränsningar för varken polis eller åklagare för att kunna bekämpa den organiserade brottsligheten. Polisen öronmärker nu 100 miljoner kronor av de ökade anslagen de närmaste åren, säger justitieministern.

    – Också åklagaren kommer att få ökade medel för att bekämpa den här typen av brottslighet. Och behövs det ytterligare medel för att bekämpa den här typen av brottslighet, så kommer det inte att finnas ekonomiska begränsningar.

    Riksrevisionens framställning 2005/06:RRS16:
    Ett problem med ekonomistyrningen som framhållits av företrädare för Riks­­polisstyrelsen i samband med Riksrevisionens granskning är att polismyndig­heterna [relativt Rikspolisstyrelsen] uppfattar att det alltid är möjligt att få mer resurser. Konsekvensen av detta blir enligt Riks­­polisstyrelsen att polis­myn­digheterna inte gör några lång­siktiga ekono­mis­ka planer för sin verksam­het.

    Beskrivningen av byråkratisk eftersläpning verkar också som hämtad ur de statsvetenskapliga läroböckerna:
    Rikspolisstyrelsen är ansvarig för fördelningen av medel till polismyndigheterna. Av Riksrevisionens granskning framgår att huvuddelen av pengarna fördelas utifrån tidigare års anslag. Endast någon enstaka procent av den totala resurstilldelningen fördelas på grundval av information om brottsbelastning och budgetdialog med myndigheterna. De medel som en gång tilldelats polismyndigheterna omprövas i regel inte av Rikspolisstyrelsen.

    Vad jag förstått är detta ingen direkt ny kritik, och arbetet för att förbättra styrningen pågår antagligen. Och visst ska Bodströms uttalande tolkas just som ett uttalande ett valår. Men kontrasten mellan Riksrevisionens byråkratistudie och Bodströms löften om obegränsade resurser är slående. Vad rapporten (och dagens UNT-ledare), till skillnad från Bodström, tycks inse och understryka är att det inte bara är brist på resurser som kan skapa problem. Den populistiska ordningen "Gärna styrning, men först en rejäl pension" gör sig förmodligen bättre i valdebatter än i praktiken.

    Uppdatering: Se även Lasse Wierups analys i DN, för lite mer ingående diskussion av samordning o dyl.

    Tuesday, April 04, 2006

    "Sveriges studenter" och påverkan

    Utbildningsdepartementet lyckades igår sammanfatta ett svenskt demokratiproblem i rubriken till ett pressmeddelande. Den lyder "Regeringen rådfrågar Sveriges studenter".
    - För mig är det helt naturligt att vända mig direkt till landets studenter för att få fram vad som är viktigast i arbete med att förbättra Europas studenters studiesociala situation, säger Leif Pagrotsky.

    Vad detta handlar om är att kulturministern skrivit ett brev till SFS, för att inhämta organisationens synpunkter.

    SFS kan säkert ha något intressant att säga regeringen i frågorna (även om de tidigare hamnat fel i bland annat likabehandlingsfrågor). I ärlighetens namn tycks tyngdpunkten i den politiska påverkan i stort dessutom glida bort från den mer korporativa representationen.

    Men det är ganska typiskt att man fortfarande säger - och menar - att man "vänder sig direkt till Sveriges studenter" när man skickar brev till en paraplyorganisation för vissa föreningar, dit folk anslutits mest för att de måste.
    Se även:
    SOU 1999:121 - "Avkorporativisering och lobbyism" [PDF]

    Sunday, April 02, 2006

    <!--

    [För den som undrar över vad taggen ovan inleder: Se t ex DevEdge]