Tuesday, February 15, 2005

...och studenterna då?

KVOTERING Efter segern i Uppsala-fallet talades det en del om de som sorterats bort på grund av föräldrarnas härkomst. Tidningen Gringo vänder på det hela, och frågar några elever om hur det känns att bli inkvoterad. Det känns tydligen inte så bra. Samtidigt avslöjar de vad Uppsala universitet egentligen frågat de sökande.
"Studenterna som inkvoterades vid Uppsala universitet fick genomgå tester som deras studiekamrater slapp. Frågorna handlade bland annat om gruppvåldtäkter, hedersmord och invandrares temperament.
Hur intervjuarna agerat kan ge upphov till frågor om hur de uppfattat vad universitetet vill uppnå. Det är mer än bara ett PR-problem.

Men det andra, mer svårlösta, problemet som artikeln beskriver är kanske ännu mer intressant. Det har anförts en del goda principargument mot kvotering (även om Ronald Dworkin skulle säga att just detta försvar bara håller mot en bakåtblickande/kompensatorisk särbehandling). I debatten har dock studenternas självbild, känslan av att ha kommit in på andra grunder än sina egna meriter, kommit att försummas. Tills Gringo-artikelns intervju med två av de trettio studenterna, då:
Studenterna tycker att den stor medieuppståndelsen kring kvoteringen har varit jobbig.
– Jag mår dåligt för det känns inte som om jag förtjänar en plats här, säger Sara och syftar på att tingsrätten i januari dömde Uppsala universitet för diskriminering då två studenter med högre betyg än de inkvoterade inte kom in på juristutbildningen.

Miriam berättar om den hårda konkurrensen på utbildningen. Om kurskamraterna skulle veta att hon är inkvoterad skulle de inte ta henne på allvar, menar hon.
– Jag säger att jag kom in på mina betyg annars skulle folk tycka att jag är mindre begåvad trots att jag vet att jag behövs inom det här yrket. Förresten känner jag bara till en student som öppet säger att han är inkvoterad. Folk pratar inte om det, säger Miriam och Sara instämmer.
Visst handlar det delvis om medieuppmärksamheten efter att tingsrätten sagt att Uppsala universitet diskriminerat också i lagens mening. Men det är också ett problem som alla kvoteringssituationer som den i Uppsala - som inte syftade till någon form av kompensation för ev. diskriminering i betygssättning etc - har att leva med. Till skillnad från en önskvärd uppsökande verksamhet, handlar det ju uttryckligen om att sätta ribban lägre för vissa med en viss bakgrund.

Principiellt är det kanske ointressant att diskutera hur studenterna uppfattar situationen. Men för den som blivit inkvoterad spelar det uppenbarligen roll. I slutet av Gringo-artikeln kan man läsa följande fotnot:
Namnen är fingerade eftersom de intervjuade inte vill vara"öppna" med att de är inkvoterade.


Se även
The Nation: And Justice for All
Uppsala universitet: Kommentar till domen
Gunnar Strömmer (i DN): DO beredd att tillåta etnisk diskriminering
DN-huvudledare (13/1): Att jaga mygg med brännbollsträ.

Strömmer (i Axess 1/05): Särbehandling stjälper minoritet.
Jag (i Liberal debatt 6-7/03): upprörande kvotering [du ska understundom diskriminera]

Friday, February 11, 2005

Grynet och Ulvskog

S Marita Ulvskog vill värva Grynet till (s) feministnätverk. På SVT:s hemsida hittar man inga reaktioner på nyheten. Däremot hittar man "Grynets lagar", som gör att man ifrågasätter hur väl hon passar hos Ulvskog:
LAG NUMMER 1: Lagom suger!
Det finns dom som tror att dom kan bestämma VAD som är lagom för en själv bara för att det passar dom! Till exempel vad som är en lagom stor tårtbit!
          ...
LAG NUMMER 3: TV är nyttigt!
Det kan ju inte vara fel att titta på TV eftersom man lär sig en massa vettiga saker!
Själva utspelet är lite komiskt, som LUFAB påpekat. Men det borde kännas betryggande för Gudrun Schyman. När (s) talar med Grynet, visar det ironiskt nog att de tar det schymanska hotet på största allvar.

Wednesday, February 09, 2005

Oppositionen större än borgerligheten

BEGREPP
BETYDELSE: om borgare ss. bildande on viss social klass, en "medelklass" mellan de högre stånden (ss. adel, officerare, högre ämbetsmän) o. de lägre (bondfolk o. kroppsarbetare).

(SAOB)
Oskar Lidåker har rätt när han (m a a en Expressen-artikel) påpekar att man inte borde kalla oppositionen för "borgerlig".
Se även

I Chydenius Fotspår: Sluta vara borgare

Rummel: Inför krigscensur

KMT Amerikanska mediers krigsrapportering är snedvriden och bör censureras, skriver professor RJ Rummel (ja, tyvärr är det den professor RJ Rummel).
"when the country is at war; and when in the long run ALL Americans are at risk from biological, chemical, and nuclear weapons terrorists and their state supporters might use against us; we cannot afford to have the media freely providing aid and comfort to the enemy. The stakes are too high.
                        / ... /
How far should this go? I would use the censorship of World War II as criteria. This would mean, for example, that news reports of secret commando operations in Iran, or the employment of a secret weapon, or . . . well, you get the idea."
Rummel anger en till synes ganska begränsad censur, men anger samtidigt "comfort to the enemy" som en av anledningarna till att censurera tidningar, TV-kanaler och radio. Det antyder hur lätt det kan vara att offra en grundläggande rättighet och en vakthund mot maktmissbruk, i den pågående kampen mot terrorismen. Om avslöjanden om missförhållanden likt de i Abu Ghraib-fängelset riskerar att reta upp irakier och göra dem till lätta rekryter för terrororganisationer, ska de då få tryckas?

Det är inte någon vild gissning att Rummel inte är så representativ för den amerikanska debatten (och hans blogpost är kanske mest intressant för oss som hört talas om honom genom hans forskning om folkmord). Men att grundläggande rättigheter alltför lättvindigt kan inskränkas i ett krigstillstånd är varken något nytt eller kontroversiellt. I en stor undersökning om amerikanska studenters inställning till pressfrihet uppgav bara varannan student att tidningar fritt skulle få trycka artiklar utan statlig förhandscensur.

Som tur är ger första tillägget till konstitutionen ett väldigt starkt skydd mot opinioner som dessa. Det gäller bara att påminna om att sådana garanter finns (studenterna var förvånansvärt okunniga). Och minnas att de är särskilt viktiga när mentalt krigstillstånd råder.


Se även

Rummel: Treason is treason (om Hearshs Iran-artikel)

Tuesday, February 08, 2005

One nation under God

SEKULARISM Hur djupt rotad i kristendomen är (det tämligen religiösa) USA:s konstitution? Inte särskilt, menar Brooke Allen i en intressant artikel i The Nation.
Though for public consumption the Founding Fathers identified themselves as Christians, they were, at least by today's standards, remarkably honest about their misgivings when it came to theological doctrine, and religion in general came very low on the list of their concerns and priorities--always excepting, that is, their determination to keep the new nation free from bondage to its rule.

Ulvskog bör be om ursäkt

MEDIA "Ulvskog borde be om ursäkt" lyder en av rubrikerna i dagens Journalisten [kort artikel på nätet]. Även om många läsare säkert uppfattar det som ren och cynisk taktik, ligger det en hel del i kritiken mot de bortförklaringar Ulvskog för fram:
- Om den stora borgerliga tidningen bestämmer sig för att endast granska fackliga personer med socialdemokratiska uppdrag då blir det de berättelserna vi möter i tidningarna. Bilden skulle bli annorlunda om man också granskade i andra delar av det politiska livet eller andra delar av samhällslivet, sade Ulvskog, som också hävdade att skälet till att granskningen gjordes var för att man "vill att det ska bli som i 1976 års val".

Problemet med resonemanget är att det inte bara är socialdemokrater som granskas (närmast i minnet ligger Skandia-affären, men det saknas inte andra exempel), och att maktmissbruk inom det ständiga regeringspartiet faktiskt har ett stort nyhetsvärde.

Ulvskog går inte till angrepp mot enstaka journalister, eller mot en ev. nyhetsvärdering som anpassas efter läsekretsens politiska intressen (det skulle vara svårt att angripa DN på den grunden). Hon fortsätter på sitt invanda tema om ideologisk styrning av medierna, och går faktiskt till generalangrepp mot journalisternas integritet.

Partisekreterare Jakobsson (fp) gör utspelet av taktiska skäl, men i sak är det svårt att säga att han har fel. Ulvskog borde be om ursäkt.

Se även

bronenosets: Medielogiken slår ägandet
obunden.se: "Medierna speglar inte opinionen, de skapar den".
Corren ledare: Konsten att skylla på medier
Olle Sahlström: Ta ansvar för arbetarrörelsen (en mer konstruktiv artikel)

Inspirationskällan Persson

DOKTORSHATTEN Efter dagens föredömligt torra DN-debattare om statsministerns hedersdoktorat, vill Örebro Universitet förklara fakta i målet. Men samtidigt som man reder ut missförstånd om hedersdoktorer, gör man det svårt att försvara sitt beslut:
En hedersdoktor utses oftast inte på grund av sina akademiska meriter. Det är snarare ett utnämnande av en person som anses kunna tillföra andra perspektiv till universitetets verksamheter.

Göran Perssons stöd lär förvisso ha varit en stor inspirationskälla för universitetet och ansvarige dekanus. Det sade han i pressmeddelandet när Persson blivit hedersdoktor.
- Göran Perssons helhjärtade stöd till vårt universitet har betytt fantastiskt mycket och varit en inspirationskälla i vårt arbete, säger Peter Wide, dekanus vid MNT-fakulteten.

Men motiveringen är tydlig kring vari inspirationen ligger:
Genom att utse Högskolan i Örebro till universitet 1999, visade statsminister Göran Persson prov på såväl mod som förutseende genom att förstå och stödja den potential och vitalitet som Örebro universitet representerar. Hans initiativ och beslut bär nu frukt i det unga universitetet för växande människor.

Som Ekot rapporterar finns det andra exempel på hur välgörare utsetts till hedersdoktorer, bland annat när en HHS-finansiär fick en doktorshatt. Akademiskt är det nog att jämställa - insatserna för forskningen är (ur universitetsperspektiv) liknande. Det är en förtjänstdebatt som nog kommer att överskuggas ganska snabbt.

För till skillnad från sponsringen av HHS, är beslutet att göra Örebro universitet till universitet något politiskt. Skillnaden är att byråkratin personligen belönar en nu aktiv politiker för hans agerande. Hedersdoktoratet är ett litet steg för Örebro universitet, men ett jättekliv från idealbilden av den självständigt myndighetsutövande byråkratin (men ska man vara förvånad?).


Se även

PJ Just nu: S i hatten
skaris: The emperor's new hat
Johan Norberg: It's the e-mail address, stupid
Utblick Svensson: Det servila samhället

Stark men inte nöjd

LO Byggnads i Dalarna vill avtala sig till fler kontrollfunktioner, skriver Byggnadsarbetaren:
För att undvika konflikter som den i Vaxholm, vill Byggnads i Dalarna teckna avtal med regionens kommuner, där de förbinder sig att lämna uppgifter om tilltänkta entreprenörer.

Om kommuner vill rapportera sådant, står det dem självklart fritt. Det sorgliga med förslaget är att det återigen visar hur myndighetsaktig självbild som ännu lever kvar hos den intresseorganisation som tidigare tvingat fram organisationsklausuler och agerat passpolis.


Se även

bronenosets: Svenska modellen i Europadomstolen?

Sunday, February 06, 2005

Valkampanj och välfärd i otakt

VÄLFÄRD
"Contrary to many of my European colleagues I dare to say what is necessary. What people are demanding from us all over Europe is that we should invest more in the public sector. We are talking about a gradual raise in taxes. If you look around the corner, in five to 10 years we have to slowly increase the tax rates."

Pär Nuder uttalar sig i Financial Times.
"Det är också så att det knappast är samhällsekonomiskt realistiskt att framtida ökningar av välfärdsutgifterna ska kunna finansieras med stora skattehöjningar, även om det kan behöva göras vissa justeringar av skatterna."

Socialdemokraternas "Rådslag om Trygg och Rättvis välfärd"


[via DN]

Thursday, January 27, 2005

Rökridåer från Chirac

TOBINSKATT Vid toppmötet i Davos har Jacques Chirac väckt förslaget om Tobinskatt. Det är inte bara en omöjlig idé; det kan dessutom motverka sitt syfte.

Väl använt kan bistånd (även statligt, som jag till skillnad från De Opresso Liber och ARI anser är berättigat) lyfta människor ur fattigdom. Tillsammans med frihandel (det viktigaste stöd västvärlden kan ge), kan det skapa förutsättningar för välfärd, och stödja demokratiseringsprocesser. Men frågan är om inte en Tobinskatt skulle göra mer skada än nytta.

Som Palmes gamle talskrivare Klas Eklund, numera höger-socialdemokratisk chefekonom på SEB, skrivit riskerar skatten att hämma valutaflöden, och destabilisera (inte stabilisera) världsekonomin. När kostnaderna för valutaflöden höjs, kan det dessutom påverka investeringarna så att fattiga länder drabbas. Som biståndspolitik är det ganska tveksamt.

Det är dessutom svårt att driva in skatten. Kenneth Heremele har fel när han säger att det är lika naturligt att tänka sig globala skatter som nationella - det finns ännu ingen världsstat. Att skatten är så svår att införa är nog dessutom skälet till att brittiska HIV/AIDS-aktivister är kritiska till Chiracs förslag.

Så vilka motiv kan då driva Chirac?

Ideologiskt sett är det inte orimligt att såväl konservativa som "den alternativa rörelsen" lockas av kritik mot spekulationen (måltavla för såväl konservativa småbonde-nostalgiker som socialister). Men Chirac inser nog att få människor skulle gynnas av att en så viktig fråga som HIV/AIDS-katastrofen blandas ihop med sådant.

Så frågan är om det inte faller tillbaka på politiska poänger. Att föra fram orealistiska löften om att "spekulanterna" ska betala är ett billigt sätt att bli populär i en diskussion om bistånd, utan att behöva bidra så mycket själv. Rökridåer, kort sagt.

Förhoppningsvis ser den franska opinionen igenom dem, och ställer krav på bistånd och en samordnad och kraftfull politik. För det behövs.

Se även
Attac

Tuesday, January 25, 2005

Fler aborter med Bush

ABORTRÄTT DPUSA berättar idag om "Women on Waves" som strider för aborträtten, och som följdaktligen kommit i strid med den konservativa Bush-administrationen. Det är dock värt att notera att aborttalen ökat sedan den tog över (efter en minskning under Clinton)
What may astonish many of the “moral values” voters who reelected President Bush last November is that, from 1992 to 2000 (coinciding with President Clinton’s eight years in office), abortions actually declined significantly, from 1.528 million to just over 1.1 million—the lowest rate since 1974.

En debatt om ev. samband mellan socioekonomiska faktorer och aborttal följde på detta inlägg i konservativa Chronicles Magazine. Siffrorna har fått mothugg från konservativa National Review, och man har mycket riktigt påpekat att faktorer utanför administrationens kontroll (såsom konjunkturer) kan spela in. Men Jesse Walkers länksamling (vid libertarianska Hit & Run) ger intryck av att National Review förlorade denna strid.

Det tycks inte bara vara moralistiska lagar som påverkar aborttalen. Kanske något för moralkonservativa väljare att fundera över.

[via Hit & Run, där debattlänkarna finns]

[edit: Skrev DPA, Det Progressiva Amerika, istället för DPUSA. Ändrat]

Engqvist och domarna

GRUNDLAGEN Till Ekot säger professor Olof Petersson att grundlagsutredningen tyvärr nog inte kommer ändra så mycket i grundlagens roll. Han har antagligen rätt. Gårdagens medialt försummade utspel från gammelsossen och grundlagsutredaren Lars Engqvist pekar dock i rätt riktning.

Engqvist menade nämligen att socialdemokraterna måste ompröva sin syn på domstolarna.

Antingen har vi en grundlag som är otroligt precis eller så har vi en grundlag där någon måste kunna tala om huruvida riksdagen kan fatta beslut i frågan. Det måste vara någon annan. Socialdemokraterna måste tänka igenom sin hållning därför det är en viktig fråga för de borgerliga

Även om det nog bara är en uppmaning till socialdemokrater att diskutera frågan, är det ett litet steg närmare den typ av kritik mot Sveriges "konstitutionella efterblivenhet" som Petersson & Westerståhl gett uttryck för:
Grundlagen har till uppgift att skapa stabila och välkända spelregler för den demokratiska processen. Samhället förändras så snabbt, att en grundlag aldrig kan hållas aktuell som detaljerad beskrivning.
                        / ... /
En konstitution bör i stället koncentreras till medborgarnas grundläggande rättigheter och de offentliga organens huvuduppgifter. Man måste lämna utrymme för en praxis som undan för undan fyller ut grundlagens allmänna bestämmelser. En levande författningsutveckling ger utrymme för en successiv förskjutning inom grundlagens ram.

Att denna praxis ska skapas i juridiska tolkningar, som Engqvist tycks se som en möjlighet, är inte helt okontroversiellt - jurister har ofta setts som borgerliga inom socialdemokratin. Som bekant menar Marx dessutom att det kapitalistiska samhället har en kapitalistisk stat, och att stärka domstolsväsendet är knappast något gammelsossar som Greider lär uppskatta.

Man kan dessutom ha praktiska invändningar när icke-politiker sätts att tolka lagen, även om man inte tror på historiematerialismen. Hur domarna i en författningsdomstol ska tillsättas, och hur författningen ska se ut är inte en helt lätt fråga.

Men det vore sorgligt om Sverige ska fortsätta ha en grundlag som beskriver politiska institutioner istället för att sätta ramarna för politiken, och vara en respekterad garant för medborgarnas rättigheter. Som Petersson säger, ses den som vill åberopa grundlagsstadgade rättigheter ofta som en rättshaverist. Och i och för sig kan svenska lagar prövas mot Europakonventionen, men på svensk nivå är det rådgivande lagrådet det närmaste man kommer konstitutionell granskning. Nu senast struntade Riksdagen i rådets varningar om inskränkningar i demonstrationsfriheten, när den drev igenom maskeringsförbudet.

Det är en situation som bör ändras. Lars Engqvist signalerade att socialdemokraterna var tvungna att ta i frågan. Kanske nästnästnästa grundlagsutredning kan ta steget fullt ut.

Se även
Kommenterat: En hemsida för Grundlagsutredningen

Sunday, January 23, 2005

Restaurangfacket och gatuvåldet

GATUVÅLD I Sverige sker 2/3 av allt gatuvåld, till stor del fylleslagsmål, inom en 5m-radie från krogen. Så det ligger en viss cynism i att Hotell- och restaurangfacket kräver en halvering av spritskatten just där.

Det är förvisso bra att människor dricker i en (hyfsat) kontrollerad miljö, om det innebär att ett mer okontrollerat drickande hemma minskar. Ur polisiär och trygghetsmässig synvinkel lär en halvering av alkoholskatterna på krogarna dock vara ganska en ganska sorglig historia. Frågan är dessutom hur mycket en prissänkning för krogbesökarna gör för drickandet i hemmet (hurpass utbytbara produkterna är). Så frågan är vilken alkoholpolitisk logik som kan ligga bakom ett sådant förslag.

Varken HRF eller arbetsgivarparten SHR (som kräver lägre alkoholskatter överlag, av näringspolitiska skäl) kan klandras för att de försöker gynna sina medlemmar. Men det ligger en viss cynism i att hävda att det är bra alkoholpolitik att göra fyllan mycket billigare på de ställen där det mesta gatuvåldet uppstår.

Seymour Hersh (tm)

JOURNALISTIK Bush-administrationen centraliserar makten, avskedar oliktänkande, och planerar en invasion. Skulle en okänd frilansjournalist kunna skriva sådant utifrån anonyma källor med trovärdigheten i behåll?

Visserligen var det inte helt oväntat med ett avslöjande kring Iran. Det var inget direkt överraskande att USA undersökte och lade upp planer för en av "onskans axelmakter". Bekräftar The New Yorker sådant, får det oundvikligen stort genomslag.

Men frågan är om den skulle bli så trovärdigt utan kvalitetsstämpeln "Seymour Hersh" (mannen som var först med avslöjandet av Abu Ghraib-skandalen). Precis som även kritiska tidningsläsare kan tro Anna Politkovskaja när hon säger att hon hindrats från att rapportera från Beslan, säger varumärket Seymour Hersh att de inte lättvindigt kan vifta bort en artikel om amerikanska invasionsplaner, även om den i stort bygger på uttalanden från anonyma ex-militärer och ex-spioner. Värdet av den typen av trovärdighet kan nog vara tilltagande, när tjänstemäns och andra källors uttalanden styrs upp och blir alltmer tillrättalagda (som skett i England under Blair/Campbell), och när behovet att lätt kunna sortera och värdera medieinformation ökar.

Det var inte bara tidningens trovärdighet som gjorde att artikeln togs på allvar. Seymour Hersh borde ringa PRV.

Saturday, January 22, 2005

Reklamförbudet som chicken-race

STATSMAKT Om inte samtalen med industrin går bättre, kan EU-kommissionen föreslå ett förbud mot mat-annonser riktade mot barn. Effekterna av ett förbud tros vara små (som jag skrev om när FHI föreslog liknande lagar), men effekten av hotet kan ändå vara tydligt.

Förslaget är säkert allvarligt menat, i den meningen att kommissionären säkert kan investera sitt politiska kapital i att försöka driva igenom en lag - föreslå lagstiftning, lobba mot parlamentet, och försöka driva förslaget genom ett ministerråd med deltagare som lyssnar noggrannt till hemmaopinionen, branschen och fackföreningarna (den beslutsordning som krävs för att "EU" ska stifta en lag).

Men gissningsvis handlar det om att pressa livsmedelsindustrin i samtalen om att frivilligt ta ansvar i marknadsföring och information. Sådana hot kan ge resultat. Det paradoxala, och lite sorgliga, är att den som verkligen vågar agera - införa reklamförbud eller kvotering, gå i krig, eller göra andra oönskade saker - ofta kan slippa göra det. Lite av en chicken-race-situation, där den som aldrig viker av alltid kommer ha rädda motståndare.

Den aktuella kommissionären har nog mindre att förlora på att köra på utan att vika av, än industrin har. Det är inte helt otroligt att hotet om förbud, om det uttalats med tillräckligt allvar i rösten (eller en tillräckligt galen glimt i ögat) kan få större effekter än ett formellt ingrepp skulle ha fått.

Thursday, January 20, 2005

Vägen till Träldom - the movie

What the farmer likes, the factory worker doesn't likeFILM Förra året var det 60 år sedan publiceringen av F A von Hayeks "The Road to Serfdom", en bok som lär ha inspirerat såväl Thatcher som Tingsten. Nu kommer den drastiska stumfilmsversionen.

Det är Vlad Tarko som tonsatt The Road to Serfdom in Cartoons. Resultatet är drastiskt, och ger känslan av klassisk propagandafilm.

Bokens (och filmens) pessimism kring blandekonomier är kanske lätt överdriven - Sverige har trots allt inga Gulag än, den stora offentliga sektorn till trots. Men i stort tycks boken visa på en tänkvärd tankegång om sambandet mellan ekonomisk och politisk frihet. Med tanke på att boken lär ha fått Herbert Tingsten att överge socialdemokratin, kanske man borde läsa den någon gång.

[via Mises Economics Blog]

Se även
Peter Stein - Att läsa Hayek.

Tuesday, January 18, 2005

Lysenkoism

VETENSKAP Vissa tolkar befogad kritik av darwinismen som stöd för religiösa fantasier (såsom "intelligent design"). I en krönika i Yelah man nu läsa ett ideologiskt försvar för Lamarcks grundligt motbevisade teorier om nedärvning av egenskaper.
Lamarckismen hade aldrig kunnat ge rasbiologin eller nazismen samma inspiration som darwinismen gjort. Darwinismen är oavsett dess vetenskapliga värde ett sätt att se på människans och livets utveckling som rättfärdigar det dominerande.

Därför gläds krönikören åt en ny studie, som enligt honom visar på resultat som ställer den ideologiskt felaktiga darwinismen på huvudet.

Svaret, från en forskare vid Lunds universitet, är något som fler studenter (inte minst blivande statsvetare) och debattörer bör läsa.
Jag har också personligen svårt för att se hur man ideologiskt kan ha invändningar mot att verkligheten är beskaffad på ett visst sätt. Att det naturliga urvalet existerar och är en viktig förändringskraft i naturen är inte mer ideologiskt frånstötande för mig än att min frihet att röra mig på jorden begränsas av gravitationskraften.

Sunday, January 16, 2005

Medielogiken slår ägandet

KULTURLEDARSIDOR Skyll inte på kungen, det är kapitalisternas fel. I DN Kultur (ej på nätet) härleder Ulrika Kärnborg den rasande kritikstormen mot regeringen till tidningsägandet:

Vad Ulvskog förmodligen vill - eller i alla fall borde - tala om är mediernas roll. Vad man har sett i katastrofens efterdyningar är faktiskt ett unikt exempel på samspel mellan oppositionen och pressen. Under sin tid som kontroversiell kulturminister brukade Ulvskog prata om ägarkoncentrationen, det där lilla ordet som nästan blivit ett mantra för kulturvänstern. I dagarna har vi fått erfara att den finns och fungerar. Sällan har man sett vilken politisk slagkraft den borgerliga pressen har när vi journalister som jobbar för den går samman och slår åt samma håll: Avgå Persson! Det är i sig som en väldig flodvåg som sveper alla invändningar med sig.


Efter denna lilla tsunamiliknelse använder Kärnborg resten av sin tvåspaltare i landets största morgontidning till att irriteras över "vad som händer med demokratin när opinionsbildningen inte längre fungerar."

C-G Bernadotte begick ett klart övertramp när han uttalade kritiken mot regeringen. Men i sak har han rätt, och han satte ord på vad många tänkte. Med sitt uttalande gav han mer bränsle åt mediedrevet mot regeringen - Expressen, DN, SvD, Aftonbladet, alla tog fasta på regeringens misslyckanden, och sprang åt samma håll. Regeringen Persson har å sin sida, som Henrik Brors påpekat, misslyckats med att hantera denna situation (innan Ulvskog-tricket). När medierna letar syndabockar, lyckades statsministerns "jag visste inget"-uttalanden göra det oemotståndligt att skriva artiklar som Här är alla nyheterna du missade, Persson! (s-märkta Aftonbladet).

En rimlig slutsats vore därför att situationen och hanteringen av densamma gjorde det logiskt i att fortsätta drevet, söka peka ut skyldiga i regeringen, och därmed spela dagens opposition i händerna. DN-ledarskribenten Hanne Kjöller varnade redan för några veckor sedan för de risker - överdrifter och politiskt poängplockande från borgerligt håll - som detta medför. Det är en slutsats som passar den nuvarande situationen långt bättre än Kärnborgs "mantra för kulturvänstern".

Hennes slutsats om en borgerlig opinionsdominans är dock en som skulle kännas naturlig på vissa ledarsidor. Intressant nog var det inte Dalademokraten som publicerade hennes kommentar. Det var sveriges största borgerliga tidning.

Friday, January 14, 2005

Och ändå rör hon sig

SEKULARISM En domare i Georgia har beslutat att kreationistiska stickers måste tas bort från skolböckerna i Cobb County. Domen innebär ett bakslag för de kreationister som ganska framgångsrikt arbetat för att underminera darwinismen genom att understryka att den bara är en teori.

I ett av de snare numren av Economist finns det en intressant artikel [pwd] om olika religioners förhållande till sina heliga skrifter, som ger lite vägledning till hur kreationismen kunnat växa sig så stark:
For the 70m or 80m people in the United States who call themselves evangelicals, the Bible is “the inspired, the only infallible, authoritative word of God”, according to a definition by America's National Association of Evangelicals.
          ...
One product of such intellectual contortions is “creation science” and an insistence on the literal truth of the proposition that God took seven days to create the world, with the evidence from fossils as a kind of decorative, but confusing, extra. Even wackier, from the secular viewpoint, is America's “biblical astronomy” movement which insists, under the guidance of a Dutch-born astrophysicist, Gerardus Bouw, that the sun goes round the Earth.
Och ändå rör hon sig.

Tur att det finns domare som upprätthåller de sekulära republikanska idealen.

Den ena handen...

HÖGSKOLEPROVET Efter att ha försvarat kvotering, kritiserar SFS-ordföranden högskoleprovet för att missgynna invandrare genom sitt fokus på språk. Helt rätt. Ironiskt nog kan hans typ av kvottänkande bära en del av skulden till detta.

Det känns inte så konstigt att svenskspråkiga människor (och blivande samhällsvetare) gynnas av Högskoleprovets utformning, om man ser till balansen mellan provets delar. Ren ordkunskap kan ge nästan lika många poäng som statistiktolkning och logik.

Intressant nog ser HSV rättviseskäl för att understryka detta ännu mer.
I rapporten föreslås en förändring i balansen mellan analytiska och verbala uppgifter för att komma till rätta med de könsrelaterade skillnaderna i prestationerna på provet. Även införande av s.k. produktiva delprov, t.ex. skrivprov, föreslås.

Referat i antagningsutredningen, s59.

Indirekt ställer man alltså kvinnor mot invandrare. Rob Peter to pay Paul, när det intressanta borde vara om provet passar utbildningens krav - att den som lyckas på provet också har en god chans att lyckas i utbildningen. Även om det knappast är lika allvarligt som positiv särbehandling (det finns trots allt större skillnader inom sökandegrupperna än mellan dem), är feltänkt och onödigt.

Ett större fokus på utbildningen utesluter inte en granskning utifrån genus-, etnicitets- och klassperspektiv. Exempelvis har HSV påpekat att reglerna för omprov både missgynnar sökande från studieovana miljöer (akademikerbarn gör oftare om provet tills de får önskat resultat), och försämrar prognosmöjligheterna. Andra faktorer som skulle göra provet mer neutralt, utan att nödvändigtvis försämra prognosmöjligheterna, är att se över uppgiftstyperna och de ämnesområden som uppgifterna handlar om (vilket påverkat kvinnors resultat).

En klok anti-diskrimineringslinje från SFS-ordföranden vore att kräva att man gav upp tanken på ett test för allmän studentkompetens, styckade upp dagens HP i flera prov - ett som testar lämplighet för sam-utbildningar, ett för ingenjörsutbildningar etc - och satte fokus på provet som prognosverktyg.

Alltså: Jämlikhet i (prov-)möjligheter, inte i utfall. Frågan är om han skulle gå med på det.