ANNONSREGLERING I ett TT-telegram med rubriken "Kilostora chokkladägg stoppad i reklam" kunde man förra månaden läsa hur en butikskedja i Nya Zeeland har fått sina godisannonser censurerade av den myndighet som granskar hur reklamreglerna följs.
När myndigheterna kämpade för att minska överviktsproblemen, var annonser med småbarn bredvid modesta 1kg-chokladägg knappast välkomna. Särskilt inte med texten "Det kommer hålla dem sysselsatta i timmar" till.
Nya Zeeland är ett föredöme. Den inte helt ansvarsfullt utformade annonsen drogs tillbaka, och företaget fick stå där med skammen. Men till skillnad från vad TT hävdar, handlade det inte om censur eller ens någon myndighet, utan om självreglering. Den organisation som de kallar “myndighet” har inga tvångsmedel att ta till.
Här i Sverige har ett förslag om att förbjuda reklam för godis och söta flingor, liksom att förbjuda glada seriefigurer på flingpaketen, dykt upp i debatten. Folkhälsoinstitutet har skickat ut signaler om att det kan vara ett sätt att möta fetmaproblemen.
Syftet är onekligen gott, men frågan är om ändamålet helgar medlen. Att reglera paket med tjär- och nikotintyngda cigaretter är en sak. Att reglera paket med frukostflingor är ett annat.
I England har liknande inskränkningar diskuterats. Där lät Ofcom, den TV-övervakande myndigheten, göra en forskningsöversikt för att få veta hur mycket TV-reklam för mat och godis bidrog till problemen med övervikt.
Svaret blev att reklamen hade en påverkan, men att den var marginell. Något som däremot visade sig spela en stor roll var barnens motions- och matvanor - saker som är svårare och farligare att lagstifta om.
Reklambranschen kan kanske ägna sig åt större självreglering, och skolorna kan bli bättre på att tala om vikten av motion. Men de som beslutar om Tony Tiger ska stanna kvar, eller försvinna från paketen med löjligt söta Kelloggs Frosties borde faktiskt vara tillverkare och aktiva konsumenter.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment