Upptagen

METAKOMMENTAR Har en del att göra, men kommer snart att återuppta bloggandet. Gissningvis på onsdag.

Staten säljer tandkräm II

APOTEKET Förra veckan misslyckades Apotekets försök att sätta rekord i längdkyssning. I ett pressmeddelande uttalar sig Apotekets informationsdirektör:

- Vi kom inte i närheten av att slå världsrekordet. Men under resans gång har vi nått ut med budskapet om vikten av att hålla munnen i trim

Samt, i politiskt intresserade kretsar, med budskapet att de medvetet närmar sig en marknad där konkurrensen hårdnar, som DN:s ledarredaktion avslöjat:

I ett annat internt material som DN tagit del av framgår varför apoteket satsat på just tandvård. Om hur marknaden för 'friska' tandvårdsprodukter är "mycket konkurrensutsatt" och om hur apoteket tappar marknadsandelar i kategorin tandkräm och tandborstar. Vd Stefan Carlsson använder alltså monopolets elfte timme till att med en jättekampanj roffa åt sig marknadsandelar på en marknad som egentligen inte har någonting med apotekets statliga uppdrag att göra.

Det var kanske ingen överraskning, efter deras tillkännagivande om en ny butikskedja, men det är värt att påminna om. För även om det är förståeligt att ledningen på Apoteket vill dra in pengar (till ägaren staten, eller för att subventionera statligt påkallad verksamhet), är det inte deras uppgift att ägna sig åt att driva vanlig affärsverksamhet. Berättigandet ligger på annat håll.

Westander PR rekommenderade, enligt DN, att Apoteket skulle medieträna fler. Det borde krävas många timmars utbildning för att förklara varför staten ska sälja tandkräm, när medborgarna inte får köpa huvudvärkstabletter på ICA.

Se även

bronenosets: Staten säljer tandkräm
bronenosets: Svår jämförelse (om erfarenheter av olika modeller för läkemedelsförsäljning)

Idrotten först

SPEL Strax efter att jag publicerat en text om spelmarknaden, hittar jag en syrlig artikel ur R & D, där Bosse Ringholm räknar där upp tre huvudargument för spelmonopolen. Han berättar också att ett ministerråd bett kommissionen att göra om en studie av spelmarknaden. Vilket ministerråd som gjort beställningen är ganska talande. Det handlar inte om näringsministrar med ansvar för konkurrensfrågor, eller folkhälsoministrar som ska tänka på beroendeaspekten.

- Vi var 20 idrottsministrar som var eniga om att ansvaret bör vara nationellt som beställde studien, sade Bosse Ringholm.

Drömvinsten

SPEL Att spel som det kritiserade "Drömvinsten" skulle leda till att förtroendet urholkas för spelpolitiken är nog att hoppas för mycket. Kritiken mot att staten inte sköter spelandet mer ansvarsfullt än marknaden, riskerar att tystna av samma anledning som man inte hör så upprörda röster om Jack Vegas-apparaterna (som verkligen strider mot tanken med den ansvarstagande spelpolitiken).

Det är inte så säkert att begränsningen av konkurrensen i sig gör så mycket mot spelberoendet (och de bortspelade tillgångar och stölder som det kan leda till i de mest extrema fallen) heller, som jag skrivit om tidigare:

Vid ett seminarium arrangerat av Folkhälsoinstitutet visades det nämligen att spelproblematiken inte lika lätt kan delas upp på samma sätt som vissa andra missbruksfrågor.
/ ... /
– Tidigare hade man teorin att en ökning av det totala spelandet också ledde till en samtidig ökning av spelproblemen. Den teorin verkade alltså inte hålla.

Att staten, som både ansvarsfullt ska reglera och få avkastning på Svenska spel AB, inte visar sig särskilt ansvarstagande gör inte att beroendeargumentet blir så mycket starkare. En artikel i FHI-tidningen Utblick folkhälsa sammanfattar situationen i rubriken "Staten har blivit spelberoende".

Men politiskt är förankringen och beroendeförhållandena nog alltför starka för att detta ska få några större konsekvenser. Hästsporten är nöjd med pengarna från ATG-monopolet, idrottsklubbarna är nöjda med Jack Vegas-pengarna. Och socialdemokraterna lär inte vilja se konkurrenter till A-lotteriet, som år 2002 inbringade ca 80 milj. kr till partikassan. Att man håller konkurrenterna utanför syntes tydligt när försöksverksamheter med internetspel skulle prövas - A-lotteriet fick tillstånd, medan Cancerfonden blev utan (om man ska tro f d finansministern (s) Kjell-Olof Feldt).

Det största hotet mot en rättvis spelmarknad är alltså det principiellt svagaste argumentet - att ATG ska få monopol på vadslagning för att de sköter hästsporten, är ungefär som om DN skulle få monopol på morgontidningar för att de tryckte på miljövänligt papper. Ändå gör det att aktörerna får ett starkt egenintresse i att behålla den rådande ordningen.

Så det är glädjande att en kombination av tryck från EU och internet förändrar det politiska landskapet. Jan Stenbeck tycks återigen få rätt i att "Technology triumphs over politics".

[via PJ Just nu]

Se även

bronenosets: Staten har blivit spelberoende
bronenosets: Dobbelsmedicin

...och studenterna då?

KVOTERING Efter segern i Uppsala-fallet talades det en del om de som sorterats bort på grund av föräldrarnas härkomst. Tidningen Gringo vänder på det hela, och frågar några elever om hur det känns att bli inkvoterad. Det känns tydligen inte så bra. Samtidigt avslöjar de vad Uppsala universitet egentligen frågat de sökande.

"Studenterna som inkvoterades vid Uppsala universitet fick genomgå tester som deras studiekamrater slapp. Frågorna handlade bland annat om gruppvåldtäkter, hedersmord och invandrares temperament.

Hur intervjuarna agerat kan ge upphov till frågor om hur de uppfattat vad universitetet vill uppnå. Det är mer än bara ett PR-problem.

Men det andra, mer svårlösta, problemet som artikeln beskriver är kanske ännu mer intressant. Det har anförts en del goda principargument mot kvotering (även om Ronald Dworkin skulle säga att just detta försvar bara håller mot en bakåtblickande/kompensatorisk särbehandling). I debatten har dock studenternas självbild, känslan av att ha kommit in på andra grunder än sina egna meriter, kommit att försummas. Tills Gringo-artikelns intervju med två av de trettio studenterna, då:

Studenterna tycker att den stor medieuppståndelsen kring kvoteringen har varit jobbig.
– Jag mår dåligt för det känns inte som om jag förtjänar en plats här, säger Sara och syftar på att tingsrätten i januari dömde Uppsala universitet för diskriminering då två studenter med högre betyg än de inkvoterade inte kom in på juristutbildningen.

Miriam berättar om den hårda konkurrensen på utbildningen. Om kurskamraterna skulle veta att hon är inkvoterad skulle de inte ta henne på allvar, menar hon.
– Jag säger att jag kom in på mina betyg annars skulle folk tycka att jag är mindre begåvad trots att jag vet att jag behövs inom det här yrket. Förresten känner jag bara till en student som öppet säger att han är inkvoterad. Folk pratar inte om det, säger Miriam och Sara instämmer.

Visst handlar det delvis om medieuppmärksamheten efter att tingsrätten sagt att Uppsala universitet diskriminerat också i lagens mening. Men det är också ett problem som alla kvoteringssituationer som den i Uppsala - som inte syftade till någon form av kompensation för ev. diskriminering i betygssättning etc - har att leva med. Till skillnad från en önskvärd uppsökande verksamhet, handlar det ju uttryckligen om att sätta ribban lägre för vissa med en viss bakgrund.

Principiellt är det kanske ointressant att diskutera hur studenterna uppfattar situationen. Men för den som blivit inkvoterad spelar det uppenbarligen roll. I slutet av Gringo-artikeln kan man läsa följande fotnot:

Namnen är fingerade eftersom de intervjuade inte vill vara"öppna" med att de är inkvoterade.

Se även
The Nation: And Justice for All
Uppsala universitet: Kommentar till domen
Gunnar Strömmer (i DN): DO beredd att tillåta etnisk diskriminering
DN-huvudledare (13/1): Att jaga mygg med brännbollsträ.

Strömmer (i Axess 1/05): Särbehandling stjälper minoritet.
Jag (i Liberal debatt 6-7/03): upprörande kvotering [du ska understundom diskriminera]

Grynet och Ulvskog

S Marita Ulvskog vill värva Grynet till (s) feministnätverk. På SVT:s hemsida hittar man inga reaktioner på nyheten. Däremot hittar man "Grynets lagar", som gör att man ifrågasätter hur väl hon passar hos Ulvskog:

LAG NUMMER 1: Lagom suger!
Det finns dom som tror att dom kan bestämma VAD som är lagom för en själv bara för att det passar dom! Till exempel vad som är en lagom stor tårtbit!
          ...
LAG NUMMER 3: TV är nyttigt!
Det kan ju inte vara fel att titta på TV eftersom man lär sig en massa vettiga saker!

Själva utspelet är lite komiskt, som LUFAB påpekat. Men det borde kännas betryggande för Gudrun Schyman. När (s) talar med Grynet, visar det ironiskt nog att de tar det schymanska hotet på största allvar.

Oppositionen större än borgerligheten

BEGREPP

BETYDELSE: om borgare ss. bildande on viss social klass, en "medelklass" mellan de högre stånden (ss. adel, officerare, högre ämbetsmän) o. de lägre (bondfolk o. kroppsarbetare).

(SAOB)

Oskar Lidåker har rätt när han (m a a en Expressen-artikel) påpekar att man inte borde kalla oppositionen för "borgerlig".

Se även

I Chydenius Fotspår: Sluta vara borgare

Rummel: Inför krigscensur

KMT Amerikanska mediers krigsrapportering är snedvriden och bör censureras, skriver professor RJ Rummel (ja, tyvärr är det den professor RJ Rummel).

"when the country is at war; and when in the long run ALL Americans are at risk from biological, chemical, and nuclear weapons terrorists and their state supporters might use against us; we cannot afford to have the media freely providing aid and comfort to the enemy. The stakes are too high.
                        / ... /
How far should this go? I would use the censorship of World War II as criteria. This would mean, for example, that news reports of secret commando operations in Iran, or the employment of a secret weapon, or . . . well, you get the idea."

Rummel anger en till synes ganska begränsad censur, men anger samtidigt "comfort to the enemy" som en av anledningarna till att censurera tidningar, TV-kanaler och radio. Det antyder hur lätt det kan vara att offra en grundläggande rättighet och en vakthund mot maktmissbruk, i den pågående kampen mot terrorismen. Om avslöjanden om missförhållanden likt de i Abu Ghraib-fängelset riskerar att reta upp irakier och göra dem till lätta rekryter för terrororganisationer, ska de då få tryckas?

Det är inte någon vild gissning att Rummel inte är så representativ för den amerikanska debatten (och hans blogpost är kanske mest intressant för oss som hört talas om honom genom hans forskning om folkmord). Men att grundläggande rättigheter alltför lättvindigt kan inskränkas i ett krigstillstånd är varken något nytt eller kontroversiellt. I en stor undersökning om amerikanska studenters inställning till pressfrihet uppgav bara varannan student att tidningar fritt skulle få trycka artiklar utan statlig förhandscensur.

Som tur är ger första tillägget till konstitutionen ett väldigt starkt skydd mot opinioner som dessa. Det gäller bara att påminna om att sådana garanter finns (studenterna var förvånansvärt okunniga). Och minnas att de är särskilt viktiga när mentalt krigstillstånd råder.

Se även

Rummel: Treason is treason (om Hearshs Iran-artikel)

One nation under God

SEKULARISM Hur djupt rotad i kristendomen är (det tämligen religiösa) USA:s konstitution? Inte särskilt, menar Brooke Allen i en intressant artikel i The Nation.

Though for public consumption the Founding Fathers identified themselves as Christians, they were, at least by today's standards, remarkably honest about their misgivings when it came to theological doctrine, and religion in general came very low on the list of their concerns and priorities--always excepting, that is, their determination to keep the new nation free from bondage to its rule.

Ulvskog bör be om ursäkt

MEDIA "Ulvskog borde be om ursäkt" lyder en av rubrikerna i dagens Journalisten [kort artikel på nätet]. Även om många läsare säkert uppfattar det som ren och cynisk taktik, ligger det en hel del i kritiken mot de bortförklaringar Ulvskog för fram:

- Om den stora borgerliga tidningen bestämmer sig för att endast granska fackliga personer med socialdemokratiska uppdrag då blir det de berättelserna vi möter i tidningarna. Bilden skulle bli annorlunda om man också granskade i andra delar av det politiska livet eller andra delar av samhällslivet, sade Ulvskog, som också hävdade att skälet till att granskningen gjordes var för att man "vill att det ska bli som i 1976 års val".

Problemet med resonemanget är att det inte bara är socialdemokrater som granskas (närmast i minnet ligger Skandia-affären, men det saknas inte andra exempel), och att maktmissbruk inom det ständiga regeringspartiet faktiskt har ett stort nyhetsvärde.

Ulvskog går inte till angrepp mot enstaka journalister, eller mot en ev. nyhetsvärdering som anpassas efter läsekretsens politiska intressen (det skulle vara svårt att angripa DN på den grunden). Hon fortsätter på sitt invanda tema om ideologisk styrning av medierna, och går faktiskt till generalangrepp mot journalisternas integritet.

Partisekreterare Jakobsson (fp) gör utspelet av taktiska skäl, men i sak är det svårt att säga att han har fel. Ulvskog borde be om ursäkt.

Se även

bronenosets: Medielogiken slår ägandet
obunden.se: "Medierna speglar inte opinionen, de skapar den".
Corren ledare: Konsten att skylla på medier
Olle Sahlström: Ta ansvar för arbetarrörelsen (en mer konstruktiv artikel)

Inspirationskällan Persson

DOKTORSHATTEN Efter dagens föredömligt torra DN-debattare om statsministerns hedersdoktorat, vill Örebro Universitet förklara fakta i målet. Men samtidigt som man reder ut missförstånd om hedersdoktorer, gör man det svårt att försvara sitt beslut:

En hedersdoktor utses oftast inte på grund av sina akademiska meriter. Det är snarare ett utnämnande av en person som anses kunna tillföra andra perspektiv till universitetets verksamheter.

Göran Perssons stöd lär förvisso ha varit en stor inspirationskälla för universitetet och ansvarige dekanus. Det sade han i pressmeddelandet när Persson blivit hedersdoktor.

- Göran Perssons helhjärtade stöd till vårt universitet har betytt fantastiskt mycket och varit en inspirationskälla i vårt arbete, säger Peter Wide, dekanus vid MNT-fakulteten.

Men motiveringen är tydlig kring vari inspirationen ligger:

Genom att utse Högskolan i Örebro till universitet 1999, visade statsminister Göran Persson prov på såväl mod som förutseende genom att förstå och stödja den potential och vitalitet som Örebro universitet representerar. Hans initiativ och beslut bär nu frukt i det unga universitetet för växande människor.

Som Ekot rapporterar finns det andra exempel på hur välgörare utsetts till hedersdoktorer, bland annat när en HHS-finansiär fick en doktorshatt. Akademiskt är det nog att jämställa - insatserna för forskningen är (ur universitetsperspektiv) liknande. Det är en förtjänstdebatt som nog kommer att överskuggas ganska snabbt.

För till skillnad från sponsringen av HHS, är beslutet att göra Örebro universitet till universitet något politiskt. Skillnaden är att byråkratin personligen belönar en nu aktiv politiker för hans agerande. Hedersdoktoratet är ett litet steg för Örebro universitet, men ett jättekliv från idealbilden av den självständigt myndighetsutövande byråkratin (men ska man vara förvånad?).

Se även

PJ Just nu: S i hatten
skaris: The emperor's new hat
Johan Norberg: It's the e-mail address, stupid
Utblick Svensson: Det servila samhället

Stark men inte nöjd

LO Byggnads i Dalarna vill avtala sig till fler kontrollfunktioner, skriver Byggnadsarbetaren:

För att undvika konflikter som den i Vaxholm, vill Byggnads i Dalarna teckna avtal med regionens kommuner, där de förbinder sig att lämna uppgifter om tilltänkta entreprenörer.

Om kommuner vill rapportera sådant, står det dem självklart fritt. Det sorgliga med förslaget är att det återigen visar hur myndighetsaktig självbild som ännu lever kvar hos den intresseorganisation som tidigare tvingat fram organisationsklausuler och agerat passpolis.

Se även

bronenosets: Svenska modellen i Europadomstolen?

Valkampanj och välfärd i otakt

VÄLFÄRD

"Contrary to many of my European colleagues I dare to say what is necessary. What people are demanding from us all over Europe is that we should invest more in the public sector. We are talking about a gradual raise in taxes. If you look around the corner, in five to 10 years we have to slowly increase the tax rates."

Pär Nuder uttalar sig i Financial Times.

"Det är också så att det knappast är samhällsekonomiskt realistiskt att framtida ökningar av välfärdsutgifterna ska kunna finansieras med stora skattehöjningar, även om det kan behöva göras vissa justeringar av skatterna."

Socialdemokraternas "Rådslag om Trygg och Rättvis välfärd"

[via DN]