Det är inte så säkert att begränsningen av konkurrensen i sig gör så mycket mot spelberoendet (och de bortspelade tillgångar och stölder som det kan leda till i de mest extrema fallen) heller, som jag skrivit om tidigare:
Vid ett seminarium arrangerat av Folkhälsoinstitutet visades det nämligen att spelproblematiken inte lika lätt kan delas upp på samma sätt som vissa andra missbruksfrågor.Att staten, som både ansvarsfullt ska reglera och få avkastning på Svenska spel AB, inte visar sig särskilt ansvarstagande gör inte att beroendeargumentet blir så mycket starkare. En artikel i FHI-tidningen Utblick folkhälsa sammanfattar situationen i rubriken "Staten har blivit spelberoende".
/ ... /
– Tidigare hade man teorin att en ökning av det totala spelandet också ledde till en samtidig ökning av spelproblemen. Den teorin verkade alltså inte hålla.
Men politiskt är förankringen och beroendeförhållandena nog alltför starka för att detta ska få några större konsekvenser. Hästsporten är nöjd med pengarna från ATG-monopolet, idrottsklubbarna är nöjda med Jack Vegas-pengarna. Och socialdemokraterna lär inte vilja se konkurrenter till A-lotteriet, som år 2002 inbringade ca 80 milj. kr till partikassan. Att man håller konkurrenterna utanför syntes tydligt när försöksverksamheter med internetspel skulle prövas - A-lotteriet fick tillstånd, medan Cancerfonden blev utan (om man ska tro f d finansministern (s) Kjell-Olof Feldt).
Det största hotet mot en rättvis spelmarknad är alltså det principiellt svagaste argumentet - att ATG ska få monopol på vadslagning för att de sköter hästsporten, är ungefär som om DN skulle få monopol på morgontidningar för att de tryckte på miljövänligt papper. Ändå gör det att aktörerna får ett starkt egenintresse i att behålla den rådande ordningen.
Så det är glädjande att en kombination av tryck från EU och internet förändrar det politiska landskapet. Jan Stenbeck tycks återigen få rätt i att "Technology triumphs over politics".
[via PJ Just nu]
No comments:
Post a Comment