NATIONALDAGEN
Liksom konung G. beredde Sverige möjligheten af en själfständig yttre politik, så öppnade hans regering ett nytt skede äfven i dess inre politiska utveckling, förnämligast genom stadgandet och utvecklandet af statens och dess representants, konungens, rätt och makt gent emot de enskilda intressena.
I utdraget ur Nordisk familjebok läser vi om mannen som drev ut kung Kristian, införde protestantismen, brände böcker och enade landet. På grund av Gustav Vasas bragder för snart 500 år sedan kommer alla att vara lediga måndagen den 6 juni, nationaldagen, nästa år.
Det finns rektorer som – av hänsyn till invandrade elever – bannlyst nationalsången från skolan, skriver Mohsen Hakim i dagens DN Kultur. Hakim menar att man gärna bör vifta med flaggor för att bygga upp en trygg nationell identitet som i sin tur gör det lättare att respektera andra kulturer.
Att förbjuda nationalsången är knappast särskilt konstruktivt. Och visst bygger man en symbolisk gemenskap genom att låta alla elever stämma upp i sången om landet som tronar på minnen från fornstora da'r.
Samtidigt är frågan vad man ska hylla, och vilken gemenskap man därigenom vill skapa. När norrmännen firar befrielse, repeterar svenskarna urholkade punschnationalistiska fraser.
Ett mer tilltalande alternativ är den rättighetsgemenskap som Karin Pilsäter och Lena Ek föreslår i en motion till konstitutionsutskottet. De föreslår att man ska fira 24 maj - dagen då allmän och lika rösträtt infördes i Sverige. Detta patriotiska (till skillnad från nationalistiska, som Per Wirtén skriver) firande är både mindre exkluderande och mindre luddigt nationalistiska än några referenser till Gustav Vasa.
Självklart kan man vifta med flaggor även den 24 maj. I sämsta fall blir det ett bombastiskt vältrande i hur duktig man anser sig vara. I bästa fall blir det en gemenskap baserad på mänskliga rättigheter, snarare än gamla imperiedrömmar. Och det är väl, i neutralitetens namn, en av de få gemenskaper staten får ta för given.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Eller varför inte, eftersom svenskarna verkar vara så jäkla skraja för Europa, ge dem lite morot genom att göra 9 maj röd/ledig? Och samtidigt ha stora s-stödda kampanjer på stan om Europaprojektets storhet den dagen. Folkbildning pre-post nationalstaten, eller nåt.
/Patrick
Det låter tilltalande, även om jag föredrar den liberala modellen med röddagskonto.
Samtidigt finns det ju en risk för att det blir en form av nationalism post-nationalstaten. Att på fotbollsvis skandera "EU, EU, EU" är inte så mycket bättre än "Sverige, Sverige, Sverige", om man inte kan få fram vad man tycker är så bra (fred, samarbete, frihandel etc.).
Post a Comment