Det lär oss historien

KOMMUNISTDEBATTEN Vänsterpartiets avdelning i Bohuslän har nu gått ut och krävt en extrakongress, så att frågan om kommunismen ska kunna diskuteras grundligt. Samtidigt visar senaste SIFO-undersökningen att partiet har sitt lägsta stöd på ett decennium - 7.1%.

Men kommer denna tillfälliga sovjeteffekt, om man ska kalla den så, hålla i sig när Uppdrag gransknings program (del 1 och 2) försvinner från dagordningen?

Min misstanke är att sovjeteffekten är tillfällig. En faktor som Johannes Åman skrev om på DN:s ledarsida spelar säkert in:

Vänsterpartiet är helt enkelt inte ett parti. Det är ett antiparti som förkroppsligar vissa väljares vilja att inta en samhällskritisk pose.

Det ligger något i det, men att hävda att det var det avgörande skulle nog vara att underskatta en stor del av partiets väljare. Snarare handlar det om det som Pernilla Zethraeus talar om i en intervju med DN:

Men folk röstar inte på oss på grund av kommunismens vara eller inte vara, utan på grund av dagsfrågor. Folk är oroliga över välfärden, över att snaran runt de sjukskrivna dras åt. Jag är hoppfull om vi kan ta tillbaka väljarstödet genom att satsa på frågor som är viktiga för människor

Tyvärr har hon nog rätt. Att Ohlys (v)-styrelse består av "traditionalister", däribland Svensk-kubanska-ordföranden Eva Björklund, lär nog inte spela så stor roll när dokumentärernas "Sagt mir wo die Blumen sind" klingat ut.

Hoppet ligger isåfall hos att nätverket Vägval vänster stärks med dagens debatt. De är (främst) vänsterpartister, men de vet att ta avstånd från allt vad kommunism är. Men lite beroende på v-ledningen, kanske får vi se hur partiet, som i Knutna nävars gamla sång, splittras i en revolutionär och en "småborgerlig" del.