Schymans mandat

SCHYMAN

Är man invald för ett parti ska man lämna alla förtroendeuppdrag när man lämnar partiet.

Formellt sett är det som Lars Ohly säger fel. Riksdagsmandat är personliga (vilket understryks av Schymans 10 000 personvalskryss). Privatmoraliskt är frågan om inte partiet har Schymans politik att tacka för alldeles för många mandat för att kunna säga sådana saker.

Själv motiverar Schyman det hela på ett luddigare sätt. Hon representerar de feministiska väljare som svikits av alla partier, menar hon. Det är onekligen ett ganska snyggt sätt att stödja partilojalitet modell Vänsterpartiet, samtidigt som man bryter med partilojalitet modell Vänsterpartiet.

Men denna användning av folkviljan, det imperativa mandatet, är märklig. Det är väldigt svårt att tala om att representera den feministiska opinionen, i och med att den (i den mån man kan tala om den som enhetlig) nog snarare handlar om att se problem och skapa frågeställningar, än föreslå direkta lösningar. Liberalfeministiska Felira-nätverket har inte samma lösningar som Schymans Vänsterparti, även om båda kan tillämpa en problemdefinition ur könsmaktsperspektiv.

Det betyder inget för Schymans retorik i dagsläget, men det är feministpartiprojektets stora problem. Som professor Ebba-Witt Brattström (som själv tror och hoppas på ett feministparti) påpekade, finns det en risk för att Schyman-partiet bara blir en del i striden om (v)-väljarna.