"Studenterna som inkvoterades vid Uppsala universitet fick genomgå tester som deras studiekamrater slapp. Frågorna handlade bland annat om gruppvåldtäkter, hedersmord och invandrares temperament.Hur intervjuarna agerat kan ge upphov till frågor om hur de uppfattat vad universitetet vill uppnå. Det är mer än bara ett PR-problem.
Men det andra, mer svårlösta, problemet som artikeln beskriver är kanske ännu mer intressant. Det har anförts en del goda principargument mot kvotering (även om Ronald Dworkin skulle säga att just detta försvar bara håller mot en bakåtblickande/kompensatorisk särbehandling). I debatten har dock studenternas självbild, känslan av att ha kommit in på andra grunder än sina egna meriter, kommit att försummas. Tills Gringo-artikelns intervju med två av de trettio studenterna, då:
Studenterna tycker att den stor medieuppståndelsen kring kvoteringen har varit jobbig.Visst handlar det delvis om medieuppmärksamheten efter att tingsrätten sagt att Uppsala universitet diskriminerat också i lagens mening. Men det är också ett problem som alla kvoteringssituationer som den i Uppsala - som inte syftade till någon form av kompensation för ev. diskriminering i betygssättning etc - har att leva med. Till skillnad från en önskvärd uppsökande verksamhet, handlar det ju uttryckligen om att sätta ribban lägre för vissa med en viss bakgrund.
– Jag mår dåligt för det känns inte som om jag förtjänar en plats här, säger Sara och syftar på att tingsrätten i januari dömde Uppsala universitet för diskriminering då två studenter med högre betyg än de inkvoterade inte kom in på juristutbildningen.
Miriam berättar om den hårda konkurrensen på utbildningen. Om kurskamraterna skulle veta att hon är inkvoterad skulle de inte ta henne på allvar, menar hon.
– Jag säger att jag kom in på mina betyg annars skulle folk tycka att jag är mindre begåvad trots att jag vet att jag behövs inom det här yrket. Förresten känner jag bara till en student som öppet säger att han är inkvoterad. Folk pratar inte om det, säger Miriam och Sara instämmer.
Principiellt är det kanske ointressant att diskutera hur studenterna uppfattar situationen. Men för den som blivit inkvoterad spelar det uppenbarligen roll. I slutet av Gringo-artikeln kan man läsa följande fotnot:
Namnen är fingerade eftersom de intervjuade inte vill vara"öppna" med att de är inkvoterade.
Se även
The Nation: And Justice for All
Uppsala universitet: Kommentar till domen
Gunnar Strömmer (i DN): DO beredd att tillåta etnisk diskriminering
DN-huvudledare (13/1): Att jaga mygg med brännbollsträ.
Strömmer (i Axess 1/05): Särbehandling stjälper minoritet.
Jag (i Liberal debatt 6-7/03): upprörande kvotering [du ska understundom diskriminera]
The Nation: And Justice for All
Uppsala universitet: Kommentar till domen
Gunnar Strömmer (i DN): DO beredd att tillåta etnisk diskriminering
DN-huvudledare (13/1): Att jaga mygg med brännbollsträ.
Strömmer (i Axess 1/05): Särbehandling stjälper minoritet.
Jag (i Liberal debatt 6-7/03): upprörande kvotering [du ska understundom diskriminera]
4 comments:
Ett annat exempel på positiv särbehandling är den här utbilningen där 20-25 åringar verkar väljas även om äldre förmågor visar sig ha bättre kvalifikationer.
Måste vara grymt för alla "stureakademiker" att hela livet gå omkring och ana att man nog egentligen inte var mest kvalificerad för att få gå där. Eller hur?
Det betyder inte att de inte är kvalificerade, det betyder att deras kvalifikationer var lägre än någon annan som kunde ha kommit in. Det_kan_betyda att kvalifikationerna är lägre än genomsnittet, men är inte säkert.
Det är också baksidan med den här typen av kvoteringen (vilken annan finns?), att det bygger en bild av studenten (eller vad det nu är frågan om) att personen inte skulle vara kvalificerad.
Hur roligt är det?
Erik: Instämmer. Urvalet av tillfrågade elever kunde dock ha fått vara större.
bulten: Jag gissar att Timbros kurs för unga liberaler och en prestigeutbildning vid ett offentligt universitet skiljer sig åt lite i det hänseendet. Dessutom skulle jag säga att de flesta har större chans att någon gång vara eller bli 25, och således kan sägas ha "missat chansen" om de söker vid 37 års ålder, än de har att ändra sina föräldrars härkomst.
Om du är tillräckligt ung kanske du kan söka. Du tycks väldigt fascinerad av Stureakademin.
Louise: Det är sant. Kvotgruppen hade lägre kvalifikationer (betyg/HP) än de utkvoterade studenterna, men antagligen var det sökande med riktigt bra betyg. Det enda vi logiskt säkert kan säga är att 2 elever i kvoten skulle åkt ut om det inte fanns en kvot. Att ha svårt att komma in på juristlinjen säger inte så mycket.
Loved reading this thaanks
Post a Comment