Wednesday, April 27, 2005

På östfronten intet nytt

Siloviki to the forePUTIN I måndags höll Putin sitt tal till nationen, och talade där bland annat om att "civilisera centralasien". Samma dag rapporterade Moscow Times om helgens rysk-vitryska toppmöte, där president Lukasjenko berömde Rysslands reaktion på Condoleezza Rices uttalanden:
"As president of Belarus, I want to thank you, Vladimir Vladimirovich, and comrade Sergei Lavrov for the huge support you are giving us at a difficult time for us in our history as a sovereign and independent nation," Lukashenko said.
Det är i det ljuset man ska se Putins tal om "demokrati i Rysslands egen takt", och hans utrikespolitiska ambitioner för ett starkt Ryssland. Putins demokratiska reflexer är kanske inte de bästa, utrikespolitiskt eller inrikespolitiskt. Som UI:s Ebba Sävborg skriver:
Under sina drygt fem år på presidentposten har han målmedvetet samlat alltmer makt i sina egna händer och förvandlat tidigare motvikter mot Kremls maktfullkomlighet - de fria massmedierna, de folkvalda guvernörerna, oppositionen i duman och framgångsrika affärsmän - till räddhågade och spaka jasägare.
Det är inte så att opposition saknas helt - Sävborg påpekar att Putins ställning försvagats efter "babusjka-revolutionen" som följde på klumpigt genomförda sociala reformer (ett tag talade en av sparkade premiärministern Kasjanov t o m om att ställa upp i val). Men den är svag. Och med de nya valreformerna, och de kraftigt kringskurna fria massmedierna lär de inte ha det lätt.

Man ska inte förringa den politiska viljan att minska korruptionen - Putin har genomfört en förenkling av skattesystemet, tullarna, och småföretagens besök av inspektörer av olika slag har minskat under Putins år vid makten. Men det har skett långsamt, och samtidigt som ett mer auktoritärt kreml centraliserat makten. F d militärer och säkerhetstjänstemän anses ha fått allt större inflytande inom staten (se diagram).

Frågan är varför någon blev förvånad när Putin talade om "demokrati i Rysslands egen takt" och uttryckte sovjetnostalgi. Gärna demokrati, men först rejäl stabilitet.

4 comments:

Peter Björkman said...

Rätt många är ju "imperienostalgiker" i Ryssland. Vet inte om Putin kan göra Ryssland till en stormakt med säkerhetsfolk runt sig och maktcentralisering.

AndersML said...

Jo, det är sant att det finns en hel del imperienostalgi. Det trycks t o m upp jubileumsmynt med Stalin (inför 60-årsjubileet för Velikaja otetjesvennaja vojna, Det Stora Fosterländska Kriget, 41-45).

Tov. Misja said...

Svjasjtjennaja vojna.

Tobias Ljungvall said...

Korruptionen har ökat på senare år, så jag är nog faktiskt benägen att förringa Putins påstådda vilja att bekämpa denna. När det gäller hans "demokratiska reflexer" så är den sortens KGB-styre han representerar oförenligt med legitima folkvalda politiska subjekt, både inom Ryssland och i den så kallade intressesfären, och det vet han nog själv.
Vänliga hälsningar,
Tobias Ljungvall