Tuesday, August 30, 2005

För kapitalism och bättre bistånd

BISTÅND På dagens DN Debatt skriver det udda paret Birgitta Ohlsson och Alf Svensson om de principer de vill se bakom en framtida borgerlig biståndspolitik:
"Lås enprocentsmålet. [...] Själva biståndsnivån är viktig, då frihandel i nuläget inte räcker som metod för att vare sig bygga upp Irak, ge bromsmediciner åt hiv-sjuka i södra Afrika eller hjälpa till med återuppbyggnaden efter tsunamin. Den största dödsorsaken i fattiga länder är i dag infektionssjukdomar. Samtidigt som det finns vacciner och kunskap för att bota eller förhindra sjukdomar fattas västvärldens politiska vilja och därmed pengar.

Uppvärdera demokratimålet. Demokrati är en fundamental förutsättning för ett mänskligt samhälle och ökar möjligheterna att utradera fattigdomen. Det finns ett samband mellan demokrati och välstånd. Demokratier krigar inte med varandra och hungersnöd förekommer inte i fria stater, vilket bland andra Nobelpristagaren Amartaya Sen kraftfullt dokumenterat. FN:s utvecklingsprogram UNDP har också bekräftat att demokrati är det bästa medlet att bekämpa fattigdom, förtryck, ofrihet och terrorism. I dagens svenska bistånd drunknar lätt principer om mänskliga rättigheter och demokratisk styrning i fattigdomsperspektivet.

Demokratimålet bör uppvärderas och sättas i centrum. Största ansvaret för demokratisk utveckling ligger hos de fattiga länderna själva, men Sverige bör som givare ställa än högre krav på reformer för demokrati och mänskliga rättigheter på mottagarländer.

Inga biståndspengar till militära insatser."

(mina markeringar)
Tidigare i somras biföll Moderata ungdomsförbundets stämma en proposition om biståndssänkningar, skriver förbundsordföranden i sin blogg:
Huvuddragen i propositionen var att kapitalism och marknadsekonomi är överlägset ekonomisk centralstyrning föratt lyfta tredje världen ur fattigdom, samt att det statliga biståndet kraftigt ska minskas (det finns inget signifikant samband mellan bistånd och tillväxt).
Förmodligen hade de läst rapporten "Överhettning i biståndsbranschen" [PDF] (en pessimistisk och läsvärd Timbro-rapport) och dragit generella slutsatser. Men att kräva statliga biståndssänkningar på grund av tidigare felsatsningar av olika slag - satsningar på socialistiska regimer, teoretiskt felaktiga satsningar, illa uppföljt och kravlöst bistånd etc - är något av att slänga ut barnet med badvattnet. Svenska skolor hade - liksom biståndet - fungerat bättre efter åratal av liberalt styre, men det betyder inte att man ska kampanja för att avskaffa skolorna.

Tvärtom kan resurserna - om de används rätt - komma till god användning. I Economists projekt Copenhagen Consensus lät man experter på olika områden fokusera på att hitta de mest effektiva sätten att använda bistånd. Vinnaren var inte det matbistånd många TV-tittande politiker skulle tänka på spontant, utan en satsning på HIV/AIDS-bekämpning. För 27 miljarder US-dollar skulle man enligt forskarpanelen kunna rädda 30 miljoner människor från att infekteras med HIV (över 8 år). Det är självklart ett tankeexperiment. Men kombinera de möjligheter den typen av biståndsprojekt ger för frihet och utveckling, med riktiga krav på frihandel, byråkratireformer och demokrati, och man har något ganska hoppingivande.

Att tro att allt bistånd alltid är bra för mottagarländerna håller inte, liksom att bara stirra på procentsatser utan att göra prioriteringar (det visar såväl erfarenheten som Timbro-rapporten). Att ställa krav på mottagarländerna är i högsta grad att bry sig. Men att säga att biståndet (av biståndsskäl) generellt bör sänkas håller inte heller. Dagens dndebattare av Ohlsson (Folkpartiet Liberalernas biståndspolitiska talesman) och Alf Svensson bör läsas, inte minst på Muf-kansliet. För, som Economist lite raljant skrev [pwd] i sin huvudledare för några nummer sedan:
The aid sceptics—some of them veterans of the industry, their palms calloused from many previous bouts of hand-wringing over Africa—have all the best lines in the debate. Everything has been seen before, they say, nothing has worked. But what do they mean precisely? Do they mean that the World Health Organisation should abandon its efforts to put 3m HIV-carriers on anti-retroviral therapies? Perhaps those already on the drugs should hand them back, lest they succumb to “dependency”. Should Merck stop donating its drug, ivermectin, to potential victims of riverblindness? Let Togo reinvent the drug itself! Perhaps, in the name of self-reliance, Tanzania's government should stop giving pregnant women vouchers to buy mosquito nets. Get sewing, ladies!

No one should be naive about aid. It cannot make poverty history, and it can do harm. But to say that nothing works is wrong. Cynicism is only the most common form of naivety.

5 comments:

peter w said...

Jo det går, tycker jag att hävda att biståndet skall minimeras. Solidaritet som tvingas fram genom konfiskation av människors tillgångar, har sina sidor, t.ex. kan tänkas att människors benägenhet till FRIVILLIG hjälpverksammhet begränsas. Frihandel tycks ha en del iögonenfallande fördelar, t.ex. att BÄGGE parter vinner, (utom de som nu är subvetionerade förståss). Att bistånd också har ett uselt "track reckord" ligger också biståndspolitiken i fatet, i alltför många fall tycks biståndets effektivitet (eller brist på effektivitet) ha kommit i skymundan, kanske för att det egentliga syftet har varit att minska det dåliga samvetet hos befolkningen i väst för att vi har större välstånd .

Emma said...

Mycket trevlig artikel!!!

peter w: Utesluter frihandel att man samtidigt ger bistånd och hjälper människor som har det svårt och har klart sämre möjlighter än vad vi har? Ett välriktat bistånd borde tvärtom kunna snabba på en utveckling mot mer frihandel - minskande andel aids/malaria/svältande människor i ett land, ger fler arbetande, producerande och konsumerande människor.
Sedan om det finns människor i väst som solidariserar med -eller har dåligt samvete för som du väljer att kalla det- människor på andra sidan jordklotet som har det svårt, kan jag knappast se det som en anledning till att biståndsalternativet skulle vara dåligt...

Tycker Emma (som inte tror att människors benägenhet till att frivilligt hjälpa andra begränsas av att nationen också visar solidaritet)

peter w said...

Emma:
Det är fromma förhoppningar inga fakta som du kommer med, om vi blickar tillbaka på decenniers bistånd och dagens bistånd till bl.a. Hamas i Palestina så blir åtmiståne jag kallsinnig. Bistånd som beslutas av och samlas ihop av politiker med hög moralisk svansföring som är frikostiga med andras pengar. Det är klart att när man numera äntligen börjar prata om bistånd till regioner med en vettig demokratiutveckling så är det positivt, om än alldeles försent. Jag kan inte annat än kalla det för stöld när vi tvingas vara solidariska, om vi inte spelar med så bestraffas vi och kan vi tillockmed sättas i fängelse. Det är fel att TVINGA fram solidaritet. Kan man verkligen tala om solidaritet under en sådan situation? Och, nej frihandel utesluter naturligtvis inte bistånd, men man bör försöka ligga krutet där det nu gör mest nytta. Det skulle inte förvåna mig att när del länder som idag erhåller bistånd i framtiden blickar tillbaka så kan en del nog misstänka att dåligt planerat bistånd försenat deras utveckling flera decennier t.ex. genom att ge marginal åt korrupta despoter.
Medan vi här i väst kan slå oss för bröstet och tycka att vi är så goda människor.

AndersML said...

peter w: Ett något sent svar här.

Jag har svårt att se den stora motsättningen mellan en ökad frihandel och ett ökat bistånd. Som Emma säger kan det med fördel kombineras. Som såväl Birgittas artikel, Economist-projektet och ekonomiskt förnuft pekar på finns det utvecklingspotential i välriktat bistånd. Så att människor kan ta sig ur fattigdomen, oavsett var de råkat födas. Och så att stora hinder - sjukdomar osv - kan undanröjas.

Så jag skulle säga att det inte alls är fromma förhoppningar. Huruvida du anser att det är moraliskt riktigt är lite av en annan fråga. Att det finns en problematik i att motivera n biståndskronor men inte n+1 hindrar inte att det de facto kan finnas ett skriande hjälpbehov. Och att ett välriktat statligt bistånd kan vara av enorm hjälp på områden där det inte räcker med frihandel.

peter w said...

Snabb kommentar bara:
Det finns ingen motsättning mellan frihandel & bistånd, nej jag håller med. Problemen är att bistånd ibland blir kontraproduktivt och att det inte tycks ha någon konsekvens i givarländerna, (det är därför jag misstänker att biståndet i stort är till för förstärka VÅR känsla för moraliskt duktighet), stör det verkligen inte att bistånd har sänts till t.ex. Afrika för att direkt vända tillbaka till ett bankkonto schweiz?. Min inställning är att om du vill bidra med bistånd så ska du natyrligtvis få göra det men det skall inte behöva betyda att jag MÅSTE bidra. Missförstå mig inte min bidragsbenägenhet skulle öka markant om jag inte var TVUNGEN att bidra (och om det kunde visas ha god effekt i t.ex. AFRIKA och inte i somligas dåliga samvete).

kolla t.ex. http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/TBP03.pdf