Från fastighetsskatt till community charge?

I gårdagens DN skrev Stefan Attefall om principer och fastighetsskatten. Den är inte bara impopulär och synlig; den är ond också.

Men skattepolitiken har också en moralisk dimension, som ofta glöms bort. Om man kan använda beteckningar som ond och god i skattesammanhang så är fastighetsskatten en ond skatt. Den strider mot principen om skatt efter bärkraft, den är oförutsägbar och den hotar äganderätten. [---]

Vi kristdemokrater föreslår att den statliga fastighetsskatten för villaägare och hyresfastigheter ska skrotas helt och hållet och ersättas av en kommunal avgift på högst 2 800 kronor per år respektive 900 kronor per lägenhet, vilket motsvarar kommunernas kostnader för gator, räddningstjänst och fysisk planering.

Visst får fastighetsskatten märkliga effekter i vissa fall, och visst är den taktiskt riktig att lyfta fram. Men vilka är de principiella skillnaderna mellan en allmän kommunal avgift (community charge/poll tax, om man så vill) och en fastighetsskatt? Att skatten inte beräknas på fastighetens värde är den tydligaste skillnaden, tätt följt efter att den är lokal. Men är det en skatt efter bärkraft? Att hushållen betalar (om än ganska lite) för att de bor, snarare än efter fastighetens värde borde inte göra någon skillnad i den frågan.

Nu tror jag inte att man kan överföra det brittiska exemplet rakt av. Men i detta avseende är det ändå lockande att dra paralleller till Thatchers poll tax. Efter protester (och hennes avgång) fick den omvandlas till en lokal fastighetsskatt. Om fastighetsskatten kan kallas ond, hur from är då den kommunala avgiften?