DEMOKRATI Efter ännu en kritisk artikel hade måttet blivit rågat. LO-ombudsmannen Olle Sahlström hade gått för långt i sin kritik av socialdemokratin, och hade öppet efterlyst att det facklig-politiska samarbetet bröts upp. “Alla måste vara lojala mot de beslut vi har fattat” sade LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin. Och så var det med den saken.
Precis som i Sahlströms böcker och artiklar är det en ganska auktoritär bild av partiet som träder fram. I en passage om en lokal partiordförande beskriver Sahlström det träffande som att
“Det var inte kollektivism i största allmänhet. Det var inte heller en särskilt proletär eller socialistisk kollektivism. Det var bruksortens hierarkiskt ordnade och på tätt sammanflätade korporationer byggda kollektiv. Det var kollektiv i vilka tal om individens röst, samvete och rättigheter betraktades som liberalt kärringpjosk och ömhudat känslodravel. “
Det är till Sahlströms böcker tanken vandrar när man läser EP-kandidaten Anna Hedhs (s) hemsida. Mitt bland allt personvals-materialet, står det nämligen att ingen i kampanjledningen är för personvalssystemet.
Detta från en kandidat som, stödd på de mer aggressiva EU-motståndarna bland LO-facken – Handels och Transport – nu tycks kryssa sig in i Europaparlamentet. Partiet placerade henne på plats 31 på listan, men några tusen väljare lyfte henne till tredje plats. “Det är”, skriver hon, “helt enkelt upp till väljarna att underkänna den kandidatordning som gjorts upp av partiets inre kretsar.”.
Det låter tilltalande. Samtidigt är allt inte så självklart bra med kryssandet. Insatta människor kan få stå tillbaka för glättade budskap. Men efter ett val med slogans som “Människan före marknaden”, känns det inte nödvändigtvis som att hotet kommer från personvalen. Och det personvalet sätter fingret på är grundfrågan i demokratin – om ett till synes lättförfört folk ska få välja sina styrande.
Uppenbarligen anser personvalskandidaten Anna Hedh det. Så hur kan hon, som nu vill bryta sig ur partiets rangordning, ogilla personvalet? Det finns ju inget personval a la carte, som tillåter att hon, men ingen annan, kan ta sig fram.
Kanske måste man gå tillbaka till Sahlströms bruksort för att hitta svaret. Det finns de som är fast i ett tänkande där individens röst anses vara kärringpjosk. När en sådan politiker använder sig av en personvalskampanj är det ett pedagogiskt framsteg. Hon må vara traditionalist och slaviskt partilojal efter valet, men Anna Hedh har nog gjort demokratin en tjänst.
Tuesday, June 15, 2004
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment