Orakelsvar önskas

FOLKOMRÖSTNINGAR Det är inte ofta jag säger det, men det är tur för Sverige att Göran Persson finns. För med en annan s-ledare skulle det finnas en risk att den bekväma folkomröstningsvägen vann mark.

Problemet med folkomröstningar är att de verkar så tilltalande. Att “låta folket bestämma” är en bekväm lösning för den som inte vill riskera att splittra riksdagsgrupp eller parti, och hellre lämpar över frågan på folket än att ta ansvar.

När ingen behöver ta ställning riskerar det att bli som i Kalifornien, USA. Där har folkomröstningar - som var och en för sig kan ha verkat vettiga – nu bakbundit politikerna till den grad att 70% av budgeten är öronmärkt. Vilket ansvar kan egentligen utkrävas från politiker som förvandlats till administratörer? Då är ett representativt system att föredra.

Det finns självklart frågor som passar sådana system illa. I Sverige handlar det om partisplittrande frågor som kärnkraften och EU. Det var därför vettigt att hålla en folkomröstning inför EU-inträdet, och att riksdagen först därefter har satt sig in i de olika stegen i utvecklingen. Det är en lösning som fungerat hittills.

Men den ordningen skulle kullkastas av en folkomröstning. En omröstning om EU:s nya grundlag riskerar att handla om annat än bara “nyheterna”. Partier som Junilistan försöker redan skrämmas med att förordningar kommer ställas över svensk lag, något som faktiskt redan gäller. Med sådana oklara besked i debatten kommer frågorna hopa sig efter omröstningen: Vad trodde väljarna egentligen att de röstade om?

En saklig diskussion och omröstning om de nyheter som tillkommit kunde ha varit välgörande. Det hade förankrat konstitutionen tydligare, och gjort medborgarna mer delaktiga. Men, som den s-märkte statsvetaren Olof Ruin skrev på DN debatt, skulle ett sådant val mest blivit svårtolkat och otydligt. Och det är inte ärligt att låta folket välja mellan orakelsvar som sedan kommer sönderanalyseras och tolkas politiskt. En folkomröstning skulle göra debatten mer skada än nytta.