Varken Gud eller Pär Nuder

VÄRDENEUTRALITET Skolavslutning i Örelundsskolan. Eleverna står uppklädda på skolgården och sjunger några verser ur “Den blomstertid”. Ettorna sjunger med så bra som ettor kan. Föräldrarna ser rörda på.

En ganska normal sommaravslutning, som ändå tycks ha väckt stor uppståndelse i bygden. Rektorn Agnetha Eliasson valde nämligen att hålla avslutningen utanför kyrkan, mot en majoritet av föräldrarnas vilja. I Borås tidning frågade en elev retoriskt “Är det här demokrati?”.

Den enkla lösningen skulle vara att underkänna hela frågan. Örelundsskolan bör självklart, som rektorn påpekade, lyda de demokratiskt fastlagda riktlinjer som talar mot kyrkliga avslutningar med präst.

Men det är mer intressant att fråga sig vilken typ av fostran som skolan över huvud taget bör tillhandahålla i en modern demokrati. Det mest tilltalande vore en skola som bara ägnar sig åt rena ämneskunskaper, och inte regleras åsiktsmässigt. Samtidigt vore det märkligt om en skola inte skulle stå för människors lika värde, eller accepterade att mord är ett bra sätt att lösa konflikter. Att vissa värderingar skrivs in i läroplanen är därför oundvikligt.

Men när man börjar lägga till typiskt privata ställningstaganden som religion eller politisk övertygelse är man ute på hal is. Det den offentliga skolan kan göra är att visa upp de olika alternativ som finns och göra det lätt för eleverna att bilda sig en egen uppfattning. Att på Rosseauskt vis säga att minoriteten ska rätta sig för folkviljan – oavsett om det gäller att döpa sig eller skaffa partibok - är mindre tilltalande. Genom att förutsätta en viss åsikt, dämpas den nödvändiga debatten.

I det ljuset är det märkligt att de som ofta hyllar det “organiska” framväxandet av kulturer och åsikter – konservativa, såsom Östgöta Correspondenten - kan försvara kristna skolavslutningar med att de är missnöjda med “avkristnandet” av Sverige. Rågången mellan skola och religiösa och politiska åsikter ska självklart vara tydlig. Skolbarn ska varken tvingas lyssna på Guds eller Pär Nuders förkunnelse.