Kravet på att vinst inte får utdelas är ett rent formkrav som inte har något att göra med verksamhetens inriktning eller innehåll. SACO anser att i den mån det finns en verklig grund för promemorians farhågor, bör sådana risker hanteras genom de avtal som upprättas.
Konkurrensverket går längre än att konstatera att förslaget är en symbolhandling, och fyller i sitt remisssvar på med en tung argumentation och en svidande recension av faktabakgrunden till regeringens skrivelse. Där tjänstemännen på regeringskansliet hävdar att en studie visat att vården i Stockholm blivit dyrare, påpekar KKV torrt att studien inte alls granskat kvaliteten på vården. Regeringens referat har anpassats till slutsatsen. Och i förbifarten påpekar verket att regeringens förslag antagligen är lagvidrigt.
Sedan övergår de till att påminna regeringen om resultaten av en tidigare statlig utredning:
I betänkandet Vinst för vården (SOU 2002:31) redovisas en genomgång av litteraturen om vårdens ägarformer. Den ger inte stöd för slutsatser om högre kostnader för sjukhusvård som bedrivs av privata vårdföretag.
Kostnadsmässigt ges alltså inte stöd för regeringens uppfattning. Tvärtom menar verket att den så nödvändiga effektiviseringen av sjukvården kommer ta längre tid om välfärdsstaten inte får utnyttja vinstdrivande sjukhus. Och detta för en symbolhandling mot vinst.
1 comment:
Tack för länken, den var helschysst.
Angående frågan: det _offentliga_ rummet måste ju ha just med det _offentliga_ att göra. Det är ju därför streetartkonstnärer aldrig "ställer ut" på privata ytor (förutom Akays reklamkupper och en och annan förvirrad nybörjare). Varför skulle civilsamhället räknas in i det offentliga? Man kallar det ju just civilsamhälle för att man gör en åtskiljning mellan det och det offentliga.
>Använder du inte en ganska snäv definition av det >offentliga (stat, snarare än stat och civilsamhälle) >rummet, förresten? I övrigt bra artikel.
Post a Comment