Nyliberalen Potter

TROLLKARLAR I New york Times utgjuter sig littearaturprofessorn Ilias Yocaris över hur kapitalistisk mentaliteten i Harry Potter är. Med tanke på den mycket brittiska och konservativa miljön i böckerna kanske det inte var helt oväntat att debatten skulle uppstå, men det känns mest som en förevändning för spaltmillimeter med klagande på liberalismen.

Så vad säger då Yocaris? Harry Potter fostrar barnen till en nyliberal mentalitet genom att måla upp staten som hindrande, och konkurrens och handel som något positivt. Av detta sluter han sig till att

Harry Potter, probably unintentionally, thus appears as a summary of the social and educational aims of neoliberal capitalism. Like Orwellian totalitarianism, this capitalism tries to fashion not only the real world, but also the imagination of consumer-citizens.

Så kan man se det. Det är lite skrämmande att någon på allvar kan skriva det. Men så kan man se det. Oavsett vad man anser, måste man dock se att sådana brösttoner är mer fel än rätt. Yocaris missar att den konkurrens han avskyr - med poängsystemet som främsta representant - uppmuntrar till prestationer baserat på meriter (och mod, som i första boken), inte bakgrund. För oförtjänta fördelar tycks inte Rowling ha något till övers för.

Den som har råd med kvastar och andra varor behöver inte nödvändigtvis förtjäna dem mest. Harrys ärkefiende Draco Malfoy är född till rikedom, och har råd att köpa de nyaste kvastarna till hela sitt Quidditch-lag. Men han är knappast sympatisk. Hans familj utnyttjar sina kontakter för att manövrera ut den gode rektorn Dumbledore, samarbetade opportunistiskt med den onde Lord Voldemort, och behandlar sitt tjänstefolk som smuts. Det är inte förrän husalfen Dobby kommer till Harry Potter som någon egentligen bryr sig om honom.

Jämför den familjen med de godhjärtade men fattiga Weasleys. De får återanvända böcker, och när Rons trollstav går sönder får han tejpa ihop den istället för att skaffa en ny. Det råder ingen tvekan om att det knappast är rättvist att denna familj ska ha det såpass mycket sämre än Malfoys.

Inga krav på fördelningspolitik framförs förvisso. Men när Yocaris hävdar att man fostrar ett nyliberalt tankesätt genom att peka på problem med inkompetenta ministrar, är det inte orimligt att hävda att man fostrar ett annat tankesätt genom att peka på egalitaristiska orättvisor. Hur problemen sedan hanteras är upp till läsaren att avgöra.

Men jag skulle inte dra så höga växlar på Harry Potters ideologiska innehåll. Den självklara risken är att debattörer läser in mer än man kan läsa ut av vad författarinnan skrivit. Och frågan är om man alls ska göra en politisk läsning av en serie som Harry Potter. Som en insändarskribent (citerad i The Independent) så träffsäkert uttrycker det: Was Ilias Yocaris ever young?