Avskaffa friåret

FRIÅR I dagens DN finns det en guide till hur man ska förlora så lite pengar som möjligt under sitt friår. Försöken med vad akademikerfacket SACO:s Gunnar Wetterberg kallade "stolleprov" i tolv kommuner överförs nu till årsskiftet till en nationell politik.

Miljöpartiet är nöjda med att deras förslag gått igenom, och på sin hemsida framhåller ett nöjt intervjuobjekt varför han valde att ta ledigt från jobbet:

För att jag ville förverkliga mina drömmar. Fritiden räckte helt enkelt inte till längre.

Frågan är om det är en bra grund för att skattebetalarna ska finansiera en ledighet. Det handlar inte om en försäkring för oförutsedda händelser, ett sätt att sprida risker, eller en allmän trygghet. Det handlar om att samhället ska finansiera ledighet. Som Lars Leijonborg skrev i GP innebär friåret faktiskt att regeringen rekryterar 12 000 nya bidragstagare.

Och hittills har friåret inte varit så lyckat. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) konstaterar i en rapport att försöken med friår inte lett till så goda resultat. Hur väl föll förhoppningarna om att sjukskrivningarna skulle pressas tillbaka, eller att folk skulle starta företag ut? 6% startade företag, medan 55% av de lediga har ägnat sig åt "rekreation". Som IFAU konstaterar är det inte särskilt effektivt:

var tredje friårsledig som gått en utbildning och varannan som startat ett eget företag skulle troligen ha gjort det även utan deltagande i friårsförsöket. Majoriteten (68 %) skulle troligen ha arbetat i samma omfattning som tidigare om de inte deltagit i försöket medan omkring 4 % troligen skulle ha varit sjukskrivna minst halva programperioden.

(Miljöpartiet framhåller här att tre gånger så många i gruppen startat företag, som i världen utanför.)

Förhoppningen om att långtidsarbetslösa rekryteras?

Sex av tio vikarier hade inte a-kassa under månaden före vikariatet. Det illustrerar också att vikarierna ofta rekryteras bland arbetssökande med korta perioder av arbetslöshet bakom sig, men det har också betydelse för kostnaden av programmet.

Detta är ett viktigt konstaterande, eftersom en av de positiva effekter som friåret faktiskt kunde ha, är att vissa skulle kunna få ett bättre fotfäste på arbetsmarknaden.

Att välfärden kan hotas på längre sikt är dessutom en liten bieffekt. Det handlar inte bara om det moraliska problemet i att tala om för medborgarna att de ska få ta ledigt på andras bekostnad, utan annan motivering än att de faktiskt vill det. När allt färre ska försörja allt fler (detta hemska demografiska slagord), är det dumt att skattefinansiera en ledighet eller (genom friårsersättning) subventionera vissa företag som startats av människor som etablerat sig på arbetsmarknaden. För, som Konjunkturinstitutet skriver:

På längre sikt riskerar friåret leda till färre arbetade timmar och därmed lägre BNP.

Därför bör Miljöpartiets stolleprov avskaffas. När någon ska sägas upp av personliga skäl krävs det "saklig grund". Det borde det krävas för en betald ledighet också. Lars Leijonborg gör rätt i att riva upp friåret efter valet 2006.