Det är inte helt klokt. Som DN:s vetenskapsredaktör Karin Bojs skrev i söndags:
Hittills har Greenpeace kategoriskt varnat för alla genförändrade grödor. Kvittar lika vilka gener det handlar om. Organisationens aktivister saboterar fältförsök i tredje världen och hindrar därmed fattiga länder från att förbättra sin försörjning.
Och så talar Daléus om att det inte är "småbönderna i tredje världen som kräver dessa nya produkter". Det må vara sant (bokstavligt talat), men det är också så att européers rädsla för genförändrade grödor i stor utsträckning hindrar bönder i tredje världen att utnyttja sitt jordbruk på ett effektivt sätt. Länder säger nej till genförändrat matbistånd för att inte riskera att få framtida skördar utestängda från EU.
Det är en både sorglig och intressant situation. Naturkonservativa, från djupekologister som bara ser människan som en del i ett ekosystem till reaktionära typer som Englands Prins Charles, enas i kampen mot ett helt spektrum av metoder som felanvänt kan leda till problem, men rätt använt kan minska världssvälten.
Därför är det bra att det finns krönikörer som Karin Bojs. Inte för att hon okritiskt skulle hylla alla GMO:s (det vore som att hylla allt som innehåller muttrar, från cyklar till atombomber), utan för att hon konstaterar fakta:
Det är skillnad på gener och gener. Greenpeace borde byta affärsidé
No comments:
Post a Comment