Oönskad bieffekt av friårs-ideologin

FRIÅR I dagens DN kan man läsa att "Friåret kan slå mot fel grupper". I normala fall skulle nog lite massmediala påtryckningar kunna reformera bort dessa bieffekter. Men något säger mig att detta problem inte kommer att åtgärdas så snabbt.

Risken för undanträngning är störst i Stockholm eftersom friårsplatserna fördelas efter befolkningens storlek och resurserna för olika program fördelas efter arbetsmarknadsläge.

På vissa arbetsförmedlingar blir friåren en vinstlott. På andra betyder kraven från (hittills hyfsat väletablerade) friårsvikarier minskade resurser till utsatta grupper.

Det som är intressant med denna byråkratiska detalj är att den visar upp den ideologiska tanken om friår som en rättighet för den som har ett jobb, snarare än något kopplat till arbetsmarknaden och de arbetslösa. Friåret finns ju inte främst till för de arbetslösa, som (mp) poängterade. Det är svårt att inte göra kopplingen till Henrik Berggrens artikel om arbetsfrihetens ideal.