Män (och kvinnor) borde ta en jävla massa kollektivt ansvar för att se till att den strukturella diskrimineringen av kvinnor upphör. Men det är en artskillnad på kollektivt ansvar och kollektiv skuld.Schlaug gör rätt i att retoriskt dra en tydlig linje mellan ansvar (för att t.ex. förhindra brott) och skuld (till brottet). Den som blandar samman ansvar och skuld i det fallet måste också i rimlighetens namn säga att en poliskommissarie i Skåne bär skuld, ja är medansvarig för varje snatteri i Norrland. Ansvaret att förhindra brott finns där och brottet begås utan att kommissarien ingriper. Det finns inget sätt att friskriva sig.
Debatten:
"Fel att skuldbelägga alla män" (Schlaugs krönika i ETC 7/04)
Schlaug ser inte det manliga våldet (Per Wagn svarar)
Stackars Birger (Lasse Olofssons lätt parodiska insändare)
"Det är lugnt Lasse" (Schlaug svarar Olofsson)
"Fel att skuldbelägga alla män" (Schlaugs krönika i ETC 7/04)
Schlaug ser inte det manliga våldet (Per Wagn svarar)
Stackars Birger (Lasse Olofssons lätt parodiska insändare)
"Det är lugnt Lasse" (Schlaug svarar Olofsson)
2 comments:
Nu svarar jag på en väldigt gammal blog, ETC har ju satsat på en goding i repris denna veckan, så jag tänker vara ursäktad.
Det är mer komplicerat än individuell skuld. Skulden för diskriminering och förtryck ligger inte enbart i det enskilda fallet, utan i själva förekomsten av diskriminering och förtryck. Och skulden för det delar vi alla, vi som är samhället ur vilket förtrycket föds.
Att reducera den skulden till ansvar är att skylla ifrån sig.
"Att reducera den skulden till ansvar är att skylla ifrån sig."
Då uppkommer två frågor:
- på vem omvärlden skulle skylla ifrån sig
- vem som inte är skyldig till alla handlingar (och om inte det i sin tur gör att hela skuldbegreppet - även det kollektiva - blir ganska meningslöst)
Men jag nöjer mig med att svara "nej", med hänvisning till texten ovan. ;)
Post a Comment