Simon Kelner, editor of the Independent, later replied that news remained the backbone of the publication but newspapers are no longer the primary source for breaking stories and must adapt accordingly.Det ligger nog mycket i det han säger - de enskilda medierna måste tillföra något. Analyser och kommentarer vinner större insteg även i Sverige. Utrikeskorrespondenter försöker ofta sammanfatta och analysera en hel debatt i en artikel, politiska reportrar vill analysera och belysa, och som radiolyssnare får jag intrycket av att P1 allt oftare ber en studioreporter sammanfatta skeenden (t.ex. Jaldung-rättegången eller budgetförhandlingarna). Precis som BBC gör i sina längre nyhetssändningar frågar programledaren ut en "correspondent", istället för att lita helt på traditionella nyhetsinslag. Det ställer höga krav på journalisten, men väl utfört kan det sätta in nyheter i sitt sammanhang.
Men jag misstänker att Guardian och Independent menar mycket mer när de talar om "viewspapers". Det låter mer som tyckande (modell Godmorgon världens debattpanel) än en värderande analys, som trots allt har höga opartiskhetskrav. Risken är då att man går ännu mer mot en brittisk modell, där vissa av nyhetsartiklarna (ur t.ex. The Economist eller The Guardian) mycket väl kunde passa på ledarplats.
Och om gränsen mellan tyckande och nyhetstext raseras, riskerar en del av tidningens förtroende att dras med i fallet.
[via editorsweblog.org]
1 comment:
Läste om en artikel häromdagen (i ett gammalt nummer av Språkvård) som handlade om just det du tar upp, att journalister oftare intervjuar journalister. Det har framför allt att göra med forskning i tv-pedagogik - det är lättare för tittarna att förstå om det är en diskussion som förs än om det läses direkt från ett manus.
Att tidningarna blir mer analyserande har förstås sin naturliga förklaring, precis som du säger.
Jocke
Post a Comment