Lite om juche-konst, Putin-musik (och WarGames)

Man spelar inte jazz i Nordkorea. Punkt.

I förra Godmorgon världen sändes en intervju med en f d chefspianist [rm] vid Pyongyangs nationella kulturorkester, som flytt ett privilegierat liv i Nordkorea när ramarna för hans konstutövning blev alltför trånga. Till exempel berättar han för SR-korrespondenten Nils Horner att han när man en gång upptäckte honom spelandes "fel" musik fick skriva en tio sidors förklaring och avbön. Hans kolleger håller hög klass, men deras konstnärliga frihet kvävs och musiken begränsas till hyllningssånger till Kim Jong-Il. En bild liknande den i artikeln "Art under control in North Korea", om Juche-konsten. Tvivel och kritik i målningarna tycks vara lika stort som jazz (och Sjtostakovitj). Leve revolutionen och den store ledaren.

En något annorlunda fråga: Efter Putins våldtäktsuttalanden (och den tämligen sorgliga ursäkten; "Sometimes translation from Russian into English does not reflect the essence of a joke.”) kom jag att tänka på en propagandalåt. Är det någon som kommer ihåg Takogo kak Putin ("En sådan [man] som Putin")? Musikaliskt är denna versions närmsta medtävlare "Boten Anna", men texten och bakgrundshistorien gör det lite mörkare och lite mer fascinerande. Fjodor Lukjanov beskrev det hela så här i Axess:

Låten blev genast en succé. Presidenten framställs som en riktig sexsymbol: en man som sportar, visar respekt för kvinnor, älskar sin käraste och som inte dricker. Detta är en drömfigur i ett samhälle som totalt domineras av män, men där den genomsnittlige mannen missbrukar alkohol och är oförmögen att försörja sin familj.

Klassikern WarGames får en uppföljare. Wired-bloggen 27B Stroke 6 skriver lagom entusiastiskt att "At least they didn't call it WarGames 2.0.", men varumärket är oemotståndligt. How about a nice game of chess?

---
Andra bloggar om: politik, Putin, Pojusjtjie Vmeste, Nordkorea, Wargames, Ryssland