Reklamförbudet som chicken-race

STATSMAKT Om inte samtalen med industrin går bättre, kan EU-kommissionen föreslå ett förbud mot mat-annonser riktade mot barn. Effekterna av ett förbud tros vara små (som jag skrev om när FHI föreslog liknande lagar), men effekten av hotet kan ändå vara tydligt.

Förslaget är säkert allvarligt menat, i den meningen att kommissionären säkert kan investera sitt politiska kapital i att försöka driva igenom en lag - föreslå lagstiftning, lobba mot parlamentet, och försöka driva förslaget genom ett ministerråd med deltagare som lyssnar noggrannt till hemmaopinionen, branschen och fackföreningarna (den beslutsordning som krävs för att "EU" ska stifta en lag).

Men gissningsvis handlar det om att pressa livsmedelsindustrin i samtalen om att frivilligt ta ansvar i marknadsföring och information. Sådana hot kan ge resultat. Det paradoxala, och lite sorgliga, är att den som verkligen vågar agera - införa reklamförbud eller kvotering, gå i krig, eller göra andra oönskade saker - ofta kan slippa göra det. Lite av en chicken-race-situation, där den som aldrig viker av alltid kommer ha rädda motståndare.

Den aktuella kommissionären har nog mindre att förlora på att köra på utan att vika av, än industrin har. Det är inte helt otroligt att hotet om förbud, om det uttalats med tillräckligt allvar i rösten (eller en tillräckligt galen glimt i ögat) kan få större effekter än ett formellt ingrepp skulle ha fått.