JOURNALISTIK Bush-administrationen centraliserar makten, avskedar oliktänkande, och planerar en invasion. Skulle en okänd frilansjournalist kunna skriva sådant utifrån anonyma källor med trovärdigheten i behåll?
Visserligen var det inte helt oväntat med ett avslöjande kring Iran. Det var inget direkt överraskande att USA undersökte och lade upp planer för en av "onskans axelmakter". Bekräftar The New Yorker sådant, får det oundvikligen stort genomslag.
Men frågan är om den skulle bli så trovärdigt utan kvalitetsstämpeln "Seymour Hersh" (mannen som var först med avslöjandet av Abu Ghraib-skandalen). Precis som även kritiska tidningsläsare kan tro Anna Politkovskaja när hon säger att hon hindrats från att rapportera från Beslan, säger varumärket Seymour Hersh att de inte lättvindigt kan vifta bort en artikel om amerikanska invasionsplaner, även om den i stort bygger på uttalanden från anonyma ex-militärer och ex-spioner. Värdet av den typen av trovärdighet kan nog vara tilltagande, när tjänstemäns och andra källors uttalanden styrs upp och blir alltmer tillrättalagda (som skett i England under Blair/Campbell), och när behovet att lätt kunna sortera och värdera medieinformation ökar.
Det var inte bara tidningens trovärdighet som gjorde att artikeln togs på allvar. Seymour Hersh borde ringa PRV.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment