Sverige behöver proportionella val

DEMOKRATI I onsdagens Metro publiceras en krönika under rubriken "Sverige behöver enmansvalkretsar". Den pekar (ofrivilligt) på valsystemets största fara: The Safe Seat. Valkretsen utan konkurrens.

Författaren, tillika bloggaren Jan Kallberg, börjar med att tala om att dagens partiapparater är dinosaurier, att politikerna inte representerar väljarna (etcetera etcetera), och att kandidater har mycket lättare att ställa upp som utmanare i ett system med enmansvalkretsar. Genom det, och genom knivskarp konkurrens, ska partigängarnas makt brytas.

Sedan berättar han att Mona Sahlin ska "representera" Bromma, trots att det nog inte finns fler av hennes partivänner där än, ja, hon själv. Och här börjar problemen:

Om Bromma var en enmansvalkrets så skulle hon inte finnas kvar som rikspolitiker. Hon skulle aldrig på den här planeten få majoritet utan ersättas med sund högerpolitik som representerar de kvarter där hon planterat sig.

Det stämmer nog. Sossarna kan inte vinna där, och Mona Sahlin är nog inte någon kämpe för de lokala moderaternas ideologi. Men var det den demokratiska poängen? Eftersom majoritetsvalsystem har en tendens att driva fram två dominerande partier, innebär detta med stor sannolikhet att Bromma blir ett "safe seat" för den kandidat som det borgerliga partiet utser. Precis den makt som Kallberg inte ville ge åt partiapparaterna.

I England menade vissa bedömare att hela 425 av 646 valkretsar i England var klart avgjorda i förväg. Slaget mellan Tories och Labour (de Stora Partierna) kunde enligt BBC stå i så få som 80 valkretsar.

Var väljarna bodde blev i detta fall fullkomligt avgörande för vilken vikt deras röst fick. På vissa ställen var det extrem konkurrens om rösterna. På andra ställen var det helt avgjort, och debatten var död. Där var det inga "skräckfyllda dygn för våra politiker där de riskerar att förlora jobbet" (för att låna en formulering ur krönikan). Och trots inslagen av starka kandidater, var partiernas makt inte alls så försumbar som man kan tro. Som Sir Humphrey i komediserien Yes Minister uttrycker det:

"MPs are not chosen by 'the people' - they are chosen by their local constituency parties: thirty-five men in grubby raincoats or thirty-five women in silly hats."

Enligt Make My Vote Count-kampanjens intressanta sammanställning slutade det hela med att två tredjedelar av parlamentarikerna hade stöd av en minoritet av väljarna i sin valkrets.

Vill man diskutera regeringsstabilitet finns det klara poänger i enmansvalkretsar. Och visst finns det ofta en tydlig lokal representant från valkretsarna. Men att i populistiska tongångar utmåla majoritetsval som räddningen från partipampar, eliter (etcetera etcetera) känns en smula överdrivet.

[via Mediakoll]

Se även:

bronenosets - Valet märktes knappt (kommentar till valet i UK, samt om majoritetsvalsystem och bortkastade röster)
sömnlösa nätter - Majoritetsval har faktiskt en poäng
Tacticalvoter.net
Make My Vote Count

"Pugnacious and bellicose"

ALKOHOLLAGAR Englands nya regler för utskänkningstillstånd (som formellt sett tillåter dygnetruntservering) får nu kritik från fler håll. Förut kom kritiken från läkare och polis. Nu sällar sig en organisation för domare till kritikerna. BBC citerar ur deras rapport i frågan:

"Those who routinely see the consequences of drink-fuelled violence in offences of rape, grievous bodily harm and worse on a daily basis are in no doubt that an escalation of offences of this nature will inevitably be caused by the relaxation of liquor licensing which the government has now authorised."

Domaren Charles Harris QC (Queen's Counsel) intervjuas, och tar upp Labourregeringens förhoppningar om att dryckeskulturen ska bli mer kontinental:

"Continental-style drinking requires continental-style people - people who sit quietly chatting away at cafe tables."

Regeringens önsketänkande kan visa sig vara ett dyrköpt nöje. Det är en sak att ändra de gamla reglerna - som förbjöd alkoholförsäljning efter 23.00 - och en helt annan sak att släppa så enormt på begränsningarna. (Och då har England ändå inte en spritkultur som Sveriges.)

Se även:

bronenosets - Nattöppet, men inte 24/7
The Guardian - Judges say new drink laws are lunacy

Förvänta er juchehyllningar i Malmö

DFRK Totalitära idéer tycks aldrig upphöra att fascinera. Igår rapporterade Ekot att det redan lidande Nordkoreanska folket återigen riskerar matbrist. Ironiskt nog kunde Nordkoreas nyhetsbyrå samma dag berätta om en nybildad skånsk kommitté för firandet av landets styrande parti:

"Pyongyang, August 9 (KCNA) -- An inaugural ceremony of the Swedish preparatory committee for celebrations of the 60th anniversary of the Workers' Party of Korea was formed in Malmo on Aug. 3. The ceremony elected Richardo Stenbery [sic], chairman of the Swedish National Committee for the Study of the Juche Idea, chairman of the preparatory committee. The preparatory committee discussed the issue of organizing colorful functions on the occasion."

Och på den punkten kan de hämta sin inspiration från Nordkorea. Landet må förtrycka och döda oliktänkande, fängsla journalister, och folket må leva i svält. Men monument och hyllningar till partiet, det är de bra på.

Hiphop och institutioner

METATEORI Läser Piratbyråns nya antologi Copy Me [PDF], och hittar ett exempel på hur lagstiftning kan ha en indirekt, men tydlig påverkan på utvecklingen. I en intervju med Public Enemy diskuterar tidningen Stay Free! copyrightlagstiftningen och hur hiphopen utvecklats musikaliskt:

"Stay Free!: Det hörs en påtaglig skillnad i Public Enemys sound om man jämför 1988 och 1991. Hade det att göra med stämningarna och den skärpta användningen av upphovsrättslagar vid decennieskiftet?

Chuck D: Public Enemys musik påverkades mer än någon annans, för vi tog tusentals ljud. Om du skulle separera dem skulle de inte betyda någonting, de hade inte gått att känna igen. Klippen sattes samman till ett collage för att skapa en ljudvägg. Public Enemy påverkades eftersom det är för dyrt att försvara sig mot en anklagelse. Så 1991 tvingades vi att förändra hela vår stil, den stil som hade präglat It Takes a Nation och Fear of a Black Planet.

Hank Shocklee: Vi tvingades till att börja använda diverse organiska instrument, men på det sättet kan man egentligen inte få den rätta sortens komprimering. En gitarr samplad från en skiva slår till på ett annat sätt än en gitarr samplad i en studio. Gitarren som är samplad från en skiva kommer att vara präglad av all komprimering och all equaliser som de lagt på vid inspelningen. It's going to hit the tape harder. It's going to slap at you. Något som är organiskt kommer närmast att fungera som pulver. Det är som att bli slagen med en kudde i stället för med en träklubba. Så allt det här förändrar sinnesstämningen, den känslan som du kan få från en skiva. Under det tidiga 1990-talet kunde man märka hur ljudet hade blivit betydligt softare.

Chuck D: Upphovsrättslagar var i hög grad det som fick folk som Dr. Dre att återspela ljuden som fanns på skivorna och sampla musiker som imiterade dessa skivor. På det sättet slapp du cleara samplingen med skivbolaget som ägde inspelningen, men du behövde fortfarande betala förlaget.
      [---]

Stay Free!: Så detta är anledningen till att så mycket av dagens populära hiphop bara använder en hook, en huvudsampling, i stället för ett collage av olika ljud.

Chuck D: Exakt. Då finns det bara en att stå till svars inför. Dr. Dre ändrade på saker när han gjorde The Chronic och tog nånting i stil med Leon Haywoods I Want'a Do Something Freaky to You och omarbetade den på sitt eget sätt men i grunden behöll rytmen och den instrumentala slingan intakt. Det är lättare att sampla en groove än det är att skapa ett helt nytt collage. Hela hiphopens collage-element åkte ut genom fönstret."

Källhänvisningar för min kommentar hos Lotta Gröning finns här.

Oväntat om atombomberna

ETIK I dagarna har det diskuterats en del om kärnvapensprängningarna över Hiroshima och Nagasaki kan försvaras eller ej. Fredsforskaren (och höken) Rudolph J Rummel skriver i sin blogg:

"To me, it was democide -- murder by government -- and thus a crime. Before getting outraged, follow through on my logic. I counted as democide the indiscriminate city bombing by the Nazis in World War II (e.g., Rotterdam, Warsaw) and Japanese in the Sino-Japanese War (1937-1945, e.g., Shanghai and Nanking). The resulting civilian deaths were not collateral to the bombing of military targets, but directly the object of the attacks. It was like contemporary terrorism with the suicide murder of civilians going about their business in a market or on a bus or train."

Ganska intressant kommentar, från ett (för mig) väldigt oväntat håll.

You've come a long way, baby

RADIO Folk lyssnar mer och mer på radio, och mest ökar P3, berättar SR i ett pressmeddelande. Som av en slump sände P1:s Vår Grundade Mening ett reportage om piratradion dagen innan undersökningen släpptes. Det är slående hur långt man har kommit sedan monopoltiden, och framförallt hur mycket själva SR har påverkats av konkurrensen.

Utan utmaningen från piraterna - som verkar ha gjort det för såväl sakens egen skull som för pengarna - hade vi förmodligen inte haft ett P3 på decennier. Kanalens föregångare, programmet Melodiradion, skapades som en reaktion på att folk gick över till att lyssna på den hemska skvalmusiken i Radio Nord och Syd. När det inte räckte, förbjöd man konkurrenterna. Det var omdebatterat om ens P2 skulle vara musikkanal, och ett P3 som sände modern musik verkar inte ha varit tänkbart för dåtidens makthavare.

Säga vad man vill om kvaliteten på vissa kommersiella radiostationer idag (P3 slår i vart fall all reklamradio som jag hört). Men det är tydligt att svensk radio inte hade varit där den är idag om dåtidens makthavare hade lyckats hålla de där konstiga och hemska kommersiella alternativen borta.

Andra delen i VGM:s radiohistoria sänds på torsdag.

[uppdatering: Lade in SR:s nyhetsverktygslänk till programmet. Den har nog längre hållbarhetstid]

Storytelling, juche style

KIM Nordkoreas officiella nyhetsbyrå KCNA rapporterar:

Pyongyang, July 30 (KCNA) -- Twenty-five years have passed since the Pyongyang Maternity Hospital opened on July 30, Juche 69 (1980). There are so many impressive stories about deep care shown by leader Kim Jong Il for the women in childbed.
    One of them is a story about honey.
    The hospital provided the women delivered of children with honey and tonic made of honey free of charge even in the years of the "Arduous March" and forced march. The honey which was supplied to them during the period amounted to 26.4 tons. As soon as they give birth to babies, the women take honey sent by the leader, not by their husbands or their parents.
    The women in poor health are supplied not only with honey but also with Koryo medicines made of honey.
    Among them are bee milk, insam (ginseng) preserved with honey, honey mixed with extract from a hundred kinds of fruits.
    One day in October 1982 Kim Jong Il acquainted himself with the operation of the hospital and took a measure to supply honey to the women in childbed at state expense. And he has sent various kinds of honey tonic to the hospital on more than 40 occasions over the last two decades from 1985.
    In 1994 when the people of the country were in deep grief for the demise of President Kim Il Sung, he sent a total of 7,258 kg of honey tonic to the hospital three times. Last year he sent 7,970 kg of honey tonic in four installments and this year 5,300 kg in two installments.

Den berättelsen från den officiella nyhetsbyrån säger en del om den store ledarens godhet och vilket föredöme DFRK är.

Att ta friåret i egna händer

BYRÅKRATI På Ams är man nöjda. Hela fyra av tio friårsvikarier kommer ur de prioriterade grupperna, rapporterar SIF-tidningen:

"En bra siffra, anser Ams vikarierande generaldirektör Lars Sjöström.
- Arbetsförmedlingarna har ansträngt sig för att friåret ska få en arbetsmarknadspolitisk prägel."

Rent praktiskt sett är det också nog det minst dåliga man kan göra med de direktiven. Problemet är att det inte är vad friåret handlade om. När den dåvarande finansministern uttalade sig klumpigt tillrättavisade stödpartiet dem i pressmeddelandet "Friåret är ingen arbetsmarknadspolitisk åtgärd, Ringholm!". Enligt upphovsmännen är friåret nämligen "en åtgärd för att ge människor möjlighet till återhämtning eller utveckling i livet". Och när friårsplatserna delades ut krockade dessa ideologier, utan att någon tycktes dominera.

Nu säger tf generaldirektören på Ams stolt att "Arbetsförmedlingarna har ansträngt sig för att friåret ska få en arbetsmarknadspolitisk prägel." Man gjorde den invanda Ams-politiken av de nya direktiven så gott man kunde. Det kommer de förmodligen försöka göra med framtida borgerliga direktiv också. Politik skapas inte bara i Riksdagen.

Se även:

bronenosets - Byråkratin står ivägen (krönika i VK)
bronenosets - Friår mot bättre vetande (i sakfrågan om friåret)

Billig mat är också en prioritering

PRISER I gårdagens SvD har Per Ericsson en bra ledare om lågprisfientlighet. Publiceringen ligger rätt i tid. Som rapporterats tidigare har kongressande SSU nämligen demonstrerat för högre matpriser.

Medvetet handlande är något positivt, men man bör minnas att det handlar om ständiga individuella avvägningar mellan olika mål. Priser inte minst. Rekommenderas.

Lyssna på rörelsen

SSU Wanja Lundby-Wedin underströk i sitt kongresstal att SSU också är LO:s ungdomsförbund, och talade för den stora gemenskapen dem emellan. Det var ingen överraskning. Men medlemmarna är inte så så entusiastiska.

Trots att varje LO-medlem måste bidra till socialdemokratin är det bara två av fem LO-medlemmar som vill bevara status quo eller utöka samarbetet. Och utvecklingen går - enligt LO:s undersökningar [PDF] - åt ett minskat, inte ökat, stöd för samarbetet.

Det ska medges att det främst handlar om att fler och fler blir osäkra i sin svar. Men även för den som tycker att det kan vara ett fackförbunds uppgift att hjälpa regeringspartiet till seger med bidrag på hundratals miljoner kronor (se ip 2004/05:243), borde den stora tveksamheten vara en väckarklocka. Rent pragmatiskt är det ett problem för LO i en tid när färre unga väljer att gå med i facket. Och framförallt är sammansmältningen orättvis mot medlemmarna, oavsett om de är moderater eller vänsterpartister.

Medan de unga socialdemokraterna applåderar samarbetet på Konsert & Kongress är varannan ung man, och tre av fem unga kvinnor i LO osäkra på samarbetet. Att de ska tvingas stödja socialdemokratin lär inte stärka bilden av folklig förankring hos LO-ledningen. För att låna ett gammalt citat: Lyssna på rörelsen.

Se även:

Carl B Hamilton - LO:s bidrag till socialdemokraterna [PDF]
Krönika i VK - "Dags att nyansera den svarta bild LO ger av vad facket betyder?"
Forsell & Tamsons - LO står kvar [PDF]
Lotta Gröning - Åter till LO
Ekström - LO i oblyg kampanj... (inget avslöjande, men ganska talande)
Olle Sahlström - I TCO kan man tygla sitt begär (krönika i TCO-tidningen)
Vänstersossen (f d FK-medlemmen) och f d LO-ombudsmannen Olle Sahlströms hemsida
Kristina Bergström - Det behövs ett borgerligt fackligt nätverk (krönika i TCO-tidningen)

Få friskare med arbetstidsförkortning

ARBETSTID Läste hos Lotta Gröning att SSU har gått ut med (v)-kravet på 6 timmars arbetsdag, och kom att tänka på en forskningsöversikt från Arbetslivsinstitutet (ALI). Skulle en arbetstidsförkortning överlag leda till bättre hälsa och kraftigt minskande sjukvårdskostnader, som vissa antyder? I vart fall ALI är tveksamma:

"I stort finns inte någonting som pekar på att den medicinska hälsan förbättras utifrån de arbetstidsförkortningsförsök som gjorts hitintills."

ALI-forskarna verkar vilja bortförklara detta (och komma från ekonomiska avvägningar), och efterlyser mer forskning på området.

Men vad de skrivit om forskningen hittills är ändå slående. I stort finns inte någonting som pekar på att den medicinska hälsan förbättrats. När man tänker på att en arbetstidsförkortning kan förvärra de utmaningar välfärden ställs inför i framtiden är det något att hålla i minnet.

Se även:

Konjunkturinstitutet: Samhällsekonomiska effekter av en allmän arbetstidsförkortning (bilaga till SOU 2002:58)

Browns kostymer

UK Läser för närvarande "Alastair Campbell", och hittade en elak, men talande berättelse om Storbritanniens näste premiärminister. Journalisten Fiona Millar och en fotograf besöker dåvarande skuggministern Gordon Brown MP (detta var under Kinnock-tiden) och försöker framställa honom som en hemtrevlig typ:

"Brown was wearing a dark suit, not ideal for a piece that was designed to highlight the softer side of his personality. It was indicated that it would be more helpful if he changed into something more casual. Brown slipped into his bedroom and swiftly re-emerged, having changed his tie. It became clear that, to the incredulity of both Millar and the photographer, that this strange, brilliant man did not possess any form of leisure wear at all or indeed any form of garment apart from his daily working suits."

Varför SSU-motionerna inte finns på nätet

SSU Ekström undrar vad SSU döljer, när de väljer att inte lägga ut motionerna på internet. Förmodligen handlar det om, ja, motionerna. När (s) är nöjda med MBL-förhandlingar, kräver ett SSU-distrikt löntagarfonder. När (s) vill ha löntagarinflytande, vill ett SSU-distrikt införa "arbetarstyrda företag". När (s) hotar att bestämma styrelsesammansättningar politiskt, vill flera SSU-distrikt ha planekonomi.

Det är ingen nyhet. Frågan är bara varför det inte uppmärksammas mer.

Efter skandalerna har SSU öppnat sin kongress för allmänheten - ett trevligt initiativ - och jag har besökt sossarna, registrerat mig som gäst, och fått ut en uppsättning kongresshandlingar.

Det är en lätt skrämmande läsning.

Även om motionerna knappast har den minsta chans att gå igenom, talar de för att någon borde sätta strålkastarljuset på vissa distrikt. För motionerna om löntagarfonder, planekonomi och förstatliganden kommer inte bara från enstaka medlemmar. När landets näst största SSU-distrikt talar sig varma för planekonomin kan det inte riktigt viftas bort som ungdomlig radikalism.

För att ta ett par exempel ur den 121 motioner långa motionskatalogen:

SSU Jönköpings län (9:e största SSU-distriktet enligt SSU:s faktablad [PDF])

Förstatliga elmarknaden och bredbandet
SSU Jönköpings län vill förstatliga alla energibolag, och myntar (enligt egen utsago) dessutom begreppet "Bredband åt folket". Av detta slagord dras slutsatsen att bredbandsföretagen bör förstatligas.

MOTIONER 50, 51

Förstatliga och avskaffa försvarsindustrin och närliggande FOU-företag
Distriktet yrkar dessutom "att företag som inom det militära ägnar sig åt forskning förstatligas" och "att förstatligandet av militärindustrin är ett steg på vägen för ett totalt avskaffande". Kanske inte den mest populära motionen i Linköping, där SAAB och Ericsson är stora arbetsgivare.

MOTION 28

Löntagarfonder
SSU Jönköpings län vill att socialdemokratin "åter [ska] knyta an med den ekonomiska demokratin", och återinföra löntagarfonderna.

MOTION 36

Förstatliga körskolor
Det konstateras att "körskolorna i Sverige är klassförtryckare, patrikalisk [sic] och rasistisk". Körskolorna ska därför - menar motionen - förstatligas.

MOTION 8

Arbetarstyrda företag
SSU Jönköping kräver "att alla chefstjänster avskaffas och ersätts av arbetarplatsstyrelser där arbetstagarna har majoritet".

MOTION 37

Förbud mot könsbaserad reklam
SSU Jönköpings län vill barnförbjuda "leksaker som tydliggör kvinna- mansroller", och förbjuda "könsbaserad reklam" (hur det går ihop med reklam för de nya, billigare mensskydd som krävs i motion 86 sägs inte).

MOTION 18

SSU Skåne (SSU:s näst största distrikt)

Förstatliga... i allmänhet
Det näst största SSU-distriktet - SSU Skåne - vill ha en offentlig utredning "för att utreda vilka näringsgrenar och för samhället viktiga funktioner som bör återföras/föras till folkets ägo". Distriktet vill även avskaffa marknadsekonomin.

MOTION 3

Planekonomisera SAP:s partiprogram
Under rubriken "Återinför socialdemokratins vision!" kräver SSU Skåne att SSU ska verka för att en ny portalparagraf ska föras in i Socialdemokraternas partiprogram. Den ska inledas med orden

I detta syfte vill socialdemokratin så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer [...]

MOTION 107

SSU Örebro

Planekonomi
SSU Örebro (13:e största distriktet) går rakt på sak, och motionerar om "att marknadsekonomin på sikt skall avskaffas", "att all produktion läggs i folkets händer", samt "att vi inför en demokratiskt planerad ekonomi som producerar efter folkets behov"

MOTION 6

Det är klart att det är svårt att få slut på striderna i SSU. När vissa distrikt vill avskaffa Ams, vill andra avskaffa marknadsekonomin.

Vid närmare eftertanke är det inte så konstigt att motionerna - all annan öppenhet kring kongressen till trots - inte finns på ssu.se.

Me too!

MYNDIGHETER Tidningen Från Riksdag & Departement berättar om innehållet i Gertrud Åströms kommande jämställdhetsutredning:

"För att lyfta fram jämställdheten i olika politikområden föreslår utredningen en särskild jämställdhetsmyndighet. Utredningen hänvisar bland annat till ungdomspolitiken som ju har en myndighet, Ungdomsstyrelsen, trots att det är ett mer begränsat politikområde."

Att Ungdomspolitiken har fått en myndighet blir ett försvar för att jämställdhetspolitiken ska få en. Det är väldigt lockande att skriva något i stil med "ger du dem lillfingret..."

Men det är nog inte bara något att raljera över. Att ytterligare en myndighet får till uppgift att driva på i en fråga, hålla ett politikområde på dagordningen, eller genomdriva en särskild politik (och jag tänker inte alls på Ams [PDF] nu), är värt att titta närmare på.

Det handlar inte bara om den numera hyfsat genomdiskuterade frågan om vad staten ska och inte ska tala om för medborgarna. Även om gränsen mellan opinionsbildning och legitima informationskampanjer inte alltid är så tydlig, kommer en myndighet vars syfte är att föra ut en viss politik alltid att ställa sig på opinionsbildarsidan.

Nej, ska man tro det Bo Rothstein skriver i artikeln Från reformbyråkratier till ideologiska statsapparater [PDF], får nämligen utvecklingen av opinionsbildande (mer tankesmedjeaktiga) inslag i statsapparaten konsekvenser för såväl partiväsendet som statsstyrningen.

"Genom utvecklingen av systemet med ideologiska statsapparater vänder man detta på huvudet och etablerar den rakt motsatta principen – att demokrati är när folket gör som staten vill. Den parlamentarisktdemokratiska styrningskedjan snurrar alltjämt i Sverige, men den snurrar numera baklänges."

Lite tillspetsat, kanske, men ändå tänkvärt. Ska man läsa Åströms utredning bör man nog bläddra igenom Rothsteins artikel först.

Se även:

Tyckfrihet - Gröning som nyttig idiot
ProMemorian - Skattefinansierad opinionsbildning
bronenosets - Byråkratin står ivägen (VK-krönika 050701)
Timbro - Erixon och Franke - Den skattefinansierade idémarknaden [PDF]

Inte bara "Vi står ivägen"

FACKFÖRENINGAR I dagens Västerbottens-Kuriren har jag en krönika om sammansmältningen SAP-LO, och det farliga i att från (ung)borgerligt håll döma ut- och lämna hela begreppet "fackligt arbete" åt socialdemokraterna:

Thomas Bodström har problem. På bilder som klistrats upp i busskurer landet över kan man se hur ministern försöker sköta sitt jobb så gott det går, medan chefen meddelar att Thomas lunch-rast nu kommer att gå åt till att gå ut med hunden ”Fifi” (som praktiskt nog placerats på skrivbordet). Längst ned står det “Har du fått fel arbetsuppgifter, eller har du andra frågor om jobbet? Ring eller mejla fackets hjälptelefon.”. Det är en ganska talande affisch.

Bodström, för dagen iförd den unge sommarjobbarens vanliga mundering – välstruken blå skjorta, slips och kostym – var inte bara chef på sitt jobb innan han gick vidare till Rosenbad. Det är tveksamt om en delägare i en advokatbyrå tillhör LO:s målgrupp. Och som 43-åring är han inte självskriven som affischpojke i en LO/Ung-kampanj. Det enda tänkbara skälet till att man lyfter fram Sveriges justitieminister i en facklig sommarkampanj måste va ra hans partitillhörighet.

Samarbetet mellan socialdemokratin och Sveriges största fackliga centralorganisation (ofta kallad “facket” i singular, trots att varannan fackansluten tillhör TCO eller Saco) är inget nytt. Det är ingen slump att den första gästtalaren på SSU:s kongress heter Wanja Lundby-Wedin – SSU är LO:s ungdomsförbund också. Det skulle vara oväntat om ett centralt utspel från LO inte gick i gammelsocialdemokratiska tongångar.

Och trots att LO:s egna undersökningar visar att bara två av fem medlemmar vill bevara eller öka dagens facklig-politiska samarbete, måste alla bidra till den socialdemokratiska valbudgeten.

Det är alltså inte konstigt att en del unga borgerliga debattörer tar efter regeringens syn, att “facket, det är (s)”. Men frågan är om det är klokt att jämställa “facket” med “fienden”. Ser man bortom Bodströms medverkan på affischerna, märker man att det faktiskt varit en del ungdomar som tagit chansen att ställa frågor om löner och lagstiftning. Från LO rapporteras det att att jouren fått över 3 000 samtal och mail hittills.

Även om siffrorna ska tas med en nypa salt, visar de att det finns skäl att nyansera den svarta bild av Facket som ofta ges. Behovet av rättsligt stöd och hjälp med förhandlingar finns där.

Om det finns något som får socialdemokratiska strateger att gnugga händerna, är det dessutom när “borgarna avslöjar sig”. När Moderata ungdomsförbundet, Muf, stödde uttalanden om att ungdomar inte borde “komma dragandes med massor av konstiga fackliga krav” var stämningen nog hög på (s)-högkvaretet på Sveavägen. Om denna onyanserade bild av facket slår rot, lär det bli mycket svårare att arbeta mot dagens sammansmältning av regeringsmakten och arbetarrörelsen. I så fall lär Thomas Bodström och hans efterföljare vara affischpojkar för “facket” i många år framöver.

En definitionsfråga

DEMOKRATI "Enviros Make U-Turn, Praise SUV" skriver Wired. Den kända miljöföreningen Sierra Club har valt att rekommendera en ny bil från Ford, och föreningens ansvarige för global uppvärmning är nöjd med bilen, trots att det är en stadsjeep:

"It's an SUV, but it gets better mileage than nearly all of the cars for sale,"

Frågan är om Stockholms stads politiker kommer vara lika nöjda. Stadsjeepar, har det fastslagits i en skrivelse från majoriteten, är "inte gjorda för stadstrafik och dess användande bör därför begränsas." De är inte bara för stora, utan släpper dessutom (definitionsmässigt) ut för mycket koldioxid, och ska motverkas.

Är man ute efter att politiskt minska skadlig miljöpåverkan - ett helt legitimt mål - får man gärna arbeta för det (om än inte i kommunfullmäktige). Men motionären invänder mot stadsjeeparna som kategori. Och när DN Motor ställde elaka men grundläggande frågor om den kategorin framträdde inget direkt genomtänkt förslag:

Men ingen vet vilka fordon som ska bannlysas. Det finns ingen definition på vad en stadsjeep är. Därför finns heller inga beräkningar av hur mycket avgaser de släpper ut, hur stor plats de tar på gatorna och hur farliga de är i trafiken.

- Det får vi återkomma till. Vi har gett stadens tjänstemännen i uppdrag att ta fram en definition, förklarar Ann-Marie Strömberg.

Men det här måste ni väl ha funderat på innan ni lade förslaget? Syftet är väl att uppnå något? Man identifierar ett problem och sätter in åtgärder.
- Jag är fritidspolitiker, ingen bilexpert. Stadsjeeparna är stora, trafikfarliga, tar mycket plats och släpper ut mycket koldioxid. Och de ökar hela tiden i antal.

Vad stöder du det på när ni inte vet vilka som avses?
- Det märker man när man går på stan. Det är stora schabrak och de blir bara fler och fler och många är inte miljövänliga.

Vad är ett schabrak, ge några exempel.
- Jag vill inte gå in på enskilda märken.

Var går gränsen för ett bränslemonster?
- Jag sätter inga gränser, jag är fritidspolitiker, analysen får tjänstemännen göra.

Du säger att stadsjeeparna stjäl utrymme från cyklister och andra. Hur bred är en stadsjeep eller ett schabrak?
- Det varierar.

Hur ska man bedöma Volvo XC70, Sveriges mest sålda fyrhjulsdrivna bil. Är det en stadsjeep?
- Nej, jag svarar inte på det.

Vilket är värre ur miljösynpunkt, en ny katalysatorrenad XC90 eller en gammal orenad bil från 80-talet, som det finns så många av i Stockholm?
- Återigen, jag är fritidspolitiker, ingen expert på bilar eller avgaser.

Ändå kan den ena komma att motverkas, delvis av miljöskäl. Man behöver inte tycka att fritidspolitiker ska vara allvetande för att se problemen med det resonemanget.

Se även:

Expressen huvudledare- Vi kör så det ryker (050712)
Pressmeddelande från Vänsterpartiet - Stockholm ska begränsa stadsjeeparna (050426)
Pressmeddelande från Gröna Bilister - Stockholm på god väg stoppa stadsjeepen (050426)

Livingstone om självmordsbombare

"I didn't oppose capital punishment for decade after decade, then to turn around and say it's okay when suicide bombers blow people up."

Londons borgmästare "Red Ken" Livingstone talade inte bara om västs historia i Mellanöstern i den uppmärksammade Today-intervjun.

Vad säger Linderborg?

Se även:

Sänd mina rötter regn - Dagen efter dagen före och Baksmällan hänger i än
Louise P - Åsa Linderborgs ideologiska stolpskott
Åsa Linderborg (i AB) - Gott mot ont, vi mot dem
Jonathan Freedland i Guardian - Tread more carefully (kritik mot KL-uttalanden i ett Channel 4-program jag inte sett)

Byråkratin står ivägen

BYRÅKRATI Lagom till kongressen hade jag en krönika om svårigheten att få byråkratin att byta politik i Västerbottens-Kuriren. Det kan bli lättare att övertyga folket än tjänstemännen var rubriken, och det säger en del.

Nyheten är säkert en överraskning för de snart arbetslösa officerare som drabbats av försvarsnedläggelsen. Men det är försvarsmakten som styr regeringen.

Det antydde iallafall Aktuellt när de häromveckan presenterade en rapport från Försvarets forskningsinstitut (FOI). I den avslöjades det vilket inflytande försvarsmaktens tjänstemän har över politiken. När besparingsbeslutet väl drivits igenom, kunde försvarsmakten med sina resurser köra över politiker och departement.

- Vi har ett departement på 150 anställda som leder en dominerande myndighet, försvarsmakten, med 20.000 anställda. Det blir väldigt svårt att matcha försvarsmakten och initiativet ligger mycket hos försvarsmakten, sade FOI-utredaren, överingenjör Peter Nordlund till Aktuellt.

Det var kanske lite orättvist av Aktuellt att låta teckna en kasperdocka av försvarsministern, hängandes i försvarets trådar. Behövde de bara rycka i några trådar för att få pengar, skulle det förmodligen aldrig läggas ned några regementen. Men nyheten satte fingret på hur stort inflytande medborgarna egentligen har när de går till val.

Bland det första man får lära sig i grundkursen i förvaltning är talessättet “Politiker kommer och går, men byråkratin består”. Även om en ny utbildningsminister kommer från ett annat parti än den förra, kommer lärarna utbildas vid ungefär samma högskolor och Skolverket befolkas av ungefär samma tjänstemän. De kommer veta hur verksamheten fungerar, och ha samma känsla för vad deras yrkesroll innebär som förut. En ny minister kan, som Thomas Bodström gjorde, upptäcka att man följer budet ”Vi ska alltid göra som vi alltid gjort”.

Problemet uppstår om ett enskilt parti kunnat färga uppdragen för olika organisationer och yrkesroller under lång tid. Om folk på AMS gör som de alltid gjort, spelar det egentligen ingen roll vilken färg regeringen har, eller om tjänstemännen tillsätts politiskt.

Kan man då inte lösa alla problem genom ett byråkratiskt alexanderhugg? Att ge de folkvalda makten att detaljstyra myndigheter efter sina önskningar, och börja utse generaldirektörer politiskt även på pappret? Snarare tvärtom. Som Statskontoret (den myndighet som för närvarande utvärderar hur många myndigheter som finns i myndighetssverige) nyligen antydde, är det faktiskt en ganska bra idé att låta kunniga och opolitiska tjänstemän arbeta mot väldigt tydliga politiska mål.

En ny regering har också att ta tag i det tänkande som uppstått under 60 år av socialdemokratiska regeringar och chefstillsättningar. ”Äntringsstyrkan” med förslag på generaldirektörer är ett första steg. Men en extra moderat i AMS ledning räcker inte långt. Att övertyga folket om att byta politik kan visa sig lättare än att övertyga tjänstemännen.

Tillbaka

DIVERSE Är numera tillbaka vid bloggen, och kommer förmodligen skriva igen lite. Ska också sent omsider svara på Mathias (I Chydenius fotspårs) bokutmaning. Som utlovat.

Antal böcker jag äger?
Har inte räknat (och bryr mig egentligen inte). Några hyllan Ivar fulla.

Senaste boken jag köpte?
En god affär (Lann & Thorsell).

Senaste boken jag läste?
Liksom så många andra bokutmanade läser jag många saker samtidigt och dessutom ofta skrifter med många separata kapitel, så det är lite svårt att säga. Jag tror dock att den senaste bok jag läste ut var ledarskribenten Jesper Bengtssons (s) "Mäktiga medier, mager demokrati", en förvånansvärt balanserad bok som tyvärr mynnar ut i en lätt förutsägbar Elmbrandtsk folkrörelsenostalgi.

Fem böcker som betyder mycket för mig
Douglas Adams Liftarens guide till galaxen (de första tre delarna iallafall) har nog satt sina spår i min humor och mina referensramar.

Per Anderssons Stenbeck, som handlar om en lätt skrämmande, ganska beundransvärd och klart fascinerande man som många har mycket att tacka för.

Mathias nämnde C S Forresters Hornblower-serie, romaner om Napoleonkrigen, som jag självklart också måste ta upp (med undantag för "Hornblower och hans samvete", som mest är märklig).

Håkan Holmbergs Att läsa Karl Popper (eg tankarna som presenteras) rekommenderas. Väldigt intressant att läsa, särskilt parallellt med Platons Staten (Claes Lindskogs översättning).

En bok som är väldigt praktisk att ha till hands är Formler och Tabeller i Fysik, Matematik och Kemi för gymnasieskolan (Ekholm et al).

Kongressfrånvaro

FRÅNVARO Imorgon börjar Liberala ungdomsförbundets kongress 2005, och jag kommer därför vara (mer) frånvarande. Besluten kan följas på Kongresswebben, där man också kan läsa de många motionerna. Tyvärr lär jag inte kunna blogga från kongressen, men kontroversiella beslut om våld, sex, droger (och folkomröstningar) kommer förmodligen att märkas i media ändå.

Jag lovar att svara på Mathias bokutmaning när jag kommer hem. Det var länge sedan den dök upp, men jag har inte glömt den. Jag kan avslöja att jag läser och rekommenderar "The Control Freaks", en bok för de som är intresserade av brittisk politik och New Labour. Vill man bara läsa om Campbell & Co:s praktiska metoder, kan nog Nicholas Jones tidigare bok "The Sultans of Spin" vara bättre.

Håll utkik i VK på fredag, där jag (lätt Dunleavyskt) skriver om institutionell kultur, alliansen, statsstyrning samt kasperdockor.

Åter snart.

Omöjligt momsförslag

MOMS I komediserien Yes Minister ger Sir Humphrey ett enkelt råd för hur förslag kan avstyras: "Above all, if you wish to describe a proposal in a way that guarantees that a Minister will reject it, describe it as courageous.". Courageous betyder nämligen en möjlig valförlust.

Utöver det betyder ordet "modigt" eller "djärvt". Att utmana medieföretag och -anställda, kulturfolk och matkonsumenter genom skattehöjningar, passar ganska väl in på den beskrivningen. Så det var inte så konstigt att regeringen tog avstånd från förslaget om höjd matmoms så fort de kunde.

Förslaget om en lägre, enhetlig momssats har i sig - som GP påpekar - sina fördelar. Likabehandling, enkelhet, minskad administration och överskådlighet till exempel. Utredningens argumentation för sin sak på sidan frågor och svar ger en ganska bra bild av saken. Även om jag fortfarande oroar mig lite för privatteatrarnas och andratidningarnas räkning, måste jag säga att man blir mer och mer övertygad, ju mer av Statskontorets texter man läser.

Men förslaget känns snudd på politiskt omöjligt. "Det är som att gå på nattgammal is.", som Karin Pilsäter säger.

En strategi som kan fungera är att knyta förslaget till en större och mer överskuggande upplevd kris, som det skattebehov LO talar om. Men inte ens det lär göra att det överlever genom alla opinioner som kommer uppstå när man utmanar mängder av särintressen (som jag skrivit om tidigare).

För en enhetlig moms på ca 22% skulle innebära att matmomsen nästan fördubblades, medan turismmomsen, bokmomsen och tidningsmomsen skulle höjas med snudd på 270%. Courageous indeed.

Se även:

bronenosets - +270% matmoms? (sammanblandning av matmoms och bokmoms i rubriken)
SOU 2005:57, bilaga 8 - Statskontorets konsekvensutredning

Friår mot bättre vetande

FRIÅR I senaste numret av Ekonomistyrningsverkets tidning [PDF] uttalar sig en statssekreterare om en av miljöpartiets profilfrågor:

"Gun Eriksson erkänner att ibland kolliderar politik och kunskap. Hon nämner det så kallade friåret som ett exempel. Där fanns det egenligen ett för svagt samband mellan den önskade effekten och den metod man använde. Friåret är resultatet av en medveten politisk kompromiss, där de insamlade underlagen talade ett annat språk.
    – Det är inte så att man inte vet. I de flesta lägen vet man hur analysen och riskbedömningen ser ut, men man gör det ändå."

Man ska kanske inte ska förvänta sig någon entusiasm över friåret från en s-statssekreterare. Men nog ligger det en del i det hon säger.

Se även:

bronenosets - Avskaffa friåret (där bland annat Konjunkturinstitutets och IFAU:s synpunkter tas upp)
bronenosets - Oönskad bieffekt av friårsideologin (om friårsideologin och dess krockar med arbetsmarknadspolitiken)
Miljöpartiet - Friår - alla är vinnare

Systembolaget och den genetiska motboken

ALKOHOL I en ny rapport föreslår Eudoxa en ny alkoholpolitik. Tyvärr är rapporten lätt självmotsägande, och förslaget skjuter bredvid målet. I senaste numret av Liberala ungdomsförbundets debattidning skriver jag om "Totalkonsumtionsteorins förfall och den genetiska motboken", och argumenterar för varför man, i brist på bättre alternativ, bör acceptera ett monopol. Artikeln finns på sida 9 i Ignis 3/05 [PDF].

centerpartiet.se 1996-2005

WEB Idag tillkännagjordes Centerpartiets nya stilrena hemsida. Med hjälp av Wayback machine kan man konstatera att de kommit en bra bit sedan 1996 års gula <frame>-lekande (uppdatering: som vid närmare inspektion visade sig var en stor tabell). En tidslinje i bilder förtydligar det hela:

2005	2005-2000
2000-1998	1997
1996

Men man ska nog inte dra några större paralleller mellan en ev. "maudernisering" och utvecklingen av den grafiska profilen och hemsidan. Centern är trots allt inte de enda som utvecklat sina hemsidor.

1996

2005

Se även:

Lisa Falk - Ny grafisk profil
researcher - Centern uppdaterar logotypen

Paus och sudoku

Är lite upptagen just nu, men kan meddela att bloggen inte försvunnit. Åter snart, med ett försenat svar på bokstafetten, texter om byråkrati, rapporter av olika slag, medier, Ryssland och lite annat blandat.

För den rastlöse rekommenderas vad som verkar vara en av trenderna inom tidningspyssel - sudoku. Mer hos

• Sydsvenskan
  
• SvD
  
• Guardian
  
• The Times

Så går det

De positiva korten i RixDax, Riksdagens undervisningsspel för gymnasiet, handlar om att man får åka luftballong eller att man slipper bli blöt i regnet. Kortet ovan förlorar man dock poäng på. En läxa åt politiker som behållit kärnkraften. Eller kanske åt de som bad folket om ett orakelsvar.

"Karl Rove has nothing on these guys"

VAL05 Hittade några artiklar från valet i Storbritannien. Zack Exley berättar i Huffington Post om den valkampanj han var med om att leda. Labour är en förebild för progressiva i USA, skriver han lyriskt:

"But even more amazing was seeing a progressive Labor [sic!] party ruthlessly and relentlessly kicking ass. Karl Rove has nothing on these guys - and they're using their evil powers for GOOD, not evil."

En Channel 4-dokumentär som sändes för ett tag sedan lär i och för sig inte ge en lika positiv bild av kampanjens olika knep. Och ska man tro redaktören för Sunday Times politiksidor, var årets val fullt av kommunikationsmissar från alla partier.

Men det måste ändå varit lite roligt för Exley att arbeta i en kampanjmaskin som nästan lyckades göra något positivt av nyheten om skolbarn som buade ut premiärministern. Kanske överdriver Exley när han skriver att Karl Rove has nothing on these guys. Men bara lite.

Lundgren och hypoteser

BELÄGG Särskilt nyhetsmässiga/läsvärda delar av dndebattare brukar markeras med fetstil. I dagens var vart tredje ord markerat, men ändå pekade redaktionen inte ut det viktigaste. Kanske saknar det nyhetsvärde, men enligt min mening är det ändå värt att citera:

"Vi vill understryka att Eva Lundgren liksom alla andra forskare har rätt att framställa djärva och provocerande hypoteser. Men hon har gjort det man inte får göra som forskare, nämligen påstå att man har belägg för påståenden som man faktiskt inte har."

Om man ska ta Lundgren på orden när hon talar om belägg och teoretiserande, är det något av det viktigaste som sagts.

"Silovik i politiken, liberal i ekonomin". Går det?

RYSSLAND Den svensk-ryska handeln ökar nog på egna meriter. Disa Håstad skriver i DN att det knappast är statens ingripandens förtjänst:

"Just nu har president Vladimir Putin - som gärna vill framstå som en stark president - demonstrerat att han inte begriper så mycket av ekonomi att han förstår att investerarna vill veta att deras bolag inte är borta i morgon."

Utöver fortsatta skattereformer, tycks tyvärr lite ha hänt på den fronten sedan Gunnar Wetterberg skrev att "Rädslan för att makten blir egenmäktig är tillbaka" (Axess 7/04). Det sägs att Putin är "silovik i politiken, liberal i ekonomin", med syftning på skattesänkningar och socialpolitik. Frågan är om det räcker med det för att kallas ekonomiskt liberal. Utan en fungerande förutsägbar rättsstat blir det svårt för såväl demokrati som kapitalism.

Se även:

bronenosets - På östfronten intet nytt

Apotekardemonstration mot monopolet

APOTEKET Idag demonstrerar Sveriges största apotekarfack, Farmacevtförbundet, för ett avskaffat apoteksmonopol och för en (om)reglerad läkemedelsmarknad. I en debattartikel under rubriken "Tre gånger fler apotek men inte dyrare" beskriver de sina förhoppningar, och ger en utblick i resten av Europa:

"[...] Från ett konsument- och farmacevtperspektiv ser verkligheten helt annorlunda ut. Ett frigörande av de professionella farmacevtiska yrkesrollerna inom apoteksvärlden kommer att ge svenska folket tillgång till en väsentligt bättre apoteksservice. Huvuddelen av de europeiska apoteken drivs idag som högkompetenta småföretag av välutbildade professionella farmacevter som löser konsumenternas behov inom sitt närområde. Sverige har nu chansen att få ett stort tillskott av kvalificerade småföretag om de nya etableringsreglerna skrivs så att detta uppmuntras."

Som de tidigare påpekat, är regleringen av läkemedelsmarknaden en allvarlig fråga som regeringen måste ta tag i om den (om än bara inofficiellt) ser att Apoteksmonopolet har problem. Både för säkerhetens, prisernas och tillgänglighetens [PDF] skull.

...the half a nee

DEMOKRATI Sänd mina rötter regn hyllar The knights of nee, de holländare som röstade nee till det konstitutionella fördraget. Om det ser ut som i Frankrike, kanske en Eric the Half a Bee-travesti passar bättre:

Half a nee, philosophically,
must ipso facto half not be
But half a nee has got to be,
vis a vis its entity
- D’you see?

But can a nee be said to be
Or not to be an entire nee,
When half the nee is not a nee
Due to some ancient injury
- Singing! …

Hur tolkar man "half a nee"?

I Frankrike angavs missnöje med den ekonomiska och sociala situationen i landet som viktigaste skäl till en nej-röst (enligt en snabb översättning av IPSOS undersökning). Utan att förringa det motstånd som finns mot fördraget i sig, kan man fråga om det var rätt fråga som väljarna svarade på. Och om det - trots folkbildande effekter - fördjupar demokratin att lyfta en sådan fråga från den representativa demokratin.

Kvalitativ argumentation gone bad

BELÄGG Ur SvD:s intervju med den omstridda professor Eva Lundgren, känd för hittills ostyrkta teorier om satanistiska ritualmord:

Som forskare måste du väl ändå utgå från fakta?
- I känsliga ämnen kommer vi inte långt med fakta. [...]

För att citera professor Leif Lewin (som är statsvetare, inte - som Expressen hävdar - sociolog):

– Hennes påståenden om ritualmord är sanslösa. Vi är mycket bekymrade. De krav som gäller inom vetenskapen är b e l ä g g. Jag har inte sett några belägg för ritualmord.

[Expressenartikeln via Erik Svansbo]

ROKS bluffar

SPIN Snabba faktakorrigeringar kan vara bra för imagen. Uppenbart felaktiga, flera dagar försenade sådana är det inte. Det senare står ROKS för, när de i pressmeddelandet "Män är INTE djur" vill ge sin bild av händelseförloppet:

"[...] Evin Rubar använder sig av en uttröttningsmetod för att få den hon intervjuar i affekt. Det kan även andra som blivit intervjuade i ”Könskriget” vittna om. Gång på gång på gång upprepade Rubar samma fråga:

Evin Rubar (ER): – Det står i er tidning att män är djur. Tycker ROKS det?
Ireen von Wachenfeldt (IW): – Nej, det tycker vi inte. Men om man varit utsatt för upprepade övergrepp från män har jag förståelse för att man kan känna så.

Dessa svar valde ER att inte ha med i programmet.

Eftersom IW inte kom med det svar ER önskade vände hon på frågan för att locka fram ”rätt” svar.
ER: – Men vad står det här då? (pekar på ett citat från Valerie Solanas i recensionen i tidningen)
IW: – Ja, män är djur. Tycker inte du det? (IW hänvisar till vad hon sagt tidigare, nämligen att kvinnor som Valerie Solanas, som utsatts för grovt, upprepat våld, kan känna stor vrede inför våldsamma män.)"

Man kräver dessutom att SVT visar vad de egentligen frågat, genom att (som Faktum) lägga ut hela oklippta intervjuer. Bilden man odlar är en av ett försmått intervjuoffer som felaktigt blivit tillskriven åsikter av journalisten.

Problemet är att deras påståenden som mest kan gälla den intervju som visas i klippet i första programmet (då von Wachenfeldt visas i halvfigur). Lyssnar man på intervjun i det andra programmet (ca 56:07 in i programmet [RM]) hör man vad ROKS inte säger i pressmeddelandet:

Evin Rubar: Att män är djur, och maskiner
Ireen von Wachenfeldt: Mmm (nickar)
ER: och vandrande dildos
IvW: Ja?
ER: Står du för det?
IvW: Jaa, det står jag för
ER: Män är djur?
IvW: Män är djur. Tycker inte du? [tittar på Rubar] Tycker inte du det?

Uppgifterna ovan är inte direkt nya. De publicerades av Expressen redan 21 maj. Dagen därpå sändes programmet, synligt för alla SVT-tittare och webanvändare. Och 23 maj skickar ROKS ut ett pressmeddelande med budskapet att SVT bluffar, och att intervjun klippts ihop så att hon tillskrivs något hon inte sagt. Ett påstående alla tittare - oavsett vilken inställning de har till dokumentärerna - kan säga är felaktigt.

Angrepp kan vara bästa försvar. Men det kräver att man har väl på fötterna.

---
UPPDATERING: Ireen von Wachenfeldt och Evin Rubar intervjuades (var för sig) i dagens Studio ett. Rubar blev en kort tid svarslös om intervjuerna, men svarade på frågorna (till skillnad från von Wachenfeldt). Här är inslaget [RM].

Folkomröstningsförlust för (mp)

DEMOKRATI Det har varit folkomröstning i Kalix. "Kurren" rapporterar att 89% röstade nej till ett mp-förslag som skulle innebära skolnedläggningar. Överraskning.

Om förslaget i sig är väl uttänkt är svårt att säga efter att ha läst en översiktsartikel. Men klart är att en enskild fråga verkar ha ryckts ur sitt sammanhang. Kalixborna tycks inte ha fått ta ställning till hur alternativkostnaderna för de olika alternativen (som, antyder mp-kommunalrådet, kan ligga i flermiljoners-klassen) ska hanteras. Det hela för onekligen tankarna till folkomröstningen i Norrköping, där norrköpingsborna med 96% majoritet slogs fast att Norrköping inte skulle prioriteras ned jämfört med andra städer i länet. Få röstberättigade skulle rösta mot något sådant ändamål. Hur skulle man röstat som Kalixbo, i valet mellan skolsammanslagningar och status quo?

Frågan är hur väljarna reagerar om någon politiker nästa år lägger fram reformförslag som lånar delar av det nu förkastade förslaget. Har de mandat för det? Hur bunden ska den representativa demokratin vara av besluten? Var det bra att rösta? Det förlorande kommunalrådet Kenneth Sandberg (mp):

"Det är bra att vi lade ut frågan till folkomröstning. Om det vore så att det fanns ett markant motstånd och vi hade genomfört förslaget hade det varit förödande. Medborgarna tjänar alltid på en folkomröstning och demokratin stärks"

Han låter inte helt övertygad.

Byråkratin och omgivningen

MYNDIGHETER Per Svensson drar paralleller mellan 80-talets videovåldspanik och dagens debatt och aviserade jämställdhetsmyndighet. Som jag skrev i ett svar finns det fler kopplingar. En statlig kommitté vid namn Medierådet, till exempel.

----
UPPDATERING: Per Svenssons blogg har lagts ned. Brevet i sin helhet:

Hej Per,

Läste i din blogg om Göran Perssons nya myndighetsförslag. Beröringen med 80-talets videovåldsdebatt är mer än bara paralleller.

Jag minns inte videovåldsdebatten, men jag har läst en del om den. Ds och SOU:er som lite uppgivet konstaterar att man inte kan förhandscensurera, men ändå kan ta lite ansvar genom den signal som inrättandet av ett råd innebar. Sagt och gjort, Statens Våldsskildringsråd var fött.

Rådet, som - bör sägas - fick ganska tillåtande direktiv från början, har sedan dess överlevt i dryga 15 år, och bytte häromåret namn till Medierådet. På hemsidan kan man läsa om rådets uppgift:

'När Våldsskildringsrådet nu byter namn till Medierådet handlar det inte bara om ett namnbyte. Det markerar också ett vidgat uppdrag och en tydlig anpassning till ett förändrat medielandskap.

Syftet med Medierådets verksamhet skall vara att minska riskerna för skadlig mediepåverkan på barn och unga och gäller alla rörliga bildmedier; film, TV, video, dator- och TV-spel samt Internet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt våldsskildringar och pornografi men uppdraget gäller barns och ungas hela mediesituation. Barn och unga skall också aktivt involveras i arbetet och verksamheten skall genomsyras av ett genusperspektiv.'

En våldsdebatt blir ett råd om våld. Och pornografi. Och skadlig mediepåverkan på barn och unga i allmänhet. 15 år efter rådets bildande behövs nog inte så mycket för att utsträcka bekämpandet av pornografi till bekämpandet av "pornofiering" (för att låna ett aktuellt uttryck som i och för sig bör tas på allvar).

Frågan är om det behövs en ny myndighet.

Vänliga hälsningar
//Anders Märak Leffler
andersml.blogspot.com

RKU svarar Kaliber

RKU Kalibers reporter har skrivit ett mail till RKU, där han påpekar vad GRN sade i fällningen av programmet. RKU:s ordförande Pär Johansson svarar:

"Programmet borde ha fällts på alla punkter. Men tidsandan är ju sådan att den typ av högerjournalistik du producerar inte ifrågasätts. Annika Åhnbergs reservation är ju absurd. Men så har Rädda Barnen och RKU också haft en del schismer genom åren i olika projekt i Palestinasolidariteten där våra vägar mötts.

[...] Men det står ju dig fritt att påstå det ovanstående och smeta lögner och åsikter på vår organisation men inte i Public Service då du drar ner förtroendet för hela idén med icke-kommersiell radio. Och följaktligen fälls för osaklighet. Hade du haft en mer normal demokratisyn hade programmet aldrig gjorts."

RKU sätter själva rubriken Den "osakliga" reportern Sandelin svarar RKU. Inklusive citationstecknen. Touché.

Rätt programledare vann

SVT Grälet om vem som ska leda debatten mellan Persson och Reinfeld handlar inte om jämställdhet. Det handlar om vilka redaktionella krav man politiker kan ställa på medierna. Och det handlar om public service integritet. Per Svensson skriver:

"SvT gjorde det enda riktiga när bolaget vägrade byta ut Adaktusson mot en Kvinna (ospecificerat vilken). SvT är ett public serviceföretag, inte en den politiska maktens servicedetalj. Det borde vara en självklarhet att politiker inte lägger sig i SvT:s val av programledare."

Definitivt. Men man kan dessutom säga att alla medier mer eller mindre riskerar bli "maktens servicedetalj", om man med makten menar de två största partierna enade i en ohelig utbudskartell för Partiledardebatten med stort P. Vill man ha partiledardebatten, får man gå med på framförhandlade villkor (ett mönster som visar sig bl a inför amerikanska presidentvalsdebatter. Läs t ex All's fair).

Det är en artskillnad mellan det, och att kanalen skulle lytt makten i form av socialdemokratin allena. Men att låta debattörerna manövrera ut Lars Adaktusson - oavsett motivering - skulle ändå vara journalistiskt svagt. Jag blev besviken på att SVT skulle ha gett sig in i ett sådant köpslående med integritet, när jag läste hos Alicio att de accepterat partiernas krav. Som public service-bolag borde de hålla sig för goda för att låta debattörerna bestämma.

Nu visade sig uppgifterna om SVT som tur var vara högst överdrivna. De utnyttjade sin förhandlingsposition, och lät inte politiker utmanövrera Agenda-redaktören (som inte är den godtyckliga representant för manligheten som SSU/LO-ung:s Nina Unesi och "Rättvis och balanserad" tycks se honom som). På gott och ont visade de på stora mediers makt, och vad självständiga medier bör göra. När SVT och SR stod på sig, fick partierna backa.

-Det är oerhört tillfredsställande att partierna gett upp sina försök att påverka programinnehållet, säger Jan Axelsson, chef för Nyheter och samhälle på SVT

För public service självständighets skull, är det oerhört tillfredsställande att SVT inte gav upp först.

Rätt reflexer

CITAT Ur dagens pressmeddelande från Sveriges tredje största centralfack:

"De nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring är väldigt stelbenta och arbetskraftsinvandring kan faktiskt bidra till ökad sysselsättning och sänkt arbetslöshet i Sverige och Europa"

Åke Zettermark, SACO:s representant i en referensgrupp till utredningen om arbetskraftsinvandring ang dagens regeringsuttalande

Om bara LO hade sådana reflexreaktioner...

RKU borde inte hurra över GRN-fällningen

GRN Granskningsnämnden har fällt public service-radions granskning av RKU för att den ska ha antytt att statliga demokratibidrag går till Nordkorea. Däremot stödjer den radions övriga avslöjanden om RKU och Ungdomsstyrelsen.

RKU-ordföranden är ändå nöjd, och säger i ett pressmeddelande:

"Klarar man inte att skilja sin egen politiska agenda från saklighetskravet blir resultatet ett politiskt kampanjreportage mot en demokratisk organisation i syfte att smutskasta organisationen. Det är bra att det nu är klarlagt att detta var en djupt osaklig och osmaklig typ av högerjournalistik."

Men GRN säger faktiskt att programmet var opartiskt, och att Kaliber har sakligt rätt i att RKU stödjer diktatur.

Läser man nämndens beslut, fälls Kaliber enbart i frågan om demokratipengar gått till Nordkorea (en ledamot, Rädda Barnens ordförande, ville fria programmet även på den punkten). Man kritiserar också att programmet kopplade ihop stöd för terrorattentat med ett specifikt terrorattentat, men anser inte att det var osakligt. I övrigt?

"Nämnden anser inte att de övriga förhållanden som tagits upp i [RKU-ordföranden] Pär Johanssons anmälan innebär att programmet strider mot kravet på saklig-het."

Redaktionen får därmed stöd för uppgifterna om att RKU förespråkar proletariatets diktatur, ursäktar självmordsattentat och säljer skrifter som bortförklarar Stalinterrorn. I princip bekräftar GRN min granskning av RKUs lögner i anmälan. Frågan är vad RKU hurrar för.

Nordkoreanska mirakelpiller

SVÄLT Nordkoreas officiella nyhetsbyrå KCNA rapporterade i fredags att man lyckats uppfinna ett fantastiskt näringspiller:

"According to Han Chang Gun, head of the center, the clinical test proved the pills, which have no side-effect, are efficacious for deficiency of mineral matters and vitamins and promote the growth of children. Children who have taken the pills for the time being, they grow 0.5 centimeter taller and 0.35 kilogram heavier than others in a month."

Fotnot: Under 90-talet dog upp till 2 miljoner svältdöden. Idag är uppskattningsvis 5 milj. nordkoreaner direkt beroende av matbistånd

Udda rökförbud och sjukförsäkring

RISKSPRIDNING PJ Just Nu har läst Aftonbladet, och beskriver rökförbuden som dykt upp på arbetsplatser i USA som moralism. Jag tror snarare att rökningen är en enkel sak att angripa för de arbetsgivare som vill sänka försäkringspremierna. Läser man USA Today (som, till skillnad från AB, nämner att "livsstilsdiskriminering" är förbjuden i stora delar av USA), blir den bilden tydligare. Tidningen berättar att arbetsgivare av ekonomiska skäl "tar ansvar" för de anställdas hälsa - sorterar bland dem och genomför hälsofrämjande åtgärder (på gott och ont) - eftersom kostnaderna annars kan bli för höga:

Employers say it's about creating a healthy workforce. But it's also a bottom-line issue: Tobacco causes more than 440,000 deaths annually and results in more than $75 billion in direct medical costs a year, according to the Centers for Disease Control and Prevention.
           [...]
And legal experts fear companies will try to control other aspects of employees' off-duty lifestyle, a trend that is already happening. Some companies are firing, suspending or charging higher insurance premiums to workers who are overweight, have high cholesterol or participate in risky activities.

Kanske inte den mest betydelsefulla nyheten. Men lite tänkvärd för oss i landet där sjuka sorteras ut när det blir dyrare för arbetsgivarna att ha sjukskrivna anställda. Och väl värt att minnas till nästa diskussion om riskspridning i olika försäkringsmodeller.

Newsweek, Koranen och anonyma källor

JOURNALISTIK Newsweek har nu fått be om ursäkt för uppgifterna om att koranen skändats på Guantanamo-lägret. De gjorde fel, och det kostade människoliv. Men vilket var deras fel? Och var det fel av svenska medier att sprida uppgifterna? Sprider medierna bara okritiskt islamistisk propaganda, eller litade de på en tidning som var för ovarsam med en högt uppsatt Pentagon-källa?

Dick Erixon tror på den förstnämnda förklaringen, och skriver att västmedier spred ett islamistiskt rykte. Han kritiserar t o m att DN och SvD skrev att uppgifter om koranskändningen ledde till upploppen (vilket skamset bekräftas i Newsweek-artikeln How a fire broke out).

Oavsett rapporteringen om upploppen som följde, uppkommer frågan om svenska medier borde litat på uppgiften. Det som talar mot, är att det var en kontroversiell nyhet, styrkt av en ensam "officiell" källa vid Pentagon, och att han var anonym. Samtidigt kan det vara svårt att få fram andra sorters källor i sådana undersökningar. Få myndigheter går ut med pressmeddelanden om sådana saker. Så, oavsett om man vill det eller inte, tvingas man som läsare välja om man vill lita på journalistens och mediets ärlighet. I det här fallet handlade det om seniorreportrar på Newsweek. Det finns mindre trovärdiga källor.

Lägg till det att liknande uppgifter, om annan behandling som bygger på kränkandet av religiösa tabun kunnat bekräftats av militären, kommit fram tidigare (se t ex Washington Post). Var det orimligt att i det läget föra vidare uppgifterna? Knappast.

Men för att återvända till Newsweeks trovärdighet. De anklagade USA för att vanhelga koranen, utan att kunna styrka anklagelserna ordentligt. Det är en klar journalistisk miss.

Man trodde förvisso inte okritiskt på obekräftade vittnesmål från fångar (som Göran Greider), men man stödde sig nog för mycket på en enstaka Pentagon-källa. Kanske följde man en hypotes alltför långt utan att pröva den. Kanske var det bara så att man publicerade alltför tidigt, utan att ha letat upp fler bekräftelser. När den ensamma källan nu säger att han kan ha missuppfattat saken, faller storyn, och drar ned tidningens trovärdighet.

Kritiker kan hävda att man aldrig borde skrivit något sådant, på grund av de konsekvenser det fick. Det är en farlig väg att böja sig för möjligheten att ens texter används i galningars agitation. De kan också hävda att anonoyma källor inte ska användas. Det gör det snudd på omöjligt att kritiskt granska.

Men faktum är att man måste styrka så allvarliga anklagelser väldigt väl. Och där brast Newsweek.

Se även:

Dick Erixon - Skrönan om Koranen i toaletten, del I, II, III
Newsweeks ursäkt
Alicio - Medias trovärdighet spolades. Inte koranen
bronenosets - Varumärkesjournalister (om trovärdighet i medierna)
bronenosets - Seymour Hersh (tm)
bronenosets - Rummel: Inför krigscensur (om KMT och journalistik)
The Huffington Post - What Newsweek knew (Roger L Simon)
The Huffington Post - To Roger L Simon: The Rest of the story (Jim Lampley)
DPA - Korankriget i USA
Reason - Yet another reason to cancel that Newsweek sub
Guardian - After week of riots, Newsweek admits it got Qur'an story wrong

Kreationism 2.0

Bild: Barnfilmen D is for dinosaur. Lär dina barn hur Bibeln hänger ihop med dinosaurierna. Bara £6+frakt.

ID Det har varit ganska mycket kreationism på sista tiden. Ett kreationistiskt museum öppnade nyligen, och i Kansas ifrågasätts darwinismen återigen. De senaste månaden har jag dessutom fått några kommentarer från anhängare till "intelligent design" (ID) - ett alternativ till evolutionen - i mina blogginlägg som nämner ID. Kommentarerna går ut på ungefär samma sak som den intervjuade ID-anhängaren framförde i BBC:s trosuppfattningsprogram Sunday förra veckan.

Jag får medge att jag inte läst den bok som två av kommenterarna föreslår att jag ska läsa. Tid är, som bekant, en begränsad resurs. Den bild av boken som jag fått genom Wireds läsvärda artikel om den antievolutionära rörelsen är dock inte så god. ID-idéerna den försöker torgföra tycks inte heller något som har större vetenskaplighet än tidigare seklers teorier om animalisk magnetism. Knappast något som borde läras ut i skolorna.

Se även:

The Panda's Thumb - Ten questions to ask your biology teacher (bemötande av 10 ID-argument)
Rationalisten - Evolution

KI-studien och medielogik

JOURNALISTIK På vetenskapssidan i dagens DN (ej på nätet) finns en längre text om KI-studien om homosexualitet och biologi. Karin Bojs förklarar resultaten, och sätter dem i relation till tidigare studier. Hon gör också något ovanligt. Hon skriver vad studien inte kan belägga:

"Hon [Savic, ansvarig för studien] understryker att resultaten inte säger ett dugg om försökspersonerna är födda med vissa strukturer i hypotalamus eller om deras reaktionsmönster är ett resultat av sexuella erfarenheter."

Den typen av information borde fler artiklar om nya studier innehålla.

Jämför den texten med DN:s första, korta artikel på nyhetssidan, som i princip bara fick utrymme för ett referat av studiens resultat. Redigeraren drog sedan slutsatsen "Biologi bakom homosexualitet" i rubriksättningen, och den vetenskapliga debatten var avslutad.

Där tidningsläsaren ofta vill ha en snabb, enkel och definitiv slutsats på området, talar rapporter ofta om begränsningar i extern validitet (ung. generaliserbarhet), nödvändiga förutsättningar och andra caveats för resultaten. Sådant som kräver goda förkunskaper för att journalisten inte ska antyda att studien svarar på frågor som den inte berör. Och sådant som kräver utrymme.

Jag vet inte vilka slutsatser folk drar av själva nyheten om feromoner och homosexualitet. Men det första jag kommer att tänka på när jag läser om studien, är vilka problem en slarvig förenkling av resultat som dessa kan skapa, och hur viktigt det är med kvalificerad vetenskapsjournalistik. För att göra den nödvändiga förenklingen av forskningsresultaten, måste man förstå på ett ungefär vilka fakta man kan bortse ifrån.

Vilka övergav valsegraren Labour?

VAL05 I Today Programme dagen efter valet talade man om "A very odd result in many ways". Kända labouraktivister såg ut "as if someone had run down their favourite cat or something", trots (New) Labours historiska tredje mandatperiod. Partiets väljarstöd hade minskat, och såväl tories som lib dems var på frammarsch. Hur? David Cowling på BBC har sammanställt opinionsundersökningarnas bild av partiernas stöd i olika väljargrupper. Läsvärt.

Seminarietips: Reklamens makt

TIPS Onsdagen innan bloggforum håller SNS seminariet Reklamens makt över medierna. Kostar 150-200kr inklusive Karl-Erik Gustafssons bok på temat. Av projektansökan att döma, verkar det lovande (och det säger jag inte bara för att de tycks understryka hur viktigt det är med såväl public service-medier som kommersiella).

Gissningsvis blir det hela riktigt intressant. För den som är i Stockholm då, det vill säga.

SSU och matpriserna

KONKURRENS När en del ungdomsförbund firar Europadagen demonstrerar andra mot lägre matpriser. Från SSU:s hemsida:

"När fokus ligger på lågpris så hindrar det utvecklingen av de produkter som tillverkas i industrin. Detta leder i sin tur till att jobben hotas, säger Livs andre ordförande Hans-Olof Nilsson"

Nog för att det kan finnas andra saker man kan välja att gå efter än priset när man handlar mat. Men det blir lite absurt när regeringspartiets ungdomsförbund - tillsammans med Livsmedelsarbetarnas förbund - de facto demonstrerar mot sänkta matpriser. Som Konkurrensverket skriver om lågpriskonkurrensen:

Genom att förlägga en stor del av inköpen till lågprisbutiker kan [en tvåbarnsfamilj] göra en besparing på 2 000–3 000 kronor om året.

Kedjorna satsar allt mer på egna varumärken vilket beror på hårdare konkurrens och en vilja att profilera den egna kedjan. Om konkurrensen bibehålls kan konsumenterna gynnas av denna utveckling genom lägre priser.

(ur Konkurrensnytt 5/04)

Se även:

Konkurrensverket - Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen (rapport 2004:2)

Valet märktes knappt

VALSYSTEM Don't we matter, frågar Guardian-reportern Liane Katz lite uppgivet. Hennes valkrets Islington North är alldeles för säker, berättar hon på Guardian Election2005-log:

"Where I live, this election is invisible. Not a single leaflet has dropped through the letterbox with the pizza flyers and council tax circulars, and no one's been round to canvass. Apart from some bright orange Lib Dem diamonds lining a leafy street in Highbury, I haven't seen one election poster or placard on my journey to work either."

Varför bry sig att kampanja i de säkra valkretsarna, när slaget står i marginal constituencies?

Enmansvalkretsar ger förvisso medborgarna en tydlig lokal representant (som det beskrevs i Godmorgon Världen förra veckan). Och visst har Erixon och Sömnlösa nätter en poäng i att de flesta valsystem har proportionalitetsbrister - partier i vågmästarställning som mp (eller Lib dems under en kort period i UK) kan få ett överdrivet stort inflytande. Som Pär Nuder sade i sin argumentation för majoritetsval, ger systemet tydligare ansvarsutkrävande.

Samtidigt påpekar Carsten Anckar i SNS-boken "Effekter av valsystem" att det svenska valsystemet faktiskt ger ganska stor regeringsstabilitet, och god representativitet. Och majoritetsvalets fördelar måste vägas mot att en stor minoritets röster i valkretsarna kastas bort. Skillnaden mellan Lib dems och Labours röstandelar är 13.2%, men i parlamentet skiljer det med 294 parlamentariker. Var en väljare bor får ett enormt inflytande på hur stor vikt hans röst får.

Majoritetsvalsystemet har skapat grogrund för sidor som Tacticalvoter.net, där folk byter röster mellan valkretsarna för att minimera antalet tories i parlamentet. Ett annat alternativ för de som sätter torymotstånd framför ideologiskt val har varit taktiskt röstande ("med klädnypa på näsan") utan garantier för att någon kommer matcha deras röst i en annan valkrets. Ganska smart, men väl ett slöseri med tid och energi.

Man ska kanske inte avvisa majoritetsval helt, men den låga representativiteten är långtifrån bara - som Erixon hävdar - "fördomar". Det finns goda skäl för Grundlagsutredningen att säga nej till majoritetsvalssystem i enmansvalkretsar.

Se även:

Make my vote count campaign
bronenosets - Nytt valsystem i USA (CO)?
Polly Toynbee i Guardian - Off with our nose-pegs (via perfect.co.uk)
Guardian Election2005 - Don't let your candidates go AWOL
BBC News - Is the voting system fair?

Regeringen svänger om globala skatter

BESKATTNING Idag avvisade Göran Persson globala skatter (på bl a flygbiljetter) och talade istället för frihandel. Ett välkommet besked, med tanke på att biståndsministern stött sådana förslag vid såväl Världsbankens förra toppmöte som Attacs årsmöte.

Det den fattiga världen behöver är mer frihandel, vettigt bistånd, demokrati, skuldavskrivningar och hjälp att bygga upp institutioner. Inte politiska gester i form av skatter som kan bli kontraproduktiva. Göran Persson har just svängt regeringen i rätt riktning i den sista frågan. Bravo.

[via Rationalisten]

Se även:

bronenosets - Rökridåer från Chirac
Attac-bloggen - Persson tror inte på global beskattning
GP-debatt - Föråldrade argument bakom nej till global skatt (v, mp, Attac)

EU-bläckfisken och andra valfilmer

VAL05 "On a serious newsday, thank goodness for the UK Independence party", skriver Helen Rumbelow på The Times valblogg. Det numera decimerade anti-EU-, anti-invandring, pro-högre pensioner och glada barn-partiets propagandafilm [WMV] är onekligen ganska rolig med sin EU-jättebläckfisk.

Ännu roligare är att partiet tar sig själva på allvar.

Ska man sammanfatta något av de andra partier i en valfilm, är Channel 4:s kampanjfilm för de konservativa överlägset bäst. Channel 4 har låtit göra filmer för partierna "som de skulle vilja göra dem", och tory-filmen är perfekt. Filmiskt bra, propagandamässigt bra, och en lagom syrlig kommentar till partiets valkampanj (som DN tyvärr gjorde rättvisa i dagens sågning). Väl i klass med Child's pay.

Valfilmer (PEBs) i urval:

Channel 4 - Clean me (tories).
Channel 4 - Waking up (labour). En stackars väljare vaknar och märker att hon valt en tory (som påminner starkt om Wallace i Wallace & Gromit) som sängkamrat för de kommande åren.
Channel 4 - Safe hands (lib dems). Tories och labour käbblar, medan en stackars hemlös behöver hjälp. Kunde varit bra, om den var 3 minuter kortare.
Tories - Take that look off your face. [WMV] Blairs löften kontrasteras mot (konservativa) tidningsrubriker.
Labour - Memories [RM]. Smutskastning som skyller bl a 80-talets konflikter Thatcher-NUM på Michael Howard.
Labour - The NHS [RM]. Om The National Health Service och tories sjukvårdsförslag.
Lib dems - The boy who cried wolf. [WMV] WMD.

ABF:s roller

SAP Dagens PR-miss för den socialdemokratiska mediebilden kommer från förre partisekreteraren Lars Stjernqvist. Ur Linköpings Tidning:

ABF Östergötland ska vara en plats för frispråkighet. En plats där politiker kan samlas och föra goda politiska samtal. Det säger Lars Stjernkvist, nyvald ordförande för ABF Östergötland. [---]

- ABF ska vårda sitt arv med studiecirklar, men jag tror också att man måste utvecklas. Jag tycker att ABF ska bli en plats där politiker träffas och utbyter åsikter. Det ska vara högt i tak. Man ska kunna ge och ta.

- Helt enkelt en plats där makthavare i Östergötland träffas och ventilerar sina åsikter. Vi debatterar och munhuggs i media, men vi behöver en plats där media inte är inblandad. Den platsen bör ABF kunna skapa, säger Lars Stjernkvist.

Inget ont om idén som sådan - studiecirklarna kan behöva kompletteras (och en del annan ABF-verksamhet kan vara klart intressant, om än obalanserad).

Men som symbolhandling - för det är sådana som räknas - kan det knappast vara ett klokt drag. Man sätter inte direkt stopp för den kritik som handlar om att SAP svikit ideal och blivit ett maktparti, genom att öppet omdefiniera folkrörelseladdade Arbetarnas Bildningsförbund till ett ställe för makthavare att umgås. Tur för Stjernqvist att han inte lyckades få ut sitt budskap.

Klintbergare på 1:a maj

RESEARCH Badtunnan i Högfors har börjat få mytiska proportioner och leva sitt eget liv. Den blev snabbt en symbol för spin och symbolhandlingar. I år togs den t o m upp i utbildningsministerns 1:a maj-tal:

"Ända sedan de trängde ihop sig i Mauds badtunna har de ägnat sig åt att försöka få folk att glömma hur deras politiska alternativ ser ut. Valet nästa år kommer precis som vanligt att handla om i vilken politisk riktning vi vill att Sverige ska utvecklas. Politik är inte samma sak som att driva en reklamkampanj. Politik är att ta ansvar och hantera svåra frågor. Det räcker inte att sitta och se glad ut i en badtunna!"

Lite roligt sagt, och det inte bara för att i princip det enda regering och opposition är ense om är att det finns två alternativ i valet -06. För den mytiska badtunnan kom aldrig till användning.