+270% matmoms?

LOBBYING Momsen kan sänkas till 22%, kunde man läsa förra veckan.

- Det vore en riktig knytnäve i magen på länets största och mest framgångsrika bransch, säger länsturistchefen Håkan Hising.

Vid första anblicken kan det förslag om sänkt moms som läckt ut från momsutredningen låta som en populär reform. Men som länsturistchefen i Jämtland visar ovan, kan det möta starkt motstånd. Anledningen? Differentierade momssatser.

Det tog tre år för Förläggareföreningen och PR-byrån Springtime att få bokmomsen sänkt till 6%. När det nu är genomfört, lär det inte bli lätt att ändra. Detsamma gäller andra, ännu starkare intressen. En gemensam momssats innebär nämligen ganska stora förändringar. En sammanfattning:

• Matmomsen (stödd av LRF, Dagens Handel och Handelsanställdas förbund) +80%
  
• Turismmomsen (stödd av Svensk Turism) +270%
  
• Bokmomsen (Förläggareföreningen, Författarförbundet) +270%
  
• Tidningsmomsen (TU, SJF) +270%
  
  Hade vänt på siffrorna förut. Därav rubriken

Och så vidare. Varje kvällstidning kan räkna ut hur momshöjningen slår (använd Konsumentverkets Budgetkalkylator för att räkna ut hur mycket dyrare maten blir för genomsnittsfamiljen i din läsekrets), och varje intressegrupp kommer bygga allianser mot förslaget. Resultatet blir en enorm tröghet.

Kanske är det bra i vissa fall. När jag läser om teatrarnas situation ser jag att en momshöjning nog kan vara väldigt tuff för kultursektorn. Men i stort gör trögheten att man missar förändringar som leder bort från dagens särbehandling av olika slags varor och tjänster (varför 12% moms på hämtmat och 25% på restaurangmat?).

Jag misstänker faktiskt att det är svårare att införa en enhetlig moms än att införa platt inkomstskatt. Momsutredningen kommer nog lägga fram något annat av sina tre alternativ.

Se även:

Statskontoret - Remissvar på SOU 2002:74
Federley - Spännande i CUF

Veckans citat

ULVSKOG DN-journalisten Knut Kainz Rognerud fick inte bara Guldspaden för grävjobbet om Anna Johansson-Visborgs stiftelse, han har fått utstå en del s-kritik om kampanjjournalistik också. I veckans Journalisten återges hur han inför församlade grävande journalister berättade hur han fick uppslaget till grävjobbet:

”Det började med att Sten Nordin, oppositionsborgarrådet, ringde och sade att han hade en bra grej. Han bjöd på lunch och middag och kom hem till mig på kvällen någon dag senare. Vi känner ju varandra sedan MUF-tiden…”
En kompakt tystnad lade sig över lokalen och ett antal reportrar såg ut att börja leta efter mobilnumret till Marita Ulvskog, när Rognerud, med ett snett leende, sade ”äh, sorry, jag kunde inte låta bli”.

METAKOMMENTAR För tillfället är jag lite upptagen, men jag återkommer snart med kommentarer och studier. bronenosets lever vidare.

Telia och porren

NYHETER Reklamknepet fungerade. Boken "Porr" uppmärksammades, och nu uttalar sig kristdemokrater, Centerkvinnorna och Marita Ulvskog mot Telia. Och allt detta för att Telia säljer internetabonnemang.

Igår tog Rapport upp en ny bok som "avslöjar" att Telia tjänar pengar på att kunderna besöker porrsidor. Aftonbladet och Expressen hakade på. I SVT rasar Margita Ulvskog:

- Staten ska naturligtvis inte kunna vara storägare i ett bolag som inte gör väldigt kraftfulla insatser för att komma bort från porren på nätet

Problemet är bara att anklagelserna tycks gälla att Telia inte censurerar användarnas surfande. Beräkningen av hur mycket Telia tjänar på porr tycks nämligen baseras på omsättningen av Telias internettjänster (vanliga abonnemang etc., inte inkomster från 071-nummer el dyl).

Expressen sammanfattar det hela väl:

Omkring 20 procent av allt surfande på nätet är efter porr och närmare 45 procent av alla nedladdningar som görs är av pornografiskt material. Det visar undersökningar gjorda i USA.
      [ ... ]
Resultatet är slående: Om man utgår från att svenskar konsumerar lika mycket porr som amerikaner över nätet tjänade Telia Sonera 1,6 miljarder kronor under 2003 på porr.
      [ ... ]
- Telia skulle kunna stoppa porrsurfandet, men de vill inte. Det vore att begå ekonomiskt självmord, säger [Mattias Andersson, författare till den nylanserade boken "Porr"].

Notera att Rapports 1.6 miljarder kronor i omsättning nu blivit 1.6 miljarder kronor i vinst.

Dessa 1.6 miljarder kronor i omsättning baserar sig på beräkningen att 20% av all trafik är porr. Det är självklart enormt svårt att säga om den siffran stämmer eller inte. Men om vi antar att 20% av all trafik är porr, betyder det då att 20% av Telias omsättning från internettjänster (t.ex. försäljning av ADSL-abonnemang med fast kostnad) kommer från porr? Beräkningarna tycks förutsätta det. 1.6 miljarder kronor är ca 20% av de 7895 MSEK som Telia omsatte på området Internet och datatjänster år 2003 (se s6 i årsrapporten).

Siffran 1.6 miljarder kronor återkommer sedan i en skriftlig fråga från Centerkvinnornas ordförande till Thomas Östros. Här drar man även in människohandel i retoriken:

Beräkningar visar att Telia 2003 tjänade 1.6 miljarder på porr, antaget att 20 % av alla nedladdningar från Internet är porr.

Handel med kvinnor och barn för sexuella ändamål, är mer lönsamt än att handla med vapen och narkotika. Men svenska staten ska inte vara en av dem som tjänar pengar på att människor utnyttjas sexuellt.

Vad avser Näringsministern göra för att via sitt ägaransvar i statliga bolag inte vara en del av den sexuella exploateringen av kvinnor och barn?

Liknande frågor kom, som vi såg ovan, från partisekreterare Marita Ulvskog (s).

Om Telia uppmuntrar till porrsurfande kan man självklart ha synpunkter. Om de är inblandade i SMS-sex-tjänster (som Expressen-artikeln antyder) kan man ha synpunkter. Här verkar det dock som att Telia tjänar pengar på att folk köper internetabonnemang, och att användarna ibland väljer att besöka porrsidor.

Ska man skuldbelägga Telia för att de tjänar på porrsurfande, handlar det alltså om att klaga på att de inte förbjuder kunderna att surfa på legala (och illegala) porrsidor. Det är en oroande utveckling som syntes senast i barnporrdebatten, och som är ungefär som att skuldbelägga Posten när de inte slänger bort tidningar från avsändare de tror kan vara omoraliska. Om staten ska ta ett "ägaransvar" för detta, handlar det om att en av Sveriges största internetleverantörer ska (försöka) filtrera vad kunderna får se.

Inte så dåligt resultat, för en boklansering.

TT:s och statens fel?

PRESSFRIHET Idag framförde Rysslands ambassadör protester mot att TT tillåts publicera intervjuer med terrorister. Ambassadören protesterade mot att Sverige

"tillåter att internationella terrorister som Basajev får tala helt fritt och öppet i svenska massmedier"

Från Moskva talar man inte bara om TT-intervjun, utan tar också med den (uppenbart) bristande säkerheten kring ambassaden, och om större sammanhang. Men utrikesdepartementets uttalande känns ändå lätt oroväckande.

[v. utrikesminister] Chizhov noted the inadmissibility of double standards concerning terrorism and said that of Sweden's commitment to international cooperation in combating this evil Moscow was going to judge by practical actions.

Detta klagomål kom fram tidigare, när Sveriges ambassadör kallades upp till ryska UD för att bland annat få höra ryska regeringens synpunkter på vad ett (sedan ca 60 år) fristående medieföretag publicerar.

Hans uttalande efter mötet är värt att citera:

"There is no link between freedom of the press and terrorism. In Sweden you can interview ambassadors and terrorists. Freedom of information is a fundamental aspect of Swedish society and way of life."

- Ambassadör Johan Molander, i The Moscow Times

Se även:
Ryska utrikesministeriets uttalande [EN | RY]
subjektiv.se: Global idioti.
dibbuk.se: "Global intifada" väcker schablonerna

Dagens slarvigaste skrivning

LO-SAP

"Men det är tråkigt att läsa att du känner dig som mindre värd för att du inte Socialdemokrat, facket ska företräda alla medlemmar. Samtidigt har varje medlem också ett ansvar att verka för organisationens bästa."

- Wanja Lundby-Wedin svarar en folkpartistisk LO-medlem som inte känner sig välkommen i sitt fack. Min kursivering

Jag tror inte att det är något annat än en väldigt slarvig övergång till talet om facklig-politisk samverkan. Men nog är det ganska talande.

Med rätt att göra sig till

KONSUMTION I senaste numret av vänstertidningen arena skriver Expressens kulturchef Per Svensson om köpcentra och dockor. Och om hur underskattad konsumtionen, och överskattad äktheten är.

"I sin senaste roman Tjuvarnas marknad öser Jan Guillou underhållande hån över nyrika direktörer som köpt sig standardiserade statushem och vräkiga vinkällare. Skryt måste komma inifrån, förstår man. Guillous förakt är den födde aristokratens förakt för uppkomlingen, han som låtsas vara något annat och finare än han är.
Man ska vara sig själv, brukar det heta. Det är ett konservativt krav."

Ibland känns det som om det blir för mycket. Man behöver inte tycka att barnen ska nöja sig med att leka med kottar (som barn, enligt myten, nöjde sig med på den gamla goda tiden), för att tycka att den butik för dockaccessoarer Svensson beskriver känns lite märklig, för att inte säga onödig.

Men i grund och botten har han rätt; Äktheten är överskattad. Och poängen med den mesta "onödig" konsumtion märker man först när man inte har möjlighet till den. Svensson skriver att asketismens förhållande till den politiska radikalismen inte borde vara okomplicerat. Det har han rätt i.

Ha AMS-kakan och äta den

ARBETSLÖSHET LO slår undan Perssons fötter, skriver Henrik Brors i dagens DN. Regeringen talar om 5.5% öppen arbetslöshet, samtidigt som budskapet från LO är att man bör tala om de som är arbetsföra men saknar arbete. Som LO-ekonomen Hans Karlsson säger i en DI-intervju:

"Om man räknar in dem har vi en arbetslöshet på mellan 20 och 25 procent. Det handlar om människor som är fullt arbetsföra, men som går på sjukpenning eller förtidspension"

Detta är, som Brors antyder, politiskt intressant. Särskilt som Karlsson ger ett ganska rakt (och väldigt svårgenomfört) förslag till lösning:

Vad som fattas är jobb, riktiga jobb, det räcker inte med åtgärder.

Frågan är bara hur det som tycks bli årets LO-budskap går ihop med den traditionella inställningen till AMS-åtgärder. Samma dag som Wanja Lundby-Wedin skrev DN-debattare om arbetslösheten och att minska sjukskrivningarna, uttalade sig chefekonomen Dan Andersson i ekonomidelen:

Jag slår vad om en flaska Ramlösa att den öppna arbetslösheten kan pressas ner till 3 procent. Då måste man höja lönebidragen, skapa fler reträttjobb för dem som inte orkar gå för fullt och sluta upp med politiska hyss som friåret. LO vill att 145.000 personer ska omfattas av Ams-åtgärder.

Ryktena om Ams-vägens död lär vara högst överdrivna.

Låt högskolorna bestämma

SKOLA För att motverka taktikläsningen vill regeringen ge betyg i språkkurser större betydelse än andra i antagningen till högskolan. Egentligen borde man applådera förslaget som ett steg i rätt riktning. Men risken är att regeringen stannar vid att vikta betygen som ett ingenjörsmässigt sätt att få elever att välja språk, istället för att ta tag i problemet.

Det finns många som sett problemet med taktikläsning. Folkpartiet föreslog, mitt bland riktigt vettiga krav, att man borde minska valfriheten:

Ämnesblocken "valbara kurser" och "individuellt val" reduceras kraftigt på de studieförberedande programmen. Den tid som på det sättet frigörs avsätts i stället till mer tid för i första hand främmande språk, naturvetenskap, historia och i vissa fall idrott.

Men problemet är att det inte är orimligt att elever har valfrihet att läsa estetisk verksamhet, fotografi, eller programmering och ryska. Problemet är att alla betyg väger lika tungt när eleven söker vidare.

Regeringens tillträdesutredare ville begränsa användningen av betyg, och ge extrapoäng åt de elever som läst "meritämnen" som passade in på typen av utbildning som eleven valt. Problemet med den lösningen är bland mycket annat att det inte tar hänsyn till hur bra någon klarat meritämnena, och att den inte låter högskolorna ställa krav på att exv. en franskstuderande måste ha haft VG i Franska 3 på gymnasiet (något som skulle vara möjligt med Folkpartiets förslag).

Varför inte låta högskolorna välja? Gissningsvis känner de själva sina utbildningar ganska väl, och vet vilka ämnen som ska prioriteras i antagningen (om inte har HSV en ganska omfattande forskning om prognosvärden). En utbildning i teknisk fysik kan då gynna elever med bra betyg i vissa ämnen, medan kulturvetarlinjen premierar andra. Det gör att de kan ställa upp antagningskrav som talar om vad som krävs för att klara utbildningen. Och med allra största säkerhet kommer det vara få blivande studenter som tjänar på att välja taktikvälja kurser som "Mumsig mat i mysig miljö".

Se även:

JKL Blog: En märklig morot

Makt utan ansvar i skolan

ANSVAR Igår beslutades det (de facto) att Stockholms skolor ska få majoritet i skolornas styrelser. Det är ett av dessa förslag som kan låta tilltalande till en början, men det innehåller fler falluckor än man kan ana.

Det finns fler problem än risken för att en rektor bara på pappret låter eleverna vara med och bestämma, eller att de elever som väljs egentligen inte representerar elevkåren så väl (min ovetenskapliga erfarenhet är att striden om elevkårsposter kanske inte alltid engagerar så mycket). Det handlar om respekt för lärarna och ansvarsutkrävande.

Jan Björklund (fp), mediemässig som alltid, har en klar poäng i sin kommentar till förslaget:

- Ingen skulle komma på tanken att medicinska beslut ska fattas genom omröstning bland patienterna. Men när det gäller skolan verkar det som lärarnas professionella kunskaper kan kastas bort hur som helst.

Det är kanske lite hårdraget - som Björklund säger i en annan kommentar, bör elever faktiskt få inflytande över sin skolsituation - men i grund och botten stämmer det.

Som statsvetaren Lars Nord påpekar, finns det också legitimitetsproblem inbyggt i tanken om att elever får beslutsmakt i offentliga skolor, där politikerna delegerat ansvar till en (förhoppningsvis) duktig tjänsteman. Nords resonemang bör kanske inte dras till sin spets, men när det handlar om att påtvinga skolor - friskolor eller offentliga - ett styrelseskick som drar in korporativa intressen och gör ansvarsförhållandena mer otydliga, bör man vara försiktig.

Sammanblandningen av demokratiska val, korporativ elevkårsrepresentation och lärares ansvar kan kanske kan vara rolig att studera för oss statsvetarstudenter. Men det kan knappast vara den erfarenhet av demokrati som (s) i Stockholm vill ge.

Se även:

Rationalisten: Elevstyrning i Stockholms skolor

Upptagen

METAKOMMENTAR Har en del att göra, men kommer snart att återuppta bloggandet. Gissningvis på onsdag.

Staten säljer tandkräm II

APOTEKET Förra veckan misslyckades Apotekets försök att sätta rekord i längdkyssning. I ett pressmeddelande uttalar sig Apotekets informationsdirektör:

- Vi kom inte i närheten av att slå världsrekordet. Men under resans gång har vi nått ut med budskapet om vikten av att hålla munnen i trim

Samt, i politiskt intresserade kretsar, med budskapet att de medvetet närmar sig en marknad där konkurrensen hårdnar, som DN:s ledarredaktion avslöjat:

I ett annat internt material som DN tagit del av framgår varför apoteket satsat på just tandvård. Om hur marknaden för 'friska' tandvårdsprodukter är "mycket konkurrensutsatt" och om hur apoteket tappar marknadsandelar i kategorin tandkräm och tandborstar. Vd Stefan Carlsson använder alltså monopolets elfte timme till att med en jättekampanj roffa åt sig marknadsandelar på en marknad som egentligen inte har någonting med apotekets statliga uppdrag att göra.

Det var kanske ingen överraskning, efter deras tillkännagivande om en ny butikskedja, men det är värt att påminna om. För även om det är förståeligt att ledningen på Apoteket vill dra in pengar (till ägaren staten, eller för att subventionera statligt påkallad verksamhet), är det inte deras uppgift att ägna sig åt att driva vanlig affärsverksamhet. Berättigandet ligger på annat håll.

Westander PR rekommenderade, enligt DN, att Apoteket skulle medieträna fler. Det borde krävas många timmars utbildning för att förklara varför staten ska sälja tandkräm, när medborgarna inte får köpa huvudvärkstabletter på ICA.

Se även

bronenosets: Staten säljer tandkräm
bronenosets: Svår jämförelse (om erfarenheter av olika modeller för läkemedelsförsäljning)

Idrotten först

SPEL Strax efter att jag publicerat en text om spelmarknaden, hittar jag en syrlig artikel ur R & D, där Bosse Ringholm räknar där upp tre huvudargument för spelmonopolen. Han berättar också att ett ministerråd bett kommissionen att göra om en studie av spelmarknaden. Vilket ministerråd som gjort beställningen är ganska talande. Det handlar inte om näringsministrar med ansvar för konkurrensfrågor, eller folkhälsoministrar som ska tänka på beroendeaspekten.

- Vi var 20 idrottsministrar som var eniga om att ansvaret bör vara nationellt som beställde studien, sade Bosse Ringholm.

Drömvinsten

SPEL Att spel som det kritiserade "Drömvinsten" skulle leda till att förtroendet urholkas för spelpolitiken är nog att hoppas för mycket. Kritiken mot att staten inte sköter spelandet mer ansvarsfullt än marknaden, riskerar att tystna av samma anledning som man inte hör så upprörda röster om Jack Vegas-apparaterna (som verkligen strider mot tanken med den ansvarstagande spelpolitiken).

Det är inte så säkert att begränsningen av konkurrensen i sig gör så mycket mot spelberoendet (och de bortspelade tillgångar och stölder som det kan leda till i de mest extrema fallen) heller, som jag skrivit om tidigare:

Vid ett seminarium arrangerat av Folkhälsoinstitutet visades det nämligen att spelproblematiken inte lika lätt kan delas upp på samma sätt som vissa andra missbruksfrågor.
/ ... /
– Tidigare hade man teorin att en ökning av det totala spelandet också ledde till en samtidig ökning av spelproblemen. Den teorin verkade alltså inte hålla.

Att staten, som både ansvarsfullt ska reglera och få avkastning på Svenska spel AB, inte visar sig särskilt ansvarstagande gör inte att beroendeargumentet blir så mycket starkare. En artikel i FHI-tidningen Utblick folkhälsa sammanfattar situationen i rubriken "Staten har blivit spelberoende".

Men politiskt är förankringen och beroendeförhållandena nog alltför starka för att detta ska få några större konsekvenser. Hästsporten är nöjd med pengarna från ATG-monopolet, idrottsklubbarna är nöjda med Jack Vegas-pengarna. Och socialdemokraterna lär inte vilja se konkurrenter till A-lotteriet, som år 2002 inbringade ca 80 milj. kr till partikassan. Att man håller konkurrenterna utanför syntes tydligt när försöksverksamheter med internetspel skulle prövas - A-lotteriet fick tillstånd, medan Cancerfonden blev utan (om man ska tro f d finansministern (s) Kjell-Olof Feldt).

Det största hotet mot en rättvis spelmarknad är alltså det principiellt svagaste argumentet - att ATG ska få monopol på vadslagning för att de sköter hästsporten, är ungefär som om DN skulle få monopol på morgontidningar för att de tryckte på miljövänligt papper. Ändå gör det att aktörerna får ett starkt egenintresse i att behålla den rådande ordningen.

Så det är glädjande att en kombination av tryck från EU och internet förändrar det politiska landskapet. Jan Stenbeck tycks återigen få rätt i att "Technology triumphs over politics".

[via PJ Just nu]

Se även

bronenosets: Staten har blivit spelberoende
bronenosets: Dobbelsmedicin

...och studenterna då?

KVOTERING Efter segern i Uppsala-fallet talades det en del om de som sorterats bort på grund av föräldrarnas härkomst. Tidningen Gringo vänder på det hela, och frågar några elever om hur det känns att bli inkvoterad. Det känns tydligen inte så bra. Samtidigt avslöjar de vad Uppsala universitet egentligen frågat de sökande.

"Studenterna som inkvoterades vid Uppsala universitet fick genomgå tester som deras studiekamrater slapp. Frågorna handlade bland annat om gruppvåldtäkter, hedersmord och invandrares temperament.

Hur intervjuarna agerat kan ge upphov till frågor om hur de uppfattat vad universitetet vill uppnå. Det är mer än bara ett PR-problem.

Men det andra, mer svårlösta, problemet som artikeln beskriver är kanske ännu mer intressant. Det har anförts en del goda principargument mot kvotering (även om Ronald Dworkin skulle säga att just detta försvar bara håller mot en bakåtblickande/kompensatorisk särbehandling). I debatten har dock studenternas självbild, känslan av att ha kommit in på andra grunder än sina egna meriter, kommit att försummas. Tills Gringo-artikelns intervju med två av de trettio studenterna, då:

Studenterna tycker att den stor medieuppståndelsen kring kvoteringen har varit jobbig.
– Jag mår dåligt för det känns inte som om jag förtjänar en plats här, säger Sara och syftar på att tingsrätten i januari dömde Uppsala universitet för diskriminering då två studenter med högre betyg än de inkvoterade inte kom in på juristutbildningen.

Miriam berättar om den hårda konkurrensen på utbildningen. Om kurskamraterna skulle veta att hon är inkvoterad skulle de inte ta henne på allvar, menar hon.
– Jag säger att jag kom in på mina betyg annars skulle folk tycka att jag är mindre begåvad trots att jag vet att jag behövs inom det här yrket. Förresten känner jag bara till en student som öppet säger att han är inkvoterad. Folk pratar inte om det, säger Miriam och Sara instämmer.

Visst handlar det delvis om medieuppmärksamheten efter att tingsrätten sagt att Uppsala universitet diskriminerat också i lagens mening. Men det är också ett problem som alla kvoteringssituationer som den i Uppsala - som inte syftade till någon form av kompensation för ev. diskriminering i betygssättning etc - har att leva med. Till skillnad från en önskvärd uppsökande verksamhet, handlar det ju uttryckligen om att sätta ribban lägre för vissa med en viss bakgrund.

Principiellt är det kanske ointressant att diskutera hur studenterna uppfattar situationen. Men för den som blivit inkvoterad spelar det uppenbarligen roll. I slutet av Gringo-artikeln kan man läsa följande fotnot:

Namnen är fingerade eftersom de intervjuade inte vill vara"öppna" med att de är inkvoterade.

Se även
The Nation: And Justice for All
Uppsala universitet: Kommentar till domen
Gunnar Strömmer (i DN): DO beredd att tillåta etnisk diskriminering
DN-huvudledare (13/1): Att jaga mygg med brännbollsträ.

Strömmer (i Axess 1/05): Särbehandling stjälper minoritet.
Jag (i Liberal debatt 6-7/03): upprörande kvotering [du ska understundom diskriminera]

Grynet och Ulvskog

S Marita Ulvskog vill värva Grynet till (s) feministnätverk. På SVT:s hemsida hittar man inga reaktioner på nyheten. Däremot hittar man "Grynets lagar", som gör att man ifrågasätter hur väl hon passar hos Ulvskog:

LAG NUMMER 1: Lagom suger!
Det finns dom som tror att dom kan bestämma VAD som är lagom för en själv bara för att det passar dom! Till exempel vad som är en lagom stor tårtbit!
          ...
LAG NUMMER 3: TV är nyttigt!
Det kan ju inte vara fel att titta på TV eftersom man lär sig en massa vettiga saker!

Själva utspelet är lite komiskt, som LUFAB påpekat. Men det borde kännas betryggande för Gudrun Schyman. När (s) talar med Grynet, visar det ironiskt nog att de tar det schymanska hotet på största allvar.

Oppositionen större än borgerligheten

BEGREPP

BETYDELSE: om borgare ss. bildande on viss social klass, en "medelklass" mellan de högre stånden (ss. adel, officerare, högre ämbetsmän) o. de lägre (bondfolk o. kroppsarbetare).

(SAOB)

Oskar Lidåker har rätt när han (m a a en Expressen-artikel) påpekar att man inte borde kalla oppositionen för "borgerlig".

Se även

I Chydenius Fotspår: Sluta vara borgare

Rummel: Inför krigscensur

KMT Amerikanska mediers krigsrapportering är snedvriden och bör censureras, skriver professor RJ Rummel (ja, tyvärr är det den professor RJ Rummel).

"when the country is at war; and when in the long run ALL Americans are at risk from biological, chemical, and nuclear weapons terrorists and their state supporters might use against us; we cannot afford to have the media freely providing aid and comfort to the enemy. The stakes are too high.
                        / ... /
How far should this go? I would use the censorship of World War II as criteria. This would mean, for example, that news reports of secret commando operations in Iran, or the employment of a secret weapon, or . . . well, you get the idea."

Rummel anger en till synes ganska begränsad censur, men anger samtidigt "comfort to the enemy" som en av anledningarna till att censurera tidningar, TV-kanaler och radio. Det antyder hur lätt det kan vara att offra en grundläggande rättighet och en vakthund mot maktmissbruk, i den pågående kampen mot terrorismen. Om avslöjanden om missförhållanden likt de i Abu Ghraib-fängelset riskerar att reta upp irakier och göra dem till lätta rekryter för terrororganisationer, ska de då få tryckas?

Det är inte någon vild gissning att Rummel inte är så representativ för den amerikanska debatten (och hans blogpost är kanske mest intressant för oss som hört talas om honom genom hans forskning om folkmord). Men att grundläggande rättigheter alltför lättvindigt kan inskränkas i ett krigstillstånd är varken något nytt eller kontroversiellt. I en stor undersökning om amerikanska studenters inställning till pressfrihet uppgav bara varannan student att tidningar fritt skulle få trycka artiklar utan statlig förhandscensur.

Som tur är ger första tillägget till konstitutionen ett väldigt starkt skydd mot opinioner som dessa. Det gäller bara att påminna om att sådana garanter finns (studenterna var förvånansvärt okunniga). Och minnas att de är särskilt viktiga när mentalt krigstillstånd råder.

Se även

Rummel: Treason is treason (om Hearshs Iran-artikel)

One nation under God

SEKULARISM Hur djupt rotad i kristendomen är (det tämligen religiösa) USA:s konstitution? Inte särskilt, menar Brooke Allen i en intressant artikel i The Nation.

Though for public consumption the Founding Fathers identified themselves as Christians, they were, at least by today's standards, remarkably honest about their misgivings when it came to theological doctrine, and religion in general came very low on the list of their concerns and priorities--always excepting, that is, their determination to keep the new nation free from bondage to its rule.

Ulvskog bör be om ursäkt

MEDIA "Ulvskog borde be om ursäkt" lyder en av rubrikerna i dagens Journalisten [kort artikel på nätet]. Även om många läsare säkert uppfattar det som ren och cynisk taktik, ligger det en hel del i kritiken mot de bortförklaringar Ulvskog för fram:

- Om den stora borgerliga tidningen bestämmer sig för att endast granska fackliga personer med socialdemokratiska uppdrag då blir det de berättelserna vi möter i tidningarna. Bilden skulle bli annorlunda om man också granskade i andra delar av det politiska livet eller andra delar av samhällslivet, sade Ulvskog, som också hävdade att skälet till att granskningen gjordes var för att man "vill att det ska bli som i 1976 års val".

Problemet med resonemanget är att det inte bara är socialdemokrater som granskas (närmast i minnet ligger Skandia-affären, men det saknas inte andra exempel), och att maktmissbruk inom det ständiga regeringspartiet faktiskt har ett stort nyhetsvärde.

Ulvskog går inte till angrepp mot enstaka journalister, eller mot en ev. nyhetsvärdering som anpassas efter läsekretsens politiska intressen (det skulle vara svårt att angripa DN på den grunden). Hon fortsätter på sitt invanda tema om ideologisk styrning av medierna, och går faktiskt till generalangrepp mot journalisternas integritet.

Partisekreterare Jakobsson (fp) gör utspelet av taktiska skäl, men i sak är det svårt att säga att han har fel. Ulvskog borde be om ursäkt.

Se även

bronenosets: Medielogiken slår ägandet
obunden.se: "Medierna speglar inte opinionen, de skapar den".
Corren ledare: Konsten att skylla på medier
Olle Sahlström: Ta ansvar för arbetarrörelsen (en mer konstruktiv artikel)

Inspirationskällan Persson

DOKTORSHATTEN Efter dagens föredömligt torra DN-debattare om statsministerns hedersdoktorat, vill Örebro Universitet förklara fakta i målet. Men samtidigt som man reder ut missförstånd om hedersdoktorer, gör man det svårt att försvara sitt beslut:

En hedersdoktor utses oftast inte på grund av sina akademiska meriter. Det är snarare ett utnämnande av en person som anses kunna tillföra andra perspektiv till universitetets verksamheter.

Göran Perssons stöd lär förvisso ha varit en stor inspirationskälla för universitetet och ansvarige dekanus. Det sade han i pressmeddelandet när Persson blivit hedersdoktor.

- Göran Perssons helhjärtade stöd till vårt universitet har betytt fantastiskt mycket och varit en inspirationskälla i vårt arbete, säger Peter Wide, dekanus vid MNT-fakulteten.

Men motiveringen är tydlig kring vari inspirationen ligger:

Genom att utse Högskolan i Örebro till universitet 1999, visade statsminister Göran Persson prov på såväl mod som förutseende genom att förstå och stödja den potential och vitalitet som Örebro universitet representerar. Hans initiativ och beslut bär nu frukt i det unga universitetet för växande människor.

Som Ekot rapporterar finns det andra exempel på hur välgörare utsetts till hedersdoktorer, bland annat när en HHS-finansiär fick en doktorshatt. Akademiskt är det nog att jämställa - insatserna för forskningen är (ur universitetsperspektiv) liknande. Det är en förtjänstdebatt som nog kommer att överskuggas ganska snabbt.

För till skillnad från sponsringen av HHS, är beslutet att göra Örebro universitet till universitet något politiskt. Skillnaden är att byråkratin personligen belönar en nu aktiv politiker för hans agerande. Hedersdoktoratet är ett litet steg för Örebro universitet, men ett jättekliv från idealbilden av den självständigt myndighetsutövande byråkratin (men ska man vara förvånad?).

Se även

PJ Just nu: S i hatten
skaris: The emperor's new hat
Johan Norberg: It's the e-mail address, stupid
Utblick Svensson: Det servila samhället

Stark men inte nöjd

LO Byggnads i Dalarna vill avtala sig till fler kontrollfunktioner, skriver Byggnadsarbetaren:

För att undvika konflikter som den i Vaxholm, vill Byggnads i Dalarna teckna avtal med regionens kommuner, där de förbinder sig att lämna uppgifter om tilltänkta entreprenörer.

Om kommuner vill rapportera sådant, står det dem självklart fritt. Det sorgliga med förslaget är att det återigen visar hur myndighetsaktig självbild som ännu lever kvar hos den intresseorganisation som tidigare tvingat fram organisationsklausuler och agerat passpolis.

Se även

bronenosets: Svenska modellen i Europadomstolen?

Valkampanj och välfärd i otakt

VÄLFÄRD

"Contrary to many of my European colleagues I dare to say what is necessary. What people are demanding from us all over Europe is that we should invest more in the public sector. We are talking about a gradual raise in taxes. If you look around the corner, in five to 10 years we have to slowly increase the tax rates."

Pär Nuder uttalar sig i Financial Times.

"Det är också så att det knappast är samhällsekonomiskt realistiskt att framtida ökningar av välfärdsutgifterna ska kunna finansieras med stora skattehöjningar, även om det kan behöva göras vissa justeringar av skatterna."

Socialdemokraternas "Rådslag om Trygg och Rättvis välfärd"

[via DN]

Rökridåer från Chirac

TOBINSKATT Vid toppmötet i Davos har Jacques Chirac väckt förslaget om Tobinskatt. Det är inte bara en omöjlig idé; det kan dessutom motverka sitt syfte.

Väl använt kan bistånd (även statligt, som jag till skillnad från De Opresso Liber och ARI anser är berättigat) lyfta människor ur fattigdom. Tillsammans med frihandel (det viktigaste stöd västvärlden kan ge), kan det skapa förutsättningar för välfärd, och stödja demokratiseringsprocesser. Men frågan är om inte en Tobinskatt skulle göra mer skada än nytta.

Som Palmes gamle talskrivare Klas Eklund, numera höger-socialdemokratisk chefekonom på SEB, skrivit riskerar skatten att hämma valutaflöden, och destabilisera (inte stabilisera) världsekonomin. När kostnaderna för valutaflöden höjs, kan det dessutom påverka investeringarna så att fattiga länder drabbas. Som biståndspolitik är det ganska tveksamt.

Det är dessutom svårt att driva in skatten. Kenneth Heremele har fel när han säger att det är lika naturligt att tänka sig globala skatter som nationella - det finns ännu ingen världsstat. Att skatten är så svår att införa är nog dessutom skälet till att brittiska HIV/AIDS-aktivister är kritiska till Chiracs förslag.

Så vilka motiv kan då driva Chirac?

Ideologiskt sett är det inte orimligt att såväl konservativa som "den alternativa rörelsen" lockas av kritik mot spekulationen (måltavla för såväl konservativa småbonde-nostalgiker som socialister). Men Chirac inser nog att få människor skulle gynnas av att en så viktig fråga som HIV/AIDS-katastrofen blandas ihop med sådant.

Så frågan är om det inte faller tillbaka på politiska poänger. Att föra fram orealistiska löften om att "spekulanterna" ska betala är ett billigt sätt att bli populär i en diskussion om bistånd, utan att behöva bidra så mycket själv. Rökridåer, kort sagt.

Förhoppningsvis ser den franska opinionen igenom dem, och ställer krav på bistånd och en samordnad och kraftfull politik. För det behövs.

Se även
Attac

Fler aborter med Bush

ABORTRÄTT DPUSA berättar idag om "Women on Waves" som strider för aborträtten, och som följdaktligen kommit i strid med den konservativa Bush-administrationen. Det är dock värt att notera att aborttalen ökat sedan den tog över (efter en minskning under Clinton)

What may astonish many of the “moral values” voters who reelected President Bush last November is that, from 1992 to 2000 (coinciding with President Clinton’s eight years in office), abortions actually declined significantly, from 1.528 million to just over 1.1 million—the lowest rate since 1974.

En debatt om ev. samband mellan socioekonomiska faktorer och aborttal följde på detta inlägg i konservativa Chronicles Magazine. Siffrorna har fått mothugg från konservativa National Review, och man har mycket riktigt påpekat att faktorer utanför administrationens kontroll (såsom konjunkturer) kan spela in. Men Jesse Walkers länksamling (vid libertarianska Hit & Run) ger intryck av att National Review förlorade denna strid.

Det tycks inte bara vara moralistiska lagar som påverkar aborttalen. Kanske något för moralkonservativa väljare att fundera över.

[via Hit & Run, där debattlänkarna finns]

[edit: Skrev DPA, Det Progressiva Amerika, istället för DPUSA. Ändrat]

Engqvist och domarna

GRUNDLAGEN Till Ekot säger professor Olof Petersson att grundlagsutredningen tyvärr nog inte kommer ändra så mycket i grundlagens roll. Han har antagligen rätt. Gårdagens medialt försummade utspel från gammelsossen och grundlagsutredaren Lars Engqvist pekar dock i rätt riktning.

Engqvist menade nämligen att socialdemokraterna måste ompröva sin syn på domstolarna.

Antingen har vi en grundlag som är otroligt precis eller så har vi en grundlag där någon måste kunna tala om huruvida riksdagen kan fatta beslut i frågan. Det måste vara någon annan. Socialdemokraterna måste tänka igenom sin hållning därför det är en viktig fråga för de borgerliga

Även om det nog bara är en uppmaning till socialdemokrater att diskutera frågan, är det ett litet steg närmare den typ av kritik mot Sveriges "konstitutionella efterblivenhet" som Petersson & Westerståhl gett uttryck för:

Grundlagen har till uppgift att skapa stabila och välkända spelregler för den demokratiska processen. Samhället förändras så snabbt, att en grundlag aldrig kan hållas aktuell som detaljerad beskrivning.
                        / ... /
En konstitution bör i stället koncentreras till medborgarnas grundläggande rättigheter och de offentliga organens huvuduppgifter. Man måste lämna utrymme för en praxis som undan för undan fyller ut grundlagens allmänna bestämmelser. En levande författningsutveckling ger utrymme för en successiv förskjutning inom grundlagens ram.

Att denna praxis ska skapas i juridiska tolkningar, som Engqvist tycks se som en möjlighet, är inte helt okontroversiellt - jurister har ofta setts som borgerliga inom socialdemokratin. Som bekant menar Marx dessutom att det kapitalistiska samhället har en kapitalistisk stat, och att stärka domstolsväsendet är knappast något gammelsossar som Greider lär uppskatta.

Man kan dessutom ha praktiska invändningar när icke-politiker sätts att tolka lagen, även om man inte tror på historiematerialismen. Hur domarna i en författningsdomstol ska tillsättas, och hur författningen ska se ut är inte en helt lätt fråga.

Men det vore sorgligt om Sverige ska fortsätta ha en grundlag som beskriver politiska institutioner istället för att sätta ramarna för politiken, och vara en respekterad garant för medborgarnas rättigheter. Som Petersson säger, ses den som vill åberopa grundlagsstadgade rättigheter ofta som en rättshaverist. Och i och för sig kan svenska lagar prövas mot Europakonventionen, men på svensk nivå är det rådgivande lagrådet det närmaste man kommer konstitutionell granskning. Nu senast struntade Riksdagen i rådets varningar om inskränkningar i demonstrationsfriheten, när den drev igenom maskeringsförbudet.

Det är en situation som bör ändras. Lars Engqvist signalerade att socialdemokraterna var tvungna att ta i frågan. Kanske nästnästnästa grundlagsutredning kan ta steget fullt ut.

Se även
Kommenterat: En hemsida för Grundlagsutredningen

Restaurangfacket och gatuvåldet

GATUVÅLD I Sverige sker 2/3 av allt gatuvåld, till stor del fylleslagsmål, inom en 5m-radie från krogen. Så det ligger en viss cynism i att Hotell- och restaurangfacket kräver en halvering av spritskatten just där.

Det är förvisso bra att människor dricker i en (hyfsat) kontrollerad miljö, om det innebär att ett mer okontrollerat drickande hemma minskar. Ur polisiär och trygghetsmässig synvinkel lär en halvering av alkoholskatterna på krogarna dock vara ganska en ganska sorglig historia. Frågan är dessutom hur mycket en prissänkning för krogbesökarna gör för drickandet i hemmet (hurpass utbytbara produkterna är). Så frågan är vilken alkoholpolitisk logik som kan ligga bakom ett sådant förslag.

Varken HRF eller arbetsgivarparten SHR (som kräver lägre alkoholskatter överlag, av näringspolitiska skäl) kan klandras för att de försöker gynna sina medlemmar. Men det ligger en viss cynism i att hävda att det är bra alkoholpolitik att göra fyllan mycket billigare på de ställen där det mesta gatuvåldet uppstår.

Seymour Hersh (tm)

JOURNALISTIK Bush-administrationen centraliserar makten, avskedar oliktänkande, och planerar en invasion. Skulle en okänd frilansjournalist kunna skriva sådant utifrån anonyma källor med trovärdigheten i behåll?

Visserligen var det inte helt oväntat med ett avslöjande kring Iran. Det var inget direkt överraskande att USA undersökte och lade upp planer för en av "onskans axelmakter". Bekräftar The New Yorker sådant, får det oundvikligen stort genomslag.

Men frågan är om den skulle bli så trovärdigt utan kvalitetsstämpeln "Seymour Hersh" (mannen som var först med avslöjandet av Abu Ghraib-skandalen). Precis som även kritiska tidningsläsare kan tro Anna Politkovskaja när hon säger att hon hindrats från att rapportera från Beslan, säger varumärket Seymour Hersh att de inte lättvindigt kan vifta bort en artikel om amerikanska invasionsplaner, även om den i stort bygger på uttalanden från anonyma ex-militärer och ex-spioner. Värdet av den typen av trovärdighet kan nog vara tilltagande, när tjänstemäns och andra källors uttalanden styrs upp och blir alltmer tillrättalagda (som skett i England under Blair/Campbell), och när behovet att lätt kunna sortera och värdera medieinformation ökar.

Det var inte bara tidningens trovärdighet som gjorde att artikeln togs på allvar. Seymour Hersh borde ringa PRV.

Se även
Varumärkesjournalister
Alicio i underlandet

Reklamförbudet som chicken-race

STATSMAKT Om inte samtalen med industrin går bättre, kan EU-kommissionen föreslå ett förbud mot mat-annonser riktade mot barn. Effekterna av ett förbud tros vara små (som jag skrev om när FHI föreslog liknande lagar), men effekten av hotet kan ändå vara tydligt.

Förslaget är säkert allvarligt menat, i den meningen att kommissionären säkert kan investera sitt politiska kapital i att försöka driva igenom en lag - föreslå lagstiftning, lobba mot parlamentet, och försöka driva förslaget genom ett ministerråd med deltagare som lyssnar noggrannt till hemmaopinionen, branschen och fackföreningarna (den beslutsordning som krävs för att "EU" ska stifta en lag).

Men gissningsvis handlar det om att pressa livsmedelsindustrin i samtalen om att frivilligt ta ansvar i marknadsföring och information. Sådana hot kan ge resultat. Det paradoxala, och lite sorgliga, är att den som verkligen vågar agera - införa reklamförbud eller kvotering, gå i krig, eller göra andra oönskade saker - ofta kan slippa göra det. Lite av en chicken-race-situation, där den som aldrig viker av alltid kommer ha rädda motståndare.

Den aktuella kommissionären har nog mindre att förlora på att köra på utan att vika av, än industrin har. Det är inte helt otroligt att hotet om förbud, om det uttalats med tillräckligt allvar i rösten (eller en tillräckligt galen glimt i ögat) kan få större effekter än ett formellt ingrepp skulle ha fått.

Vägen till Träldom - the movie

FILM Förra året var det 60 år sedan publiceringen av F A von Hayeks "The Road to Serfdom", en bok som lär ha inspirerat såväl Thatcher som Tingsten. Nu kommer den drastiska stumfilmsversionen.

Det är Vlad Tarko som tonsatt The Road to Serfdom in Cartoons. Resultatet är drastiskt, och ger känslan av klassisk propagandafilm.

Bokens (och filmens) pessimism kring blandekonomier är kanske lätt överdriven - Sverige har trots allt inga Gulag än, den stora offentliga sektorn till trots. Men i stort tycks boken visa på en tänkvärd tankegång om sambandet mellan ekonomisk och politisk frihet. Med tanke på att boken lär ha fått Herbert Tingsten att överge socialdemokratin, kanske man borde läsa den någon gång.

[via Mises Economics Blog]

Se även
Peter Stein - Att läsa Hayek.

Lysenkoism

VETENSKAP Vissa tolkar befogad kritik av darwinismen som stöd för religiösa fantasier (såsom "intelligent design"). I en krönika i Yelah man nu läsa ett ideologiskt försvar för Lamarcks grundligt motbevisade teorier om nedärvning av egenskaper.

Lamarckismen hade aldrig kunnat ge rasbiologin eller nazismen samma inspiration som darwinismen gjort. Darwinismen är oavsett dess vetenskapliga värde ett sätt att se på människans och livets utveckling som rättfärdigar det dominerande.

Därför gläds krönikören åt en ny studie, som enligt honom visar på resultat som ställer den ideologiskt felaktiga darwinismen på huvudet.

Svaret, från en forskare vid Lunds universitet, är något som fler studenter (inte minst blivande statsvetare) och debattörer bör läsa.

Jag har också personligen svårt för att se hur man ideologiskt kan ha invändningar mot att verkligheten är beskaffad på ett visst sätt. Att det naturliga urvalet existerar och är en viktig förändringskraft i naturen är inte mer ideologiskt frånstötande för mig än att min frihet att röra mig på jorden begränsas av gravitationskraften.

Medielogiken slår ägandet

KULTURLEDARSIDOR Skyll inte på kungen, det är kapitalisternas fel. I DN Kultur (ej på nätet) härleder Ulrika Kärnborg den rasande kritikstormen mot regeringen till tidningsägandet:

Vad Ulvskog förmodligen vill - eller i alla fall borde - tala om är mediernas roll. Vad man har sett i katastrofens efterdyningar är faktiskt ett unikt exempel på samspel mellan oppositionen och pressen. Under sin tid som kontroversiell kulturminister brukade Ulvskog prata om ägarkoncentrationen, det där lilla ordet som nästan blivit ett mantra för kulturvänstern. I dagarna har vi fått erfara att den finns och fungerar. Sällan har man sett vilken politisk slagkraft den borgerliga pressen har när vi journalister som jobbar för den går samman och slår åt samma håll: Avgå Persson! Det är i sig som en väldig flodvåg som sveper alla invändningar med sig.

Efter denna lilla tsunamiliknelse använder Kärnborg resten av sin tvåspaltare i landets största morgontidning till att irriteras över "vad som händer med demokratin när opinionsbildningen inte längre fungerar."

C-G Bernadotte begick ett klart övertramp när han uttalade kritiken mot regeringen. Men i sak har han rätt, och han satte ord på vad många tänkte. Med sitt uttalande gav han mer bränsle åt mediedrevet mot regeringen - Expressen, DN, SvD, Aftonbladet, alla tog fasta på regeringens misslyckanden, och sprang åt samma håll. Regeringen Persson har å sin sida, som Henrik Brors påpekat, misslyckats med att hantera denna situation (innan Ulvskog-tricket). När medierna letar syndabockar, lyckades statsministerns "jag visste inget"-uttalanden göra det oemotståndligt att skriva artiklar som Här är alla nyheterna du missade, Persson! (s-märkta Aftonbladet).

En rimlig slutsats vore därför att situationen och hanteringen av densamma gjorde det logiskt i att fortsätta drevet, söka peka ut skyldiga i regeringen, och därmed spela dagens opposition i händerna. DN-ledarskribenten Hanne Kjöller varnade redan för några veckor sedan för de risker - överdrifter och politiskt poängplockande från borgerligt håll - som detta medför. Det är en slutsats som passar den nuvarande situationen långt bättre än Kärnborgs "mantra för kulturvänstern".

Hennes slutsats om en borgerlig opinionsdominans är dock en som skulle kännas naturlig på vissa ledarsidor. Intressant nog var det inte Dalademokraten som publicerade hennes kommentar. Det var sveriges största borgerliga tidning.

Och ändå rör hon sig

SEKULARISM En domare i Georgia har beslutat att kreationistiska stickers måste tas bort från skolböckerna i Cobb County. Domen innebär ett bakslag för de kreationister som ganska framgångsrikt arbetat för att underminera darwinismen genom att understryka att den bara är en teori.

I ett av de snare numren av Economist finns det en intressant artikel [pwd] om olika religioners förhållande till sina heliga skrifter, som ger lite vägledning till hur kreationismen kunnat växa sig så stark:

For the 70m or 80m people in the United States who call themselves evangelicals, the Bible is “the inspired, the only infallible, authoritative word of God”, according to a definition by America's National Association of Evangelicals.
          ...
One product of such intellectual contortions is “creation science” and an insistence on the literal truth of the proposition that God took seven days to create the world, with the evidence from fossils as a kind of decorative, but confusing, extra. Even wackier, from the secular viewpoint, is America's “biblical astronomy” movement which insists, under the guidance of a Dutch-born astrophysicist, Gerardus Bouw, that the sun goes round the Earth.

Och ändå rör hon sig.

Tur att det finns domare som upprätthåller de sekulära republikanska idealen.

Den ena handen...

HÖGSKOLEPROVET Efter att ha försvarat kvotering, kritiserar SFS-ordföranden högskoleprovet för att missgynna invandrare genom sitt fokus på språk. Helt rätt. Ironiskt nog kan hans typ av kvottänkande bära en del av skulden till detta.

Det känns inte så konstigt att svenskspråkiga människor (och blivande samhällsvetare) gynnas av Högskoleprovets utformning, om man ser till balansen mellan provets delar. Ren ordkunskap kan ge nästan lika många poäng som statistiktolkning och logik.

Intressant nog ser HSV rättviseskäl för att understryka detta ännu mer.

I rapporten föreslås en förändring i balansen mellan analytiska och verbala uppgifter för att komma till rätta med de könsrelaterade skillnaderna i prestationerna på provet. Även införande av s.k. produktiva delprov, t.ex. skrivprov, föreslås.

Referat i antagningsutredningen, s59.

Indirekt ställer man alltså kvinnor mot invandrare. Rob Peter to pay Paul, när det intressanta borde vara om provet passar utbildningens krav - att den som lyckas på provet också har en god chans att lyckas i utbildningen. Även om det knappast är lika allvarligt som positiv särbehandling (det finns trots allt större skillnader inom sökandegrupperna än mellan dem), är feltänkt och onödigt.

Ett större fokus på utbildningen utesluter inte en granskning utifrån genus-, etnicitets- och klassperspektiv. Exempelvis har HSV påpekat att reglerna för omprov både missgynnar sökande från studieovana miljöer (akademikerbarn gör oftare om provet tills de får önskat resultat), och försämrar prognosmöjligheterna. Andra faktorer som skulle göra provet mer neutralt, utan att nödvändigtvis försämra prognosmöjligheterna, är att se över uppgiftstyperna och de ämnesområden som uppgifterna handlar om (vilket påverkat kvinnors resultat).

En klok anti-diskrimineringslinje från SFS-ordföranden vore att kräva att man gav upp tanken på ett test för allmän studentkompetens, styckade upp dagens HP i flera prov - ett som testar lämplighet för sam-utbildningar, ett för ingenjörsutbildningar etc - och satte fokus på provet som prognosverktyg.

Alltså: Jämlikhet i (prov-)möjligheter, inte i utfall. Frågan är om han skulle gå med på det.

Engelsk livegenskap

IMMIGRATION I måndagens Guardian gör Felicity Lawrence en djupdykning i en svart ekonomi där lagarna tvingar in människor i en laglös värld.

Both Chinese workers and the Bulgarian said that they had heard of other workers being beaten by Mr Bespaly's bodyguards when they complained about their wages not being paid in full. "Anatoly made deductions from wages. Sometimes people refused to take it. On one occasion, an Iraqi worker got very upset and started to argue with Anatoly. Anatoly got four or five Russian men to beat him up," one Chinese worker said.

Och arbetar man illegalt i ett land där det råder hotfulla stämningar mot asylsökande och vissa invandrare, är man inte den första att gå till polisen.

Sorgligt nog beskriver artikeln bara den illegala arbetskraftens utsatthet, men glider förbi orsakerna. I inledningen antyder man t o m något bra om EU-fientliga UKIP som försöker "hold back the tide" - underförstått: mer Fästning Europa ger mindre utnyttjande (det bör kanske sägas att man i brittisk debatt ser EU som något som släpper in alltför många asylsökande i England). Och står EU, med dess förment luftiga gränser för halva problemet, står Anatolij och hans likar, smugglarna, och några giriga kapitalister för resten.

I ett gammalt nummer av arena förklarade Per Wirtén varför hela den tankegången är fel. Rikedomen som lockar arbetskraft från fattiga länder finns kvar oavsett regler. Men stängda gränser trycker ned den invandrade arbetskraften under jorden, ned i en svart ekonomi.

Wirtén hänvisar till siffror från The Economist, och för den slutsats som Guardian tyvärr missar, kan man vända sig till tidningens bittra konstaterande [pwd] om det verkliga problemet:

Yet the middlemen are not the fundamental cause of the tragedy. The Chinese cockle-pickers [som upptäcktes efter att de drunknat, min anm.] were, in the end, victims of the British determination to keep people out of their labour market. The reason why poor people from developing countries pay huge sums to get to Britain is that laws prevent them from getting in through the normal channels. If they could just buy a plane ticket, they would; and then they wouldn't end up in hock to “snakeheads”, working for slave-rates to pay off those debts.

Lite hårdraget, kanske. Men i grund och botten sant - problemet löses inte genom att man bara bestraffar de som för tillfället hållit arbetskraft som livegen (i väntan på att de betalar av resan och det falska passet). En sanning som lätt kommer bort när man, som journalisten, väljer att bara fördöma smugglare och oseriösa arbetsgivare.

Ändamålsglidning och Eriksson-Leijonhufvud

INTEGRITET Idag skriver Patrick på Är isen hal? Sanda att han funderar på att träda ut ur PKU-registret, med anledning av den nya undantagslagen för identifiering.

Jag ser nog snart ingen möjlighet annat än att träda ur PKU-biobanken för jag tycker det är fel att skapa ett register med en enda premiss, som är väldigt bra - att finna svåra sjukdomar och göra insatser på ett tidigt stadium - men sedan frångå den helt och hållet.

Risken för att uppgifter som lagrats för ett gott syfte börjar användas för ett helt annat, är överhängande. Intressant nog är det en fördel, om man ska tro Björn Eriksson och Madeleine Leijonhufvuds argumentation på gårdagens DN Debatt:

Undantagslagar blir ibland nödvändiga. Men det är inte en önskvärd ordning. Låt oss därför snabbt få i gång arbetet med att bygga upp det identifieringsregister vi så uppenbart behöver.

Hade vi bara haft ett identifieringsregister för att hitta grova brottslingar, skulle vi alltså kunna identifiera dödade i tsunamikatastrofen. Personligen tycker jag att det sistnämnda är ett väldigt gott syfte.

Men debattörer som Eriksson och Leijonhufvud, som nu påpekar att identifieringen passar in i deras tidigare argumentation för ett DNA-register (för brottsbekämpning), understryker varför man bör avstå. Ett register innebär i grund och botten en kontrollmakt. Och det Leijonhufvud och Eriksson visar är att gränserna för dess användningsområde ständigt kan förflyttas.

Mer om PKU-registret, bland annat hos
I Chydenius fotspår
Dick Erixon
Lagergren
Lars Olofsson
Ingvar Svensson, riksdagsledamot (kd)

Mer om DNA-registerdebatten, bland annat hos:
Carinas blog
Är isen hal...
PJ Just Nu
Kommenterat del ett (och del två)

Framtidens tidningar - viewspapers?

JOURNALISTIK Mindre fokus på nyheter, men desto mer analyser och nyhetskommentarer är tidningarnas framtid, menar The Independents redaktör. Det låter inte helt orimligt, men är också något som ställer höga krav på tidningarna.

Simon Kelner, editor of the Independent, later replied that news remained the backbone of the publication but newspapers are no longer the primary source for breaking stories and must adapt accordingly.

Det ligger nog mycket i det han säger - de enskilda medierna måste tillföra något. Analyser och kommentarer vinner större insteg även i Sverige. Utrikeskorrespondenter försöker ofta sammanfatta och analysera en hel debatt i en artikel, politiska reportrar vill analysera och belysa, och som radiolyssnare får jag intrycket av att P1 allt oftare ber en studioreporter sammanfatta skeenden (t.ex. Jaldung-rättegången eller budgetförhandlingarna). Precis som BBC gör i sina längre nyhetssändningar frågar programledaren ut en "correspondent", istället för att lita helt på traditionella nyhetsinslag. Det ställer höga krav på journalisten, men väl utfört kan det sätta in nyheter i sitt sammanhang.

Men jag misstänker att Guardian och Independent menar mycket mer när de talar om "viewspapers". Det låter mer som tyckande (modell Godmorgon världens debattpanel) än en värderande analys, som trots allt har höga opartiskhetskrav. Risken är då att man går ännu mer mot en brittisk modell, där vissa av nyhetsartiklarna (ur t.ex. The Economist eller The Guardian) mycket väl kunde passa på ledarplats.

Och om gränsen mellan tyckande och nyhetstext raseras, riskerar en del av tidningens förtroende att dras med i fallet.

[via editorsweblog.org]

Mindre klassresor i USA

JÄMLIKHET Den sociala rörligheten i USA har minskat, enligt senaste numret av The Economist. Allt färre gör klassresor, och sambandet mellan den lön en pappa har, och den hans son får, är större än i t.ex. Kanada och Sverige.

The Economist framhåller utbildningen som nyckeln till ett liberalt samhälle där människor kan lyckas oavsett bakgrund. Och där tycks inte USA lyckas helt väl.

The education system is increasingly stratified by social class, and poor children have a double disadvantage. They attend schools with fewer resources than those of their richer contemporaries (school finances are largely determined by local property taxes). And they have to deal with the legacy of what Michael Barone, a conservative commentator, has labelled “soft America”. Soft America is allergic to introducing accountability and measurement in education, particularly if it takes the form of merit pay for successful teachers or rewards for outstanding pupils. Dumbed-down schools are particularly harmful to poor children, who are unlikely to be able to compensate for them at home.

Att ge de mest utsatta chansen att komma upp sig handlar alltså mycket om en fungerande skola för alla, och att uppmuntra bra prestationer. Låter folkpartistiskt.

Få förbund, men goda

FACKFÖRENINGAR Fackförbunden kan bli färre i framtiden, skriver DN idag. Bland annat handlar det om ett sammangående IF-Metall, en sammanslagning som kan få efterverkningar i de svenska valrörelserna.

Som jag skrivit om tidigare, vinner tjänstemannafacken mark på bekostnad av traditionella LO-fack. Med tanke på att TCO i förra valet pragmatiskt kunde ta tillvara sina medlemmars intressen och samarbeta med den borgerliga vänstern om familjepolitiken, kan denna förskjutning innebära ett litet steg mot mer rättvisa fackförbund, och mindre skeva valrörelser.

Uppdatering: DI hade en tidig artikel om det.

Inte bara Systembolaget

ALKOHOL Krogarnas roll i det alkoholrelaterade våldet och missbruket glöms ofta bort. Att England kommer tillåta dygnetrunt-krogar kan innebära stora skador och kostnader, rapporterar BBC. Såväl läkare som en f d polischef är kritiska.

I Sverige talar man om Systembolaget och utlandet - säljer systemet 49% av alkoholen, förväntas resterande 51% av alkoholen komma utomlands ifrån. Det gör den inte.

Ca 20% av alkoholförsäljningen regleras av vanliga kommunpolitiker, med blandat resultat. De försäljare som missköter borde straffas, och utskänkningstillstånd får - även om de ska delas ut till alla kvalificerade sökande - inte bli del av näringspolitiken. Tyvärr är inte alltid som det ser ut så.

Om den fria rörligheten minskar alkoholpolitikens räckvidd, blir det desto viktigare att se till att dessa regleringar fungerar, så att krogslagsmål och missbruk kan hållas vid ett minimum.

Avskaffa arvsskatten 2005

BESKATTNING I dagens SvD föreslås det att man borde avskaffa arvsskatten retroaktivt, av hänsyn till offren i sydasien. Samma tanke har väckts tidigare, av riksdagsledamoten Per Landgren (kd).

- Det blir absurt om staten genom en arvsskatt som om några dagar slopas berikar sig på katastrofens offer

Det låter ganska osympatiskt att staten skulle berika sig på offren för en fruktansvärd naturkatastrof. Men att säga att staten "berikar sig" låter lite väl aktivt. Nästan som om regeringen kunnat styra eller förutse omständigheterna.

Det skulle ingen regering kunnat. Hur hade det låtit om katastrofen skedde den 19/10, dagen innan Landgrens beslut skulle börja gälla? Det hade också spätt på de efterlevandes känsla av utsatthet och att ha blivit orättvist behandlade (särskilt om någon gick ut i tidningarna och uppmärksammade dem på det).

Det ett retroaktivt avskaffande gäller är alltså om man vill hjälpa dessa dödsbon (och uppskattningsvis dryga 24000 andra, baserat på förra årets statistik) genom att befria dem från förväntade skatter. En åtgärd med alternativkostnad på ca 1 miljard kronor (enligt DN) som lyfter en liten sten från de efterlevandes börda.

Det var rätt att avskaffa arvsskatten, på grund av dess orättvisa och kontraproduktiva utfall (inte för att det skulle vara mer fel att beskatta pengar som någon råkat få i arv, än pengar någon tjänat ihop). Det borde ha skett tidigare, och gärna med omedelbar verkan.

Men att i dagsläget kräva retroaktiva ändringar som inte går igenom - i princip säga "vad var det vi sade" - och hoppas på att en ilska växer och kanaliseras mot regeringen hjälper nog inte de katastrofoffer som nu flygs hem.

Bättre isåfall att se till att katastrofoffren får den hjälp och det stöd de så väl behöver, och se till att regeringens vilseledande inte står okritiserat.

Ehrenberg ger ut veckotidning

PRESSTÖD Vad är skillnaden mellan en webtidning och en veckotidning med samma innehåll? I fallet ETC kan det vara "minst 2 miljoner kronor". Eftersom presstödet inte är teknikneutralt börjar Johan Ehrenberg nu ge ut en veckotidning.

Kritiken mot att presstödet bara gäller tryckta tidningar blir något för presstödsutredningen att ta upp. Det är dock inte det största problemet de har att hantera. Enligt statliga Konkurrensverket innebär nämligen dagens presstöd för dagstidningar (drifts- och distributionsstöd) ett hinder för nya tidningar, utan att hindra tidningssammanslagningar och öka mediemångfalden.

Nypremiär för Potemkin

FILM Pansarkryssaren Potemkin (Potjomkin) har (ocensurerad) nypremiär snart. Den läsare som undrat vad namnet på min blog - броненосец (bronenosets) - betyder, kan få en ledtråd av filmens namn. På originalspråk heter den Броненосец Потёмкин.

Livstid för terror-misstänkta förbereds

KMT Washington Post rapporterar att Bush-administrationen förbereder evighetsförvaring av Guantanamo bay-fångar. Bland annat föreslår försvarsdepartementet ett fängelse för de fångar vars skuld inte förväntas kunna bevisas.

As part of a solution, the Defense Department, which holds 500 prisoners at Guantanamo Bay, plans to ask Congress for $25 million to build a 200-bed prison to hold detainees who are unlikely to ever go through a military tribunal for lack of evidence, according to defense officials.

Det talas även, från CIA-håll, om att institutionalisera behandlingen av de s k spökfångarna.

Samtidigt finns det ljuspunkter. Den vida definition av tortyr som den föreslagna som ofta ges del av skulden för behandlingen på Guantanamo och i Abu Ghraib, avskaffas. Istället presenteras en vidare definition av tortyr som ersätter den gamla i sin helhet. PM:et inleds förtroendeingivande (och riktigt):

Torture is abhorrent both to American law and values and to international norms.

Ironiskt nog föreslås mannen som delvis bar ansvaret för den gamla tortyrdefinitionen, Alberto R Gonzales, nu som ny justitieminister. Som DN skriver i dagens huvudledare finns det en konflikt mellan effektivitet och rättsstatens värden i kampen mot terrorismen. Och i utnämnningspolitiken (liksom i den svenska utvisningspolitiken) tycks effektiviteten prioriteras framför rättssäkerheten.

Men, som DN också påpekar, finns det en poäng i att inte tillåta det rättsliga undantagstillståndet att utvidgas alltför mycket.

Ty det som vi försvarar mot den internationella terrorismen är inte det västerländska kulturarvet, den fria marknadsekonomin eller faktiskt ens den politiska demokratin som sådan. Utan just idén att medborgarna besitter grundläggande fri- och rättigheter som inte får kränkas, och att statens yttersta uppgift är att upprätthålla och försvara dessa rättigheter.
Att slå vakt om denna idé är inte att vara eftergiven mot terrorism. Utan tvärtom att sätta hårt mot hårt: detta är vårt fundament, som vi håller för sant oavsett vilka gudar vi dyrkar eller inte dyrkar.

[tortyrnyheten via Hit & Run]

Mördande tystnad

KATASTROFER Militärdiktaturen Burma har inte bett om utländsk katastrofhjälp efter tsunamierna, men hjälpbehovet tros vara enormt, rapporterar TT. Riktigt hur många som kan ha dött vet man inte. Inte bara för att det alltid är svårt att få tag på siffor - regimen tillåter inte fri press och fri informationsspridning.

Det finns de som hävdar att demokrati och pressfrihet är en lyx som är underordnat t.ex. sjukvård. Exemplet Burma, och den absurda humanitära situationen där borde kunna få dem på andra tankar.

För Sverige, i tiden

MONARKI Idag sade Carl-Gustaf Bernadotte något klokt. Det handlade inte om besöket i diktaturen Brunei (det nämndes inte alls), utan om EU. I sitt årliga jultal betonade han att EU alltsedan början varit ett viktigt fredsprojekt, och sade att vi alltför ofta glömmer bort det. Sant. Men rimmar uttalandet med den apolitiske statschefen som representerar hela folket? Dessvärre har ju den svenska debatten lite kört fast i ja vs nej till EU.

Som jag skrev i Liberala ungdomsförbundets tidning liebling (s9):

Föga förvånande är inte millennieskiftets 10:e viktigaste opinionsbildare helt opolitisk.

Schlaug och skulddebatten

SKULD På ETC.se skriver Birger Schlaug (av alla människor) om tanken på mäns kollektiva skuld för våld och diskriminering mot kvinnor. Och det på ett ganska bra sätt.

Män (och kvinnor) borde ta en jävla massa kollektivt ansvar för att se till att den strukturella diskrimineringen av kvinnor upphör. Men det är en artskillnad på kollektivt ansvar och kollektiv skuld.

Schlaug gör rätt i att retoriskt dra en tydlig linje mellan ansvar (för att t.ex. förhindra brott) och skuld (till brottet). Den som blandar samman ansvar och skuld i det fallet måste också i rimlighetens namn säga att en poliskommissarie i Skåne bär skuld, ja är medansvarig för varje snatteri i Norrland. Ansvaret att förhindra brott finns där och brottet begås utan att kommissarien ingriper. Det finns inget sätt att friskriva sig.

Debatten:
"Fel att skuldbelägga alla män" (Schlaugs krönika i ETC 7/04)
Schlaug ser inte det manliga våldet (Per Wagn svarar)
Stackars Birger (Lasse Olofssons lätt parodiska insändare)
"Det är lugnt Lasse" (Schlaug svarar Olofsson)

Svenska modellen i Europadomstolen?

FÖRENINGSRÄTT För tre år sedan fastslog AD att arbetsgivaren fick göra avdrag från löner för att betala Byggnads för lönegranskning - även om de anställda inte var med i Byggnads. Det resonemanget värderas nu av Europadomstolen, rapporterar tidningen Lag & Avtal.

Domstolen kräver den svenska regeringen på en förklaring till varför granskningsarvodena ska tillåtas. Principiellt tycks fallet handla om huruvida den svenska modellen, stödd på kollektivavtal som de facto binder även icke-medlemmar, strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Denna inkorporerades i svensk lag 1994, och har använts för att fälla vissa avtal för MR-brott.

Det kan bli en riktigt intressant dom från Europadomstolen (ej att förväxla med EG-domstolen). Med så hög grad av fackanslutning som i Sverige (uppemot 80%) kan man kanske vidmakthålla en stor del av de lag-lika inslagen i avtalsmodellen även vid en fällande dom. Men det förändrar sannolikt grunden för systemet.

Risken att domen blir för snäv och mest bara behandlar det enskilda fallet finns självklart. Så oavsett hur det går, kan man bara hoppas att domen blir en stabil principiell grund som Riksdagen kan bygga vidare på.

Mjuk makt och Pokemon

MJUK MAKT Mangatrenden och bilden av Japan kan ha större inflytande än man först tänker sig, om man ska tro en japansk tankesmedja. De råder Japans premiärminister att se landets kulturella inflytande (och då inte bara serierna) som en faktor för att stärka dess ställning i världen.

Deras förslag tycks mycket handla om kulturpromotion av franskt snitt, dolt bakom säkerhetspolitisk retorik. Men inte bara. De har nog en poäng när de talar om kulturellt inflytande och mjuk makt. Som uttryckets upphovsmann Joseph Nye formulerade det i en klok kolumn om Irak:

Soft power is the ability to get what one wants by attracting others rather than threatening or paying them. It is based on culture, political ideals, and policies. When you persuade others to want what you want, you do not have to spend as much on sticks and carrots to move them in your direction.

Att lova vad andra ska hålla

SJÄLVSTYRE

- Hokus pokus, nu trollar jag fram en läsebok!
- Åh nej, så tokigt! Det blev ju en rondell.

Läromedelsförläggarnas PR-bok Lisa och kommunalrådet borde stämma till eftertanke (även om dess slutsats är problematisk). I boken lovar statsministern pengar till läromedel, men kommunalrådet som ska stå för de där pengarna satsar bara på andra saker hela tiden. Läseboken blir en rondell, matteboken en utredning. Trots att statsministern lovat.

I en centralstat som Sverige går det inte att undvika sådana löften. Men om man (åtminstone till orden) uppskattar det kommunala självstyret kan man försöka.

I gårdagens delbetänkande "Hållbara laster - Konsumtion för en ljusare framtid" ingick ett förslag om att 25% av all mat på sjukhus och skolor ska vara ekologiskt certifierad till 2010. Det förväntas förvisso ge extrakostnader. Men inte för staten. Som utredaren säger:

För att kostnaden ska gå ner måste stat, kommun och landsting ta ett ansvar

Det är sant. För vem får ta ansvar för statens löften, om staten varken har ansvar för skola eller sjukvård?

Schymans mandat

SCHYMAN

Är man invald för ett parti ska man lämna alla förtroendeuppdrag när man lämnar partiet.

Formellt sett är det som Lars Ohly säger fel. Riksdagsmandat är personliga (vilket understryks av Schymans 10 000 personvalskryss). Privatmoraliskt är frågan om inte partiet har Schymans politik att tacka för alldeles för många mandat för att kunna säga sådana saker.

Själv motiverar Schyman det hela på ett luddigare sätt. Hon representerar de feministiska väljare som svikits av alla partier, menar hon. Det är onekligen ett ganska snyggt sätt att stödja partilojalitet modell Vänsterpartiet, samtidigt som man bryter med partilojalitet modell Vänsterpartiet.

Men denna användning av folkviljan, det imperativa mandatet, är märklig. Det är väldigt svårt att tala om att representera den feministiska opinionen, i och med att den (i den mån man kan tala om den som enhetlig) nog snarare handlar om att se problem och skapa frågeställningar, än föreslå direkta lösningar. Liberalfeministiska Felira-nätverket har inte samma lösningar som Schymans Vänsterparti, även om båda kan tillämpa en problemdefinition ur könsmaktsperspektiv.

Det betyder inget för Schymans retorik i dagsläget, men det är feministpartiprojektets stora problem. Som professor Ebba-Witt Brattström (som själv tror och hoppas på ett feministparti) påpekade, finns det en risk för att Schyman-partiet bara blir en del i striden om (v)-väljarna.

Svenska spel vilseleder

SPEL Ur Svenska Spels bok Rent Spel:

Själva beloppet är ointressant, det är avsaknaden av kontroll som är det utmärkande. En spelberoende person har ofta felaktiga tankar om slumpen och tror att hon/han kan öka sina vinstchanser trots att det är omöjligt.

Nu visar företaget reklamfilmer där man talar om att spelaren ska "lita på sin magkänsla". Och den som spelar Pick'n'click får läsa att "Det är dina val som avgör!". Samtidigt är möjligheten att påverka spelet lika stor som i valet mellan olika trisslotter.

För vilka valmöjligheter har egentligen spelaren? I ett spel får han välja ut sju muggar (av 35) som döljer tärningar. Tärningarnas värde avgör sedan vinsten, och det sägs att det alltid finns en vinst på planen. Men om spelaren inte vet vad som finns under muggarna, hur ska då han kunna påverka vinstchanserna (vilket antyds om man säger att han "avgör")? Hans val avgör förvisso spelet, men eftersom valet sker mellan okända framslumpade alternativ är det lika troligt att val A ger vinst som val B. Det är inte den känsla som spelaren får.

Jag är inte säker på att Pick'n'click-spelen är så farliga, eller att företag inte ska få skapa sådana. Men att Svenska spel uppfinner och marknadsför ett spel som går rakt emot det man varnar för, är lite märkligt (liksom att man hävdar att spelaren "avgör" ett turspel).

Om inte annat är det väldigt opedagogiskt.

129 storspelare blev 40 000

NYHETER I dagens DN står det att uppskattningsvis 40 000 ungdomar spelar dator över 35 timmar i veckan. Undersökningen borde vara ett avskräckande exempel på varje grundkurs i statistik.

Som Barseblogg skrev, är undersökningen bakom dessa siffror inte helt tillförlitliga. De 2143 personer som råkat besöka en Fair Play-monter vid Socialdepartementets FLICKA-turné kan knappast sägas vara representativa för 11-16-åringar i Sverige idag (som bild av turnéns besökare är det nog inte ens lika intressant som FLICKA-projektets egna enkät, som hade ca 29ggr fler respondenter). Fair Play påpekar problemen i sin pressrelease.

Men man säger också att man kan förvänta sig liknande resultat från en riktig studie. En där ca 129 personer - 6% av respondenterna - faktiskt skulle kunna visa på 40 000 storspelande ungdomar. För den som statliga FLICKA:s projektledare, tillika ledamot i Fair Plays referensgrupp, låtit föreningen utföra är knappast representativ.

Ändå presenterar DN Fair Plays undersökning (som processats av PR-byrån Argument) på ett sätt som blåser upp problemet. Visst kan ungdomar som spelar Counterstrike (eller leker utomhus, ser på TV, programmerar eller läser böcker, som Yukio påpekar) istället för att göra läxor vara ett problem för föräldrar, men det är knappast de tragedier som Fair Play tycks se det som. Som Copyriot skrivit, tycks Fair Play dessutom ha en skev inställning till datorspel.

Så vilka slutsatser kan man dra av undersökningens framgång?

• Datorspel är lätta att demonisera. Och finns det något som föräldrar kan uppleva som problem, är det lätt att spinna vidare på i en nyhet.
• Undersökningar (korrekta eller ej) tycks fortfarande vara bra sätt att skapa nyheter. Särskilt om man har ett ämne som kan illustreras med en personlig berättelse.
• Och, sist men inte minst: Vi lär läsa fler nyheter om datorspelens och nätanvändandets skadliga kraft

Varumärkesjournalister

JOURNALISTIK Ingen kommer säga "That's the way it is" i framtiden, om man får tro Mats Wiklunds välformulerade artikel i SvD Kultur. Det är nog sant.

Sanningen är att både Rathers och tv-ankarnas tid gått mot sitt slut. Tv-tittarna känner inte längre behov av att sätta sin lit till en man och en kanal.

Men min första tanke är att förtroendeproblemen (se Holmberg & Weibull) borde kunna leda till att enskilda journalister, prestigefyllda ansikten utåt, blir allt viktigare. Om inte annat pekar förtroendet för blogginnehåll åt det hållet.

Det finns självklart fall där en ny läsare inte behöver känna till ett dugg om källan. När Stockholm Spectator visade att texter i DN var rena översättningar av NY Times, fanns det möjlighet att verifiera uppgifterna direkt. Men kan man annars lita på en bloggare?

Knappast. Står det någonting om Ukraina utan källhänvisning i en för mig okänd blogg, ställer jag mig skeptisk (om än nyfiken). Står det istället i David Ekstrands blogg, är jag mer lättövertygad. Hur utom-ukrainska bloggare valt trovärdiga bloggar att använda för att bevaka händelseutvecklingen i Ukraina förtjänar en C-uppsats.

Jag misstänker att det inte bara var en designfråga av (redan förtroendeingivande) DN att framhäva vissa journalister med bildbyline, när tidningen blev tabloid. Och jag misstänker att t.ex. Jan Mosander eller Staffan Dopping är starka varumärken i sig, oavsett om de jobbar för (redan trovärdiga) Sveriges Radio eller nystartade småtidningar.

Så jag är inte så säker på att ansiktena utåt får mindre tyngd, även om tron på att det som sägs i TV eller skrivs i tidningen minskar. Kanske blir det tvärtom.