Manskvotering

LIKABEHANDLING Normalt sett brukar kvoteringsdebatterna röra sig om direktörsposter, platser vid elitutbildningar eller en fåtölj i något åtråvärt styrelserum. Nu handlar det om att vakta barn.

Malmös finanskommunalråd Ilmar Reepalu (s) vill ha positiv särbehandling av manliga förskolelärare. Det innebär att männen ska få förtur till anställning. Även om de kvinnor som söker jobbet har bättre meriter.
(Sydsvenskan)

Fallet är inte helt lätt. Utöver att det faktum att 93% av de anställda i den kommunala driften är kvinnor tyder på något, kan ett dagis tjäna på att ha en mer blandad personal. Annika Tiger skriver idag:

Barn behöver manliga förebilder på förskola, dagis och i skolan. Möter inte barnen några manliga förebilder inom så kallade "kvinnoyrken" ger det inte nästa generation några som helst impulser till att förändra sakernas tillstånd, utan rådande situation cementeras, såsom det gjort hitintills.

Det ligger en del i det. Men vad får man göra för att uppnå det målet? Man kommer inte ifrån att Reepalu inte utgår ifrån de lokala förskolornas prioriteringar, eller anser att de nyutexaminerade förskollärarnas rätt att bli behandlade som individer väger tyngre än sitt mål. Efter tre och ett halvt år på universitet (det som skiljer förskolläraren från barnskötaren) kan man tycka att förskollärarna förtjänar bättre.

Det blir nog inte lika mycket liv när det handlar om kvotering av förskollärare istället för direktörer, och män istället för kvinnor. Men, med undantag för det faktabaserade argumentet om manliga förebilder - om än diskriminerande, är det värt att ta på allvar när samhället ser ut som idag - är det precis samma princip det handlar om. En systematisk, regelstadgad särbehandling. Och det är anledning att ogilla Reepalus dekret.

Antidarwinismen når Wisconsin

UNDERVISNING CNN rapporterar att Grantburg, Wisconsin godkänt att skolbarnen lär sig kreationism i skolan:

School officials have revised the science curriculum to allow the teaching of creationism, prompting an outcry from more than 300 educators who urged that the decision be reversed.

Tyvärr är det ingen enstaka händelse. Redan förra månaden kunde man (via capmag:s blog) läsa att evolutionsteori-alternativet "intelligent design" ska tillåtas i Dover, Pennsylvania (se denna text för en förklaring). Enligt Discovery institute, som arbetar för att skolor ska se darwinismen som en hopplös hypotes, har det dessutom drivits igenom pro-ID-lagstiftning i Minnesota.

Det är otrevligt att se hur folkvalda, om än i en än så liten del av USA, istället för att satsa på moderna läror, väljer att underblåsa utvecklingen mot att teologi och biologi sammanblandas.

Gör bloggar politiker moderata?

VAL Stämmer den tes som Harvard-forskarna Edward Glaeser och Giacomo Ponzetto lagt fram, kan bloggare och informationsspridare vara avgörande för hur extrem en presidentkandidat kan bli. Ur NY Times:

"If every time you say something in private to a religious group or a feminist group, it ends up on Drudge within three minutes in screaming headlines," Professor Glaeser said. "It's going to stop people from going to extremes."

"Extrem" betyder i det här sammanhanget mest "den som avviker från medianväljaren".

Av NY Times-intervjun att döma kan även andra av tankarna i Glaeser & Gonzettos statsvetenskapliga debattinlägg vara intressanta. Till exempel tycker sig författarna kunna förklara varför demokraterna och republikanerna under en längre tid strategiskt har glidit isär i religiösa frågor, och inte bara jagar medianväljaren. Med tanke på vad som visade sig i årets val, är det något som forskarvärlden gärna får försöka belysa.

Danska TCO mot AD-modellen

ARBETSRÄTT Den danska arbetsmarknaden har klarat hundra år utan AD av svenskt snitt, kan man läsa i TCO-tidningens webutgåva.

Medan facket i Sverige värnar om Arbetsdomstolens monopol på arbetsmarknadstvister är det självklart för danska facket att driva individuella arbetsrättstvister utanför AD.

Det danska systemet innehåller förvisso en partssammansatt specialdomstol, Arbejdsretten, men den behandlar bara tvister om kollektivavtal. Resten tas upp i det vanliga domstolsväsendet - precis som när en svensk arbetstagare börjar driva en process utan fackets hjälp (än så länge sker dock ev. överklagan till AD).

Självklart kan det uppstå tvister om var ett mål ska avgöras, när man har två olika system, som Dan Holke på LO-TCO Rättsskydd (till 90% LO-ägt) påpekar. Samtidigt finns det de som hävdar att systemet utan en Arbetsdomstol av svenskt snitt fungerar. Lyssna bara på danska TCO.

(O)Moralen viktigast i valet

VALET I USA CNN:s uppställning av vallokalsundersökningar bekräftar fördomar, men ger också några överraskningar.

När väljarna frågades om den viktigaste frågan, var det nämligen inte kriget mot terrorismen eller Irak-kriget som dök upp. Den viktigaste faktorn var "moral values", tätt följt av "economy/jobs" (viktigast för var femte väljare). I den avgörande staten Ohio var jobben förvisso lite viktigare än före "moral values"-faktorn (23%), men en del av valdeltagandet kan tillskrivas moralen, och frågan om samkönade äktenskap.

Självklart är det inte bara en faktor som avgör valet, och det är många som röstat på Bush för skatternas och terrorfrågans skull. Men lite intressant är det att privatmoralen tycks ha varit viktigare än terrorismen. Och det i ett land dit många pionjärer kom för att deras länder tog alltför tydlig ställning i religiösa frågor.

Orepresentativt i Colorado

VALSYSTEM Det blir inga proportionella val i Colorado. En överväldigande majoritet fällde förslaget i den folkomröstning som hölls på valdagen.

Folkomröstningen var i och för sig lite märklig, eftersom förslaget om röstfördelningen skulle börja gälla direkt under detta val. Men det är fortfarande synd att förslaget föll. Nu när demokraterna förlorade alla delstatens elektorsröster, kanske de kan börja stödja Amendment 36 igen. Det kunde de ju innan hoppet om att vinna delstaten lockade bort dem från förslaget.

11-0 till konservativa

LIKABERÄTTIGANDE Man kan mobilisera väljare på olika sätt. Ett är att folkomrösta om att hindra homosexuella att gifta sig, för att få konservativa väljare att gå till valurnorna.

"I'd be naïve if I didn't say it helped," said Robert T. Bennett, chairman of the Ohio Republican Party. "And it helped most in what we refer to as the Bible Belt area of southeastern and southwestern Ohio, where we had the largest percentage increase in support for the president."

Inte nog med att kandidaten som vill ha ett federalt konstitutionellt förbud mot samkönade äktenskap vann, och att republikanerna dominerar kongressen (med 55-44, resp. 230-200). Medborgarna i elva delstater godkände de konstitutionella förbuden mot samkönade äktenskap också.

Kina skryter med censuren

CENSUR På den kinesiska sidan Xinhuanet rapporteras det idag att regimen stängt 1600 internetkaféer på 7 månader.

China closed down 1,600 Internet cafes between February and August and imposed 100 million yuan, or 12 million US dollars, worth of fines for allowing children to play violent or adult-only games and other violations.

Att regimen kan göra något sådant är inte så förvånande. Enligt IDG.se, som tagit upp storyn, uppskattar tidningen Globe & Mail att ca 30 000 människor arbetar heltid för regimen med att övervaka internet.

Censur är inget som en imagemedveten stat skulle skryta med, och man kan tro att nyheten kommer från dissidenter och MR-aktivister. Så icke fallet. Källan till nyheten, Xinhua, är den statliga nyhetsbyrån. Klickar man på sidans "About us", och väljer delen "Concept", kan man läsa om Xinhuanets uppdrag:

Xinhuanet..com consistent principle is to persist in giving top priority to national interests, unswervingly uphold correct guidance to public opinion and safeguard the authenticity, authoritativeness and objectivity of news reporting.

På en engelskspråkig, internationellt inriktad del av Xinhuanet (där man bl.a. har bilder från tennisturneringen Stockholm Open) skryter regimen alltså med att man censurerar folket. På sätt och vis kan det sägas vara en Correct guidance to public opinion i väst.

Nytt valsystem i USA (CO)?

VALSYSTEM Medborgarna i Colorado kommer inte bara att få lägga en röst i presidentvalet nu i veckan. De kommer också att få välja om de vill avskaffa det, i dess nuvarande form.

Next week the people of Colorado will decide whether to scrap the winner-takes-all electoral college system at the heart of US presidential elections in favour of a more proportional solution.

Går förslaget (Amendment 36) igenom blir Colorado den tredje där även minoriteten (för närvarande republikanerna) kan få ett inflytande över presidentvalet.

Winner-takes-all-systemet ger ibland märkliga utslag, och rubriken "Vad väger amerikanens röst?" i söndagens DN är värd att tänka på. Röstens vikt blir högst beroende på vilken delstat väljaren bor i. Att Gore kunde förlora presidentvalet trots att han hade fler röster, är faktiskt inget konstigt i ett (pluralitets-) majoritetsvalssystem. Hur valet i Florida sedan gick till är en diskussion för sig.

Som DN-artikeln förklarar ser systemet ut som det gör av historiska skäl. Tyvärr kan det fortsätta se ut som idag även i framtiden. Förslaget i Colorado kan gå i stöpet av realpolitiska skäl. Republikanerna var motståndare till Amendment 36 redan från början, och enligt Guardian har demokraterna i Colorado nu svängt i frågan. I takt med att opinionen svängde till deras fördel, blev de mindre benägna att stödja det nya valsystemet. Liksom högern i Sverige under 1900-talets början var de potentiella förlorare, som ändå ville ha utdelning för sina röster. Nu hoppas de på att vinna alla elektorsrösterna. Det är ett självförtroende som kan vara skadligt i längden.

Pressfriheten världen över

Från rsf.org

MEDIA Enligt Reportrar utan gränsers senaste rankning är Nordkorea världens värsta plats för journalister, tätt följd av Kuba (världens största fängelse för journalister). Undrar vad Svensk-kubanska föreningen har att säga.

Bryter P1 Konflikt mot reglerna?

JOURNALISTIK Efter att Cecilia Uddén sagt att hon minsann inte behövde vara opartisk i utlandsbevakningen, sattes hon i valkarantän. Karensreglerna var kanske inga regler, och gällde inte utlandsbevakning. Men beslutet var ändå rätt. Uddéns uttalanden gick helt enkelt över gränsen, som P1-chefen Kerstin Brunnberg sade i P1 Morgon.

Men hon underströk också att det inte var Uddéns program som gjorde att hon stängs av, utan hennes uttalande. Överraskande nog tycks Resumés Viggo Cavling instämma:

Jag tycker att Cecilia ska ägna tiden åt att tänka på sitt program Konflikt som haltar betänkligt. Programmet lider inte av bristande objektivitet utan av bristande stringens. Konflikt har hamnat i radioskugga bakom P1:s stora flaggskepp God morgon världen.

Som Barbro Hedvall skriver på DN:s ledarsida idag, finns det en poäng i den subjektiva journalistiken, så länge som den balanseras.

Det är inte varje medarbetare som i varje inslag ska vara opartisk, faktaförmedlande och neutral, det är hela företaget.

Och det är särskilt farligt att rycka citat från Konflikt, eftersom Uddén - utöver sina ståndpunkter - ofta har haft en mer konversationsartad intervjustil, och emellanåt spetsat till och vänt på påståenden för att få studiogästen (oavsett om det är Wirtén eller Rudbeck) att reagera. När hon på ett omdömeslöst sätt då sagt att hon inte behöver vara opartisk, blir det lätt att hitta stöd för det hela i lösryckta citat ur hennes program.

Problemet med snedvridning i SR/SVT är nog - med undantag för Björn Elmbrandts (s) oemotsagda fredagskrönikor i Studio ett - lika stort som det i DN och SvD, men public service bör vara ett föredöme. Och då går det inte med uttalanden som Cecilia Uddéns.

Fel fråga, dumt svar

AD-DOMEN Det blev inget stopp för arbetsmarknadens parter att tillsätta ledamöter i Arbetsdomstolen, enligt dagens dom från Europadomstolen. Men skulle en fällande dom egentligen ha spelat någon roll?

-Även om Sverige skulle ha fällts av Europadomstolen skulle det inte ha fått så stora konsekvenser för Arbetsdomstolen, kommeneterar Dan Holke, chef för LO-TCO Rättsskydd. Följden hade bara blivit att Arbetsdomstolens sammansättning hade behövt ändras i de mål där arbetsgivaren är oorganiserad. Och de målen är ganska få.

Också Kent Källström, professor vid Stockholms universitet, tycks mena att det var fel fråga som ställdes.

- I det här fallet borde han ha inriktat sig på domstolens oberoende. Något jäv är det inte fråga om.

Så frågan tycks vara fel ställd. Vinner staten målet, får AD vara kvar. Och förlorar staten målet, ja då får nog AD också vara kvar (om det politiska klimatet tillåter det). Arbetet med att trassla ut intresseorganisationerna från rättsväsendet tycks alltså fortfarande vara en politisk fråga.

Präster i vita rockar

UNDERVISNING "The Crusade against evolution" är en lätt skrämmande artikel i senaste Wired. En ny version av "vetenskaplig" kreationism tycks vara på frammarsch i delar av USA. Målet är att underminera evolutionsläran genom att påpeka att det bara är en av många hypoteser.

Men, som en forskare påpekar, är faktiskt inte alla hypoteser lika sanna.

"What these people want is for there to be a debate," says Krauss. "People in the audience say, Hey, these people sound reasonable. They argue, 'People have different opinions, we should present those opinions in school.' That is nonsense. Some people have opinions that the Holocaust never happened, but we don't teach that in history."

Ändå släpps tänkandet in i undervisning i delar av USA (bl.a. i Ohio). Det är skrämmande vad en bunt ap-ättlingar kan ta sig för.

Social ingenjörskonst

SNEDREKRYTERING I gårdagens Guardian
berättade Clare Sambrook om hur hon sökte till en utbildning vid Cambridge. Intervjuaren frågade vad hennes pappa arbetade med.

"He was a school caretaker," I said. He smiled. "I think we can consider this interview over. Don't you?"

Sambrook har rätt när hon säger att Cambridge ägnade sig åt social ingenjörskonst. De som hade skolvaktmästare som fäder skulle, på grund av en lätt anti-meritokratisk snobbism, sorteras ut vid antagningen. Om de vågat sig dit, det vill säga.

Dåligt akademiskt självförtroende och dåliga kunskaper om akademiska karriärer är inte bara statens rekryteringsmässiga problem, utan handlar också om individers möjligheter. Bara för att vissa förslag för att minska snedrekryteringen - t.ex. kvotering, sänkta kunskapskrav i utbildningen, eller bonusar för universitet som tar in personer med "rätt" bakgrund - är ogenomtänkta eller rentav oacceptabla, betyder det inte att frågan i sig är ointressant. Säga vad man vill om vissa av dem, men det finns nog en hel del vettigt att hitta bland Rekryteringsdelegationens projekt.

Trender i arbetslivet

SJUKSKRIVNINGAR Nu i dagarna har regeringens sjuklöneförslag lagts fram. I princip ska arbetsgivaren betala 15% av den sjukskrivnes lön hela sjukperioden, och i utbyte får arbetsgivarkollektivet en sänkning av arbetsgivaravgiften med 0.24%. Det är inte bara en ideologiskt märklig ansvarsförskjutning, utan något som kan ge en hårdare gallring (eller selektering, som Expressen skriver) på arbetsmarknaden.

Och hur stor del av sjukskrivningarna är egentligen arbetsplatsens fel? En antydan gavs i ny undersökning från Arbetsmiljöverket.

Frågor ställdes även till dem som var sjukfrånvarande under de veckor undersökningen genomfördes om orsaken till detta. Ca 40 procent uppger att sjukfrånvaron hade arbetsrelaterade orsaker.

Det är en väldigt hög andel (även om arbetslivsministern brukar lägga på ytterligare 10%). Men att Hans Karlsson överdriver är kanske inte lika intressant som att trenderna för sjukfrånvaro (sjukskrivning och förtidspension) och arbetsorsakade besvär går åt olika håll. Vad visar undersökningen då?

En tydlig nedgång av andelen sysselsatta, som uppger sig haft arbetsorsakade besvär under den senaste 12-månadersperioden, både för män och kvinnor, framgår det av årets undersökning – den 14:e i ordningen - om arbetsorsakade besvär.

Även om en stor del av de sjukskrivna antagligen är sjukskrivna på grund av arbeten med tunga lyft, stress, monotona arbetsuppgifter m.m., pekar trenden åt ett helt annat håll än regeringen skulle vilja. För om man vill hindra ökningen av sjukfrånvaron genom att indirekt lägga skulden på arbetsgivarna, bör man nog också kunna visa på att de är skyldiga.

P2P Politics

PROPAGANDA Lawrence Lessig, mannen bakom Creative Commons-licenserna, har startat ett nytt projekt inför valet: P2P Politics. Där ska alla kandidaters (och stödgruppers) kampanjfilmer få spridas under CC-licensen.

Än så länge råder en klar slagsida till Kerrys fördel, eller åtminstone till Bushs nackdel. Till skillnad från Bush-kampanjen har såväl Kerrys som libertarianen Michael Badnariks (något mindre) kampanj, bidragit med filmer. Anti-bush-organisationen MoveOn.org står dock för merparten, och har bland annat donerat den klart välgjorda Child's pay.

Ojämnt. Obalanserat. Intressant är det i vart fall.

Snart i en TV-apparat nära dig

PUBLIC SERVICE I Viggo Cavlings märkliga (och väldigt fascinerande) dagbok kan man läsa att Susanna Popova håller på att göra ett program om public service.

De tre skulle göra en dokumentär för TV8 om public service / ... / Intervjuns idé var att jag skulle prata skit public service i allmänhet och vissa nyckelpersoner på SVT i synnerhet: Allan Larsson, Juttan,Figge och Knutte.

Antagligen blir programmet lika balanserat som om Aron Etzler skulle göra en film om världskapitalismen.

En god sak ett sådant program kan föra med sig är dock att det drar fram public service-utredningen i rampljuset, och tar upp frågan om vad public service handlar om - Robinson och Annika Lantz eller Agenda och P3 Front? Som några journalister på P3 befarar, finns det nämligen en risk för att samhällsbevakningen för unga är på tillbakagång. Lantz-radio vinner mark på bekostnad av samhällsprogram (något jag skrev om på luf.se när Folkradion lades ned).

Med tanke på hur viktig funktion public service fyller, är det väldigt märkligt att resurserna ska få gå till talkshows istället för granskande journalistik, samhällsprogram och smala produktioner.

När Popovas program skulle vara klart stod inte i Cavlings dagbok. Förhoppningsvis har man hunnit skaffat TV8 tills dess.

Det lär oss historien

KOMMUNISTDEBATTEN Vänsterpartiets avdelning i Bohuslän har nu gått ut och krävt en extrakongress, så att frågan om kommunismen ska kunna diskuteras grundligt. Samtidigt visar senaste SIFO-undersökningen att partiet har sitt lägsta stöd på ett decennium - 7.1%.

Men kommer denna tillfälliga sovjeteffekt, om man ska kalla den så, hålla i sig när Uppdrag gransknings program (del 1 och 2) försvinner från dagordningen?

Min misstanke är att sovjeteffekten är tillfällig. En faktor som Johannes Åman skrev om på DN:s ledarsida spelar säkert in:

Vänsterpartiet är helt enkelt inte ett parti. Det är ett antiparti som förkroppsligar vissa väljares vilja att inta en samhällskritisk pose.

Det ligger något i det, men att hävda att det var det avgörande skulle nog vara att underskatta en stor del av partiets väljare. Snarare handlar det om det som Pernilla Zethraeus talar om i en intervju med DN:

Men folk röstar inte på oss på grund av kommunismens vara eller inte vara, utan på grund av dagsfrågor. Folk är oroliga över välfärden, över att snaran runt de sjukskrivna dras åt. Jag är hoppfull om vi kan ta tillbaka väljarstödet genom att satsa på frågor som är viktiga för människor

Tyvärr har hon nog rätt. Att Ohlys (v)-styrelse består av "traditionalister", däribland Svensk-kubanska-ordföranden Eva Björklund, lär nog inte spela så stor roll när dokumentärernas "Sagt mir wo die Blumen sind" klingat ut.

Hoppet ligger isåfall hos att nätverket Vägval vänster stärks med dagens debatt. De är (främst) vänsterpartister, men de vet att ta avstånd från allt vad kommunism är. Men lite beroende på v-ledningen, kanske får vi se hur partiet, som i Knutna nävars gamla sång, splittras i en revolutionär och en "småborgerlig" del.

Föreningsrätten lämnas okränkt

FÖRENINGSRÄTT I tidningen Lag&Avtal kan man läsa att Byggnads nu slutligen tar bort de organisationsklausuler som för ungefär ett år sedan befanns strida mot de mänskliga rättigheterna. Klausulerna innebar att en arbetsgivare som binds av kollektivavtalet skulle ge Byggnads-medlemmar förtur till anställning.

Men detta ansågs strida mot de oorganiserades negativa föreningsrätt - rätten att stå utanför en förening - som kom in i svensk lagstiftning i och med Europakonventionen (1995). De oorganiserade skulle inte diskrimineras på grund av att de inte tillhörde Byggnads - en ganska rimlig tanke, även om det innebär en inskränkning av avtalsfriheten.

Sammanfattningsvis kan man säga att hängavtalen berörde tredje part på ett otillåtet sätt, och därför underkändes. Men innebär inte detta också att 27 § MBL borde skrivas om?

27 § Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal kan ej med giltig verkan träffa överenskommelse som strider mot avtalet.

Som Erik Moberg skrivit innebär ju detta att en organisation i princip kan skriva avtal som binder tredje part. Om ett individuellt anställningsavtal inte får strida mot t.ex. normalvillkor om lön i Byggnads avtal, innebär ju det att Byggnads-avtalet sätter ett lönetak för alla anställda, såväl som icke-medlemmar.

Mobergs antifackliga hållning står bitvis på ganska lös grund - vad är det för tvångsutövning han talar om? Blockader är knappast tvångsutövning i den klassiskt liberala meningen, så länge som fackmedlemmarna inte fysiskt hindrar tredje part att överlämna varor. Avtal är avtal, även om de berör tredje part (vilket de flesta avtal gör).

Men han har rätt i sin kritik av 27 § MBL. Arbetsgivare och fack borde inte få skriva avtal över de anställdas huvuden.

"Staten har blivit spelberoende"

SPELMARKNADEN Rubriken kommer inte från Moderaternas hemsida, utan från FHI-tidningen Utblick folkhälsa. Det är regeringens beroende av Jack Vegas-automaterna, kärnan i stödpaketet "Handslag med svensk idrott", som det gäller. I en nyutkommen rapport hävdar nämligen sociologen Philip Lalalander att automaterna är något av de minst ansvarstagande alternativ som finns.

Staten kunde reglera de mest beroendeframkallande spelen, och stödja föreningar för spelmissbrukare - så att de ca 2% som drabbas av spelberoende kan bryta den onda cirkel av spelande, lån, stölder och lögner mot anhöriga som ett beroende kan innebära - och i övrigt se spelmarknaden som vilken annan marknad som helst.

Istället gör staten sig spelberoende. Samtidigt som Ladbrokes och Unibet stängs ut med missbruksargument, satsar statliga Svenska spel aktivt på att dra in pengar via de spelautomater som utgör den största missbruksfaran. Pengar omfördelas från, ofta mindre bemedlade, till idrott, föreningsliv och (i fallet A-lotteriet) Socialdemokraterna. Det är, för att låna Lalanders ord, en högst tvivelaktig fördelningspolitik.

Brev från Lars Werner, 10 år efter att man "brutit" med sovjet och andra regimer. Klicka på bilden för att läsa hela brevet på SVT:s hemsida

TV-TIPS Imorgon sänder SVT den andra delen av Janne Josefssons program om Vänsterpartiets historia. Det som "avslöjades" i förra var i mångt och mycket redan kända saker (för den som läser Staffan Skott), men intervjuerna visade att dåtidens partistyrelseledamöter inte alltid ville kännas vid det de sagt och gjort. Uppdrag granskning-programmet var, som vanligt, väldigt retoriskt upplagt, men grundade sig på en grundlig research.

Problemet med partiets dunkla förflutna är inte att dagens v-kommunpolitiker, socialister (av det mindre marxistiska slaget) eller nyblivna UV-medlemmar skulle kunna beskyllas för att vara diktaturvänner. Problemet är att det i dagens (v)-topp sitter kommunister som kallat kritik av DDR-diktaturen för spridande av borgerlig propaganda (Lars Ohly), och människor som idag på samma vis kallar kritik av Castro-diktaturen för spridande av borgerglig propaganda (Eva Björklund, känd från Svensk-kubanska föreningen). Det är samma mönster som går igen. Och så blir det chict bland högstadieelever att kalla sig kommunist.

Morgondagens program handlar om Lars Ohly, och sänds klockan 20.00. Repriser på torsdag (23.50), fredag (12.10) och på webben. Kanalen är SVT1.

Idé eller provokation?

MANSSKATT Det tjänade sitt syfte, Gudrun Schyman&co:s förslag om en utredning som eventuellt skulle utmynna i en skatt på män - våld mot kvinnor diskuteras som aldrig förr.

Självklart provocerade förslaget fram debatter och nyhetsinslag där frågan om mäns våld mot kvinnor lyftes. Det var meningen. Debatterna kommer antagligen att fortsätta i TV-sofforna de närmaste dagarna. Väl så; frågan bör uppmärksammas.

Men den möjliga lösning som vänsterpartisterna föreslår är omoralisk. Alla män har inte skuld för de brott ett fåtal utför. Som Carl Rudbeck påpekade i en debatt i P1 Morgon skulle en sådan behandling av exempelvis invandrare, med rätta, väcka ett ramaskri.

Inget parti skulle kunna införa en mansskatt. Inte ens vänsterpartiet skulle kunna möta sina väljare efter ett sådant beslut. Men det är egentligen inte det som man får ut igenom denna motion. Skatten är främst en konsekvens av synsättet i motionen, och det synsättet behöver inte ett riksdagsbeslut för att spridas.

För i Schymans resonemang är det nog inte bara en provocerande och mediavänlig tillspetsning av budskapet att hävda att män, i egenskap av män (inte medborgare i ett samhälle som upprätthåller könsroller) har en kollektiv skuld för andra mäns våld. Som medlemmar av en våldsam grupp skulle de få bära sin kostnad, moraliskt eller via skattsedeln. Att den individualistiska gruppindelningen "våldtäktsmän" (som ska straffas) resp. "resten" faller sig mer naturlig, tycks inte ha fallit Schyman in.

Vänsterpartiet må ha satt frågan på dagordningen genom sitt utspel, men nu behövs det att någon räddar den. Kollektiv bestraffning är varken populärt, klokt eller moraliskt. Det vore synd att förknippa en så viktig fråga med sådana dåliga förslag.

Greenpeace vs fattigbönderna 1-0

GENTEKNIK "Gentekniken kommer bara de rika länderna till godo", sade Greenpeaces generalsekreterare Lennart Daléus. Och "Genteknik gynnar de rika länderna" blev rubriken för DN:s artikel. Redigeraren kunde ha valt att skriva "Genteknik ökar livsmedelssäkerheten", en rubrik som också kunde utläsas ur artikeln. Men det drastiska, och det som bekräftar läsarens fördomar, fick gå före förnuftet.

Det är inte helt klokt. Som DN:s vetenskapsredaktör Karin Bojs skrev i söndags:

Hittills har Greenpeace kategoriskt varnat för alla genförändrade grödor. Kvittar lika vilka gener det handlar om. Organisationens aktivister saboterar fältförsök i tredje världen och hindrar därmed fattiga länder från att förbättra sin försörjning.

Och så talar Daléus om att det inte är "småbönderna i tredje världen som kräver dessa nya produkter". Det må vara sant (bokstavligt talat), men det är också så att européers rädsla för genförändrade grödor i stor utsträckning hindrar bönder i tredje världen att utnyttja sitt jordbruk på ett effektivt sätt. Länder säger nej till genförändrat matbistånd för att inte riskera att få framtida skördar utestängda från EU.

Det är en både sorglig och intressant situation. Naturkonservativa, från djupekologister som bara ser människan som en del i ett ekosystem till reaktionära typer som Englands Prins Charles, enas i kampen mot ett helt spektrum av metoder som felanvänt kan leda till problem, men rätt använt kan minska världssvälten.

Därför är det bra att det finns krönikörer som Karin Bojs. Inte för att hon okritiskt skulle hylla alla GMO:s (det vore som att hylla allt som innehåller muttrar, från cyklar till atombomber), utan för att hon konstaterar fakta:

Det är skillnad på gener och gener. Greenpeace borde byta affärsidé

Avskaffa friåret

FRIÅR I dagens DN finns det en guide till hur man ska förlora så lite pengar som möjligt under sitt friår. Försöken med vad akademikerfacket SACO:s Gunnar Wetterberg kallade "stolleprov" i tolv kommuner överförs nu till årsskiftet till en nationell politik.

Miljöpartiet är nöjda med att deras förslag gått igenom, och på sin hemsida framhåller ett nöjt intervjuobjekt varför han valde att ta ledigt från jobbet:

För att jag ville förverkliga mina drömmar. Fritiden räckte helt enkelt inte till längre.

Frågan är om det är en bra grund för att skattebetalarna ska finansiera en ledighet. Det handlar inte om en försäkring för oförutsedda händelser, ett sätt att sprida risker, eller en allmän trygghet. Det handlar om att samhället ska finansiera ledighet. Som Lars Leijonborg skrev i GP innebär friåret faktiskt att regeringen rekryterar 12 000 nya bidragstagare.

Och hittills har friåret inte varit så lyckat. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) konstaterar i en rapport att försöken med friår inte lett till så goda resultat. Hur väl föll förhoppningarna om att sjukskrivningarna skulle pressas tillbaka, eller att folk skulle starta företag ut? 6% startade företag, medan 55% av de lediga har ägnat sig åt "rekreation". Som IFAU konstaterar är det inte särskilt effektivt:

var tredje friårsledig som gått en utbildning och varannan som startat ett eget företag skulle troligen ha gjort det även utan deltagande i friårsförsöket. Majoriteten (68 %) skulle troligen ha arbetat i samma omfattning som tidigare om de inte deltagit i försöket medan omkring 4 % troligen skulle ha varit sjukskrivna minst halva programperioden.

(Miljöpartiet framhåller här att tre gånger så många i gruppen startat företag, som i världen utanför.)

Förhoppningen om att långtidsarbetslösa rekryteras?

Sex av tio vikarier hade inte a-kassa under månaden före vikariatet. Det illustrerar också att vikarierna ofta rekryteras bland arbetssökande med korta perioder av arbetslöshet bakom sig, men det har också betydelse för kostnaden av programmet.

Detta är ett viktigt konstaterande, eftersom en av de positiva effekter som friåret faktiskt kunde ha, är att vissa skulle kunna få ett bättre fotfäste på arbetsmarknaden.

Att välfärden kan hotas på längre sikt är dessutom en liten bieffekt. Det handlar inte bara om det moraliska problemet i att tala om för medborgarna att de ska få ta ledigt på andras bekostnad, utan annan motivering än att de faktiskt vill det. När allt färre ska försörja allt fler (detta hemska demografiska slagord), är det dumt att skattefinansiera en ledighet eller (genom friårsersättning) subventionera vissa företag som startats av människor som etablerat sig på arbetsmarknaden. För, som Konjunkturinstitutet skriver:

På längre sikt riskerar friåret leda till färre arbetade timmar och därmed lägre BNP.

Därför bör Miljöpartiets stolleprov avskaffas. När någon ska sägas upp av personliga skäl krävs det "saklig grund". Det borde det krävas för en betald ledighet också. Lars Leijonborg gör rätt i att riva upp friåret efter valet 2006.

Kåranda och självreglering

RÄTTSSÄKERHET I torsdags skrev Polisförbundets ordförande om polisers utsatta arbetssituation på DN debatt. Med tanke på det P3:s utmärkta grävprogram P3 Front avslöjade i måndags, kunde timingen nog varit bättre.

I måndags avslöjadesdet nämligen att var tionde av de 270 svarande poliserna låtit bli att anmäla en kollega för brott. Det handlade om kåranda och rädsla för att bli mobbad på jobbet, som några unga polisstuderande berättade för P3. Knappast den bakgrund som polisernas intressegrupp skulle vilja ha alltså.

Men en del av problemet kan antagligen förklaras av det som skrevs i debattartikeln. En kåranda skapas lätt om poliserna är utsatta. Och inte ens (den inte helt polisvänlige) Promoe skulle kunna hävda att poliser inte har en utsatt arbetssituation. Debattartikelns "fyra av tio" poliser som utsatts för våld kanske är ett utslag av kreativ SIFO-användning, men polisyrket är till sin natur utsatt. Polisförbundets krav på stöttande av utsatta poliser kan därför vara ett sätt att minska risken för att de negativa delarna av kårandan, medan den trygghet och yrkesstolthet som kan vara en garant för att poliserna ser allvarligt på sitt samhällsuppdrag.

Det P3 Fronts undersökning ändå visar är att de negativa delar finns. Och den visar att även poliser är människor, om än med en lång utbildning och ett särskilt uppdrag som sätter press på dem. Det är egentligen självklarheter, men det är värt att minnas i lagstiftningsarbetet, när befogenheter att övervaka, förbjuda maskering m.m. delas ut. Ibland räcker det inte med tillit till tjänstemännens självreglering.

Den statiska idyllen

PLANERING Poundbury tycks vara ett ganska otrevligt ställe. En gullig idyll utan planer att förändras. Idylliskt på ett medvetet sätt. Och just därför väldigt otrevligt.

Häromdagen hörde jag slutet på P1 Reporter-programmet Cute is not enough, ett program om Prins Charles planerade stad Poundbury. På samma sätt som den tema-stad som Disney låtit uppföra i USA, har Poundbury planerats för att uppfylla en viss dröm, ett visst mål. Stadsborna bor där på villkor att de inte gör några tydliga yttre förändringar från prinsens brittiska småstadsidyll.

Först verkar det gulligt, men snart börjar såväl lyssnaren som reportern inse vilket statiskt och hemskt liv det måste vara. Trottoarerna grusas så att inga inline-åkande ungdomar ska störa bilden. Målet är uppnått, och människorna får lära sig leva med det. Man börjar se att idyllen, den som det var på dengamlagodatiden, är ett sött turistmål, men en död levnadsmiljö.

Till slut blir reporterns beskrivning tyvärr plågsamt överpedagogisk, men den som lyssnat förstår känslan. Det duger det inte med en gullig förutbestämd utopi eller idyll, hur gullig den än må vara. Cute is not enough.

Privatisera arbetsförmedlingen(?)

ARBETSMARKNAD SACO-ekonomen Ossian Wennström vill privatisera arbetsförmedlingen, skriver tidningen Lag och Avtal.

- Sverige borde pröva att låta arbetsförmedlingen lägga ut delar av sin verksamhet på privata aktörer. Det har prövats i flera år i Storbritannien och resultatet är positivt. Även fackföreningsrörelsen tycker det är bra.

För oss som vill se en större mångfald bland arbetsförmedlarna är resultaten från England klart intressanta. Enligt SACO-ekonomens debattartikel har det förvisso funnits problem i utformningen av systemet (med kontraktstider), men även om Sverige skulle "importera" dessa har reformen på det stora hela tagits väl emot. Av sittande Labour-politiker, såväl som av TUC. För den fackföreningsrörelse som det talas om i citatet ovan är inte något engelskt JUSEK, utan är brittiska LO.

Akademikerfackets opinionsbildning fortsätter att glädja.

Darwin lever

KREATIONISM Det blir inget förbud mot evolutionsläran i serbiska skolor. Enligt BBC News
har en minister föreslagit att evolutionsläran bara skulle läras ut om kreationismen samtidigt fick ta plats i skolorna. Med tanke på dagens vederläggning av kreationismen är det otäckt att förslaget ens kom på tal.

Likhet inför lagen

RÄTTSFILOSOFI Förvånansvärt få har uppmärksammat det fallet "Joel" (eg. Jon Abbas) gav exempel på: Ojämlikhet inför lagen.

Tingsrätten tar i domen hänsyn till 22-åringens ogynnsamma uppväxtförhållanden. Han slapp livstids fängelse för mordet på Marcella Ahlberg, 15. Men 22-årige Jon Abbas har ändå ett mycket långt fängelsestraff framför sig - 14 år, beslutade Malmö tingsrätt på onsdagen.
            (Sydsvenskan)

Är uppväxtförhållanden verkligen något rätten bör ta hänsyn till? Det är ganska klart att man som politiker och medborgare bör ta hänsyn till den sociala bakgrunden till en del av brottsligheten (något som Liberala ungdomsförbundets gamle ordförande Fredrik Malmberg klokt påpekade vid sommarens kongress). Alltför många ropar idag på hårdare tag och försummar orsakerna.

Men efter att brottet begåtts, och den misstänkte hamnat i rättssystemet är det knappast lämpligt att en domstol - som i detta fall - försöker tolka personens bakgrund. Att det är väldigt svårt att bedöma någons bakgrund är ett skäl. Men principiellt handlar det om att likabehandling för likabehandlingens skull. Så länge som individer ska anses ha lika värde, vara lika myndiga och lika ansvariga för sina handlingar, bör deras bakgrund vara ointressant för rätten.

På statyer av (den romerska) rättens gudinna Justitia brukar hon avbildas med en ögonbindel. Det finns en anledning till det.

Triss

SPELMONOPOL Möjligtvis kunde någon stämma dem för renommésnyltning - Ladbrokes kallar sin nya internetlott för "Trippel", en anspelning på Svenska spels storsäljare "Triss". Men något annat? Det blir svårt, med tanke på att den nya reklamen kommer sändas från utlandet, och annonser tycks ligga i en legal gråzon efter frikännandet av Nerikes Allehandas chefredaktör. Och det är för väl.

Som jag skrivit om tidigare, ser spelpolitiken ut som en nästan ren finansiering åt föreningar (främst idrottsrörelse och regeringsparti), snarare än det motiverade sättet att ta udden av beroendeproblemen. Antalet samtal till hjälplinjen för spelberoende ökar, och regeringen tillsätter en vinstinriktad före detta riskkapitalist som VD för Svenska Spel. Den sociala motiveringen till regleringar av spelmarknaden finns fortfarande, men den moraliska grunden för dagens system - med restriktiv och högst selektiv tillståndsgivning - vittrar sönder snabbt.

"Vems" fabrik är det?

FÖRETAGSNATIONALISM Nog syntes ett mått av sårad nationell stolthet när Hela Sveriges Volvo såldes till utlandet. Risken för en hård och oförsonlig amerikansk företagskultur fanns förvisso, men den emotionella kritiken handlade om att landet förlorade "sitt" företag. Tänk, dessutom, om produktion flyttades bort från sitt ursprung.

Nu ställs den tanken på huvudet. GM vill koncentrera sin tillverkning av mellanklassbilar till en fabrik i Europa, och Trollhättan står mot Rüsselheim. Bara en fabrik kan finnas kvar. Och känslomässigt ligger Trollhättan i underläge - Rüsselheim var den stad där Opel grundades.

- Rüsselsheim ä r Opel. säger Peter Schirmbeck, historiker och chef för stadsmuseet.

Antag att Rüsselheim skulle gå segrande ur striden på grund av detta, trots att fabriken Trollhättan var överlägsen på flera punkter - hade lägre kostnader, dugligare arbetskraft etc. Tusentals arbetstillfällen raderas ut i Trollhättan, på grund av tanken att Tyskland skulle ha större "rätt" till märket Opel (inte av sakliga skäl, såsom att protesterna skulle skapa för kostsamt dålig PR el dyl). Vilka skulle reaktionerna i Sverige bli?

Antagligen liknar de inte upprördheten när Volvo såldes.

Därför borde striden mellan Trollhättan och Rüsselheim stämma till eftertanke. Man får hoppas att framtida företagare, politiker och ombudsmän minns hur de resonerade hösten 2004, när Trollhättan stod mot Opels hemstad.

Vem anställer en (ev.) sjukling?

SJUKSKRIVNING Det är inte en nyhet förrän någon gräver fram den. Hade någon läst förra numret av RFV:s webtidning [3.5mb PDF] (ett av dessa okända myndighetszines), hade de fått veta att antalet hälsointyg som begärts ut har ökat drastiskt. Mellan åren 2002-2003, när arbetsgivarna fick ta ansvar för en tredje veckas sjuklönebetalningar, ökade förfrågningarna om hälsointyg från 18500 till 25500.

— De som ringer säger ofta att de ska på anställningsintervju
och blivit uppmanade av arbetsgivaren att ta med papper som
visar hur mycket de varit sjuka, säger Marie Amrén, enhetschef
på telefonikundtjänsten vid Försäkringskassan i Stockholm.

Självklart är det Svenskt näringsliv som letat fram nyheten. När tredje sjuklöneveckan infördes innebar det ju att enskilda företag tvingades ta ett ansvar som de inte borde åläggas (ett ämne jag skrivit om tidigare). Det innebar att deras drivkraft att sortera bort potentiellt sjuka anställda ökade.

Det finns självklart fler förklaringar till att dessa drivkrafter ökat. En forskare vid Arbetslivsinstitutet lyfter fram att många verksamheter lagts ut på entreprenad de senaste åren, och menar att arbetsvillkoren har blivit hårdare i takt med att konkurrensen ökat.:

— Företagen måste snabbt kunna göra sig av med eller anställa personal beroende på om man vinner eller förlorar ett kontrakt. Det innebär också att de som anställs måste vara otroligt pålitliga och ha få sjukdagar, säger Annika Härenstam.

Men även om det kan ligga något i det, förklarar det inte varför ökningen varit så stor just åren 2002-2003.

En rimlig slutsats är att denna negativa sortering ökar när incitamenten att sortera ökar. Enhetschef Amrén ser en trolig utveckling ifall arbetsgivarna får ta ett större ansvar för sina anställda:

— Vare sig det är rimligt eller inte att begära registeruttag så tror jag att arbetsgivare blivit mer observanta på sina medarbetares hälsa. Och jag tror att det kommer att bli än vanligare när arbetsgivaren ska vara med och finansiera sjukförsäkringen med 15 procent från och med nästa år

Inget liv för "Life"

ABORTER Osäkra aborter dödar 200 kvinnor. Per dag. Så lyder det förfärande genomsnitt som Ipas presenterade vid konferensen Countdown 2015.

"Forty women every minute undergo an unsafe abortion and 200 are dying every day," said Elizabeth Maguire, its president.
          / ... /
"These deaths and disabilities from unsafe abortion are preventable."

Mycket av detta är resultatet av kunskapsbrist och sociala normer som - utan inblandning av statligt tvång - gör livet svårt för utsatta gravida. Som om inte beslutet om abort vore nog svårt och traumatiskt, har vissa länder (som Irland) dessutom lagstiftat mot aborter. Motiveringen kan diskuteras. Men vad det gör med marknaden för säkra aborter behöver inte sägas.

Det vore ett större problem om aborträtten släpptes fri, skulle antiabortlobbyn Life isåfall invända. De medger att det finns ett problem med de illegala aborter som dessvärre uppstår när kvinnorna hamnar i en ohållbar situation. Men "Life":s lösning på problemen med osäkra aborter i tredje världen är förskräckande världsfrånvänd:

"What women need is help and encouragement to continue with their pregnancy," said Nuala Scarisbrick, one of [Life's] trustees.

Så fortsätter hon, med en hänvisning till vad som kunde varit organisationens privatmoraliska ställningstagande:

"We should not impose our rotten values on the developing world."

Jag kunde inte uttryckt det bättre själv.

Ansvarsfrihet beviljad?

DEMOKRATI Hela 96% röstade ja till att behålla Vrinnevisjukhuset i Norrköping, och ändå väljer landstinget att flytta delar av vårdapparaten från sjukhuset. Det innebär att de "struntar i folkviljan", menar TT i en närmast parodisk artikel.

Kanske ligger det något i att politikerna struntar i den direkta folkviljan. Men är det fel i detta fall? Samma landsting som gjort sig rikskänt genom besparingsåtgärder som prioriteringslistor, fann sig nu sittandes med ett resultat som sade att 96% av folket i en del av sitt område ville ha kvar just sitt sjukhus. Var pengarna ska tas, hade de inget svar på. Vems fel det var om ett styre störts av folkomröstningsresultaten, sade de inget om. Inga budgetar, inget ansvar, men en ack så tilltalande möjlighet att rösta ja till sjukvården.

Det är folkomröstningens ständiga problem i en representativ demokrati. Alla fall är inte lika extrema som detta, och vissa frågor kanske nästan är lämpade för folkomröstning. Men folkomröstningen som sådan inte bara underkänner den representativa demokratin, den skapar också svårigheter i systemet. Vem röstar inte för att få ha kvar sjukvården, om man inte behöver ta ansvar för en budget?

Det är ansvarslöst i dubbel bemärkelse.

Oförnuftiga kyrkopolitiker

ÄKTENSKAPSFÖRBUD Av rubriken "Präster protesterar mot homovigslar" att döma verkar det som om prästerna rest sig som en man mot homosexuellas möjlighet att vigas. Det har de naturligtvis inte.

Men det finns högljudda röster inom kyrkan, och få förtroendevalda tycks stå upp mot att kyrkan utestänger troende par som söker dess välsignelse. I och för sig är bara 4 av 10 medlemmar av landets stiftsstyrelser mot homovigslar, men så är det bara 3 av 10 som står upp för dem.

Vi är ju splittrade som vi är. Med det är ju inte den här frågan som är isolerad, utan då är det ju en slags tolkningsfråga som ligger i botten. Den gäller både kvinnans plats i kyrkan, och de sexuella frågorna, så jag tror inte att denna fråga endast splittrar kyrkan, säger ärkebiskop KG Hammar

Det är självklart att en sådan symbolfråga kan bli infekterad. Äktenskapet är inte bara en ritual, utan betyder något enormt för de par som verkligen vill gifta sig. Att kyrkan då ska stänga ut dem på grund av en relativt tunn tolkning av Bibeln tyder mest på allmän (och föga överraskande) konservatism. När Ekot frågar honom om det är fel att homosexuella får vigas i kyrkan, sammanfattar prästen Anders Brogren hela problemet:

Ja, det är det. Något sådant har inte förekommit förut, det är bara på sista tiden detta har diskuterats.

För att tala med dominikanermunken och medeltidsfilosofen Thomas av Aquino: Skulle de inte bara kunna lyssna på det förnuft som Gud gett dem?

Ny Axess!

TIPS Ett nytt nummer av Axess tycks komma ut snart. Som vanligt finns temaartiklarna på hemsidan.

Trevlig läsning.

Sekthögern

EXTREMISTER Små extremistpartier har en tendens att splittras. SKP delades till ett flertal grupper. ND bröt sig ur SD. Nu delar sig Nationaldemokraterna igen.

De olika turerna i partistriderna verkar inte helt sannolika - en falang tar över ett kansli, en annan tar över ett annat, folk som kuppar hit och dit.

Sekthögern tycks splittras som sektvänstern en gång gjorde. Som KPML(r):s husband Knutna nävar, i sin bokstavstroende historiedeterminism, sjöng: "Det lär oss historien".

Nattöppet, men inte 24/7

ÖPPETTIDER När klockan slår elva strömmar de brittiska pub-besökarna ut på gatorna, om man ska tro Tove Nandorfs rapport i DN Ekonomi. De gamla reglerna innebär nämligen att pubarna måste stänga så tidigt.

Alltså spyr så gott som alla utskänkningsställen ut sina kunder just klockan 23.00. Då uppstår ofta slagsmål, om taxibilar och partners. Det kräks, kissas, skriks, sluddras och gråts på trottoarer, stökas och bråkas på bussar och tunnelbanor.

Sätter man upp en tidsgräns så tidigt som 23.00 kan man inte förvänta sig annat. Nu reses krav på att tillåta längre öppettider, och det är lätt att hålla med.

Från nästa år ska engelska pubar kunna ansöka hos kommunen om utökade öppettider. Dygnet runt, om de så vill. Sju av tio pubägare vill hålla öppet längre. 16 procent dygnet runt.

Men det är skillnad mellan att ha ökade öppettider och att tillåta öppet dygnet runt. Alla problem med misshandel, fylleri, störda grannar och skadegörelse bygger tyvärr inte på att alla tvingas ut samtidigt.

Om man glömmer bort det är det lätt att förespråka 24/7- utskänkningstillstånd. Argumentet att politiker inte ska bestämma när barer får servera sprit har onekligen sin bäring. Men man bör minnas att det delvis är samma tanke om riskminskning som ligger bakom systemet med tillståndsgivande som bakom en rimlig tidsbegränsning. Målet är färre slagsmål, mindre fylleri och en säkrare stad, något som gynnar just de som är ute på stan.

Där har England något att lära.

Avstyrkes

SJUKVÅRD Så kom då SACO:s svar på regeringens förslag om att förbjuda vinst i vården. Sammanfattningsvis kan man säga att akademikerfacket avstyrker Engqvists verklighetsbild.

Kravet på att vinst inte får utdelas är ett rent formkrav som inte har något att göra med verksamhetens inriktning eller innehåll. SACO anser att i den mån det finns en verklig grund för promemorians farhågor, bör sådana risker hanteras genom de avtal som upprättas.

Konkurrensverket går längre än att konstatera att förslaget är en symbolhandling, och fyller i sitt remisssvar på med en tung argumentation och en svidande recension av faktabakgrunden till regeringens skrivelse. Där tjänstemännen på regeringskansliet hävdar att en studie visat att vården i Stockholm blivit dyrare, påpekar KKV torrt att studien inte alls granskat kvaliteten på vården. Regeringens referat har anpassats till slutsatsen. Och i förbifarten påpekar verket att regeringens förslag antagligen är lagvidrigt.

Sedan övergår de till att påminna regeringen om resultaten av en tidigare statlig utredning:

I betänkandet Vinst för vården (SOU 2002:31) redovisas en genomgång av litte­raturen om vårdens ägarformer. Den ger inte stöd för slutsatser om högre kost­nader för sjukhusvård som bedrivs av privata vårdföretag.

Kostnadsmässigt ges alltså inte stöd för regeringens uppfattning. Tvärtom menar verket att den så nödvändiga effektiviseringen av sjukvården kommer ta längre tid om välfärdsstaten inte får utnyttja vinstdrivande sjukhus. Och detta för en symbolhandling mot vinst.

Restaurantägare kräver rökförbud

RÖKFÖRBUD Till årsskiftet införs som bekant ett rökförbud på Sveriges krogar. Istället för att göra det till en ren arbetsmiljöfråga - och behandla ämnen i tobaksrök som vilka andra skadliga ämnen som helst - lägger man in regler om att rökare inte ska få hämta mat och äta i de särskilda rökrummen. Kanske handlar det om att täppa till kryphål. Men antagligen inte.

Kanske är den danska vägen, med eventuella tillägg för rökrum, bättre. Där kräver branschorganisationen och facket ett heltäckande rökförbud. Det handlar inte om folks preferenser i krogval, eller deras rökvanor, utan om att skydda de anställda (där självreglering inte fungerat). Motiveringen kan läsas i Hotell&Restaurangföretagarnas tidning:

Bakgrunden är en rapport från det danska arbetsmiljöinstitutet som säger att i restaurangbranschen dör mellan fem och tio anställda på grund av passiv rökning. Horesta vill därför förekomma regeringen och undvika regler om tekniska lösningar som till exempel ventilation.

Uppdatering: Ny länk till artikeln

Svensk kloning på väg

STAMCELLER Häromdagen skrev jag om embryonala stamceller. Nu kommer den svenska forskningen med sådan grund snart att påbörjas.

Redan för några år sedan kom den första svenska ansökningen om att få utföra terapeutisk kloning Då ansågs rättsläget alltför oklart. Nu filar samma forskare vid Sahlgrenska på en ny ansökning.

Beachvolleyboll

SEXISM Av rubriken att döma kunde det vara ännu en Winbergsk galenskap - "Beachvolleyboll är sexistiskt". Men läser man artikeln ser man att hon har en poäng. Dagens regler tycks använda spelarna som blickfång snarare än idrottsutövare.

Det är självklart så att ingen kan tänka sig en icke lättklädd simmare, eller tror att det vore praktiskt att spela beachvolleyboll iförd träningsoverall.

Men borde inte internationella volleybollorganisationen hålla sig för god för att ha ett regelverk som sätter en övre gräns på hur stor en bikini får vara? Det må sälja med lättklädda flickor, men de olympiska tävlande borde snarare synas i egenskap av idrottskvinnor än tjejer som råkar spela volleyboll.

Det senare synsättet kan dessvärre vara på frammarsch. Som Reuters UK konstaterar:

Organisers admit they use dancers in bikinis and sex appeal as much as athletic ability to sell the sport

Avrättning i Indien

DÖDSSTRAFF När det kommer till det politiska Indien är det oftast positiva saker som rapporteras. Axess ägnade det moderna Indien ett läsvärt temanummer. Och, som förra BJP-regeringen sade: India shines. Men en stor skamfläck uppmärksammades igår, när en man avrättades för mordet och våldtäkten på en skolflicka.

Brottet är vidrigt och frånstötande, och motiverar ett av lagens hårdare straff. Men det kan inte motivera dödsstraffet (inte ens i det ännu mer extrema fallet Saddam Hussein bör det tillämpas).

Enligt BBC News är det den första avrättningen i Indien på länge, och visar på hur godtyckligt dödandet riskerar att bli.

The death penalty is rarely carried out in India. It is usually reserved for particularly gruesome or politically sensitive cases.

The assassins of India's independence leader, Mahatma Gandhi, and former prime minister, Indira Gandhi, were among those executed in the past 50 years.

Dagens citat

FÖRETAGANDE I ett system där tjänstemän ska bedöma om företag är företag eller försök att undvika skatter kan man kanske inte skylla allt på Skatteverket. Men är inte kommentarerna till Skatteverkets nya direktiv ganska talande för synen på företagare?

Säger företagaren att han ska bedriva näringsverksamhet ska vi inte ifrågasätta det utan att det finns en anledning, säger Urban Strömberg, chef för Skatteverkets rättsenhet.

(ur dagens DN)

Gimo

UTSTÄLLNING Innan den lades ned hann fotografen Kamilla Kraczkowski besöka flyktingförläggningen i samhället Gimo. Delar av hennes fotoreportage om platsen presenteras nu på etc.se. Milt och brutalt. Bilder av lätt sovjetiska byggnader, och beskrivande bildtexter. Om det blir en utställning av reportaget är den nog värd att besöka.

ABB-objektivister

VAL

Now if this goes on, for even four more years, how long do you think that intellectual freedom and freedom of speech can last?

Smått överraskande har Leonard Peikoff, objektivisten Ayn Rands arvtagare, valt att stödja John Kerry i höstens val. För vissa kanske det mest skulle handla om att inte rösta på den i vissa kretsar självskrivne G W Bush. Men för Peikoff (som i Sverige lite slarvigt skulle kallas nyliberal) betyder det att aktivt försöka få folk att rösta på en kandidat han ogillar

These people who say that "I'm not gonna vote for anybody, caus' both men are bad" happen to ignore one crucial element: One is abnormally disgustingly bad, and the other is apocalyptic bad!

Citatet kommer från en nästan 20 minuter lång föreläsning om religiös fundamentalism i USA där Peikoff ger sina huvudskäl till varför han inte kommer rösta republikanskt.

Bush is to the religious state what FDR [Franklin D Roosevelt] was to the welfare state

Inte ens i frågan om motstånd mot FN (där många objektivister tagit ledningen, och skapat sidor som unisevil.com) ger Peikoff några poäng åt den sittande presidenten.

On the surface, you could say that he's basically interchangeable with Kerry, in terms of concrete policy. Even in regards of the UN, to which he allegedly stood up for 30 seconds, and has been sucking up to ever since. But the big difference is this: Whatever the superficial similarities, Bush is working to receive[?] a massive entrenchment of fundamentalism into our government and political system. Kerry has no such agenda.

Reagan visar vägen

STAMCELLSFORSKNING Det är nog både en och två republikaner som funderat en extra gång på det där med stamcellsforskning, efter att Ronald Reagans änka börjat tala för att tillåta forskningen. Kanske, men bara kanske, skulle sjukdomar som den alzheimer som långsamt tog livet av den gamle presidenten kunna stoppas om vetenskapen fick använda stamceller i forskning och behandling.

Att diskussionen dykt upp igen beror på två saker. Den första är det amerikanska presidentvalet - där terapeutisk kloning är en kandidatskiljande fråga. Den andra är att brittiska forskare fått tillåtelse att framställa stamceller.

Stamcellerna kan användas för att framställa olika typer av specialiserade celler, och vad forskarna (och Nancy Reagan) hoppas på är att kunna skapa fungerande bukspottskörtlar för diabetiker, och forskningsobjekt för den medicinska vetenskapen. I Guardian beskriver en forskare sina förhoppningar:

Cloning and stem cell research could lead to fewer drug tests on animals and human patients, Robin Lovell-Badge, head of the Medical Research Council's (MRC) developmental genetics unit, said today.

Motståndare till metoden invänder då att man för att skapa dessa celler måste döda ett embryo, ett potentiellt foster, i sista hand en potentiell individ. Känns argumentationen igen? Egentligen handlar det om abortmotståndet, fast i denna skepnad ett steg tidigare i processen - ska ingen få abortera ett foster, ska ingen få abortera ett potentiellt foster.

Man kan ha synpunkter på vad forskare får göra med ett potentiellt liv, men det är egentligen inte det som frågan handlar om. Cellklumparna som sedemera blir foster, som sedemera kan bli en egen individ, är inte tänkande kännande varelser. Och de kommer aldrig att bli det.

När man ställer ett skydd av dessa celler mot de möjligheter som forskningen ger, blir det svårare att se varför ett förbud kan motiveras. Att den sittande amerikanska presidenten skulle verka för ett förbud oavsett konsekvenserna låter inte helt otroligt. Men det är nog många republikaner (utanför den religiösa högern) som skulle lagt ned sitt motstånd ifall forskningen kunnat rädda Ronald Reagan från att långsamt förtvina.

Outsourcade rättigheter

TORTYR En appelationsdomstol i England har fastslagit att brittiska domstolar får ta hänsyn till bevismaterial som framtvingats under tortyr. Förutsättningen är bara att inga brittiska agenter deltagit i tortyren.

- The rule of law and human rights have become casualties of the measures taken in the aftermath of September 11. This judgment is an aberration, morally and legally, säger Amnesty.

Domen innebär att man kastar sig ut på det sluttande plan som accepterande av tortyr utgör. Uttalanden från amerikanska tjänstemän har visat vilken situation som kan uppstå - ett land som inte tillåter tortyr skickar fångar vidare till ett land som gör det. Outsourcing, som The Guardians tecknare lite torrt uttrycker det.

Nyliberalen Potter

TROLLKARLAR I New york Times utgjuter sig littearaturprofessorn Ilias Yocaris över hur kapitalistisk mentaliteten i Harry Potter är. Med tanke på den mycket brittiska och konservativa miljön i böckerna kanske det inte var helt oväntat att debatten skulle uppstå, men det känns mest som en förevändning för spaltmillimeter med klagande på liberalismen.

Så vad säger då Yocaris? Harry Potter fostrar barnen till en nyliberal mentalitet genom att måla upp staten som hindrande, och konkurrens och handel som något positivt. Av detta sluter han sig till att

Harry Potter, probably unintentionally, thus appears as a summary of the social and educational aims of neoliberal capitalism. Like Orwellian totalitarianism, this capitalism tries to fashion not only the real world, but also the imagination of consumer-citizens.

Så kan man se det. Det är lite skrämmande att någon på allvar kan skriva det. Men så kan man se det. Oavsett vad man anser, måste man dock se att sådana brösttoner är mer fel än rätt. Yocaris missar att den konkurrens han avskyr - med poängsystemet som främsta representant - uppmuntrar till prestationer baserat på meriter (och mod, som i första boken), inte bakgrund. För oförtjänta fördelar tycks inte Rowling ha något till övers för.

Den som har råd med kvastar och andra varor behöver inte nödvändigtvis förtjäna dem mest. Harrys ärkefiende Draco Malfoy är född till rikedom, och har råd att köpa de nyaste kvastarna till hela sitt Quidditch-lag. Men han är knappast sympatisk. Hans familj utnyttjar sina kontakter för att manövrera ut den gode rektorn Dumbledore, samarbetade opportunistiskt med den onde Lord Voldemort, och behandlar sitt tjänstefolk som smuts. Det är inte förrän husalfen Dobby kommer till Harry Potter som någon egentligen bryr sig om honom.

Jämför den familjen med de godhjärtade men fattiga Weasleys. De får återanvända böcker, och när Rons trollstav går sönder får han tejpa ihop den istället för att skaffa en ny. Det råder ingen tvekan om att det knappast är rättvist att denna familj ska ha det såpass mycket sämre än Malfoys.

Inga krav på fördelningspolitik framförs förvisso. Men när Yocaris hävdar att man fostrar ett nyliberalt tankesätt genom att peka på problem med inkompetenta ministrar, är det inte orimligt att hävda att man fostrar ett annat tankesätt genom att peka på egalitaristiska orättvisor. Hur problemen sedan hanteras är upp till läsaren att avgöra.

Men jag skulle inte dra så höga växlar på Harry Potters ideologiska innehåll. Den självklara risken är att debattörer läser in mer än man kan läsa ut av vad författarinnan skrivit. Och frågan är om man alls ska göra en politisk läsning av en serie som Harry Potter. Som en insändarskribent (citerad i The Independent) så träffsäkert uttrycker det: Was Ilias Yocaris ever young?

Kitkatkapitalism

CHOKLAD I England lanseras snart en Kitkat-choklad med Christmas pudding-smak. Det låter ungefär lika desperat som de tidigare planerna (på curry-kitkat eller lakrits-kitkat, någon?). Men det kan säkert finnas någon som uppskattar den. Går det att få lönsamhet i den betyder det att någon blivit gladare, går det inte så förlorar företaget pengar. Det absolut värsta som kan hända är att tillverkarna går i konkurs.

Därför är Kitkatexemplet ett väldigt bra exempel på hur marknadsekonomi fungerar. När det handlar om denna lansering, tycks man relativt enkelt kunna se till den grundläggande marknadsmekanismen. Alla kringfenomen - regleringar, avtalstider, externa effekter - må finnas där, men i grund och botten blir det väldigt tydligt vad det handlar om: Att tillfredsställa preferenser för att kunna tjäna pengar och överleva.

Att det sedan i mina öron låter väldigt konstigt med julpuddingschoklad gör inte så mycket. Det gör "lemon cheescake kitkat" också. Den lär vara populär i såväl Italien som Tyskland.

Dagens frånskyllning

SUDAN Idag kom den Sudanesiska regeringen fram till vad konspirationsteoretiker världen över har misstänkt: Israel stödjer rebellerna. Det sorgliga är att det säkert finns de som ser det som en självklar sanning.

Vill man ha mer trovärdig information kan man vända sig till Utrikespolitiska institutet. I en analys av läget berättar Pia Daleke bakgrunden till konflikten:

Mekanismen bakom våldet består av flera lager. Sedan långt tillbaka finns en motsättning mellan de bofasta, svarta bönderna, främst av folkgruppen fur, och arabiska folk som bor längre norrut, där klimatet är ökenartat. Traditionellt har araberna varit nomader och med jämna mellanrum gjort räder mot bönderna. Kampen har stått om vatten, betesmark och jordbruksmark.

Men denna bakgrund gör inte att religionens betydelse i konflikten kan räknas bort. Däremot antyder Daleke att den inte är så framstående som vissa ger sken av

Sedan långt tillbaka finns en rädsla bland icke-arabiska invånare för att centralmakten försöker arabisera och islamisera hela landet. En sådan agenda hade den strikt islamistiska regimen också under 1990-talet. Om den strävan finns kvar så har åtminstone retoriken i dag tonats ned.

Ytterligare bakgrund och förklaring gavs i söndagens DN, där Mats Carlbom beskrev hur spänningarna mellan nord-Darfurs kameldrivare och syd-Darfurs bofasta bönder byggts upp av att öknen sprider sig i nord-Darfur. Det har nämligen minskat det svårodlade utrymmet som kamelerna kan beta på, och därmed ökat konflikterna.

Men att våldet, massfördrivningarna och de systematiska våldtäkterna skulle kunna hindras om detta problem löstes är inte självklart. Dalekes slutsats i UI-analys 7/04 talar för att det stora problemet finns på annat håll:

Det auktoritära styret med avsaknad av demokrati är ett större hinder för fred i Sudan än de etniska och religiösa olikheter som finns.

Företag och kvinnoföretag

DISKRIMINERING Skillnaden mellan ett företag och ett "cerifierat kvinnoägt företag" (WOB) är att ett WOB i vart fall i New York får tillgång till särskilda kvoter i upphandlingar. Det insåg VD:n Tama Starr, och efter moralisk tveksamhet och visst arbete, lyckades hon få sin certifiering. Det blev grunden för en syrlig och välskriven Reason-artikel om problemen med hela företeelsen att tilldela företag kontrakt på basis av vilken/vilka grupper ägaren tillhör.

Den typen av positiv särbehandling tillämpas idag i Sydafrika och tycks vara en PR-mässig nödvändighet i delar av USA. Men frågan är om det leder till en större rättvisa, eller om det ens är en rättvis metod att försöka lyfta underpriviligierade. Starrs artikel ställer ett antal viktiga frågor

• Hjälper särbehandlingen de som behöver hjälpas - de utan nätverk och kunskaper?
  
• Tas en särbehandlad företagare på samma allvar som en som förtjänat kontrakten på vanligt vis?
  
• Blir ett system med kvoter mer eller mindre godtyckligt än en vanlig marknad?
  
• Om man ska börja särbehandla grupper, vilka ska då särbehandlas?
  
• Kan systemen felutnyttjas?
  

För den som känner till tidningen Reason sedan tidigare kommer Starrs svar inte som någon överraskning.

Men trots att den är skriven för de redan frälsta är artikeln klart läsvärd. Den visar på ett pedagogiskt sätt att kvoter vid upphandling lätt leder till godtycke, snarare än att lösa de problem som kan drabba entreprenörer p.g.a. dåliga kontakter, eller för den delen fördomar hos kunderna.

Renlärig törstsläckare

RELIGION Tillkännagivandet att Englands högsta muslimska råd godkänt drycker som innehåller spår av några av de mest orena av saker - sprit och grisar - är handfasta bevis på att det renläriga kan moderniseras. Profeten Muhammed förbjöd antagligen spritdrycker snarare än etanol som bärare av smakämnen i läskedrycker, och griskött snarare än små mängder gelatin.

Privatmoraliskt kan man självklart fråga sig varför ett godkännande alls ska behövas. Men mer intressant är att nyheten bekräftar det Tomas Gür påpekade i senaste Liberal debatt: Religionernas eviga levnadsregler både kan och kommer omtolkas när samhället förändras, och religioner som islam kan (hör och häpna) förenas med en sekulär stat. När alltfler tycks likställa islam med islamism, är det något som tyvärr behöver understrykas.

Sekularism, inte ateism eller kristendom

RELIGIONSFRIHET Frågan om Gud och statsmakten är alltid delikat, vilket man fått uppleva i Tampa. Enligt Fox news hade ateisten Michael Harvey fått hålla i en av de bönestunder som inledde kommunfullmäktiges möten:

"All I was trying to get across was that if they're going to be guided by something let them be guided by things we know work... reason... logic, science,"

I inslaget på den konservativa kanalen konstaterade Mary Alvarez, ledamot av kommunfullmäktige, att hon inte skulle tvingas "lyssna till en ateist tala om för mig vad jag ska- eller inte ska tro på".

Alvarez har helt rätt. I kommunfullmäktige ska ingen tala om för henne vad hon ska- eller inte ska tro på. Det är just därför bönestunder inte borde förekomma i kommunfullmäktige.

Svår jämförelse

APOTEKSMONOPOL I Ekot påpekade man häromdagen att man efter den danska avregleringen av läkemedelsförsäljningen hade fått högre priser. Det kan mycket väl stämma, precis som det Svensk handels VD påpekade om att de svenska priserna (och Apotekets höga marginaler) kan pressas. Men vad säger det egentligen?

I en rapport som presenteras på Apotekets hemsida går man igenom olika nordiska erfarenheter av läkemedelsmarknaden. Där framträder inte bara frågor som är viktiga att ta ställning till vid en avreglering - ska rådgivning tillhandahållas på apoteken, ska vertikal integration tillåtas (som i Norge) m.m. - utan också viktiga ingrepp som finns i läkemedelsmarknaderna. I det danska fallet är det några som utmärker sig:

• Marknaden omfattar inte alla receptfria läkemedel, utan rör bara ca 200 läkemedel
  
• Förpackningar med smärtstillande medel får max innehålla 10 tabletter (att jämföra med en normal tub brustabletter, som innehåller 25 tabletter). I debatten innan avregleringen var man rädda för att ungdomar kunde utnyttja paracetamoltabletter vid självmordsförsök.
  
• Butikerna kan inte välja att bara sälja t.ex. huvudvärkstabletter, utan måste ha ett visst minimisortiment
  
• Marknaden dras naturligt mot kända märken, p.g.a reglering:

  I praktiken säljer butikerna enbart en mindre del av sortimentet med inriktning på väl kända varumärken. Detta val hänger samman med att butikerna inte får hjälpa kunderna med råd och information. Kunderna måste i princip efterfråga ett bestämt läkemedel i samband med försäljningen. Detta innebär att billigare generiska läkemedelsalternativ inte förekommer alls i butikerna, eftersom dessa varumärken är mindre kända för kunderna.

Dobbelsmedicin

SPEL Man ska alltid ta kampanjjournalistik med en nypa salt. Men Bernt Hermeles artikel om A-lotterierna är värd att ta på allvar. Det den beskriver är nämligen en ganska stor intressekonflikt som drabbar såväl vanliga spelare som spelberoende. Enligt Hermeles beräkningar står nämligen A-lotterierna för 40% av (s) och SSU:s inkomster, samtidigt som regeringen har ansvar för regleringen av spelmarknaden.

Artikeln är inte den första i DN:s serie om spelmarknaden, som tidigare tagit upp både spelberoende och AB Svenska spels brutala annonsering. Även om artiklarna alla är intressanta, visar de upp den vanliga uppdelningen av debatten. Hermeles artiklar står för kritiken mot Svenska spel och monopoliseringen. Intervjuerna med spelberoende har däremot andra fått sköta. Det utsatta fåtal som spelpolitiken ska skydda från att spela bort sina egna och sina vänners pengar, blir någon annans problem. Vissa engagerar sig för en friare tillståndsgivning - så att spelarna får bättre villkor och alternativ - medan andra får stå för det sociala ansvarstagandet.

Men det kan vara en falsk indelning. Vid ett seminarium arrangerat av Folkhälsoinstitutet visades det nämligen att spelproblematiken inte lika lätt kan delas upp på samma sätt som vissa andra missbruksfrågor. Trots att forskningen sades vara bristfällig, verkade frågan om spelmarknaden inte handla lika mycket om en uppdelning mellan en effektiv marknad med låga priser, hög tillgänglighet och utbrett missbruk, ställt mot en reglerad marknad med lågt missbruk. Inte heller totalkonsumtionsmodellen passade det här området, som Sten Rönnberg från International gambling research team of Sweden konstaterade

– Tidigare hade man teorin att en ökning av det totala spelandet också ledde till en samtidig ökning av spelproblemen. Den teorin verkade alltså inte hålla

Sådant komplicerar frågan. Även om pris och tillgänglighet säkert spelar roll, verkar speltypen och -miljön ändå viktigare. Då är det inte trovärdigt att behålla den erkänt största beroendeskaparen (Jack Vegas) för att den drar in pengar åt stat och idrottsrörelse, inrätta kasinon av skatteskäl, och samtidigt stänga ute vadslagningsfirmor med folkhälsoargument.

Idrottens och folkrörelsernas finansiering är en viktig fråga, men ge ATG monopol på vadslagning för att de ger bidrag till goda ändamål är som att ge coop monopol på matförsäljning för att de har ett bra miljöarbete.

Kopparnät och monopol

PRIVATISERING Äntligen tar Post- och telestyrelsen tag i hur TeliaSonera behandlar konkurrenterna. Det är inte första gången Telia har beskyllts för att behandla konkurrenterna styvmoderligt, och nu senast vägrade de distribuera en konkurrent till den egna bredbandstjänsten.

Konstruktionen med ett statligt reglerande av priserna för tillgång till näten kan tyckas olustig, men med tanke på att TeliaSonera har kvar gamla Televerkets nät och abonnentstock är det ganska rimligt. Telia ska förhindras att höja priserna för att minska konkurrensen, och därmed kunna höja sina marginaler.

Några fingervisningar om hur en reglering kan utformas för att bäst gynna konsumenterna, finns i Konkurrensverkets rapport om 90-talets avregleringar. Till exempel kan PTS fokusera på skillnaden mellan grossist- och detaljistpris, istället för det rena prisuttaget. Ett annat alternativ är att införa en mer flexibel prissättning, som enligt ny forskning kan stimulera uppbyggnaden av infrastruktur.

Genom att se till att tillträdet till näten sker på lika villkor för det gamla monopolet och konkurrenterna, kan konkurrensen - som redan sänkt telepriserna med 13% jämfört med den allmänna prisutvecklingen (i KPI) - förbättras. Men det förutsätter självklart att lagen upprätthålls även mot (delvis) statliga bolag.

Sila myggor, svälja Tony Tiger

ANNONSREGLERING I ett TT-telegram med rubriken "Kilostora chokkladägg stoppad i reklam" kunde man förra månaden läsa hur en butikskedja i Nya Zeeland har fått sina godisannonser censurerade av den myndighet som granskar hur reklamreglerna följs.

När myndigheterna kämpade för att minska överviktsproblemen, var annonser med småbarn bredvid modesta 1kg-chokladägg knappast välkomna. Särskilt inte med texten "Det kommer hålla dem sysselsatta i timmar" till.

Nya Zeeland är ett föredöme. Den inte helt ansvarsfullt utformade annonsen drogs tillbaka, och företaget fick stå där med skammen. Men till skillnad från vad TT hävdar, handlade det inte om censur eller ens någon myndighet, utan om självreglering. Den organisation som de kallar “myndighet” har inga tvångsmedel att ta till.

Här i Sverige har ett förslag om att förbjuda reklam för godis och söta flingor, liksom att förbjuda glada seriefigurer på flingpaketen, dykt upp i debatten. Folkhälsoinstitutet har skickat ut signaler om att det kan vara ett sätt att möta fetmaproblemen.

Syftet är onekligen gott, men frågan är om ändamålet helgar medlen. Att reglera paket med tjär- och nikotintyngda cigaretter är en sak. Att reglera paket med frukostflingor är ett annat.

I England har liknande inskränkningar diskuterats. Där lät Ofcom, den TV-övervakande myndigheten, göra en forskningsöversikt för att få veta hur mycket TV-reklam för mat och godis bidrog till problemen med övervikt.

Svaret blev att reklamen hade en påverkan, men att den var marginell. Något som däremot visade sig spela en stor roll var barnens motions- och matvanor - saker som är svårare och farligare att lagstifta om.

Reklambranschen kan kanske ägna sig åt större självreglering, och skolorna kan bli bättre på att tala om vikten av motion. Men de som beslutar om Tony Tiger ska stanna kvar, eller försvinna från paketen med löjligt söta Kelloggs Frosties borde faktiskt vara tillverkare och aktiva konsumenter.

Operation Ökenräv

VÄRNPLIKT Enligt tidningen The New Yorker erbjuder den amerikanska militären sina soldater mer än medaljer, stolthet och bidrag till skolavgiften. Den senaste bonusen tycks vara bröstförstoringar och fettsugning.

Det är en suspekt medievänlig möjlighet, som nog utnyttjas av mycket få. Men att militären erbjuder det, visar att de försöker vara en konkurrenskraftig arbetsgivare. När en arbetsgivare kan komma att riskera sina anställdas liv på det sättet behöver de göra något extra.

Systemet med en yrkesarmé är något annat än den typ av relativt välbetalt tvångsarbete som tillämpas här i Sverige. Värnplikten är den enda stora naturabeskattningen som tycks ha överlevt, och är dessutom en av de mindre trevliga. Staten tar sig friheten att disponera en krympande minoritet av unga mäns tid, och tvingar in dem i en organisation som både kan skapa en trevlig gemenskap och hemska minnen.

Nog är det så att många av de som efter mönstringen gör sin värnplikt i det krympande försvaret faktiskt vill göra den. Men tvångselementet finns kvar, även om många skulle sökt ändå. Att det bara drabbar halva befolkningen är faktiskt ingen tröst. Det är en ytterst selektiv beskattning, som inte skulle tolereras på något annat område.

Dessutom innebär den selektiva mönstringen att försvaret antagligen går miste om en del kompetenta flickor. Medan killarna får en officiell kallelse om sin plikt, får flickorna se (förvisso välgjorda och prisbelönta) reklamkampanjer tala om hur viktiga de är. Det är inte en likabehandling.

Ett bättre alternativ vore isåfall att avskaffa värnplikten, men genomföra mönstringar av alla i en årskull. Det skulle bli en dags tvång istället för månaders, och de mest lämpliga och intresserade skulle erbjudas platser i försvarsmakten. Självklart kan det göra att de motiverade individer som vill bli soldater kan komma att ställa större krav på försvaret. Det blir ett pris för avskaffandet av tvånget som nog är värt att betala. Och några fantasisummor som bekostandet av skönhetsoperationer lär det knappast bli.

Kristdemokrater på rätt väg

När öppet homosexuelle Erik Slottner valdes till ordförande för Kristdemokraternas ungdomsförbund, tycktes det ha gått lite för snabbt för vissa partimedlemmar. Idag hoppade en förtroendevald i Habo av. Han tyckte att partiets familjepolitik rimmade illa med en homosexuell företrädare.

- Jag tycker det är bra att han lämnar partiet. Vi behöver en utrensning. Har han den människosynen ska han inte vara med i vårt parti, sade Slottner.

Det är sällan ordet utrensning är särskilt trevligt, men Slottner har rätt. Det kristdemokratisk-konservativa begreppet "personalism" borde också omfatta homosexuella. Människors lika värde är inte någon kommunal småfråga om rondeller eller cykelställ, där olika partimedlemmar kan tycka olika.

David, Goliat och Dawiit

ÖVERGREPP Så kom han hem till slut. Mehdi Mohammed Ghezali, olaglig stridande enligt USA, värdig en rättvis rättegång enligt resten av världen. Efter mer än 900 dagars fångenskap på ett slutet fångläger på Kuba är han nu en fri man.

Tyvärr kommer vi nog aldrig få veta vad han gjorde på gränsen till talibanernas Afghanistan när han fångades. Ghezali har utsatts för ett rättsövergrepp, och då kommer motiverade hänsynstaganden för honom blandas med en känsla av att han är oskyldig. I en strid mot Goliat, får David lätt sympatierna oavsett vad han kan ha gjort.

Men ingen har visat att Ghezali är skyldig. Bevisen mot honom är lika många som de mot Lasse Berghagen, och polisen ser inga skäl att undersöka honom. Ändå har han varit frihetsberövad längre än de nationaldemokrater som attackerade Pridefestivalen kommer bli.

Pentagons argument, att han utgör en akut fara eller har viktig information, må hålla för en häktan i väntan på rättegång. Men inte i 900 dagar. Inte i ett fångläger. Det är också först efter att högsta domstolen beslutat att civila domstolar kan ta upp fall från Guantanamo som viljan att inleda de utlovade rättsprocesserna som det tycks ha uppstått. Det är inte ett beteende värdigt en demokrati.

Men Ghezali är långtifrån ensam. Övergreppen mot honom må ha fått stor uppmärksamhet, men det finns många fler svenska medborgare som sitter i utländska fängelser. I avsaknad av en medial Goliat att kämpa mot, blir det lätt klent med uppmärksamheten från regeringen.

En som fått uppleva det är den svenske journalisten Dawit Isaac, som fängslats för sina kritiska artiklar mot de styrande i Eritrea. Tidningen Journalisten, radions mediemagasin och ett flertal engagerade gör sitt för att han inte ska glömmas bort, men det tycks inte slå lika väl som fallet Ghezali.

Utan att förringa de övergrepp som Ghezali och hans över 600 medfångar utsatts för, kan man fråga sig varför regeringen inte tagit mer tid åt andra svenska fångar som får sina mänskliga rättigheter kränkta. Dawit Isaac, till exempel.

Perssons val

SVERIGES KOMMISIONÄR Det krävdes en portugisisk marknadsliberal för att Göran Persson skulle bestämma sig. När José Manuel Durão Barroso, EU-kommissionens nyvalde ordförande, gav en vink om att han gärna såg att Sverige nominerade en kvinnlig kommissionär, gav han Persson en möjlighet att göra en reträtt från sitt tidigare motstånd mot Margot Wallström.

Under socialdemokraternas kongress handlade en stor del av medierapporteringen om ett namn. Wallström. Inom partiet hade en mycket utåtriktad kampanj börjat bedrivas för att Margot Wallström skulle få sitta kvar som EU-kommissionär, och den statsrådspost Persson - kanske mest som strategisk detalj - hade erbjudit, hade inte lockat hem henne från Bryssel.

Stödet till Wallström har inte bara kommit från partikamrater. Oppositionen har vacklat. Å ena sidan vill man inte att Sverige uteslutande ska representeras av socialdemokrater i EU:s viktigaste organ. Å andra sidan knäpper man gärna statsministern på näsan och stödjer en i rosenbad avskydd Wallström som kritiserar den svenska självbilde.

Folkpartiets utspel om att förre statsministern Carl Bildt borde bli kommissionär var därför ett välkommet klargörande. Bildt är inte bara borgerlig, utan också en känd europavän som på senare tid, till Östgöta Correspondentens (Correns) förtret, fört fram en alltmer federalistisk vision om ett enat Europa med en tydlig maktfördelning. Ideologiskt verkar han alltså vara rätt person för jobbet.

Rent politiskt ligger det en risk i att bli överkörd av regeringen, som knappast kan skicka en gammal moderatledare istället för en populär socialdemokrat. Men det är en ganska låg kostnad för att, som folkpartiet, både ha dragit upp regeringens överdrivna inflytande i EU och ställt statsministern inför valet mellan Wallström och Bildt. Folkpartiet tycks ha lyckats med konststycket att hindra den ombytlige Persson från att fundera på namn som Correns kandidat Pagrotsky. Det är - även om det blev en annan borgare som tycks ha fällt avgörandet – något att glädjas över.

Varför mördaren inte ska avrättas

DÖDSSTRAFF Det var ett ganska talande svar Saddam Hussein gav när domaren frågade var han levde: "Jag lever i varje irakiers hem". Efter åratal av försvinnanden och rädsla kommer hans minne aldrig att dö, och det kommer ta lång tid innan känslan av ett nytt Irak innfinner sig.

Ett steg i rätt riktning är rättsprocessen som påbörjades i torsdags. En mer opartisk internationell tribunal vore att föredra. Samtidigt kommer de irakiska domstolarna att visa att Irak brutit med det gamla, om de visar att de kan skipa rättvisa när det kommer till störtade tyranner. Att fängsla och straffa Saddam Hussein kommer att visa andra diktatorer att de inte går säkra, samtidigt som irakierna får se sin plågoande straffas.

Vissa vill gå så långt som att avrätta honom. Diktatorns död vore onekligen något som många irakier skulle fira, samtidigt som rädslan för fritagningsförsök skulle minska. Ändå finns det goda skäl att avstå. Och vad man än dömer honom till kommer man aldrig att ge hans ca 250 000 offer livet åter.

När Britney Spears stödjer dödsstraffet för att “Den som har begått ett fruktansvärt brott måste få ett passande straff. Så att han lär sig till nästa gång." hör man hur absurt det låter. Döden är det mest definitiva straff som finns. Och lika lite som en avrättad kan lära sig, kan en oskyldigt avrättad få upprättelse. Om man anser att en domstol kan göra felbedömningar – även om man självklart bör utgå ifrån att den inte gör det - bör man dra sig för att tillåta ett så absolut straff.

Så långt håller de flesta nog med intuitivt. I fallet Saddam ställs frågan på sin spets. Hans underskrift finns på mången avrättningsorder, och han medger med stolthet att han angrep Kuwait – något annat hade varit otänkbart. Vad gör man i ett fall med så överväldigande bevisning?

Men hur omfattande bevisningen är i ett enskilt fall är egentligen ointressant. Ingen domstol menar någonsin att den avrättat någon baserat på en otillräcklig bevisning. Att det ändå kan hända - och händer - är en av grunderna för att avvisa dödsstraffet.

Om Irak ska bli en rättsstat, måste samma lagar gälla för den överbevisade massmördaren som för andra mordmisstänkta. Samma rätt till liv måste gälla. Att inte fler trovärdiga debattörer (sådana som inte håller med Saddam när han säger att Bush är en större skurk) än Birgitta Ohlsson framhållit detta är sorgligt. Fler borde inse att man inte försvarar massmördaren när man kritiserar dödsstraffet.